Denna uppsats undersöker KRAVs möjlighet att förändra jordbruket i mer hållbar riktning genom att studera mjölkbönders inställning till ekologisk produktion i Halland. Både ekologiska och konventionella bönders syn på ekologisk produktion beaktas. Genom att jämföra KRAVs arbete med de av mjölkbönderna upplevda hindrena för omställning syftar denna studie att ge klarhet i certifieringssystemens effektivitet som politiskt styrmedel. Resultaten visade att de av bönderna upplevda hindren för omställning till ekologisk produktion till stor del grundade sig i fördomar och feluppfattningar. Undantaget var markbrist, vilket av båda grupper identifierades som det största omställningshindret. Det faktum att 11 av 12 problemfaktorer var relaterade till bristande kunskap och fördomar tyder på att många producenter kan vinnas över till ekologisk produktion om man jobbar på bred front och långsiktigt. Sådana insatser saknas till stor del idag.

Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel har minskat från 75 procent på 90-talet fram till dagens 50 procent, samtidigt minskar landets åkermarker och jordbruksföretagen avvecklas. Sommaren 2018 var en av de varmaste sommarperioder som uppmätts, ett år där en stor del av Sverige drabbades av torka. Konsekvenserna av extrema väderhändelser drabbar och kommer fortsätta drabba den svenska livsmedelsförsörjningen. En ökad produktion av livsmedel kan öka både arbetstillfällen och leda till mer medvetna val som konsument. Den svenska livsmedelsstrategin syftar till att skapa arbetsmöjligheter och tillväxt samt minska sårbarheten inom livsmedelskedjan för att kunna ökalandets självförsörjningsgrad. Gävleborgs län har skapat en egen handlingsplan för att nå mål som hållbar livsmedelsproduktion och konkurrenskraft. Genom detta arbetevill författarna framföra vilka styrkor, svagheter, möjligheter och hot som producenter i Gävleborgs län upplever. Hur livsmedelsproduktion kan leda till utveckling av länet samt ge exempel på hur ett resilient jordbruk kan möjliggöras. Livsmedelsproducenter fick därav möjligheten att framföra sina upplevelser av att vara en lokal producent i Gävleborg genom ett frågeformulär kopplat till ämnet. Författarna utförde därefter en SWOT-analys utifrån svaren.Priset på insatsvaror har sedan 2021 ökat vilket påverkat jordbruken genom ökade kostnader av bland annat gödsel, foder och elektricitet, däremot uppger producenter att de inte vågar öka sina varupriser på grund av en redan minskad köpkraft. Detta gör att livsmedelsproducenternas marginaler blir låga och det ekonomiska läget blir ansträngt. Producenterna och den Gemensamma Jordbruks Politiken (GJP) upplever dock att lokala livsmedel har styrkor såsom kvalitet och motståndskraft något som kan bidra till att öka länets självförsörjningsgrad från 38 procent till högre andelar lokalproducerat jämfört med år 2021. Detta är något som potentiellt kan möjliggöras genom resilienta och regenerativa jordbruk där det används naturliga näringskällor, lagrat vatten och förnybar energi. Landsbygdsutvecklingen är en förutsättning för en tillväxt och minskad arbetslöshet inom Gävleborgs län och jordbruken utgör en viktig roll genom att det vid livsmedelsproduktion skapas arbetstillfällen. Detta är något som i sin tur bidrar till landsbygdsutveckling och en stärktsjälvförsörjningsgrad / Sweden’s degree of self-sufficiency in food has decreased from 75 percent in the 90s to today’s 50 percent, at the same time the country’s arable land is decreasing and agricultural companies are closing down.The summer of 2018 was one of the hottest summer periods on record, a year in which a large part of Sweden was affected by drought. The consequences of the extreme weather events affect are and will continue to affect the Swedish food supply. An increased production of food can increase both work opportunities and lead to more informed choices for consumers. The Swedish food strategy aims to create work opportunities, growth and reduce vulnerability within the food chain, in order to increase the country’s degree of self-sufficiency. Gävleborg has created its own plan of action to achieve goals such as sustainable food production and competitiveness. Through this thesis, the authors want to present the strengths, weaknesses, opportunities, and threats that producers in Gävleborg experience. How food production can lead to the development of the country and give examples of how resilient agriculture can be made possible. Food producers were therefore given the opportunity to present their experiences of being a local producer in Gävleborg through a questionnaire linked to the topic. The authors then performed a SWOT analysis based on the responses. The price of commodities has increased since 2021, which has affected agriculturethrough increased costs of among other things, fertilizer, feed, and electricity, but producers state that they do not dare to increase their commodity prices due to an already reduced purchasing power. This means that food producers’ margins become low, and the economic situations becomes strained. However, the producers and the Common Agricultural Policy (CAP) felt that local food have strengths such as quality and resilience, something that can contribute to increasing Gävleborg’s self-sufficiency rate from 38 percent to higher proportions of locally produced food compared to the year 2021. This is something that can potentially be made possible through resilient and regenerative agriculture where natural nutrient sources, stored water and renewable energy are used. Rural development is a prerequisite for growth and reduced unemployment within Gävleborg, and agriculture plays an important role in creating work through food production. This is something that in turn contributes to rural development and a strengthened degree of self-sufficiency

Studien behandlar köttproducenternas egna åsikter och tankar kring miljömärkningaroch ekologisk produktion. Tidigare studier har främst behandlat konsumenten och dennes attityd gentemot certifieringar och producenterna har befunnit sig i bakgrunden som tysta åskådare. Nu får producenterna kliva fram ur periferin och själva dela sina tankar och åsikter kring varför man väljer, eller inte väljer, att märka sitt kött. Studien är kvalitativ och intervjuerna är semistrukturerade. Producenterna är samtliga belägna i Norrland och producerar lamm, nöt eller griskött. Syftet med studien var att ta reda på hur mindre köttproducenter upplever certifieringsprocessen och hur denna process bedöms i förhållande till att ha en certifierad produktion samt hur producenterna kommunicerar sina hållbarhets åtaganden i ett CSR kontext om man inte använder sig av miljömärkningar. Det visade sig att majoriteten av producenterna hade en generellt negativ inställning till certifieringsprocessen, den ansågs vara för krånglig och kostsam; i vissa fall var det inte ens möjligt att certifiera sin produktion med anledning av det geografiska avståndet. Många såg inte något potentiellt mervärde i att ha en certifierad produktion som CSR-verktyg utan kommunicerade hellre sina hållbarhets åtaganden med kunden direkt. Majoriteten av producenterna hade ett högt hållbarhetsengagemang och åtagande men kommunicerade inte nödvändigtvis detta utåt, och inte med hjälp av miljömärkningar. Beslutet gällande att certifiera sin produktion eller inte hade i stor utsträckning att göra med det geografiska området och de begränsningar detta kunde innebära såväl som kostnad och den generella misstron på mervärde som följd av miljömärkningar. Ämnet är komplext och det finns många slutsatser men generellt gäller det att mindre producenter inte anser sig behöva miljömärka sitt kött då konsumenten i stor utsträckning vet vilka värderingar och hållbarhetsåtaganden den aktuella gården har, de potentiella fördelarna väger inte upp för komplexiteten i processen. Man använder sig främst av direktkommunikation för att förmedla sina åtaganden och därför finns ingen större nödvändighet för en extern märkning. / This study deals with meat producers' own opinions and thoughts regarding eco-labels and organic production. Previous studies have mainly dealt with the consumer and their attitude towards certifications and the producers have been put in the background as silent spectators. Now the producers can step out of the periphery and share their thoughts and opinions about why they choose, or choose not to, label their meat. The study is qualitative and the interviews are semi-structured. The producers are all located in northern Sweden and produce lamb, beef or pork. The purpose of the study was to find out how small meat producers experience the certification process and how this process is assessed in relation to having a certified production and further how producers communicate their sustainability commitments in a CSR context if they do not use eco-labels. It turned out that the majority of producers had a generally negative attitude towards the certification process, it was considered too cumbersome and costly; in some cases it was not even possible to certify their production due to the geographical distance. Many producers did not see any potential added value in having a certified production as a CSR tool, but rather communicated their sustainability commitments with the customer directly. The majority of producers had a high sustainability commitment, but did not necessarily communicate this to the outside world, and not with the help of eco-labels. The decision regarding whether or not to certify the production had a great deal to do with the geographical area and the limitations this could entail as well as cost and the general mistrust in possible added value due to the eco-labels. The subject is complex and there are many possible conclusions, but in general it seems that smaller producers do not consider it necessary to label their meat as the consumer to a large extent knows what values and sustainability commitments the farm in question has. They mainly use direct communication to convey their commitments and therefore sees no need for an external branding in the form of certification. The potential benefits do not outweigh the complexity of the process.