Arbetet visar hur systemet för traditionell förarutbildning ser ut och att den formaliserade utbildningsstrukturen starkt strider mot min och andra lärares och förarprövares erfarenheter och pedagogiska grundsyn. Att den traditionella förarutbildningen genom exempelvis trafikskolor är som den är, kan jag säkerligen inte påverka. Det var heller inte min avsikt med arbetet. Min önskan är däremot att via mina exempel och resonemang få till stånd en diskussion bland de berörda förarprövarna inom yrkesförarutbildningarna. I och med att grundförutsättningarna när det gäller tid till förfogande per elev är så olika, borde yrkesförarutbildningarna utnyttja det till att bättre utnyttja utbildningstiden till frågorna: hur, vad och varför? Genom att exempelvis öka tiden för den reflekterande dialogen inom arbetsgruppen omkring lärande och lärarens/förarprövarens yrkeskunnande och minska tiden för slaviskt regelföljande samt öka förståelsenför bedömning av tyst kunnande och minska tiden för fixerad momentutbildning och momentdokumentation. En förarprövare som utfärdat ett körkort borde vara bevis nog för en elevs kunskapsnivå och utveckling över tid. Detta är inte lättatt ensam hävda vid en inspektion från Transportstyrelsens enhet Tillsyn. Men om vi är flera som verkligen slagkraftigt kan hävda en förarprövares genuina yrkeskunnande att under utbildningstiden avläsa rätt saker, finns det en möjlighet att i alla fall få till stånd en diskussion om värdet av den formaliserade utbildningen kontra en förarprövares yrkeskunnande.

Masteruppsats är ett resultat av det utvecklingsprojekt jag bedrev under 2009-2014 inom ramen för förarutbildningen som bedrivs på gymnasieskolans och vuxenutbildningens inriktning Transport. Arbetet ska ses i ljuset av den magisteruppsats jag skrev 2013, Förarutbildning och kunskapsbildning – en studie om förarutbildningssystemet. Utvecklingsprojektets syfte var att undersöka om det var möjligt att nå djupare och mer varaktig kunskap, främst när det gäller de "mjukare" målen inom förarutbildningen: riskmedvetenhet, uppmärksamhet, nyfikenhet, erfarenhet och ödmjukhet. Alltså de kunskapsfält som inryms inom körkortsmålen tre och fyra: resande med bil i speciella sammanhang och personliga förutsättningar och målsättningar i livet. Uppsatsen beskriver mina tankar, försök och trevanden för att skapa djupare och mer varaktig kunskap hos eleverna än vad jag upplevde att den traditionella förarutbildningen gav. Utvecklingsprojektets exempel visar att det är möjligt och att framgången ligger i ett stort fokus på de "mjukare" kunskaperna - de generella kompetenserna - som ödmjukhet, reflektion, nyfikenhet, självverksamhet, m.fl. Dessa kunskaper byggs inte upp genom mer studier av de ämnesspecifika ämnena. Studien visar tvärt om att de generella kunskaperna byggs upp, liksom inom forskningsområdet YoT, genom dialog och med litteratur, kunskapsfilosofi, kunskapsteori, eget skrivande och dialogseminarieliknande former. Inom de etablerade, traditionstyngda samt i viss mån mansdominerade utbildningarna är detta - milt sagt - en aning kontroversiellt, vilket skymtar fram i uppsatsen här och var: "Att läsa böcker lagar inga bilar!" Syftet med masteruppsatsen är att just påvisa motsatsen. Att som pedagog bygga upp och läsa av de mjukare "kunskaperna", de generella kompetenserna, innebär att kunna navigera mellan ytterligheterna, i det ungefärliga och utveckla ungefärlighetens precision.