In 2016, Karlskoga Combined Heat and Power  (CHP) Plantreleased 46 374 tonnes of CO2 through its energy conversion from household waste, oil and peat to a total of 349 675 MWh of energy distributed by electricity, steam and district heating. (Lidell[1]). RT chips, chips, biomass and bio-oil were also used in the energy conversion process, but according to the Swedish Environmental Protection Agency (2017) these fuels do not give rise to CO2- emissions. Each year, CHP plants with an installed power of more than 20 MW must report their CO2- emissions to the Swedish Environmental Protection Agency's Single Act 2004: 656 (Swedish Environmental Protection Agency 2004). This report charts CO2-emissions from a life cycle perspective from the fuels used in CHP in 2016. By examining the carbon dioxide emissions from a lifecycle perspective according to the SS-ISO 14040 standard method, this report shows that Karlskoga CHP in 2016 generated 75,067 tonnes of CO2. 38% of total CO2 emissions occurred before the combustion process in the CHP, these emissions derive from production and transport of fuels. The fuels that caused the most CO2 emissions in 2016 were household waste and peat. The report discusses a scenario where plastics in household waste are sorted out and instead recycled. The result of the scenario shows that carbon dioxide emissions can be reduced as fossil parts of household waste like plastics are sorted out and recycled instead of combustion. Energy conversion without combustion and production of fossil fuels reduces CO2-emissions significantly from Karlskoga Kraftvärmverkverk. If all fossil fuels were removed and replaced by biofuels, CO2-emissions would decrease sharply, but significant emissions would still remain, as the report shows that production and transport account for a large proportion of total CO2 emissions. In a sensitivity analysis, the report also summarizes the importance of choosing the right emission factor during combustion. Depending on how CO2 emissions are calculated on combustion, it is a major part of the total CO2 emissions from Karlskoga CHP in 2016. [1]  Lidell, Per. Kraftvärmechef Karlskoga Kraftvärmeverk AB. Interjuv februari 2017.  <per.lidell@karlskogaenergi.se>

With the climate change issues growing in importance on the social agenda, the field of urban masterplanning is of no exception when it comes to minimizing the carbon footprint in a variety of projects. The aim of this thesis has been to prepare the Carbon Critical Masterplanning tool, a software plugin for carbon dioxide emissions assessment developed by Atkins, to be used in Swedish conditions. The main targets were to improve the areas of the tool associated with energy conversion and renewable energy sources, and to test the tool in a real case. A planned construction of a new campus in Albano, Stockholm was chosen for the pilot study. A 3D model was built in the tool and the carbon footprint was calculated for a variety of combinations for energy supply to the future area. The results show that use of locally installed renewable energy sources can reduce the total climate impact when life cycle perspective is applied. Largest reduction of emissions on an annual basis can be achieved by heat production from solar collectors and neighbourhood-scale biofuel plants. Masterplanning tool can be considered as a useful assistant during a masterplanning process, from creation of early sketches to detailed development plans. Depending on the project specifications, a certain degree of adjustment will however be needed in order to receive meaningful results. Development of the two large areas of the tool – emissions related to traffic and waste management, which are not covered by this thesis, are to be completed in order to obtain an overall view of the climate impact of masterplanning.

Material av plast är praktiska och användbara, vilket medför att de återfinns i många produkter som används i vardagen. På grund av dess egenskaper har framställning av produkter och användning av plast ökat sedan massproduktionen av plast började. Mikroplast definieras som plastobjekt med en storlek mindre än 5 millimeter. Eftersom att material av plast förekommer i många produkter så har det lett till en spridning av mikroplast som påträffas på flertalet platser i naturen runtom i världen. Svenska Miljöinstitutet, IVL, har granskat kartlagda uppkomstkällor till och spridningen av mikroplaster i Sverige. De två största landbaserade källorna till mikroplast är slitage av vägbanor och däck respektive mikroplast från konstgräsplaner. Utifrån kartläggningen sker spridning vidare till omgivningen och därför är det angeläget att undersöka belastningen som kan förekomma i dagvattnet från dessa källor. I den här studien har mängden mikroplast undersökts med en minsta storleksfraktion på 100 mikrometer i dagvatten från trafikvägen Bolandsgatan och konstgräsplanen Stenhagens IP i Uppsala. Provtagning utfördes på dagvatten i dagvattenbrunnar genom att ta stickprov och med en provtagare som möjliggjorde flödesproportionell provtagning. Insamlade prover filtrerades där mikroplast sedan analyserades visuellt i stereomikroskop. Analysen av mikroplast kombinerades även med ett smälttest. I undersökningen av den trafikerade vägen Bolandsgatan var 98 % av alla partiklar svarta. De svarta partiklarna kategoriserades som mikroplast som har uppkommit i samband med slitage av vägtrafik. Vid undersökning av konstgräsplanen Stenhagens IP påträffades ett gräsfragment som kategoriserades som mikroplast från konstgräsplanen.  Mikroplastmängden i dagvatten från den trafikerade vägen Bolandsgatan erhölls till 33 kg/år. Emissionsfaktorn för blandad trafik beräknades till 2,2∙10-5 kg/fordonskm. Emissionsfaktor för mikroplast från däck, som beräknats utifrån mätningar i dagvatten från vägtrafik, har inte presenterats i tidigare studier. Från vägtrafiken i Uppsala kommun och Sverige erhölls mängden till 27 000 kg/år respektive 1,5∙106 kg/år. Från konstgräsplanen Stenhagens IP var mängden mikroplast 6,3∙10-2 kg/år. Från konstgräsplaner i Uppsala kommun och Sverige erhölls mängden till 0,56 kg/år respektive 48 kg/år. Vid beräkning av mikroplastmängder finns det en osäkerhet i bestämningen av volymen, ökar partikelradien med en faktor 2 så ökar volymen 8 gånger. Enligt den här studien är mikroplastmängder från vägtrafik i Sverige ungefär 5 gånger mindre än Naturvårdsverkets uppskattning, mängder från konstgräsplaner i Sverige är ungefär 30-50 gånger mindre än Naturvårdsverkets resultat. / Materials made from plastic are practical and durable, therefore plastic is found in many every day products. Because of the properties of plastics, the manufacturing of products and usage of the material has increased consequently leading to the creations of microplastics in varying sizes. The definition of microplastics is plastic materials with a size smaller than 5 millimeters. Because of a huge prevalence in products the consequence is microplastics being found on many places in nature around the world. The Swedish Environmental Research Institute, IVL, has been assigned by the Swedish Environmental Protection Agency to review identified origins and the pathways of microplastics in Sweden. According to the study the largest source of microplastics from outdoor activities on land is from road wear and the abrasion of tyres followed by artificial turfs. Since microplastics are presumed to be spread to the environment, it is of concern to investigate potential microplastic load in storm water from these sources. The investigation of microplastic amounts has been studied in sizes ≥100 micrometres in storm water from the traffic road Bolandsgatan and the artificial turf Stenhagens IP in Uppsala. Samples were collected, using random sampling and with an automatic sampler enabling flow proportional sampling. Filtration of collected water samples were carried out followed by analysing microplastic visually in a stereo microscope. The analyses of microplastics were also combined with a melting test. In the study of the traffic road Bolandsgatan 98 % of all particles were black colored. The black colored particles were identified as microplastic originated from road wear. When studying the artificial turf Stenhagens IP a grass fragment was identified as microplastic originated from the artifical turf. Microplastic amounts from the traffic road Bolandsgatan are 33 kg/year. The emission factor for mixed fleet is 2.2∙10-5 kg/vehicle km. An emission factor for microplastic from road traffic has not been presented in other studies before. The amount of microplastics from road traffic in Uppsala was estimated to 27 000 kg/year and in Sweden to 1.5∙106 kg/year. From the artificial turf Stenhagens IP the amount was 6.3∙10-2 kg/year. By upscaling the amounts of microplastics from artificial turfs in Uppsala and Sweden the amounts were estimated to 0.56 and 48 kg/year, respectively. According to this study, the spread of microplastic from road traffic in Sweden is 5 times less than the estimated value and the amount from artificial turfs is 30-50 times less compared to the investigation by the Swedish Environmental Protection Agency.

Auf Basis einer vom Deutschen Biomasseforschungszentrum erarbeiteten Messkonzeption für Schwefelwasserstoff (H2S) wurden an Fermentern, Nachgärern und Gärrestelager Messungen zum H2S-Gehalt durchgeführt. Aus den gewonnenen Messdaten wurden für die untersuchten Behälter die Mittelwerte und die Schwankungsbereiche der H2S-Gehalte ermittelt. Die ermittelten H2S-Konzentrationen der untersuchten Anlagen zeigen, dass diese im Wesentlichen von der Art der Entschwefelung und deren Funktionsfähigkeit abhängen. Je nach Ausführung der Biogasanlage und Funktion der Entschwefelung werden im Ergebnis Emissionsfaktoren von 400 – 4600 ppm H2S je m³ Biogas empfohlen. Redaktionsschluss: 31.08.2017

Die Veröffentlichung beschreibt den Einfluss der Geschwindigkeit auf den Stickoxid-Ausstoß von Kraftfahrzeugen auf steilen Straßen. Basis sind Messungen an einzelnen Fahrzeugen. Ein höherer Stickoxid-Ausstoß mit zunehmender Geschwindigkeit wurde bei einem Diesel-PKW und dem LKW festgestellt. Die Veröffentlichung richtet sich an für Luftqualität und Straßenverkehr zuständige Behörden, an Wissenschaftler und auch an Kraftfahrer. Redaktionsschluss: 28.12.2017

I Sverige står bostads- och servicesektorn för cirka 40 % av landets totala energianvändning. Byggnader äldre än 30 år har ofta en god energibesparingspotential och energieffektivisering av dessa byggnader kan bidra till att uppnå energi- och miljömålen. Energibesparingarna har länge stått i fokus vid val av energieffektiviseringsåtgärd men på senare tid har växthusgaserna, främst CO2-utsläppen, fått ett ökat intresse vid ny- och ombyggnationer. En minskning av växthusgaser från bebyggelsen är en viktig åtgärd för att bidra till en minskad klimatpåverkan och för att klimatmålen ska uppnås, såsom Sveriges klimatmål om att senast år 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Detta examensarbete har genomförts för det kommunägda och allmännyttiga bostadsföretaget Stockholmshem. Syftet var att undersöka vilka energiåtgärder som bör prioriteras i flerbostadshus från miljonprogrammet ur ett klimatperspektiv. Målet med arbetet är att det ska kunna användas som framtida beslutsunderlag vid energieffektivisering av flerbostadshus från miljonprogrammets tid. Arbetet utfördes på två flerbostadshus, Åkeshovsvägen och Axbyplan, som båda tillhör Stockholmshems fastighetsbestånd och är byggda under miljonprogrammet. Ett intresse fanns av att studera hur energiåtgärder påverkas av olika formfaktor, vilket gjorde att de valda flerbostadshusen ansågs lämpliga. Resultatet är tänkt att kunna appliceras på andra liknande flerbostadshus från denna tid, vilket gör att dessa byggnader ses som typbyggnader. I arbetet har energiberäkningar utförts där energiberäkningsprogrammet BV2 och nyckeltal har använts. Lönsamhetsberäkningar har genomförts med internräntemetoden, där kravet på kalkylräntan var 5 %. Klimatberäkningar utfördes för att undersöka hur många år det tar för olika energiåtgärder och åtgärdspaket att betala sig tillbaka klimatmässigt, vilket i rapporten benämns CO2-payback. Resultatet visade på högre energibesparingar för klimatskärmsåtgärder på Axbyplan, medan Åkeshovsvägen uppnådde högre energibesparing för ombyggnaden av ett F-system till ett FX-system. Detta beror främst på att byggnaderna besitter olika formfaktor och energiprestanda. En internränta på 5 till 8 % uppnåddes i de flesta fallen, vilket påvisar att energieffektivisering ofta kan vara lönsamt. I en känslighetsanalys där det undersöktes hur internräntan påverkas av energiprisutvecklingen, kan det konstateras att variationer i värme- och elpriset har en marginell påverkan på lönsamheten. Åtgärderna isolerruta och nytt fönster visade inte på någon större skillnad i energibesparing, däremot uppnådde isolerrutan bättre lönsamhet och kortare CO2-payback, vilket innebär att isolerrutan bör prioriteras före nytt fönster. Kombinationen av solceller och ett FX-system med 12 månaders drifttid påvisade bättre lönsamhet när värmepumparna kan drivas av solel och producera varmvatten sommartid, istället för enbart värmeproduktion 5 månader per år. Tillsammans med den energibesparing och CO2-payback som paketet Sol + FX uppnår, påvisar paketet att kombinationen av de två åtgärderna bör genomföras i de fall som byggnader har de rätta förutsättningarna. Med den klimatpåverkan som fjärrvärme- och elmixen har i dagsläget anses åtgärdernas och åtgärdspaketens CO2-payback vara relativt kort. Den är avsevärt kortare än deras tekniska livslängd, vilket innebär att de alla är klimatmässigt gynnsamma att genomföra. Fjärrvärme- och elmixen förväntas däremot att bli mer klimatneutrala. Det medför att åtgärdernas och åtgärdspaketens CO2-payback blir längre och att eventuellt flera av åtgärderna och åtgärdspaketen inte blir klimatmässigt gynnsamma. Åtgärderna värmeinjustering och styrning av värmesystem med temperaturgivare visade på en kort CO2-payback även med en klimatneutralare fjärrvärme, vilket innebär att de kommer vara klimatmässigt gynnsamma även i framtiden. Tillsammans med den energibesparing och lönsamhet som de två åtgärderna uppnår anses värmeinjustering och styrning vara bäst ur alla tre kategorier. Vilka åtgärder som är lämpligast att genomföra och som bör prioriteras beror däremot till stor del på varje byggnads förutsättningar. Det är viktigt att ta hänsyn till de specifika förutsättningarna i varje byggnad, då förutsättningarna har en påverkan på såväl energibesparing, lönsamhet som klimat. Genom det resultat som framkommit i arbetet kan en vägledning fås för vilka åtgärder och åtgärdspaket som är fördelaktiga att genomföra för olika typer av byggnadskonstruktioner. / In Sweden, the residential and service sector accounts for approximately 40 % of the country's total energy use. Buildings older than 30 years often have a good energy saving potential and by implementing energy efficiency measures to these buildings, the energy and environmental goals can easier be achieved. Energy savings have for a long time been in focus when selecting an energy efficiency measure, but more recently the greenhouse gases, mainly the CO2-emissions, have gained an increased interest in new constructions and reconstructions. A reduction of greenhouse gases from the buildings is an important measure to contribute to a reduced climate impact and to achieve the climate goals, such as Sweden's climate goal of not having any net greenhouse gas emissions by 2045. This master thesis has been carried out for the municipally owned and the public utility housing company Stockholmshem. The aim was to examine which energy measures that should be prioritized in apartment buildings from the Million Programme through a climate perspective. The objective is for it to be used as a future decision basis for energy efficiency improvement of apartment buildings from the Million Programme. The study was carried out on two apartment buildings, Åkeshovsvägen and Axbyplan, both of which are part of Stockholmshem's property portfolio and are built under the Million Programme. There was an interest in studying how the energy measures are affected by various form factors, which made the selected apartment buildings considered suitable. The result is intended to be applicable to other similar apartment buildings from this time, which makes these buildings seen as type buildings. Energy calculations have been performed in the study, where the energy calculation program BV2 and key figures have been used. Profitability calculations have been made using the internal rate method, where the required rate of return was 5 %. Climate calculations were carried out to investigate how many years it takes for different energy measures and package of measures to be paid back climate-wise, which in the report is called CO2-payback. The result showed higher energy savings for climate shell measures at Axbyplan, while Åkeshovsvägen achieved a higher energy saving for the conversion of a F-system to a FX-system. This is mainly due to the fact that the buildings have different form factor and energy performance. An internal rate of 5 to 8 % was achieved in most cases, which indicates that energy efficiency can often be profitable. In a sensitivity analysis that examined how the internal rate is affected by energy price trends, it can be found that variations in the heating and electricity prices have a marginal impact on the profitability. The insulating glass and the new window did not show any significant difference in energy savings. However, the insulating glass achieved better profitability and shorter CO2-payback, which means that the insulating glass should be prioritized before a new window. The combination of solar panels and an FX-system with 12 months operation time showed better profitability when the heat pumps can be powered by solar power and produce hot water during summertime, than only heat production 5 months per year. Along with the energy saving and CO2-payback that the package achieves, the package demonstrates that the combination of the two measures should be implemented in cases where buildings have the right conditions. With the climate impact that the district heating mix and electricity mix currently has, the CO2-payback for the measures and package of measures is considered to be relatively short. It is significantly shorter than their technical life time, which means that they are all climate favourable to implement. The district heating mix and the electricity mix are though expected to become more climate neutral. This means that the CO2-payback for the measures and package of measures will become longer and that possibly several of the measures and package of measures will not be climate favourable. Adjustment of heating system and control of heating system with temperature sensors was two measures that showed on a short CO2-payback even with a more climate neutral district heating. Therefore, they will be climate favourable in the future. Along with the energy savings and profitability achieved by the two measures, heat adjustment and control with temperature sensor are considered to be the best in all three categories. Which measures that are most appropriate to implement and which should be prioritized depend largely on the conditions of each building, as the conditions have an impact on both energy saving, profitability and climate. Through the results that have emerged in the work, a guide can be obtained for which measures and package of measures are advantageous to implement for different types of building constructions.

No description available.

<p>Denna avhandling behandlar rökgasutsläpp av persistenta organiska föroreningar, framförallt dioxiner, vid förbränning av fasta biobränslen och torrt hushållsavfall i relativt små anläggningar (5-600 kW) utan avancerad rökgasreningsteknik.</p><p>Samförbränning av avfall och biobränsle i effektiva mindre biobränslepannor testades som en alternativ strategi till den vanligen förekommande storskaliga hanteringen och förbränningen fast hushållsavfall. Medan storskalig förbränning av avfall ger investeringsmässiga fördelar med rökgasreningsteknik etc. kan små lokala anläggningar ha transportmässiga fördelar och möjligheter till utnyttjande av lokala biobränsletillgångar. Källsorterat, torrt, brännbart hushållsavfall insamlades från hushåll i glesbygd och samförbrändes i brikettform med energigräset rörflen i 150-600 kW biobränslepannor. Endast undantagsvis understeg dioxinemissionerna gällande gränsvärden för avfallsförbränning och nivåerna av väteklorid i rökgas översteg gränsvärdena flerfaldigt. Det bedömdes att någon form av extra rökgasrening är nödvändig för att säkerställa nivågränserna. Dioxiner hittades också i det eldade avfallet, framförallt i textilfraktionen. Dioxinmängderna i rökgaserna var oftast lägre än i det ingående bränslet.</p><p>Intermittent pelletseldning gav oväntat höga utsläpp av dioxiner med en emissionsfaktor på 28 ng(WHO-TEQ)/kg. Vedeldning i en modern miljömärkt villapanna gav betydligt lägre utsläpp av dioxiner än eldning i en gammal kombipanna och eldning med full lufttillförsel, som kan jämföras med användning av ackumulatortank, resulterade i upp till 90% minskning av utsläpp av dioxiner jämfört med eldning med reducerat lufttillskott (’pyreldning’). Eldning av plastavfall i en vedpanna gav höga utsläpp av dioxiner.</p><p>Okontrollerad förbränning av trädgårdsavfall och hushålls avfall i tunna eller som öppen eld ’bakgårdsbränning’, gav stora variationer i utsläppsnivåer som bara delvis kunde kopplas till avfallsinnehåll. Resultaten visar att denna typ av förbränning kan vara en betydande källa till dioxiner i miljön, och ett emissionsfaktorintervall på 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg föreslås för bedömningar av utsläpp från backgårdsbränning av avfall med låga eller måttliga klorhalter.</p><p>En sammanfattande slutsats av alla försök är att dioxin utsläpp beror på komplicerade samband mellan bränsleinnehåll och förbränningsbetingelser. Bränslen med mycket höga klorhalter av ger oftast högre utsläpp av dioxiner än bränslen med låga klorhalter medan små skillnader döljs av variationer i förbränningsbetingelser.</p> / <p>This thesis deals with emissions of persistent organic pollutants, primarily dioxins, from the combustion of solid biofuels and dry combustible household waste in relatively small facilities, 5-600 kW, without advanced air pollution controls.</p><p>Co-combustion of waste and biofuel in effective small boilers was tested as an alternative to prevailing large-scale management and combustion strategies for handling municipal solid waste. This approach includes no advanced air pollution control systems, but offers two advantages: limiting transport and providing scope to use local biofuel resources. Source-sorted, dry, combustible household waste was collected from households in a sparsely populated area and co-combusted as briquettes together with reed canary-grass in 150-600 kW biofuel boilers. Most trials showed difficulties to meet regulative limits for the emissions of dioxins valid for incineration of MSW and the regulated limits for emissions of hydrochloric acid were exceeded manifold. It was concluded that additional flue-gas cleaning will be needed to ensure that emissions are sufficiently low. Dioxins were also found in the waste, especially in the textile fraction. The mass of dioxins in the flue-gas emissions was generally lower than the mass in the fuel input.</p><p>Intermittent combustion of wood pellets in a residential boiler resulted in an unexpectedly high dioxin emissions factor of 28 ng (WHO-TEQ)/kg fuel. Combustion of wood in a modern environmentally certified boiler yielded considerably lower dioxin emissions than combustion in an old boiler, and combustion with a full air supply, i.e. with use of heat storage tank, resulted in up to 90% reductions in dioxin emission factors compared to combustion with reduced air supply. Combustion of plastic waste in a residential wood boiler resulted in high emissions of dioxins.</p><p>Tests of uncontrolled combustion of garden and household waste in barrels or open fires, ‘backyard burnings’, resulted in emissions with large variations that could only be partly correlated to the waste constituents. The results imply that this may be an important source of dioxins in the environment and an emission factor range of 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg is suggested for estimating emissions from backyard burnings of lightly and moderately chlorine-contaminated waste.</p><p>A summarized conclusion from all of the experiments is that predicting emission levels from waste contents is not straightforward (except that fuels with very high chlorine levels will usually result in high levels of dioxins in flue-gas emissions). Moderate differences in chlorine levels will usually be masked by the effect of variations in combustion conditions.</p>

Denna avhandling behandlar rökgasutsläpp av persistenta organiska föroreningar, framförallt dioxiner, vid förbränning av fasta biobränslen och torrt hushållsavfall i relativt små anläggningar (5-600 kW) utan avancerad rökgasreningsteknik. Samförbränning av avfall och biobränsle i effektiva mindre biobränslepannor testades som en alternativ strategi till den vanligen förekommande storskaliga hanteringen och förbränningen fast hushållsavfall. Medan storskalig förbränning av avfall ger investeringsmässiga fördelar med rökgasreningsteknik etc. kan små lokala anläggningar ha transportmässiga fördelar och möjligheter till utnyttjande av lokala biobränsletillgångar. Källsorterat, torrt, brännbart hushållsavfall insamlades från hushåll i glesbygd och samförbrändes i brikettform med energigräset rörflen i 150-600 kW biobränslepannor. Endast undantagsvis understeg dioxinemissionerna gällande gränsvärden för avfallsförbränning och nivåerna av väteklorid i rökgas översteg gränsvärdena flerfaldigt. Det bedömdes att någon form av extra rökgasrening är nödvändig för att säkerställa nivågränserna. Dioxiner hittades också i det eldade avfallet, framförallt i textilfraktionen. Dioxinmängderna i rökgaserna var oftast lägre än i det ingående bränslet. Intermittent pelletseldning gav oväntat höga utsläpp av dioxiner med en emissionsfaktor på 28 ng(WHO-TEQ)/kg. Vedeldning i en modern miljömärkt villapanna gav betydligt lägre utsläpp av dioxiner än eldning i en gammal kombipanna och eldning med full lufttillförsel, som kan jämföras med användning av ackumulatortank, resulterade i upp till 90% minskning av utsläpp av dioxiner jämfört med eldning med reducerat lufttillskott (’pyreldning’). Eldning av plastavfall i en vedpanna gav höga utsläpp av dioxiner. Okontrollerad förbränning av trädgårdsavfall och hushålls avfall i tunna eller som öppen eld ’bakgårdsbränning’, gav stora variationer i utsläppsnivåer som bara delvis kunde kopplas till avfallsinnehåll. Resultaten visar att denna typ av förbränning kan vara en betydande källa till dioxiner i miljön, och ett emissionsfaktorintervall på 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg föreslås för bedömningar av utsläpp från backgårdsbränning av avfall med låga eller måttliga klorhalter. En sammanfattande slutsats av alla försök är att dioxin utsläpp beror på komplicerade samband mellan bränsleinnehåll och förbränningsbetingelser. Bränslen med mycket höga klorhalter av ger oftast högre utsläpp av dioxiner än bränslen med låga klorhalter medan små skillnader döljs av variationer i förbränningsbetingelser. / This thesis deals with emissions of persistent organic pollutants, primarily dioxins, from the combustion of solid biofuels and dry combustible household waste in relatively small facilities, 5-600 kW, without advanced air pollution controls. Co-combustion of waste and biofuel in effective small boilers was tested as an alternative to prevailing large-scale management and combustion strategies for handling municipal solid waste. This approach includes no advanced air pollution control systems, but offers two advantages: limiting transport and providing scope to use local biofuel resources. Source-sorted, dry, combustible household waste was collected from households in a sparsely populated area and co-combusted as briquettes together with reed canary-grass in 150-600 kW biofuel boilers. Most trials showed difficulties to meet regulative limits for the emissions of dioxins valid for incineration of MSW and the regulated limits for emissions of hydrochloric acid were exceeded manifold. It was concluded that additional flue-gas cleaning will be needed to ensure that emissions are sufficiently low. Dioxins were also found in the waste, especially in the textile fraction. The mass of dioxins in the flue-gas emissions was generally lower than the mass in the fuel input. Intermittent combustion of wood pellets in a residential boiler resulted in an unexpectedly high dioxin emissions factor of 28 ng (WHO-TEQ)/kg fuel. Combustion of wood in a modern environmentally certified boiler yielded considerably lower dioxin emissions than combustion in an old boiler, and combustion with a full air supply, i.e. with use of heat storage tank, resulted in up to 90% reductions in dioxin emission factors compared to combustion with reduced air supply. Combustion of plastic waste in a residential wood boiler resulted in high emissions of dioxins. Tests of uncontrolled combustion of garden and household waste in barrels or open fires, ‘backyard burnings’, resulted in emissions with large variations that could only be partly correlated to the waste constituents. The results imply that this may be an important source of dioxins in the environment and an emission factor range of 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg is suggested for estimating emissions from backyard burnings of lightly and moderately chlorine-contaminated waste. A summarized conclusion from all of the experiments is that predicting emission levels from waste contents is not straightforward (except that fuels with very high chlorine levels will usually result in high levels of dioxins in flue-gas emissions). Moderate differences in chlorine levels will usually be masked by the effect of variations in combustion conditions.