Asylsökande barn med uppgivenhetssymptom var i 2000-talets början ett relativt okänt tillstånd men ansågs ändå vara en unik svensk företeelse eftersom den snabba ökningen som skedde under denna period aldrig har påträffats i något annat land. Det finns ingen vedertagen klassificering av tillståndet och flera symptom inryms inom olika diagnoskriterier. Nationell forskning menar att tillståndet inte kan förklaras med någon bakomliggande somatisk sjukdom, och att föräldramanipulation av barnen inte kunnat påvisas utan att fenomenet kräver multifaktoriella förklaringsmodeller. Vidare bör behandlingsarbetet ta hänsyn till barnets unika bakgrund, symptom och familjesituation samt fokusera på föräldrastöd eftersom föräldrarna spelar en viktig roll för barnets psykiska mående. Syftet med studien är dels att belysa hur kunskapsläget kring asylsökande barn med uppgivenhetssymtom ser ut vid en BUP-mottagning i norra Sverige, dels undersöka hur dessa barn och familjer behandlas inom verksamheten. Empirin samlades in med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med sju respondenter som ansågs ha god erfarenhet av BUPs arbete med asylsökande barn. Resultatet talar för att de viktigaste bakomliggande faktorerna till att asylsökande barn utvecklar symptom på uppgivenhet är barnets familjesituation, migrations- och asylprocessen, samt olika kulturella faktorer som påverkar vissa asylsökande familjer. Behandlingens inriktning bör fokusera på föräldrastöd eftersom tillståndet anses bottna i en familjeproblematik.

Syftet med studien var att undersöka hur skolpersonal upplever sitt arbete med ensamkommande flyktingbarn mellan 12 och 19 år, i både högstadieskola och gymnasieskola vid två orter i norra Sverige. Frågeställningarna för studien berörde ämnen som attityder, integrering samt skolpersonalens upplevelser av sitt arbete och de ensamkommandes situation. Detta är en kvalitativ studie som bygger på sju semistrukturerade intervjuer som genomförts med personal från två skolor. Meningskoncentrering har varit inspirationen för att bearbeta de insamlade data vi haft. Resultatet visar att skolpersonalen upplevde sitt arbete med de ensamkommande flyktingbarnen som något viktigt och att en majoritet visade ett stort engagemang när det kom till arbetet med målgruppen. Ett ytterligare resultat visade att skolpersonalen bar på en stor arbetsbelastning, både i det praktiska arbetet i klassrummet men också en emotionell belastning. De upplevde att de ensamkommande barnen som motiverade och ambitiösa i skolan men också att många led av psykisk ohälsa. Personalen upplevde också att rätt resurser inte fanns att tillgå för att ge barnen rätt stöd i sin skolgång, något som visar sig gå emot både skolans värdegrund och lagrum. Integration var något alla intervjuade ansåg som viktigt men något som de upplevde svårt att få till i praktiken. I resultatet framgår också att skolan inte hade något specifikt arbete med attityder. Den intervjuade personalen tycktes även associera begreppet attityder till något negativt vilket gjorde att det främst framgick vilka negativa attityder eleverna vid vardera skola hade. En del av slutsatserna är att skolpersonalen kände att de saknade utbildning och kunskap för att arbeta med de ensamkommande barnen. Mängden utbildning som personalen fick hängde på deras egna engagemang. Arbetet med integration fungerade inte och något återkommande arbete med skolelevernas attityder fanns inte heller utformat. En ytterligare slutsats är att både skolpersonalen och de ensamkommande barnen för en orättvis kamp i det svenska skolväsendet på grund av att de rätta resurserna inte tillsats och detta har i sin tur lett till att barnen och personalen inte uppnått skolans mål.

Det kommer ungefär 3000-4000 ensamkommande flyktingbarn till Sverige per år. Många kommer från Afghanistan och Somalia. De här barnen har ofta upplevt krig och/eller fattigdom. Att som barn komma ensam till ett nytt land med en annan kultur, språk och levnadssätt är en utmaning och blir för många en fysisk och psykisk påfrestning. Det gör dessa barn till en utsatt grupp i samhället och därför är trygghet viktigt för dessa barn. Trygghet innebär att vara fri från hot och oro. I studien har vi undersökt ensamkommande barns uppfattningar om och förutsättningar för trygghet.   I denna studie har ett bekvämlighetsurval använts och resulterats i fyra intervjuer med ensamkommande flyktingbarn. Resultatet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar att ensamkommande flyktingbarns första tid i Sverige kännetecknades av rädsla, oro och stress. Därför är de i stort behov av trygghet och stöd. Resultaten har kopplats till fyra teorier för att förklara studiens empiri. Dessa teorier är migrationsrelaterad stress, socialt stöd, KASAM och transnationella perspektiv. Några förutsättningar för trygghet som framkommit av resultatet är främst skolan, sociala nätverk och en trygg miljö. Dessa faktorer är viktiga för ensamkommande barns trygghetsskapande och därmed framtid i Sverige.

Syftet med studien är att analysera HVB – personalens berättelser i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Fokus i analysen ligger på peronalens berättelser om barnens integration och socialisation i det nya samhället. För att kunna besvara våra frågeställningar har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod med en hermeneutisk inriktning. Målet med våra kvalitativa intervjuer har varit att komma åt personalens subjektiva upplevelser av barnens integration och socialisation. I resultatdelen presenteras sex teman, Berättelser om att integrera barnen, Berättelser om personalens kunskap och kompetens, Berättelser om barnens egen vilja att integreras, Berättelser om det svenska språket, Berättelser om samhällsinformation och Berättelser om fritidsaktiviteter. Studien visar att betydelsefulla aspekter såsom språket, viljan att integreras, samhällsinformation och fritidsaktiviteter aktualiseras som viktiga för barnens integration och socialisation i det nya samhället. Studien belyser även svårigheter i arbetet med dessa barn, detta då barngrupperna på boendena numera oftast är homogena, vilket enligt personalen kan ses som något som försvårar deras integration och socialisation i det nya samhället.

Ensamkommande flyktingbarns erfarenheter är unika då de har upplevt svåra förhållanden på sin flykt till ett nytt land. Syftet med studien är att undersöka ensamkommande flyktingbarns föreställningar och förväntningar på Sverige, upplevelserna av migrationsprocessen samt vilken framtidssyn de har. Studien bygger på data från två kvalitativa fokusgruppsintervjuer tillsammans med ensamkommande unga. Studien visar ungdomarnas föreställningar och förväntningar på Sverige innan flykten var få. Ungdomarna tog sig igenom svårigheter under flykten för att påbörja ett nytt liv. Studiens teoretiska utgångsram består av KASAM, systemteori samt beskrivning av familjebegreppet och mottagande- och etableringsprocessen. Trots svårigheterna de upplevt under migrationen har de ambitioner och ser positivt på framtiden. Denna studie kan ge en förståelse för ensamkommande flyktingbarns behov och därmed underlätta för deras etablering i Sverige.

SAMMANFATTNING   Den här studien handlar om barn/ungdomar som måste lämna sitt land på grund av förföljelse, krig och våld, dessa barn tvingas många gånger att fly ensamma utan vårdnadshavare. Studien syftar till att beskriva och analysera deras identitetsutveckling efter ankomsten till Sverige utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. För detta ändamål har vi valt att använda oss av en hermeneutisk forskningsmetod där vi använder oss av tolkning som redskap. Vi har utgått från både en symbolisk interaktionistisk teoretisk ram, som innebär att identitetsskapandet är resultatet av den mellanmänskliga interaktionen och KASAM som är ett salutagen perspektiv detta innebär att fokus ligger på tre hälsobringande komponenter; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vad vi har kunnat konstatera är att språket och det nya sociala nätverk som de ensamkommande barnen blir en del av vid ankomsten till Sverige utgör en viktig del i bekräftande av deras självbild. Det är med andra ord i den sociala interaktionen, i samband med flykten och ankomsten till Sverige, som de ensamkommande barnens identitet formas, omformas och bekräftas. Vår studie visar att dessa ungdomar har en förmåga att hantera och göra sin situation begriplig och meningsfull och detta bidrar till deras identitetsutveckling i det nya landet.    Nyckelord: Flykting, ensamkommande flyktingbarn, identitet, hermeneutik

Till Sverige kommer dagligen ensamkommande flyktingbarn som söker asyl. Barnen har ofta varit med om svåra upplevelser som påverkat dem svårt med psykisk ohälsa, ångest och oro som följd. Vissa av barnen placeras i familjehem men de flesta placeras på speciella boenden, så kallade HVB-hem. Syftet med denna studie var att ta reda på hur personalen på dessa boenden upplever sitt arbete och vilka copingstrategier de använder. Uppsatsen bygger på fyra intervjuer med personal från olika boenden i Västerbottniska kommuner. Intervjuerna visar på fördelar och nackdelar med arbetet samt vikten av goda copingstrategier och att ta hand om sig själv. Samtliga intervjupersoner beskriver hur träning, samtal med kollegor, handledning och vila är centralt för att de ska orka med och kunna prestera bra på sitt arbete. / Unaccompanied children seeking asylum arrive to Sweden every day. Many of the children have experienced trauma and are sometimes suffering from PTSD, anxiety or other psychiatric symptoms. These children are sometimes being placed in ordinary families but mostly they stay at residential care homes for children and young persons. In this essay we are interested in the staff at these homes. We wanted to find out how they experienced their work and how they coped with difficult situations. Through interviews we talked with four social workers, working at residential care homes in different municipalities in the north of Sweden. During the interviews the staff explained how they felt about their work, both the positive and the negative sides. Further results show that the staff uses coping strategies. They told us that especially exercise, talking to co-workers and rest is essential to do a good work.

Det senaste året har hela världen på olika sätt berörts av en pågående flyktingkatastrof som resulterat framförallt av kriget i Syrien. Fler människor än någonsin söker asyl i Sverige och svenskarnas engagemang för att hjälpa har synts i både traditionella och sociala medier. Detta är dock inget nytt fenomen. Sverige stod inför en liknande situation under åren 1939-1945 när tiotusentals finska barn togs om hand av svenska fosterfamiljer. Reportaget De finska krigsbarnen beskriver fenomenet med de finska krigsbarnen och visar på de likheter som finns med dagens situation. Reportaget består utav tre olika delar: två dokumentärfilmer i tre delar vardera, kallade Armos resa respektive Irjas resa. Till dessa hör även en kortare artikel som presenterar förflyttningen av de finska krigsbarnen under andra världskriget och förklarar varför denna händelse är relevant än idag. I filmerna får man lära känna Christer (Armo) Faberstedt och Irja Olsson som båda kom till Sverige som krigsbarn för drygt 70 år sedan. Utöver det journalistiska arbetet tillkommer även denna reflektionsrapport där författaren reflekterar över sina erfarenheter från arbetsprocessen.

Antalet ensamkommande asylsökande barn och ungdomar har ökat kraftigt det senaste året. Detta har medfört nya utmaningar för HVB-hemmen för ensamkommande barn, varav en är hur man fortsatt skall kunna skapa trygghet för detta stora antal barn och ungdomar. Syftet med den här studien är därför att undersöka hur personalen på HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i åldrarna 15-18 år anser att man kan skapa trygghet för de individer som bor på boendet samt personalens upplevelser kring att skapa trygghet för målgruppen. För att besvara vårt syfte genomförde vi sex stycken semistrukturerade intervjuer med personal på boenden för ensamkommande flyktingbarn i två kommuner i Västerbotten. Den målgrupp som vi vill undersöka tryggheten för är ungdomar som bor på asylboenden för ensamkommande flyktingbarn som är 15-18 år gamla. Vi intervjuade personalen för att få en uppfattning om deras syn kring detta och för att på så sätt förstå hur man kan skapa trygghet för målgruppen. Studien visade på att det finns flera olika faktorer som påverkar skapandet av trygghet för ungdomarna. Dessa är trygga relationer, skolan och språket, hemmiljön, stress och en meningsfull vardag. Under studiens gång har relationens betydelse vuxit i omfattning och fått en betydande roll gällande skapandet av trygghet.

Ensamkommande flyktingbarn är en extremt utsatt grupp i samhället, och de senaste åren har fler och fler av denna grupp anlänt till Sverige för att söka asyl. Den här studien undersöker hur personalen på två Hem för vård och boende (HVB) arbetar för att ge ensamkommande flyktingbarn en trygg bas i Sverige. Studien syftar till att få svar på dels hur HVB-hemmen arbetar för att främja en bra integration, dels att undersöka HVB-hemmens roll i det stora integrationsarbetet och dels att se ifall det finns några eventuella brister inom verksamheterna. För att svara på de frågorna omfattar studien åtta intervjuer med personal på två olika HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Studien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och ämnar se hur HVB-hemmen hjälper de ensamkommande flyktingbarnen att få en ökad känsla av sammanhang (KASAM). I resultatet framkommer den stora vikten av att barnen har en trygg bas att utgå ifrån, på deras fortsatta resa i Sverige, samt den stora vikten av utbildning och den stora osäkerheten som uppstår utifrån asylprocessen.