<p>Syftet med denna studie var att undersöka hur rehabiliteringspersonal, lärare och föräldrar upplever skolans beredskap för att ta emot barn med en förvärvad hjärnskada.</p><p>Ansatsen utgår från en metodtriangulering med intervjufrågor och enkätfrågor. Intervjuer har genomförts med rehabiliteringspersonal och enkäter har skickats till föräldrar respektive lärare. Sex intervjuer har genomförts med personal som arbetar med rehabilitering av barn med förvärvade hjärnskador. Enkätfrågor till sju lärare och postenkäter med missivbrev har sänts ut till 16 familjer.Av dessa har elva familjer svarat.</p><p>Hälften av lärarna och föräldrarna som besvarat enkäten anser att skolan inte har den beredskap som krävs för att ta emot ett barn med en förvärvad hjärnskada. De övriga lärarna och föräldrarna som besvarat enkäterna har varit något mer positivt inställda.</p><p>Likaså finns det en viss samstämmighet mellan de intervjuade personerna som arbetar med hjärnskadade barns rehabilitering. Många upplever att skolan inte har den beredskap som krävs för att ta emot barn med förvärvade hjärnskador. Dock finns det en viss förståelse för denna problematik bland de intervjuade personerna, som menar att det inte är så vanligt med denna typ av skada.Varje år får cirka 250 (av drygt 1000 skadade) barn och ungdomar mellan 0-18 år en förvärvad hjärnskada som medför men för livet. Detta innebär att ett fåtal lärare och skolpersonal möter barn med förvärvad hjärnskada.</p><p>Resultatet av studien visar att det behövs kunskap om de svårigheter dessa barn har fått och det stöd de behöver. Skolan behöver denna kunskap för att dessa barn ska få den undervisning och det stöd som fordras när barnet återvänder till skolan efter sin skada.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka hur rehabiliteringspersonal, lärare och föräldrar upplever skolans beredskap för att ta emot barn med en förvärvad hjärnskada. Ansatsen utgår från en metodtriangulering med intervjufrågor och enkätfrågor. Intervjuer har genomförts med rehabiliteringspersonal och enkäter har skickats till föräldrar respektive lärare. Sex intervjuer har genomförts med personal som arbetar med rehabilitering av barn med förvärvade hjärnskador. Enkätfrågor till sju lärare och postenkäter med missivbrev har sänts ut till 16 familjer.Av dessa har elva familjer svarat. Hälften av lärarna och föräldrarna som besvarat enkäten anser att skolan inte har den beredskap som krävs för att ta emot ett barn med en förvärvad hjärnskada. De övriga lärarna och föräldrarna som besvarat enkäterna har varit något mer positivt inställda. Likaså finns det en viss samstämmighet mellan de intervjuade personerna som arbetar med hjärnskadade barns rehabilitering. Många upplever att skolan inte har den beredskap som krävs för att ta emot barn med förvärvade hjärnskador. Dock finns det en viss förståelse för denna problematik bland de intervjuade personerna, som menar att det inte är så vanligt med denna typ av skada.Varje år får cirka 250 (av drygt 1000 skadade) barn och ungdomar mellan 0-18 år en förvärvad hjärnskada som medför men för livet. Detta innebär att ett fåtal lärare och skolpersonal möter barn med förvärvad hjärnskada. Resultatet av studien visar att det behövs kunskap om de svårigheter dessa barn har fått och det stöd de behöver. Skolan behöver denna kunskap för att dessa barn ska få den undervisning och det stöd som fordras när barnet återvänder till skolan efter sin skada.

Syftet med arbetet är att belysa hur den fria tiden och fritiden ser ut för barn som har förvärvat en hjärnskada. Arbetet utgår från en fallstudie med 10 intervjuer kring ett barn som har förvärvat en hjärnskada. / Spare time and leisure time - how do they work for children with an aquired braindamage?

Det finns tidigare studier som visat att sexuallivet påverkats efter förvärvade hjärnskador. I denna studie avsågs att lyfta personernas individuella perspektiv. Intervjustudien omfattar nio personer som förvärvat en hjärnskada för mer än ett år sedan, och som deltagit i hjärnskaderehabilitering vid Skånes universitetssjukhus. Åldern på deltagarna varierade mellan 25 och 64 år, och ålder vid skadetillfälle eller insjuknande var 16-55 år. Frågeställningar i uppsatsen var huruvida personerna i studien upplevt förändringar i sexuallivet efter att ha förvärvat en hjärnskada, och hur personerna hanterat detta, samt om det förekom skillnader i mäns och kvinnors upplevelse. I resultatet framkom att förändringar skett inom flera områden relaterade till sexualitet. Tydligast var förändringar som påverkats av trötthet, förändringar i erektion, lubrikation samt orgasmförmåga. Förändringarna påverkade även sexualiteten på det interpersonella planet. Dessa förändringar tolkades och hanterades olika av deltagarna. I analysen har scriptteorin använts, samt resonemang om copingprocesser. Slutsatsen är att sexualitet är en viktig del i rehabiliteringsprocessen, och att program som omfattar detta bör utvecklas / Sexuality is a central part of life among people in general. What happens to sexuality when a person suddenly acquires a brain injury as a result of severe illness or an accident? The focus at primary rehabilitation concerns more obvious functions which are aimed to make the person more independent in daily life. Questions about the personal experience of how the brain injury has affected identity as a male or female, and questions about sexuality can therefore be neglected. A review of earlier studies shows that sexuality is affected among persons who have acquired a brain injury. Sexuality can be seen as constructed both on intra psychic and interpersonal level, and script theory can be used to analyze changes in experiences of sexuality. AIMS: The aim of the current study was to illuminate the personal perspective of sexual changes among persons who had acquired a brain injury. Has the brain injury resulted in changes of the experienced sexual life, and if so how did the person manage these? Methods: In the current study nine people, both women and men were interviewed. The participants aged between 25 and 64 years had acquired a brain injury at the age between 16 and 55. All participants had acquired the brain injury for more than one year ago, and all had participated in a rehabilitation program at Skåne University Hospital. Results: Changes in sexuality was seen in relation to common consequences of brain injury such as fatigue and difficulties concerning concentration. Changes also appeared in relation to the ability to achieve erection, lubrication and orgasm (the intrapsychic level). There were also changes at the interpersonal level for example role changes in the relationship. All changes were managed in different ways by the participants including different coping strategies. Not all coping strategies were efficient for the person.Conclusions: Sexuality can be seen as a vital part of the rehabilitation process and therefore rehabilitation programs including sexuality should be developed. Partners’ perspective should also be considered.

Bakgrund: Tidigare forskning har visat att parrelationer och sexualliv påverkats efter att den ena i förhållandet förvärvat en hjärnskada. Det kan finnas en diskrepans mellan parets olika syn på vad som är problematiskt i förhållandet. Ofta har hjärnskadan medfört att partnern fått ett ökat ansvar och därmed även en rollförändring.Syfte och metod: Syftet med studien är att belysa hur partners till personer som förvärvat en hjärnskada upplever parrelationen med särskilt fokus på det gemensamma sexuallivet. Studien bygger på åtta individuella intervjuer med partners till personer som i vuxen ålder förvärvat en hjärnskada. Resultat: De övergripande resultaten visar att den förvärvade hjärnskadan påverkat parets dagliga liv. De flesta uppgav att även sexuallivet påverkats, både det gemensamma och partnerns egen sexualitet. Detta har hanterats på olika sätt. En balansgång framträdde mellan att se till det bästa för relationen, och att se till individuella behov. Två olika inställningar till sexuallivet framkom. Å ena sidan ansågs sexuella aktiviteter vara något som skulle komma spontant, och å andra sidan att sexuallivet liksom andra aktiviteter behövde planeras. / Background: Earlier research has shown that relations and sexual life has been affected after one of the partners has acquired a brain injury. There might be a discrepancy between the partners as to what is problematic in the relationship. Often the brain injury has caused the partner to take greater responsibility, therefore also a change in roles. Purpose and method: The purpose of the study is to show how partners to people with brain injury experience their relationship, with focus on the sexual life. The study is based on eight individual’s interviews with partners to people who have acquired a brain injury in their adult life. Results: The overall results show that the brain injury has affected the couple’s daily life. Most said that their sexual life had also been affected, both the mutual and the partners own sexuality. There are different ways to cope with this. A balancing act was shown between a person’s individual needs and the needs of the partner. Two different points of view were expressed about the sexual life. On the one hand sexual activities were seen as something spontaneous, on the other hand, like so many other things, it needed planning.