Purpose – Manufacturing companies are challenged to utilize their full resources in the form of raw materials. Thus, the residual material that is not used becomes waste for the companies. By minimizing the material waste, operations can become more profit- driven because the manufacture can produce more units for the same amount of raw materials. In addition, the raw material has a direct impact on the environment as it contributes to footprint waste. Thus, the purpose of this study is:  To increase the understanding of material waste in production processes  The purpose has been broken down into two research questions:  Why does the material waste occur in production processes? How can the material waste be reduced in production processes? Method – The study conducted a case study with quantitative and qualitative focused research to fulfil the study's purpose and answer the study's questions. The literature review has been shaped by reviewing previous research and, together with the data collection methods: interviews, observations, and document studies, has formed the empirical section. The authors have used various Lean tools to map the fall company's processes and identify causes of material waste. In the analysis section, the authors intend to identify repeated patterns of cause-effect-cause-effect and then present solutions to manufacturing companies.  Findings – There are several reasons why material waste occurs and thus various suggestions for improvement. Manufacturing companies can integrate and collaborate with their suppliers and customers through workshops. The effect is that manufacturing companies can reduce material waste because natural waste and overproduction are reduced. Thus, they achieve a more sustainable supply chain. Thereafter, manufacturing companies should design a functional production system to reduce machine conversions and thereby reduce the number of scraps. Furthermore, manufacturing companies can apply quality controls at goods receipt to obtain good quality on incoming materials. Finally, manufacturing companies should include operators in the application of standardized working methods. Consequently, manufacturing companies can identify systematic deviations and work on continuous improvements to reduce material waste.  Implications – The study can provide manufacturing companies with innovative thinking and provide the opportunity to apply the recommendations the studied possessed. Consequently, manufacturing companies that use similar manufacturing methods as the case company can use the study as a guide on how these to think about reducing material waste.  Limitations – The study was intended to have good reliability and validity, which means that the study uses triangulation. On the other hand, it would have been advantageous to study several manufacturing companies with a similar manufacturing process to further strengthen the study's reliability. / Syfte – Tillverkningsföretag har en utmaning att utnyttja sina fulla resurser i form av råmaterial. Det gör att restmaterial som inte används blir slöseri för verksamheten. Vid minimering av materialspill kan verksamheter bli mer vinstdrivna eftersom de kan tillverka mer enheter för samma mängd av råmaterial. Dessutom har materialspill en direktpåverkan på miljön då det bidrar till avfallfotsavtryck. Därmed är syftet med denna studie:  Att öka förståelsen för materialspill i produktionsprocesser  Syftet har sedan brutits ned i två frågeställningar:  Varför uppstår materialspill i produktionsprocesser?  Hur kan materialspill reduceras i produktionsprocesser?  Metod – I studien genomfördes fallstudie med kvantitativ och kvalitativ inriktad forskning för att uppfylla studiens syfte och besvara studiens frågeställningar. Litteraturöversikten har formats genom granskning av tidigare forskning och har tillsammans med datainsamlingsmetoderna: intervjuer, observationer samt dokumentstudier utgjort empiriavsnittet. Författarna har använt sig av olika Lean- verktyg för att kartlägga fallföretagets processer och identifiera orsaker till materialspill. I analysavsnittet avser författarna att identifiera upprepade mönster av orsak-effekt-orsak-effekt för att sedan presentera lösningar till tillverkningsföretag.  Resultat – Det finns fler orsaker till att materialspill uppstår och därmed olika förbättringsförslag. Tillverkningsföretag kan integrera och samarbeta med sina leverantörer och kunder genom workshops. Effekten är att tillverkningsföretag kan reducera materialspill eftersom naturligt spill och överproduktion reduceras. Därmed uppnår de en mer hållbar försörjningskedja. Därefter bör tillverkningsföretag utforma ett funktionellt produktionssystem för att reducera maskinomställningar och därmed reduceras antalet kassationer. Vidare kan tillverkningsföretag tillämpa kvalitetskontroller vid godsmottagning för att få god kvalité på inkommande material. Slutligen bör tillverkningsföretag inkludera operatörer vid tillämpning av standardiserat arbetssätt. Följaktligen kan tillverkningsföretag identifiera systematiska avvikelser och arbeta med ständiga förbättringar för att reducera materialspill.  Implikationer – Studien kan tillhandahålla nytänkande till tillverkningsföretag och ge möjlighet till att tillämpa de rekommendationer studien besitter. Följaktligen kan tillverkningsföretag som använder liknande tillverkningssätt som fallföretaget använda studien som en vägledning om hur de kan tänka kring reduktion av materialspill. Begränsningar – Studien avsåg att få god reliabilitet och validitet, vilket gör att studien använder sig av triangulering. Däremot hade det varit fördelaktigt att studera flera tillverkningsföretag med liknande tillverkningsprocess för att stärka studiens reliabilitet ytterligare.

Studien behandlar köttproducenternas egna åsikter och tankar kring miljömärkningaroch ekologisk produktion. Tidigare studier har främst behandlat konsumenten och dennes attityd gentemot certifieringar och producenterna har befunnit sig i bakgrunden som tysta åskådare. Nu får producenterna kliva fram ur periferin och själva dela sina tankar och åsikter kring varför man väljer, eller inte väljer, att märka sitt kött. Studien är kvalitativ och intervjuerna är semistrukturerade. Producenterna är samtliga belägna i Norrland och producerar lamm, nöt eller griskött. Syftet med studien var att ta reda på hur mindre köttproducenter upplever certifieringsprocessen och hur denna process bedöms i förhållande till att ha en certifierad produktion samt hur producenterna kommunicerar sina hållbarhets åtaganden i ett CSR kontext om man inte använder sig av miljömärkningar. Det visade sig att majoriteten av producenterna hade en generellt negativ inställning till certifieringsprocessen, den ansågs vara för krånglig och kostsam; i vissa fall var det inte ens möjligt att certifiera sin produktion med anledning av det geografiska avståndet. Många såg inte något potentiellt mervärde i att ha en certifierad produktion som CSR-verktyg utan kommunicerade hellre sina hållbarhets åtaganden med kunden direkt. Majoriteten av producenterna hade ett högt hållbarhetsengagemang och åtagande men kommunicerade inte nödvändigtvis detta utåt, och inte med hjälp av miljömärkningar. Beslutet gällande att certifiera sin produktion eller inte hade i stor utsträckning att göra med det geografiska området och de begränsningar detta kunde innebära såväl som kostnad och den generella misstron på mervärde som följd av miljömärkningar. Ämnet är komplext och det finns många slutsatser men generellt gäller det att mindre producenter inte anser sig behöva miljömärka sitt kött då konsumenten i stor utsträckning vet vilka värderingar och hållbarhetsåtaganden den aktuella gården har, de potentiella fördelarna väger inte upp för komplexiteten i processen. Man använder sig främst av direktkommunikation för att förmedla sina åtaganden och därför finns ingen större nödvändighet för en extern märkning. / This study deals with meat producers' own opinions and thoughts regarding eco-labels and organic production. Previous studies have mainly dealt with the consumer and their attitude towards certifications and the producers have been put in the background as silent spectators. Now the producers can step out of the periphery and share their thoughts and opinions about why they choose, or choose not to, label their meat. The study is qualitative and the interviews are semi-structured. The producers are all located in northern Sweden and produce lamb, beef or pork. The purpose of the study was to find out how small meat producers experience the certification process and how this process is assessed in relation to having a certified production and further how producers communicate their sustainability commitments in a CSR context if they do not use eco-labels. It turned out that the majority of producers had a generally negative attitude towards the certification process, it was considered too cumbersome and costly; in some cases it was not even possible to certify their production due to the geographical distance. Many producers did not see any potential added value in having a certified production as a CSR tool, but rather communicated their sustainability commitments with the customer directly. The majority of producers had a high sustainability commitment, but did not necessarily communicate this to the outside world, and not with the help of eco-labels. The decision regarding whether or not to certify the production had a great deal to do with the geographical area and the limitations this could entail as well as cost and the general mistrust in possible added value due to the eco-labels. The subject is complex and there are many possible conclusions, but in general it seems that smaller producers do not consider it necessary to label their meat as the consumer to a large extent knows what values and sustainability commitments the farm in question has. They mainly use direct communication to convey their commitments and therefore sees no need for an external branding in the form of certification. The potential benefits do not outweigh the complexity of the process.