Utomhusvistelsen är en del av den dagliga rutinen i förskolan och är ett naturligt inslag. Hur gårdarna ser ut samt hur de används skiljer sig mellan förskolor, syftet med denna studie är att undersöka några förskollärares syn på utomhusmiljöns betydelse för barns lärande och utveckling. Där de centrala frågorna riktar in sig på användningen av utomhusmiljön och om den ses som en resurs för verksamheten. Studien bygger på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer, där åtta legitimerade förskollärare deltog. Resultatet analyserade med hjälp av det sociokulturella perspektivet och det utvecklingsekologiska perspektivet. Resultatet av studien visar förskollärarnas gemensamma uppfattningar och syn på utomhusmiljön, det framkommer hur förskollärarna anser att utemiljön kan användas i lärande syfte samt att utemiljön och förskolans närmiljö ses som en pedagogisk resurs. Slutsatsen synliggjorde att det finns potentiella möjligheter för att utveckla lärandet i förskolans utomhusmiljö och att förskollärarna anser att verksamhetens olika material kan förflyttas mellan miljöerna i förskolans verksamhet.