Detta examensarbete i juridik bygger på en empirisk studie av förhör med misstänkta i fyra fall av grova brott. Resultaten av studien presenteras och sätts i ett sammanhang av juridiska föreskrifter och rättspsykologisk teori. Utifrån detta framläggs ett antal förslag som syftar till att stärka kvalitén på förhörsförfarandet inom det svenska rättsväsendet.

Förhörsprocessen är en central och kritisk del av polisens brottsutredningar med målet att inhämta relevant information för att lösa brott. Felaktiga förhörsmetoder kan leda till falska erkännanden och undergräva rättssäkerheten. För att motverka detta har mer strukturerade och mindre konfronterande tekniker utvecklats, exempelvis PEACE-modellen (Plan and Prepare, Engage and Explain, Account, Closure och Evaluate), som syftar till att främja en respektfull- och effektiv interaktion under polisiära förhör. Förtroendebyggande är essentiellt för att skapa en öppen och samarbetsvillig atmosfär under förhör och främjas genom respekt, vänlighet, empati och tydlig kommunikation. Denna studie undersöker hur svenska förhörsledare integrerar PEACE-modellens steg i sitt arbetssätt och hur dessa steg bidrar till förtroendebyggande och effektiv informationsinhämtning. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med sex erfarna svenska förhörsledare vilka har analyserats genom tematisk analys. Studien visar att förtroendebyggande inte är isolerat till enskilda steg under förhöret utan det är en kontinuerlig process som löper genom hela PEACE-modellen. Resultaten visar att strategisk anpassning, planering och flexibilitet hos förhörsledaren är avgörande för att skapa en förhörsmiljö som är trygg och utan distraktioner. Förhörsledarens förmåga att vara lyhörd, ställa öppna frågor, och lyssna aktivt gynnar en detaljerad och pålitlig informationsinhämtning. Studien slutsats tyder på att svenska förhörsledares tillämpning av PEACE-modellen, genom sitt strukturerade och respektfulla tillvägagångssätt stödjer både förtroendebyggande och informationsinhämtning.

Denna uppsats belyser hur förhörsledare väljer förhörsmetod och hur det kan påverka rättssäkerheten. Syftet var att undersöka hur erfarenheten påverkar förhörsledarens val av förhörsmetod samt hur erfarenheten tas tillvara och sprids inom Polisverksamheten. Studien har genomförts i samarbete med Polisen i Malmö. I undersökningen har förhörsledare och individer med gedigen kunskap inom området intervjuats. Resultatet visar att erfarenheten kan påverka rättssäkerheten, dock har det inte undersökts i vilken utsträckning den gör det. Förhörsledare tillämpar inte en specifik förhörsmetod utan använder sig av den fria berättelsen som är ett inslag i både PEACE-modellen och den kognitiva intervjumetoden. Resultatet visa vidare att respondenterna i stor utsträckning vill att erfarenheter av förhörsmetoder ska spridas på ett bättre sätt. Respondenterna uttryckte även att mer vidareutbildning inom området är önskvärt då metoderna bör följa samhällsutvecklingen. / This thesis explores the way the interrogator chooses method of interrogation based upon experience and how this in turn will affect legal certainty. The purpose is to examine how the experiences within the police force will be taken advantage of and how it is disseminated within the organization. The study was conducted in cooperation with the Police in Malmö. By interviewing interrogators and persons with first-rate knowledge about the subject the researcher has tried to get as extensive research material as possible. The results show that experience can affect legal certainty, but the extent of this has not been further investigated. Interrogators do not use a specific interrogation method but uses the free story that is a feature in both the PEACE-model and the cognitive interview method. Furthermore, the experiences within the Police force in Malmö was examined and the results show that the respondents want this to be disseminated to a higher extent. The respondents also expressed that further education was most important and desirable as the methods develop to the same extent as society.

Denna kandidatuppsats i kriminologi har studerat polisens förhörsmetoder med misstänkta gärningspersoner i två specifika mordutredningar via en kvalitativ tematisk innehållsanalys. Studien har undersökt användningen av informationsinhämtande respektive erkännandeinriktade förhörstekniker, omständigheter som påverkat val av förhörsstrategi samt de etiska aspekterna av dessa. Genom att analysera förhörsprotokoll och studera tidigare forskning belyser uppsatsen hur manipulativa frågor och psykologiska strategier används under polisförhör. Resultaten indikerar på att manipulativa förhörstekniker till viss mån används trots omfattande kritik och bevis på att sådana metoder kan leda till falska erkännanden. Uppsatsen diskuterar också rättsetiska frågor och hur val av förhörsstrategier påverkar rättssäkerheten. Slutligen ger arbetet rekommendationer för framtida praxis och forskning inom förhörsmetoder, med målet att förbättra både effektiviteten och etiken i polisens arbete.

Barn som utsätts för brott finner svårigheter med att berätta om vad deblivit utsatta för. På grund av detta är det av vikt att förhörsledaretillämpar förhörsmetoder som enligt tidigare forskning leder till att barnvågar berätta om vad de blivit utsatta för. Syftet med denna studie varatt undersöka vilka förhörsmetoder som används vid förhör med utsattabarn samt vilka metoder som genererar mest svar i form av svarsord.Studien har utgjorts av mixed methods där förundersökningsprotokolloch intervjuer med barnförhörsledare har analyserats. Analysen fann attöppna frågor och expanderande parafrasering genererar mest svarsord,medan öppna frågor och ledande frågor var de metoderna somtillämpades oftast. Förhörsledarna uttrycker i intervjuer att ledandefrågor är förödande och att de inte används i barnförhör, medan deeftersträvar att använda öppna frågor då dessa genererar längst svar frånbarnen. Resultaten diskuteras och likheter och skillnader tas upp. / Abused children have difficulties disclosing the crimes they have beenexposed to. With this in regards, it is important that interrogators useinterrogation methods that, according to previous research, leads tochildren telling about the abuse. The aim of this study was to explorewhich interrogation methods are used in interrogations with abusedchildren and which methods generate the most answers in the form ofamount of words. The study consisted of mixed methods wherepreliminary investigation reports and interviews with childinterrogation leaders were analyzed. The analysis found that openendedquestions and expanding paraphrasing generated the mostanswers in amount of words, while open-ended questions and leadingquestions were the methods that were most commonly used. Theinterrogators expressed in interviews that leading questions wereconsidered to be devastating and that they were not used ininterrogations with children, meanwhile they strived to use open-endedquestions since these types of questions generate the most answers fromthe children. The findings are discussed and similarities and differencesare addressed.