<p>Uppsatsen tar upp de regler som styr den verksamhet, som försäkringsbolag från länder utanför EU bedriver i Sverige. Det handlar vidare om hur dessa regler påverkas av den lagstiftning som trädde i kraft 1 juli 2005, vilken styr försäkringsförmedlares verksamhet.</p>

<p>Denna uppsats syfte är att analysera vilka skillnader i skydd av gods Sverige-, Europa- och Kontinentflyttar kräver och hur detta arbete skiljer sig mellan Kungsholms Express, Alfa Moving, B & M och L-Ira.</p><p>Uppsatsen kommer ha en deduktiv forskningsansats där författarna utgår från redan befintliga teorier och applicerar empirin på teorierna. Författarna har valt att använda sig av en kvalitativ metod. För att få in empirin har författarna genomfört intervjuer på de fyra olika företagen och gått igenom hemsidor.</p><p>Uppsatsen tar sin utgångspunkt från olika teorier. Teorierna som behandlas är samspelet mellan produkt, förpackning och distributionsmiljö, produktskydd, påkänningar, förpackningar och försäkringar.</p><p>Slutsatserna som författarna har kommit fram till är hur viktig tid och kunskap är vid flyttar. Även förpackningens utformning är viktig. Om packmästarna har kunskap om vilken förpackning som är bäst och bästa sättet att packa blir skadorna färre då det är ordentligt skydd och ingenting kan stå och slå mot varandra. Den andra viktiga faktorn är tiden. Tiden är viktig för om det är dåligt med tid är risken att packmästarna slarvar och då är det lätt att de packar på fel sätt och då är det lätt att det uppkommer mer skador. Eftersom det blir mycket stötar vid hanteringen av godset och speciellt vid kontinentflyttar, då det är mycket lossning/lastning och in- och urpackning, är tid och kunskap två viktiga faktorer. En annan sak som är viktigt är hanteringen av godset. Om alla under hela flytten hanterar godset försiktigare skulle det inte bli så hårda stötar och det leder till att uppkomsten av skador på godset blir färre.</p>

Försäkringar är en typ av tjänster som lämpar sig särskilt väl för internationell handel då försäkringsavtal enkelt kan slutas mellan två parter utan att några varor eller ar-betskraft behöver förflyttas över gränserna. Den gränsöverskridande handeln med försäkringar aktualiserar precis som den övriga gränsöverskridande handeln den in-ternationellt privaträttsliga problematiken. Det är dock ofta så att försäkringstagaren befinner sig i en utsatt situation när försäkringen väl behöver användas. Försäkringen faller ju i många fall ut när försäkringstagaren lidit någon typ av skada. Med tanke på att försäkringstagaren befinner sig i en utsatt situation både rent ekonomiskt och för-handlingsmässig har lagstiftaren valt att särskilt reglera detta område. Dessa typer av skyddsregleringar återfinns bland annat i de regelverk som styr domstolarnas behö-righet på den internationella privaträttens område. Behörighetsfrågan i försäkringstvister är förenad med vissa problem. I första hand stöter parterna på problemet med att det finns ett flertal regelverk som behandlar just behörighetsfrågan i försäkringstvister. Dessa regelverk innehåller likartade regler för försäkringstvister men regelverkens tillämplighetsområden skiljer dem åt. Reglerna som återfinns i Bryssel I-förordningen, Brysselkonventionen och Lugano-konventionen är tvingande och möjliggör för försäkringstagaren att väcka talan både vid den ort i vilken försäkringsgivaren har hemvist samt vid den ort där försäkrings-tagaren har hemvist. Försäkringsgivarens möjligheter att väcka talan är i princip be-gränsade till den ort där försäkringstagaren har hemvist. Genom behörighetsreglerna begränsas parternas möjligheter att genom prorogationsavtal avtala om domstols be-hörighet eftersom skyddet för försäkringstagaren inte skall sättas ur spel genom ett sådant avtal. Det förhåller sig dock på det sättet att regleringarna inte bara skall till-lämpas när styrkeförhållandet mellan parterna är ojämnt utan även i fall när parterna är att se som jämbördiga vilket i sin tur kan skapa omotiverade fördelar för försäk-ringstagaren. Ytterligare problem uppkommer på grund av att regelverken inte är tillämpliga på skiljeförfarande vilket kan komma att underminera skyddsregleringarna då regelver-ken som styr domstolarnas behörighet inte blir tillämpliga på denna typ av avtal.

I en försäkringsavtalssituation har försäkringstagaren dels en huvudförpliktelse att betala försäkringspremien, dels ett antal biförpliktelser att ta hänsyn till för att försäkringsersättning skall komma att utbetalas. En av dessa biförpliktelser är räddningsplikten, vilken skall beaktas vid ett eventuellt försäkringsfall. Räddningsplikten innebär att den försäkrade åtar sig, genom avtalsingåendet, ett visst ansvar för att efter förmåga ingripa när ett försäkringsfall har inträffat eller befaras vara omedelbart förestående. Passivitet i dessa situationer kan leda till nedsättning av försäkringsersättningen. Räddningsplikten kommer till uttryck i 4 kap. 7 § samt 8 kap. 13 § FAL. Vid uppfyllelse av räddningsplikten kan den försäkrade vara tvungen att vidta räddningsåtgärder. Om den försäkrade i försäkringsfallet lyckas begränsa skadan kan ersättning betalas ut även för de extra kostnader som har drabbat den försäkrade vid begränsningen av skadan. Kostnaderna för dessa räddningsåtgärder ersätts enligt 6 kap. 5 § samt 8 kap. 13 § FAL. I denna uppsats diskuteras vilka begränsande åtgärder som bör vidtas för att räddningsplikten skall anses vara uppfylld och hur snabbt dessa åtgärder bör vidtas. Vidare diskuteras vilket syftet räddningsplikten har och vem som skall uppfylla plikten. Utöver detta diskuteras motiven bakom regeln om ersättning för räddningskostnader och vad som grundar rätten till ersättning för räddningskostnader.

Försäkringsmarknaden i Sverige har stor samhällsekonomisk betydelse. Tillgångarna inom försäkringsbranschen är betydande och år 2004 omsatte denna sektor över 2000 miljarder kronor. Utbudet av försäkringar är stort och området är komplext. Det är därför svårt för en utomstående, en försäkringstagare, att bedöma och värdera olika försäkringslösningar och det är även svårt att avgöra vilket bolag som på bästa sätt skyddar den individuelles behov. Av denna anledning har det upprättats ett flertal regelverk som reglerar försäkringsverksamheten. Uppsatsen handlar om den informationsplikt som föreligger då en försäkringstagare eller en försäkringsförmedlare säljer en försäkring till en försäkringstagare. Försäljningen sker vanligtvis genom telefon då muntlig information ska ges till försäkringstagaren om försäkringens innehåll och om försäkringstagares rätt till ångerrätt. Många av dagens försäkringsförsäljare och försäkringsförmedlare jobbar på provision vilket gör att dessa kan tänkas ”slitas” mellan två motstridiga intressen. Intresset av att ge försäkringstagaren en tillförlitlig information om försäkringsvillkoren kan tänkas vika för intresset att sälja en försäkring. Önskan att vilja sälja försäkringen kan således komma i strid med informationsplikten som finns enligt lagstiftning. Uppsatsens syfte är därför att undersöka om den information som muntligen ges till försäkringstagaren är i enlighet med lag. Genom en empirisk undersökning där 13 försäkringsförsäljare från tre olika bolag har medverkat har det framkommit att det finns brister i det muntliga information som ges till försäkringstagaren. Bristen finns framför allt vid information om ångerrätt. Ångerätten är en viktigt rätt för försäkringstagaren och att inte informera om denna är en allvarlig brist. Genom undersökningen har det även framkommit att det finns vissa brister i försäkringsförsäljares kunskap om informationsplikten och om bakomliggande lagstiftning. En försäkringsförmedlare synes  idag ha mer ingående kunskap om informationsplikten och om bakomliggande lagstiftning än vad en försäkringsförsäljare anställd på ett försäkringsbolag har. En förklaring till detta kan vara att Finansinspektionen ställer höga krav på en försäkringsförmedlares kunskap. KO som är tillsynsmyndighet för försäkringsförsäljare borde utforma liknade krav för att förbättra försäkringsförsäljarnas kunskap. Då kunskapen är otillräcklig finns risk att försäkringstagaren inte får rätt information. Dock ska sägas att kunskapen om försäkringarna och dess innehåll har varit tillfredställande.

Uppsatsen tar upp de regler som styr den verksamhet, som försäkringsbolag från länder utanför EU bedriver i Sverige. Det handlar vidare om hur dessa regler påverkas av den lagstiftning som trädde i kraft 1 juli 2005, vilken styr försäkringsförmedlares verksamhet.

Denna uppsats syfte är att analysera vilka skillnader i skydd av gods Sverige-, Europa- och Kontinentflyttar kräver och hur detta arbete skiljer sig mellan Kungsholms Express, Alfa Moving, B &amp; M och L-Ira. Uppsatsen kommer ha en deduktiv forskningsansats där författarna utgår från redan befintliga teorier och applicerar empirin på teorierna. Författarna har valt att använda sig av en kvalitativ metod. För att få in empirin har författarna genomfört intervjuer på de fyra olika företagen och gått igenom hemsidor. Uppsatsen tar sin utgångspunkt från olika teorier. Teorierna som behandlas är samspelet mellan produkt, förpackning och distributionsmiljö, produktskydd, påkänningar, förpackningar och försäkringar. Slutsatserna som författarna har kommit fram till är hur viktig tid och kunskap är vid flyttar. Även förpackningens utformning är viktig. Om packmästarna har kunskap om vilken förpackning som är bäst och bästa sättet att packa blir skadorna färre då det är ordentligt skydd och ingenting kan stå och slå mot varandra. Den andra viktiga faktorn är tiden. Tiden är viktig för om det är dåligt med tid är risken att packmästarna slarvar och då är det lätt att de packar på fel sätt och då är det lätt att det uppkommer mer skador. Eftersom det blir mycket stötar vid hanteringen av godset och speciellt vid kontinentflyttar, då det är mycket lossning/lastning och in- och urpackning, är tid och kunskap två viktiga faktorer. En annan sak som är viktigt är hanteringen av godset. Om alla under hela flytten hanterar godset försiktigare skulle det inte bli så hårda stötar och det leder till att uppkomsten av skador på godset blir färre.

Despite the fact that mandatory financial auditing has been abolished for small private public companies in Sweden we still see this service being used by these firms. Earlier research, papers and published articles tend to focus on the abolishment of the mandatory audits seen from the accountant’s point of view. There has however been less emphasis on the fact that 85 percept of the companies relived from the mandatory audits still utilises this service. We think that we have found a new and until now unexplored angel on this subject, and the purpose of our study has been to explore what the Swedish bank officials and what the Swedish Tax Agency’s officials think that they have to gain from a mandatory financial audit. The scientific method used in the study is deduction due to the fact that existing theories has been used to form the hypothesis. Using a web based questionnaire the study aimed to explore what benefits Swedish bank officials and Swedish Tax Agencies officials think exist on the topic of financial auditing in small public companies. The questionnaire was sent to all company advisers working within banks in the Kristianstad area and to all officials working within the Swedish Tax agency in the same region. The study is based on select variables from existing literature and from already existing concepts within financial auditing, insurance, assurance, improving, comfort and legitimacy. The study includes five hypotheses derived from the studies theoretical reference framework. The aim of the study was to examine then perceived value of companies undergoing finical auditing by a certified accountant. The hypotheses has been analysed and tested using the statistical program SPSS. From the hypotheses testing using a multivariate analyse the study shows that there is a strong perceived value amongst the Swedish bank officials and amongst the Swedish Tax Agenise officials when it comes to the topic of companies using certified accountants for financial auditing.

Uppsatsens syfte var att utreda huruvida Dalarnas Försäkringsbolags helkunder har det fulla bank- och försäkringsengagemang som bolaget eftersträvar. Vidare ämnade vi att utifrån våra resultat föra en diskussion kring helkundernas lönsamhet då det är av stort intresse för företaget. För att uppnå syftet använde vi oss utav Dalarnas Försäkringsbolags kunddatabas där vi samlade in information om 300 helkunder. Stickprovet var ett resultat av ett obundet slumpmässigt urval från populationen helkunder som var aktuell i oktober 2010. Flera oberoende t-test genomfördes mellan olika grupper som vi skapat utifrån helkundernas grad av engagemang. Dessutom lämnade vi ut en enkät bland samtliga säljare och rådgivare och intervjuade en säljare respektive en rådgivare för att bland annat få en bild av hur mycket tid som läggs ned på arbetet med helkunderna.   Vi kom fram till att endast 13,4 % av helkunderna har det fulla bank- och försäkringsengagemang som bolaget eftersträvar och två tredjedelar av Dalarnas Försäkringsbolags helkunder har ett litet till mycket litet bankengagemang. Utifrån lönsamhetsresonemanget som förts om helkunderna vill vi inte dra för långtgående slutsatser då vi inte haft tillgång till exakta kostnader och intäkter, men vi skulle ändå vilja lägga fram att undersökningen tyder på att helkunderna som helt segment inte skulle är lönsamma för företaget.

<p>Försäkringsmarknaden i Sverige har stor samhällsekonomisk betydelse. Tillgångarna inom försäkringsbranschen är betydande och år 2004 omsatte denna sektor över 2000 miljarder kronor. Utbudet av försäkringar är stort och området är komplext. Det är därför svårt för en utomstående, en försäkringstagare, att bedöma och värdera olika försäkringslösningar och det är även svårt att avgöra vilket bolag som på bästa sätt skyddar den individuelles behov. Av denna anledning har det upprättats ett flertal regelverk som reglerar försäkringsverksamheten.</p><p>Uppsatsen handlar om den informationsplikt som föreligger då en försäkringstagare eller en försäkringsförmedlare säljer en försäkring till en försäkringstagare. Försäljningen sker vanligtvis genom telefon då muntlig information ska ges till försäkringstagaren om försäkringens innehåll och om försäkringstagares rätt till ångerrätt. Många av dagens försäkringsförsäljare och försäkringsförmedlare jobbar på provision vilket gör att dessa kan tänkas ”slitas” mellan två motstridiga intressen. Intresset av att ge försäkringstagaren en tillförlitlig information om försäkringsvillkoren kan tänkas vika för intresset att sälja en försäkring. Önskan att vilja sälja försäkringen kan således komma i strid med informationsplikten som finns enligt lagstiftning. Uppsatsens syfte är därför att undersöka om den information som muntligen ges till försäkringstagaren är i enlighet med lag.</p><p>Genom en empirisk undersökning där 13 försäkringsförsäljare från tre olika bolag har medverkat har det framkommit att det finns brister i det muntliga information som ges till försäkringstagaren. Bristen finns framför allt vid information om ångerrätt. Ångerätten är en viktigt rätt för försäkringstagaren och att inte informera om denna är en allvarlig brist.</p><p>Genom undersökningen har det även framkommit att det finns vissa brister i försäkringsförsäljares kunskap om informationsplikten och om bakomliggande lagstiftning. En försäkringsförmedlare synes  idag ha mer ingående kunskap om informationsplikten och om bakomliggande lagstiftning än vad en försäkringsförsäljare anställd på ett försäkringsbolag har. En förklaring till detta kan vara att Finansinspektionen ställer höga krav på en försäkringsförmedlares kunskap. KO som är tillsynsmyndighet för försäkringsförsäljare borde utforma liknade krav för att förbättra försäkringsförsäljarnas kunskap. Då kunskapen är otillräcklig finns risk att försäkringstagaren inte får rätt information. Dock ska sägas att kunskapen om försäkringarna och dess innehåll har varit tillfredställande.</p>