Förorenat grundvatten bedöms ofta med fokus på att specifika gränsvärden för föroreningskoncentrationer ej skall överskridas. Höga koncentrationer i grundvattnet behöver dock inte betyda att risken att kontaminera nedströms recipienter är stor. Detta eftersom höga föroreningskoncentrationer kan återfinnas i zoner med låg permeabilitet vilket medför små grundvattenflöden och därmed en liten belastning på nedströms recipienter. Genom att genomföra kompletterande mätningar av masstransporten (massflödet) av en förorening kan dock en tydligare bild av föroreningssituationen fås. I detta arbete undersöktes hur massflöde skulle kunna användas som en bedömningsgrund för förorenat grundvatten och vilka mättekniker som finns för att kvantifiera massflödet. De tekniker som finns för att mäta massflöde kan delas upp i två grupper. Den ena gruppen omfattar tekniker där uppmätta punktdata av koncentrationer och grundvattenflöden interpoleras längs en tvärsnittssektion av marken vinkelrätt mot grundvattenflödet. Den andra gruppen omfattar tekniker där pumpning av grundvatten tillämpas för att bestämma massflödet. Massflödesmätningar av förorenat grundvatten skulle kunna användas vid beslut om vilket eller vilka förorenade områden som skall renas först. Prioriteringar mellan områdena skulle exempelvis kunna baseras på beräknade koncentrationer utifrån massflödesmätningar och storleken på ett potentiellt uttag av grundvatten. Alternativt kan massflödet användas som ett mått på den belastning som anses acceptabel för att koncentrationen i ett närliggande vattendrag inte skall överskrida ett gränsvärde. Mätningar av massflöde skulle då kunna användas som en bedömningsgrund för den belastning av en specifik förorening som anses acceptabel på en recipient från fall till fall. Vid en sådan bedömning måste hänsyn tas till föroreningens farlighet, platsspecifika utspädningseffekter och bakgrundshalter. En fältstudie genomfördes även i ett före detta industriområde i Kopparlunden, Västerås. Fältstudien genomfördes för att exemplifiera hur mätningar av massflöde kan genomföras. Utspädningsteknik tillämpades, med uranin som spårämne, för att skatta specifika grundvattenflöden. Dessa specifika grundvattenflöden kombinerades med tidigare uppmätta TCE-koncentrationer för att erhålla massflödet. I fältstudien skattades massflödet av TCE till ca 29,4 kg år-1. Studier gjorda i USA visar att massflödesmätningar har varit värdefulla då de har underlättat bedömningen av förorenat grundvatten. Studierna visar även att mätningar av massflöde kommer att användas mer frekvent då fördelarna med mätningarna blir mer allmänt kända.

I detta projekt har ett fiberområde i Bollstafjärden i Västernorrland undersökts. Fiberområdet består av en fiberbank och fiberrika sediment. Trä- och cellulosafibrer har tillsammans med kemikalier släppts ut från pappers- och massaindustri vilket gett upphov till fiberområden. Kemikaliernas farlighet samt risk för spridning och upptag i näringsväven utgör ett miljöhot. Syftet med projektet var att undersöka och klassificera fiberområdet med hjälp av en modell som tagits fram av Golder Associates på uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrland. Modellen bygger på Naturvårdsverkets Metodik för Inventering av Förorenade Områden (MIFO) och är den första av sitt slag varmed det också ingår i syftet att utvärdera denna. Volymen för fiberbanken beräknades för att få en uppfattning om dess storlek samt för att den ingår i modellen. Fiberbankens volym beräknades i programvaran ArcGIS till 197 143 m3. Volymen kan jämföras med en simbassäng (50x25 meter) som har ett djup på 158 meter. Den beräknade volymen ansågs vara mycket osäker eftersom det fanns för lite mätdata att tillgå, vilket innebar att beräkningsmetoderna i ArcGIS inte fungerade optimalt. Genom att fylla i modellens parametrar riskklassificerades fiberområdet till klass 1C, ”särskilt stor risk”, på en skala från 1-4. Riskklassificeringar används för att kun- na jämföra förorenade områden med varandra och för att få en uppfattning om vilka områden som ska prioriteras vid eventuella åtgärder. Modellen validerades genom att ändra parametrarna inom ett rimligt intervall samt se hur den påverkades då inget parametervärde angavs. Då värden som innebar störst risk användes på ett flertal parametrar erhölls högsta riskklass 1A. De parametrar som enskilt påverkade riskklassen var ”sammanvägda spridningsförutsättningar” och ”avstånd till närmaste bostadshus”. Det är anmärkningsvärt att en dubblering eller hal- vering av volym fiberbank och fiberrika sediment inte resulterade i en förändring av riskklass. Under arbetet med modellen visade det sig att fiberområdet kunde riskklas- sificeras utan information om dess volym. Modellen ansågs vara användarvänlig men hade en del brister så som otillräckligt definierade svarsalternativ för en del parametrar. Viss information upplevdes som svår- tillgänglig men är förmodligen enklare att hitta för handläggare vid länsstyrelser.

There are today large amounts of contaminated sediments in the Baltic Sea. These contaminants are the result of many years industrial activity where the contaminants have not been taken care of and just released out in the water. When ports want to dredge in their fairways and harbor areas the contaminated sediments need to be considered since they are a environmental risk. The development in this area has been slow and new techniques have just recently made its way into dredging operations in the Baltic Sea region. As a result of this there are no clear methods for implementing new techniques today. This study aimed to bring light to which factors are important when it comes to which technique is used and what would make the users want to invest in new techniques. In order to find a method for how implementation of new techniques for dredging and management of contaminated sediments this study has looked into which factors are of most importance when choosing technique. It has also aimed to answer which stakeholders have the biggest influence in the choice.This work has been done as a part of the Baltic Sea region project SMOCS together with the company Ecoloop. The result is based on an interview study with 3 ports in Sweden, 3 Swedish contractors, 4 Swedish government authorities as well as the port of Gdynia and port of Kokkola.This study has shown that the most important factors when it comes to which technique is used are the economical and environmental aspects as well as the relation between the two. It seems as though a common goal has not been set when it comes to dredging and how we could treat contaminated sediments. Ports and contractors do not share a common goal with the government authorities. The key stakeholders in the dredging process are the port, the contractors, the government authorities as well as the consultants. However Swedish ports only perform larger dredging operations when there is a need for it. When implementing a new technique focus should therefore be put on the other stakeholders who come in contact with dredging operations more frequently. / Det finns idag stora mängder förorenade sediment i Östersjön. Dessa föroreningar är resultatet av flera års industriell verksamhet där föroreningarna inte tagits omhand utan släppts rätt ut i vattnet. Tekniken för att muddra upp och ta hand om dessa muddermassor har under de senaste decennierna inte utvecklats så mycket i Norden. Men utvecklingen har börjat komma igång och i andra delar av Europa och USA har några nya metoder för att hantera sediment börjat användas. Ett problem som vi står inför är dock hur vi ska implementera ny miljövänlig teknik för muddring och hantering Sverige och andra länder kring Östersjön. I detta arbete har problematiken kring implementering av ny teknik studerats genom en intervjustudie med hamnar, entreprenörer och myndigheter främst i Sverige men även några hamnar runt Östersjön. På hamnarna har miljöansvarig för hamnen intervjuats och de myndigheter och entreprenörer som varit med i studien är de som är kopplade till den pilotstudie som görs i Gävle hamn. Arbetet har utförts som en del i projektet SMOCS i samarbete med företaget Ecoloop.För att finna en metod för hur implementering av ny teknik för muddring och hantering av förorenade sediment i hamnområden kan gå till har denna studie undersökt vilka faktorer som är viktiga vid val av teknik, vilka aktörer som är delaktiga i beslutet samt hur detta kan göras för att främja en hållbar utveckling. I dagsläget verkar det inte finnas några klara implementeringsmetoder för ny teknik eftersom utvecklingen inom det här området inte varit så stor de senaste åren. Det är först nu som nya metoder att hantera och muddra förorenade massor kommit in på marknaden i Sverige och Norden.Studien har visat att faktorer som är viktiga vid val av teknik är framförallt ekonomi och miljöpåverkan. Även relationen mellan ekonomin och de miljömässiga fördelar tekniken erbjuder är viktiga att ta ställning till. De aktörer som är viktigast vid valet av teknik är hamnen, entreprenören, myndigheterna samt konsulterna. Däremot muddrar endast de flesta hamnarna i större omfattning när behovet uppstår och därför bör störst vikt läggas vid de övriga aktörerna. Förslag till hur ny teknik kan implementeras i framtiden, som diskuteras i studien, har som mål att öka aktörernas förståelse för olika intressen som finns hos olika aktörer samt att öka förståelsen för begreppet hållbar utveckling.

Eskilstuna har sedan länge varit en industristad vilket har inneburit utsläpp av främst metallföroreningar men även organiska ämnen till Eskilstunaån. Provtagningar har vid upprepade tillfällen gjorts och det har visats att sedimentet i ån innehåller höga halter av förorenande ämnen. Sediment förorenat av miljögifter utgör en risk för både miljön och människors hälsa. Beroende på vilka förhållanden som råder i vattendraget skiljer sig sedimentationshastigheten åt, dels mellan olika vattendrag men den kan också variera inom recipienten vilket gör att det kan finnas särskilda områden där sediment och föroreningar ackumuleras. Det kan vara av vikt att identifiera dessa platser för att minska risken för återsuspension av sedimentet, som sedan kan transporteras vidare nedströms, samt för eventuella framtida åtgärder.  I examensarbetet undersöktes föroreningsspridningen i Eskilstunaån och var ackumulationsbottnar kan förväntas ligga. En sedimenttransportmodell byggdes upp i programmet HEC-RAS med åns batymetri som utgångspunkt. Resultaten från modelleringar analyserades och tolkades med det geografiska informationssystemet ArcGIS och jämfördes med bottens hårdhet samt tidigare utförda sedimentprovtagningar. Sedimenttransportmodelleringen tyder på att området med mest ackumulation finns i Eskilstunaån där den passerar centrum och där åns botten är relativt mjuk. De högsta halterna för majoriteten av de undersökta metallföroreningarna påträffades trots detta längre nedströms där botten, sett till hela ån, inte var utmärkande mjuk men i jämförelse med närliggande platser var den däremot mjuk och relativt djup. En slutsats som kan dras ur detta är att vid lokalisering av ackumulationsbottnar bör vattendragets batymetri analyseras i kombination med bottens hårdhet och det bör göras på kortare sträckor. / Eskilstuna has been an industrial town for a long time which has caused emissions of mostly metal contaminants but also organic substances in to the Eskilstuna river. Samples from the sediment shows high content of some pollutants. Contaminated sediments can cause environmental and health hazards. Therefore, it is of importance to locate accumulation areas in the riverbed to avoid resuspension of the sediment, for preventing further transport downstream, and it may be of use if remediation measures becomes necessary.  In this thesis the distribution of metal contaminants in the Eskilstuna river were investigated and accumulation areas located. A sediment transport model, based on the bathymetry, was implemented in the river analysis system HEC-RAS. The results from the model were later analyzed in the geographical information system ArcGIS and compared to the riverbeds hardness and the sediment samples. The sediment transport model showed an accumulation area in the river where it flows through the city center and the riverbed is relatively soft. The highest concentrations of most pollutants were found further downstream where the riverbed has a higher relative hardness. However, if only the neighbouring areas are compared to this locations the accumulation area is soft with a relative large depth. As a conclusion, one may have to take both bathymetry and the riverbeds hardness into account when locating accumulation areas.

The Methodology for inventory of contaminated sites (MIFO) is a method designed by the Swedish Environmental Protection Agency with an aim to facilitate agents and consultants during inventory of contaminated areas. It is structured into two stages, the first phase comprises oriented studies of the area while the second one consists of conceptual studies, such as field testing and analysis. After each phase the object is assigned a risk class that describes the degree of contamination and the risk associated with it. At Sundsvall-Timrå airport, the soil, surface- and groundwater at two fire drilling sites are contaminated with the anthropogenic substance PFOS, a former supplement in extinguishing foam. As a result of this, a number of environmental investigations have occurred over the past seven years which has led to a substantial amount of data in regards to the degree and dispersion of the contamination. However, prior to this date no risk classification according to MIFO phase 2 has been done. In order to appropriately remediate the site, it is essential that this step of the process is completed. Thus the County Administrative Board of Västernorrland in Sweden commissioned this thesis for the purpose of risk classifying Sundsvall-Timrå Airport. This was done by analysing the results from previous environmental investigations made by WSP Environmental and comparing them to the Swedish Geological Institute’s preliminary benchmark value for PFOS. The fact that Sundsvall-Timrå airport is situated in close approximation to a nature reserve and due to the high degree of contamination together with the substance distribution capabilities and high toxicity, the study resulted in the object being assigned risk class 1, very high risk. / Syftet med detta självständiga arbete var att på uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrland göra en MIFO fas 2 riskklassning av ett förorenat område vid Sundsvall-Timrå flygplats. MIFO (Metodik för inventering av förorenade områden) är en metodik framtagen av Naturvårdsverket med ändamålet att vägleda ombud och konsulter vid inventeringar av förorenade områden. Metoden är uppdelad i två steg, fas 1 och fas 2. Den första fasen involverar orienterade studier av området och den andra består av översiktliga studier, som till exempel fältundersökningar och analyser. Efter var fas tilldelas objektet en riskklass utifrån hur allvarlig föroreningssituationen bedöms vara. På Sundsvall-Timrå flygplats är marken, yt- och grundvattnet vid två brandövningsplatser förorenat med det antropogena ämnet PFOS som brukade ingå i släckskum. Som följd till detta har ett flertal miljötekniska mark- och grundvattenundersökningar gjorts i området under de senaste sju åren. Detta har lett till ett betydande underlag av data beträffande halt och spridning av föroreningen men fram tills nu har ingen fas 2 riskklassning av brandövningsplatserna med avseende på PFOS gjorts. Avsikten med arbetet var således att med hjälp av resultaten från tidigare miljötekniska undersökningar och SGIs preliminära riktvärden för PFOS, tilldela objektet en riskklass. Då Sundsvall-Timrå flygplats ligger intill Indalsälvens naturreservat, föroreningsnivån vid brandövningsplatserna anses vara mycket stor samt det faktum att PFOS har höga spridningsförutsättningar och toxicitet, resulterade studien i att området tilldelades riskklass 1, vilket innebär mycket stor risk.