Kooperativt lärande har sedan mitten på 1900-talet varit en undervisningsmetod där eleverna samarbetar utifrån bestämda principer, där det gemensamma målet är lärande, men som också utvecklar sociala kompetenser. Syftet med vår kunskapsöversikt var att analysera, sammanställa och presentera vad som kännetecknar forskning om kooperativt lärande i de samhällsorienterande ämnena i årskurs F-6. Detta gjorde vi genom att kartlägga åtta internationella forskningsartiklar utifrån våra frågeställningar. Vi har valt att presenterat artiklarna utifrån syfte, metod, urval, geografiskt ursprung och resultat. I kartläggningen av forskningen om kooperativa metoder har vi särskilt fokuserat effekter på elevernas läranderesultat, sociala effekter samt utmaningar. Vi använde oss av databaserna Eric ProQuest och Primo för att hitta relevanta artiklar till vår kunskapsöversikt. Vi valde att begränsa våra sökningar utifrån noggrant specificerade urvalskriterier avseende exempelvis studiernas språk, samhällsorienterande ämnen och kostnadsfria artiklar. Forskningsstudiernas syfte är att studera och granska hur implementering av kooperativt lärande kan påverka elevernas läranderesultat, deras inställning och självkänsla under samhällsorienterande lektioner. Inom forskningsfältet används både kvalitativa metoder, såsom intervju och observation och kvantitativa metoder såsom kvasiexperiment med för-och eftertest samt uppskattningstest i enkätform och majoriteten av forskningsstudierna i vår kartläggning är genomförda på elever från låg- och mellanstadiet. Resultatet i forskningen visar att kooperativt lärande bidrar till positiva resultat på elevernas lärande. Man kunde också se att elevernas inställning till skola och klasskamrater hade blivit bättre samt att klassrumsklimatet hade blivit gemytligare. Dock visade kooperativt lärande inga effekter på elevernas självkänsla. Styrkor i studierna är att forskningsstudierna kommer från olika delar av världen och en svaghet är att samtliga studier endast är genomförda under kortare tidsperioder. Studierna skriver dock i sin helhet att kooperativt lärande är en arbetsmetod som gynnar elevernas olika förmågor i samtliga skolämnen. Trots tydliga resultat kring ämnet kan ytterligare framtida forskning stärka och lyfta arbetet med kooperativt lärande.

Masteruppsats är ett resultat av det utvecklingsprojekt jag bedrev under 2009-2014 inom ramen för förarutbildningen som bedrivs på gymnasieskolans och vuxenutbildningens inriktning Transport. Arbetet ska ses i ljuset av den magisteruppsats jag skrev 2013, Förarutbildning och kunskapsbildning – en studie om förarutbildningssystemet. Utvecklingsprojektets syfte var att undersöka om det var möjligt att nå djupare och mer varaktig kunskap, främst när det gäller de "mjukare" målen inom förarutbildningen: riskmedvetenhet, uppmärksamhet, nyfikenhet, erfarenhet och ödmjukhet. Alltså de kunskapsfält som inryms inom körkortsmålen tre och fyra: resande med bil i speciella sammanhang och personliga förutsättningar och målsättningar i livet. Uppsatsen beskriver mina tankar, försök och trevanden för att skapa djupare och mer varaktig kunskap hos eleverna än vad jag upplevde att den traditionella förarutbildningen gav. Utvecklingsprojektets exempel visar att det är möjligt och att framgången ligger i ett stort fokus på de "mjukare" kunskaperna - de generella kompetenserna - som ödmjukhet, reflektion, nyfikenhet, självverksamhet, m.fl. Dessa kunskaper byggs inte upp genom mer studier av de ämnesspecifika ämnena. Studien visar tvärt om att de generella kunskaperna byggs upp, liksom inom forskningsområdet YoT, genom dialog och med litteratur, kunskapsfilosofi, kunskapsteori, eget skrivande och dialogseminarieliknande former. Inom de etablerade, traditionstyngda samt i viss mån mansdominerade utbildningarna är detta - milt sagt - en aning kontroversiellt, vilket skymtar fram i uppsatsen här och var: "Att läsa böcker lagar inga bilar!" Syftet med masteruppsatsen är att just påvisa motsatsen. Att som pedagog bygga upp och läsa av de mjukare "kunskaperna", de generella kompetenserna, innebär att kunna navigera mellan ytterligheterna, i det ungefärliga och utveckla ungefärlighetens precision.

Syftet med följande arbete var att skapa en kunskapsöversikt om hur gymnasieelevers prestationer påverkas i matematikämnet när digitala verktyg är närvarande i undervisningen. Termen prestation används som ett samlingsbegrepp för elevernas motivation, inlärning samt prov- och läranderesultat. I strävan om att besvara frågeställningen söktes det efter forskningsartiklar i olika databaser samt att kedjesökning tillämpades. Det som kunskapsöversikten pekar mot är att digitala verktyg har en övervägande positiv påverkan på elevers prestationer i matematik. När det implementeras på rätt sätt ökar motivationen hos eleverna där de upplever undervisningen som mer intressant och givande. Deras inlärning utvecklas där de upptäcker samband och matematiska detaljer de inte upptäckt innan samt att arbetet med matematikuppgifter upplevs behändigare. Prov- och läranderesultaten i olika områden inom matematik förbättras också om digitala verktyg är närvarande.