<p>Försäkringar är en typ av tjänster som lämpar sig särskilt väl för internationell handel då försäkringsavtal enkelt kan slutas mellan två parter utan att några varor eller ar-betskraft behöver förflyttas över gränserna. Den gränsöverskridande handeln med försäkringar aktualiserar precis som den övriga gränsöverskridande handeln den in-ternationellt privaträttsliga problematiken. Det är dock ofta så att försäkringstagaren befinner sig i en utsatt situation när försäkringen väl behöver användas. Försäkringen faller ju i många fall ut när försäkringstagaren lidit någon typ av skada. Med tanke på att försäkringstagaren befinner sig i en utsatt situation både rent ekonomiskt och för-handlingsmässig har lagstiftaren valt att särskilt reglera detta område. Dessa typer av skyddsregleringar återfinns bland annat i de regelverk som styr domstolarnas behö-righet på den internationella privaträttens område. Behörighetsfrågan i försäkringstvister är förenad med vissa problem. I första hand stöter parterna på problemet med att det finns ett flertal regelverk som behandlar just behörighetsfrågan i försäkringstvister. Dessa regelverk innehåller likartade regler för försäkringstvister men regelverkens tillämplighetsområden skiljer dem åt. Reglerna som återfinns i Bryssel I-förordningen, Brysselkonventionen och Lugano-konventionen är tvingande och möjliggör för försäkringstagaren att väcka talan både vid den ort i vilken försäkringsgivaren har hemvist samt vid den ort där försäkrings-tagaren har hemvist. Försäkringsgivarens möjligheter att väcka talan är i princip be-gränsade till den ort där försäkringstagaren har hemvist. Genom behörighetsreglerna begränsas parternas möjligheter att genom prorogationsavtal avtala om domstols be-hörighet eftersom skyddet för försäkringstagaren inte skall sättas ur spel genom ett sådant avtal. Det förhåller sig dock på det sättet att regleringarna inte bara skall till-lämpas när styrkeförhållandet mellan parterna är ojämnt utan även i fall när parterna är att se som jämbördiga vilket i sin tur kan skapa omotiverade fördelar för försäk-ringstagaren. Ytterligare problem uppkommer på grund av att regelverken inte är tillämpliga på skiljeförfarande vilket kan komma att underminera skyddsregleringarna då regelver-ken som styr domstolarnas behörighet inte blir tillämpliga på denna typ av avtal.</p>

Produktansvar är det ansvar en tillverkare, säljare eller någon annan har för skada som uppkommer genom en levererad produkts skadebringande egenskaper. Enligt gällande rätt kan en säljare bli ansvarig gentemot en kommersiell köpare i Sverige för produktskador på två grunder, dels culpa, dels garanti. Garantiansvar innebär att en säljare blir strikt ansvarig för skadan, om han på ett eller annat sätt har garanterat att den levererade varan inte skall ge upphov till några skador. Vad som kan rymmas inom en säljares garantiansvar är oklart, det finns i dagsläget inga fastställda regler för när en säljare kan bli ansvarig till följd av garanti men genom praxis kan man utläsa att den kan vara både uttrycklig och underförstådd. Enligt min mening finns det två – eventuellt tre – slags underförstådda garantiförpliktelser. Den ena är då säljaren garanterar att varan kan användas till ett visst angivet ändamål. Exempel på sådana garantier, vilka jag kallar instruktionsfelsgarantier, kan spåras relativt tydligt i praxis. Den andra är då säljaren levererat en vara med andra egenskaper än de som köparen uttryckligen efterfrågat. Även i fall av denna art har man bedömt att säljaren skall ha ett garantiansvar. Den tredje, och svagaste garantiförpliktelsen som man kan hävda föreligger utgörs av de fall då säljaren sålt varan under en viss beteckning och att varan sedan visar sig avvika från denna. Utvidgningen av garantiansvaret medför konsekvenser för skadevållaren då han i egenskap av försäkringstagare i sin tur inte kan få ersättning ur sin ansvarsförsäkring. Trots att utsikterna att kräva en part längre bak i distributionskedjan ofta är goda, finns det emellertid en viss risk att kostnaderna stannar hos en säljare vars agerande inte varit det "egentliga" upphovet till skadan. Garantiundantaget medför inte bara konsekvenser för säljaren, utan indirekt även för köparen. I och med garantiansvarets utvidgning riskerar garantifiktionerna närma sig culpaansvaret på ett sätt som gör att de likväl, eller rentav hellre, åberopas och tillämpas. För köparens del innebär en sådan utveckling att hans utsikt att faktiskt få betalt för sin skada, äventyras om säljaren av denna anledning inte får ersättning ur sin ansvarsförsäkring. / Product liability is the liability held by a producer, seller or third party for the damage his products inflict on others. According to present/existing law a seller can be liable to a commercial buyer in Sweden for product damage on two counts: culpa and guaranty. Guaranty liability means that a seller is strictly liable for any damages if the seller in any way has guaranteed the harmlessness of the product. The precise standard for imposing guaranty liability on a seller is not codified in the law, but it can be inferred through case law that a guarantee can be either explicit or implied. There are two – possibly three – types of implied guarantees. One is when the seller guarantees that the product can be used for a certain specified purpose. Evidence of these guarantees, which I call “instructional defect guarantees,” is found throughout the case law. The second type of implied guarantee is when the seller delivers a product with different characteristics than those expressly asked for by the buyer. The third and weakest type of guaranty occurs when the seller sells the product under a label that designates certain characteristics and the product later proves not to meet the wording on the label. The extension of guaranty liability to these kinds of implicit guarantees results in negative consequences for a seller who causes harm, because in his capacity as policy holder, he will not be compensated by third-party insurance for the damages he pays. Although he will have a good possibility to claim that the damage was caused by a party further back in the distribution chain, there is still a risk that the cost will remain on the seller, even if he is not the one who actually caused the damage. The extension results in consequences not only for the seller but, indirectly, also for the buyer. With the extension of guaranty liability the guaranty risk to nearer the culpa in a way that makes it more likely to be invoked than culpa. For the buyer this means that his chance of being compensated for the damage suffered is jeopardized if the seller in this situation does not receive compensation from his third party insurance.

No description available.

This essay discusses how insurance companies inform policyholders regarding home insurance. What level of support do insurance companies offer policyholders in order to supply them with enough knowledge to make an informed decision? Is information regarding insurance communicated in simple terms, or is it riddled with industry specific terminology?The essays focus is important to examine from a social context; Swedish social process does not select an insurer for an individual who neglects to choose one for their home insurance. Sweden's welfare system does otherwise provide a helping hand for a lack of decision with regard to preschool and school choice.

Användarbaserade försäkringar är förhållandevis nya produkter på den svenska försäkringsmarknaden. Till skillnad från ”traditionella” försäkringar bygger användarbaserade försäkringar i större utsträckning på personlig data om försäkringstagaren vilket ger förutsättningar för mer individanpassade premier och villkor. Med hjälp av ”smarta” produktersom exempelvis smartphones i kombination med verktyg som automatiskt analyserar datan har det blivit möjligt att frångå riskbedömningar som grundar sig på generell statistik och istället fokusera på den individuella risken. Tekniken kan användas i hela försäkringskedjan men i denna uppsats är det riskurvalet och premiesättningen som är i fokus. Trots ett brett användningsområde tillämpas användarbaserade försäkringar främst inom tre områden: hem, fordon och hälsa. Fördelarna med dessa produkter är bland annat att försäkringstagaren själv kan påverka sin premie genom att justera sitt risktagande. Det kan i sin tur ge ringar på vattnet och ge positiva effekter även i andra delar av samhället. Användarbaserad fordonsförsäkring utgör ett bra exempel på detta. Genom att uppmuntra en säkrare körstil minskar risken för olyckor även för andra trafikanter som inte valt denna försäkringslösning. Färre olyckor innebär även en lägre belastning på sjukvården, att färre personer sjukskrivs till följd av trafikolyckor minskar sannolikt också företagens kostnader.  Att behöva dela personlig data med försäkringsgivaren kan dock ses som ett intrång i den egna integriteteten. Det finns viss risk att användarbaserade försäkringar leder till att försäkrings-barheten minskar i samhället och att vissa grupper riskerar att stängas ute från den så viktiga försäkringsmarknaden. Ett annat problem är att försäkringstagarnas data analyseras automatiskt med hjälp av artificiell intelligens (AI). Det kan därför bli svårt att avgöra om ett negativt beslut för en person beror på att hänsyn tagits till otillåtna faktorer som exempelvis etnicitet eller om risken faktiskt varit högre. Det gör det också svårare för konsumenter att jämföra olika försäkringsprodukter och välja den som erbjuder det bästa priset.  Min slutsats är att det inte finns någon lagstiftning som förbjuder användarbaserade försäkringar i dagsläget. Dock inskränker viss lagstiftning försäkringsbolagens möjligheter att fritt utforma dessa försäkringsprodukter. Min bedömning är att det inte föreligger någon akut risk för att försäkringsbarheten skulle minska på grund av användarbaserade försäkringar eller att vissa grupper missgynnas, men det är ett tänkbart scenario i framtiden – vilket innebär att ny lagstiftning på området kan bli nödvändig. Tekniken kan också användas i andra delar av försäkringskedjan och därav ge ytterligare skäl till att överväga ny lagstiftning.

Fanns det en risk med att jobba på Hököpinge sockerbruk mellan åren 1918-1930? I denna uppsats undersöks de olycksfall som rapporterades in mellan de åren, till försäkringsbolaget Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksförsäkring. Uppsatsen kommer bland annat fram till att det var grovarbetarena som var de som råkade ut för flest olyckor. Det var även dem som var mest försäkrade av alla yrkesgrupper som fanns på Hököpinge sockerbruk. Uppsatsen kommer även fram till att det var inne på sockerbruket som de flesta av de rapporterade olyckorna skedde. De vanligaste skadorna som rapporterades mellan 1918-1930 var handskador. Många av dessa skador berodde på att den anställde antingen skållat sig på den heta sockersaften eller klämt händerna någonstans på bruket. Att en anställd klämt händerna när han/hon hanterat plåt är något som förekommer ofta i materialet. Den totala summan för antal inrapporterade olyckor som skedde mellan 1918-1930 var 87 stycken. De allra flesta som skadades var män och det var för att det var mest män som var anställda inom industrin. Dock hittades minst två stycken kvinnor som skadades mellan dessa tolv åren.

<p>De preskriptionsregler som idag finns i försäkringsavtalslagen, konsumentförsäkringslagen och trafikskadelagen har visat sig vara mycket oklara och därför vållat stora tolkningsproblem. Det största problemet har varit frågan om när de stipulerade preskriptionstiderna skall börja löpa. </p><p>Förarbetena ger ingen klar ledning i frågan och både försäkringsnämnderna och Allmänna Reklamationsnämnden har varit splittrade i sin syn på problemet. I doktrinen har det påtalats att det råder brist på avgöranden från HD i frågan och det är först på senare år som viktiga mål har tagits upp i högsta instans. </p><p>De problem som denna uppsats i första hand skall behandla är de som berör den tioåriga preskriptionen, med utgångspunkt i HD-avgörandet NJA 2001 s 695 (I och II). Utgången i målet står i motsättning till försäkringsbolagens praxis och vinner inte heller klart stöd i förarbetena. HD:s tolkning har därför blivit mycket omdiskuterad. </p><p>I uppsatsen kommer jag att analysera den problematik som nu beskrivits samt föra en diskussion om hur klart rättsläget blivit efter HD:s avgörande. Jag kommer även att lyfta fram de frågor som ännu inte behandlats fullt ut i praxis, samt föra en diskussion kring hur en eventuell ny preskriptionsregel bör utformas.</p>

<p>Bakgrund: Alla företag utsätts för risk och en bransch med mycket stor riskexponering är flygbolagsbranschen. Hur risken än hanteras innebär den alltid en kostnad och för att aktieägarvärdet ska bli så högt som möjligt gäller det att minimera denna kostnad. Vilka huvudsakliga risker försäkrar sig passagerarflygbolagen mot? Vilka är motiven till att de försäkrar sig? Är hanteringen av försäkringsbara risker i överensstämmelse med ett aktieägarperspektiv?</p><p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att utifrån finansiell teori analysera passagerarflygbolagens användning av försäkring som riskhanteringsmetod. Analysen sker utifrån ett aktieägarperspektiv.</p><p>Genomförande: Studien bygger på intervjuer genomförda med försäkringsansvarige på fem olika flygbolag. Dessutom har kompletterande intervjuer genomförts i informationssyfte.</p><p>Resultat: Vi har funnit att flygbolagen i huvudsak försäkrar sig mot risker som medför stora förlustkostnader. En viktig anledning till att de försäkrar sig är krav från externa parter. Även risken för insolvens har betydelse vid flygbolagens försäkringsbeslut. Studiens resultat visar att flygbolagens hantering av försäkringsbara risker i hög grad överensstämmer med ett aktieägarperspektiv.</p> / <p>Background: All companies are exposed to risk and one example of an industry with a high level of risk exposure is the commercial airline industry. Regardless of how the risk is handled it always involves a cost. To maximize the shareholder value it is necessary to minimize this cost. What are the main risks that the airlines reduce using insurance? What are the main reasons as to why they use insurance? Are the insureable risks managed in a way that corresponds to a shareholder perspective?</p><p>Purpose: The purpose of this study is to analyze the use of insurance as a risk management method in the commercial airline industry, using financial theory.</p><p>Research method: We have performed interviews with risk management responsible executives at five different airlines and we have also gathered data by doing two additional interviews.</p><p>Result: The study shows that airlines primarily insure risks that may lead to great economic losses. Also insurance is required by airline regulating authorities and other external parties. The risk for insolvency is yet another reason to purchase insurance. We have also shown, in this study that the management of insurable risks to a high degree corresponds to shareholder perspectives.</p>

<p>Ett av de flygplan som flögs in i World Trade Center i New York, USA, den 11 september 2001 lyfte från Bostons flygplats. Säkerheten på flygplatsen var Globe, ett bolag i Securitaskoncernen, ansvarigt för. Securitaskoncernen, däribland Globe, ville med anledning av att ett antal skadeståndsanspråk, som följde efter attacken den 11 september 2001, ha försäkringsskydd ur det globala försäkringsprogram som Securitaskoncernen tecknat hos If Skadeförsäkring AB. Ett skiljeförfarande inleddes mellan If och Securitas på grund av att If ansåg att försäkringen inte gällde Globe, medan Securitaskoncernen ansåg att den gjorde det. I uppsatsen granskas tvisten och skiljedomen mellan If och Securitas kritiskt. Uppsatsens fokus ligger på de yrkanden i tvisten som gällde försäkringsavtalstecknande och jämkning av försäkringsersättningen. Även tillämpligheten av krigsundantaget i försäkringsvillkoren behandlas. Försäkringsmäklarens roll och premie-pro-ratas storlek skulle ha kunnat leda till en annan utgång i målet varför även dessa aspekter tas upp i uppsatsen i samband att talans upplägg behandlas. Hur premie-pro-rata kan beräknas i globala ansvarsförsäkringsprogram tas upp liksom förslag lämnas på hur pro-ratans storlek i det aktuella målet skulle ha kunnat fastställas. I uppsatsen lämnas vissa förslag på vad underwriters bör beakta i sitt arbete. Förslagen har arbetats fram utifrån den skiljedom som fastslogs mellan parterna, exempelvis vad gäller försäkringsvillkor.</p>

<p>I dagsläget förmedlar fastighetsmäklare sedan ett antal år tillbaka ett stort utbud av sidotjänster, då det finns en stark efterfrågan från kunder att få sådana tjänster förmedlade av mäklare i samband med en fastighetsaffär. Denna undersökning riktar in sig på fastighetsmäklares förmedling av tjänsterna besiktning och försäkring för dolda fel. Enligt nuvarande fastighetsmäklarlag är det inte tillåtet för mäklare ta ersättning för att förmedla sidotjänster som kan anses vara förtroenderubbande. Det innebär att mäklare idag lägger ner tid och arbete på att marknadsföra dessa tjänster åt tjänsteaktörer utan att få betalt för det. I det förslag till en ny fastighetsmäklarlag som Fastighetsmäklarutredningen har lämnat ska dock det generella förbudet mot förtroenderubbande verksamhet avskaffas och fastighetsmäklare ska få möjlighet att ta betalt utav sina samarbetspartners för förmedling av deras tjänster. Utifrån stundande förändring uppstår frågan om huruvida en lagändring kommer att påverka fastighetsmäklares förmedling av besiktning respektive försäkring för dolda fel. En annan fråga som uppkommer i anslutning till ovanstående fråga är vem som kommer gynnas mest av en sådan lagändring och om ansvarsfördelningen mellan mäklare, kund och tjänsteaktör kommer att påverkas av en lagändring. Med tanke på att tjänster som besiktning och försäkring för dolda fel är starkt kopplade till kundens upplevda risk och trygghet, uppstår även frågan om vad som påverkar dessa faktorer. Denna studie tyder på att den nya fastighetsmäklarlagen kan leda till att mäklare kommer att lägga ner mer tid och fokus på förmedling av sidotjänster, som därför kan tänkas öka i kvalitet gentemot kunden. Det finns därmed också en risk att mäklare tappar fokus från sin kärntjänst, som då kan få en försämrad kvalitet, vilket dock motverkas av att mäklare lever på sitt rykte. När det gäller frågan om ansvarsfördelning pekar undersökningen på att fastighetsmäklare inte heller med den nya fastighetsmäklarlagen kommer att ansvara för innehållet i sidotjänsterna, utan detta ansvar ligger på tjänsteaktörerna. Däremot kan mäklarens ansvar för att förmedla korrekt information till kunden, samt att rekommendera seriösa och kompetenta tjänsteaktörer, tänkas få större betydelse. På frågan om vem som kommer gynnas mest av en lagändring visar undersökningen på att det är tjänsteaktörerna som har mest att vinna på en ny fastighetsmäklarlag, då incitamenten för mäklare att sälja in deras tjänster till kunder ökar. Beträffande kundens upplevda risk och trygghet verkar det som att både besiktning samt försäkring för dolda fel bidrar till minskad upplevd risk samt ökad trygghet vid en fastighetsaffär.</p>