Fever in children, assessment questions, and counseling in community pharmacies: a mystery shopping study Abstract Background The pharmacy staff's lack of knowledge and difficulties in asking key questions lead to incorrect medication recommendations or use. This issue may, for example, apply to fever medicine for children, which this study investigates. Aim The purpose of the study is to evaluate the advisory services of pharmacy personnel regarding fever treatment, by evaluating the use of key patient questions and the accuracy of the advice, with a special focus on fever in children. Method The survey assessed fever treatment advice at 54 pharmacies using mystery shopping, where researchers pose as customers with a scripted scenario to evaluate pharmacy staff conduct, followed by filling out a documentation form after each visit. The results were ultimately analyzed descriptively in Excel. Results The study's results based on the consultations in the 54 pharmacies, age was frequently asked (98%) but detailed questions and full dosing advice were often overlooked. Paracetamol was commonly recommended (78%), (e.g. all pharmacists n=12, pharmacy technicians n=6 gave this advice), and ASA was suggested in 43% of cases if specifically requested, despite not being a first recommendation. However, unclear what educational background 86% of these had. Conclusion This survey shows a gap between guidelines and actual pharmacy practices in managing children's fever, especially in asking specific questions and giving dosing advice. It highlights the critical need for improved, standardized training and resources like checklists and a shared database to ensure consistent and expert advice. There is also a tendency that when the education was unfamiliar less adequate advices were given.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: De preventivmedel som finns idag riktas främst till kvinnor. Bristen på antikonceptionsmetoder för män har lett till att kvinnan har ett större ansvar i familjeplaneringen och riskerar att drabbas av de biverkningar som ett preventivmedel kan ha. Om det fanns fler metoder att välja på skulle troligtvis även antalet oönskade graviditeter och dess konsekvenser samt antalet aborter minska. Verkningsmekanismen för hormonella preventivmedel riktade mot män som är under utveckling baseras på att hämma spermatogenesen genom att minska sekretion och produktion av de två gonadotropinerna FSH och LH. Ett stort fokus för utvecklingen har varit administrering av androgener och injektioner av testosteron har visats ge en hämning av spermatogenesen. När exogent testosteron tillförs till kroppen binder det till androgenreceptorer i hypotalamus som leder till att sekretionen av GnRH från hypotalamus minskar, vilket leder till en minskad frisättning av FSH och LH. Detta leder i sin tur till att produktionen av endogent testosteron i testiklarna minskar och att spermatogenesen hämmas. Världshälsoorganisationen har fastställt att en mans spermiekoncentration bör reduceras till £3 miljoner spermier/ml sädesvätska för att ett hormonellt preventivmedel ska vara effektivt. Syfte: Syftet med detta arbete var att undersöka effekten av hormonella preventivmedel för manligt bruk, samt vilken effekt de undersökta preparaten uppvisat. Metod: Detta arbete är en litteraturstudie baserat på sju randomiserade kontrollerade vetenskapliga studier där effekten av administrering av testosteron utvärderas, antingen i kombination med en progestin eller som monoterapi. Studierna hämtades från databasen PubMed. Resultat: Samtliga studier visade att spermatogenesen hämmas mer effektivt av en kombinationsbehandling av en progestin och testosteron än av testosteron som monoterapi, dock med biverkningar såsom viktuppgång och akne. Slutsats: Samtliga sju studier har visat ett gott resultat med få allvarliga biverkningar, vilket tyder på att det första hormonella preventivmedlet för män kommer vara en kombination av testosteron och en progestin. Administreringssättet av testosteron kommer antagligen vara intramuskulärt på grund av att oralt snabbt bryts ned och im har visats hämma spermatogenesen mer än vad en administrering av testosteron i gelform gjort. Det behövs dock att fler studier utförs på större populationer och under en längre tid innan ett manligt hormonellt preventivmedel kommer att komma ut på marknaden. / Even though there are many contraceptive methods available for females, almost half of all pregnancies worldwide are unintended. Compared with female contraceptive methods, male alternatives are few. The only contraceptive methods that are available for men are condoms and vasectomy. The mechanism of action of hormonal contraceptives that are under development for men is based on a suppression of spermatogenesis. Effective suppression of the spermatogenesis can be achieved by the co-administration of exogenous androgens and progestogens. Exogenous testosterone binds to androgen receptors in the hypothalamus which reduces the secretion of GnRH from the hypothalamus. That leads to a decreased secretion of the gonadotropin hormones, FSH and LH, from the pituitary and thereby consequently suppressing intra-testicular testosterone synthesis and spermatogenesis. The World Health Organization (WHO) has determined that a man's sperm concentration should be reduced to below three million spermatozoa/mL of ejaculate to provide effective contraception. If men had more contraceptive options, it would lead to shared contraceptive responsibility and equal responsibility for family planning. It would also hopefully lead to fewer unintended pregnancies and abortions. The aim of this study was to determine the effect of hormonal preventive agents on male use, as well as the effect of the investigated preparations. This study is a literature review based on seven randomized controlled trials evaluating the effect of testosterone administration, either in combination with a progestin or as a monotherapy. The studies were found in the database PubMed. All seven studies on which this worked were based on showed that spermatogenesis is more effectively inhibited by a combination therapy of a progestin and testosterone than of testosterone as monotherapy, however, with side effects such as weight gain and acne. All studies showed good results with few serious side effects, suggesting that the first hormonal male contraception for men will be a combination of testosterone and a progestin. Before a male hormonal contraceptive will be available, more studies need to be concluded.

Bakgrund: Enligt lagen om läkemedelsförmåner måste apoteket erbjuda det billigaste alternativet till förskrivna läkemedel. Införandet av generikareformen år 2002 hade för syftet att sänka läkemedelskostnaderna för både staten och allmänheten. Annat namn eller förpackning på utbytbara läkemedel har visat sig vara några av orsakerna till förvirring, oro över bytet eller felmedicinering hos minoriteten av patienterna. Vikten av läkarens och farmaceutens information i samband med bytet är lika viktig i dag som i början av generikareformen. Syfte: Syftet med denna enkätstudie var att undersöka hur kunderna på apoteket upplever generiskt utbyte, 16 år efter införandet, och att undersöka om och hur många av dem har fått information från läkare att generiskt utbyte kan förekomma på apotek. Studiens sekundära syfte var att identifiera vilka eventuella problem kunderna upplever i samband med generiskt utbyte.  Metod: En enkät med 11 frågor delades ut till kunder som besökte sex apotek i fem olika orter i landet under perioden 1-14 mars 2018. Inklusionskriterier: personer över 18 års ålder, som hade förskrivna läkemedel vilka ingår i generiskt utbytbara grupper. Studien exkluderade personer under 18års ålder, personer som hämtade ut förskrivna läkemedel till någon annan person (ombud), samt personer med intellektuell funktionsnedsättning. Medverkan i studien var både frivilligt och anonymt. Databehandling och tabulering utfördes i Microsoft Excel och Chi2- test användes för statistiska beräkningar. Resultat: Av 502 deltagare som svarade på enkäten var det 87 % som uppgav att de hade fått byta ut sina mediciner mot generiskt alternativ. Av dem hade 44 % fått information av läkaren om generiskt utbyte. Studien visade också att det inte fanns något mönster gällande vilka patienter som läkarna väljer ut att informera om generiskt utbyte. Ingen skillnad visades med avseende på kön, ålder, utbildningsnivå eller antal mediciner patienter använde regelbundet. Nittio procent av deltagarna var nöjda med informationen från apotekspersonalen om generiskt utbyte. Av de deltagarna som har valt att byta till generiskt alternativ, var det 28 % som hade upplevt en eller flera problem i samband med utbyte. Svårigheter att känna igen namn eller förpackning och nya biverkningar var några av mest förekommande problemen bland deltagarna. Slutsats: En övervägande del av apotekskunder har positiv inställning till generiskt utbyte. Minoriteten upplever problem. Information från läkare tycks påverka deltagarnas åsikt om generiskt utbyte på ett positivt sätt. Ytterligare insatser från förskrivare krävs dock för att patienternas åsikt om generiskt utbyte ska förbättras.

Abstract Suicide is a public health problem that, in addition to loss of human life, leads to extensive psychological suffering and impairment of the health of relatives. It is common that suicide occurs under the influence of mental illness such as personality disorders and depression. Depression is a serious condition that often causes severe suffering. Depression can affect all ages, i.e. children, adolescents, adults and the elderly and it is as costly as heart disease. In Sweden, depression is one of the most common psychiatric diagnoses. About 19 percent of the population (16-84 years) have been diagnosed with depression at least once in their lifetime.  Of these, almost one in three have been diagnosed more than once. The affected individual performs poorly in daily activities such as school, work and in social settings. Additionally, there is increased risk of suicide in depressed individuals. Accordingly, it is important to treat depression to reduce suffering. Depression in children was accepted as the same disease as in adults since 1980. Today, depression is treated primarily with first-line therapy SSRIs. The aim of this work was to examine the effect and safety of antidepressants in the treatment of major depresive disorder in chlidren and adolescents with special reference to suicidal activity and self-injury. To implement this study, scientific articles were obtained in Pubmed, and five articles were selected. Study 1 showed that the combination of fluoxetine and CBT, cognitive behavior therapy, had better effect than treatment with only flouxetin or with only CBT. Study 2 showed that suicidal events and ideation were least among the group treated with the combination of fluoxetine and CBT compared to the treatment with only fluoxetine or only CBT. Study 3 showed that more suicide-related events occurred among the group with previous non-suicidal self-injury, NSSI. Study 4 resulted in greater medical response and better remission in escitalopram patients compared to placebo. Study 5 showed that treatment with venlafaxine caused serious adverse events that led to many discontinuing treatment. Treatment with antidepressants, especially in combination with CBT, can reduce the severity of depression in children and adolescents and reduce suicidal ideation and suicide attempts in some patients. In cases of treatment failure a risk of suicide and self-injury remains. Previous self-injury increases the risk of future self-injury as well as the risk of future suicide attempts.

Tablets are the most common type of solid dosages, made to resist attrition and fracture. When a tablet contains too high dose, it is necessary to split it and use only half at a time. The most common ways to split tablets are: breaking it by hand, using a tablet-splitter, a knife or scissors. The aim with this paper is to show how pharmacy customers split tablets when they must and which splitting methods they prefer. The data was collected by interviewing all pharmacy customers with a prescription dosage where the tablets could be split. 171 interviews were conducted during a two-week period at eight community pharmacies throughout Sweden. 89% of the customers with a prescription where the tablets could be split, did so. 49% broke the tablets by hand, 31% used a knife and only 14% used a tablet-splitter. Psycholeptics (ATC group N05) tablets were split most frequently (31%), agents acting on the Renin-angiotensin system (ATC group C09) (13%), and psycoanaleptics (ATC group N06) (11%). Once the patients have found a way of splitting tablets they are comfortable with, they tend to stick to that method. Only 16% reported that they had tried more than one method. When asked if they manage to split the tablets into even doses or if they took the larger part of an unevenly split tablet, 60% answered yes; only 6.5% were worried that the difference in dose size would affect their medication. A few patients (13.5%) stated that they would like tablets with a lower dose, so that they don’t have to split them. Most studies revealed that elderly can take lower drug doses. We found that 116 (68%) of the patients in our study were elderly and need to divide their tablets. Only 4 patients refused to split their tablets, acting against the doctor’s recommendation on the prescription. We were unable to ascertain why, but it might be due to the drug’s side effects. 2.4% of all pharmacy customers who collected drugs during this two-week period had a prescription with splittable tablets. If we generalize this result to all of Sweden, around 40000 individuals use splittable tablets.

Bakgrund: Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste orsaken till död och ateroskleros är den dominerande formen av hjärtkärlsjukdomar. Risken att drabbas av ateroskleros ökar hos kvinnor efter menopaus och därför undersöks det om östrogen kan skydda mot ateroskleros. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ateroskleros kan behandlas med östrogen hos postmenopausala kvinnor. Metod: Metoden som användes i litteraturarbetet var litteratursökningar i databasen Pubmed. Begränsningar till sökningar gjordes genom att endast kliniska studier från år 2012 eller efter användes. Sökord ” estrogen atherosclerosis” och ”estrogen LDL” användes. För att välja artiklar lästes deras abstract igenom för att sedan se om några artiklar besvarade litteraturstudiens frågeställning. Det var 5 artiklar som valdes ut och analyserades. Resultat: Östrogenbehandling till postmenopausala kvinnor ledde till att LDL minskade och HDL ökade. För att mäta aterosklerosutveckling användes förändringshastigheten i förtjockningen av halspulsådern vilket är ett mått på CIMT. För att mäta CIMT användes ultraljud. En förändring i CIMT sågs enbart i 1 av 4 studier. För att mäta inflammation användes C-reaktivt protein (CRP). CRP-nivåerna ökade i 2 av 3 studier. Diskussion: De olika studierna visar att effekten av östrogenbehandling är dosberoende. Förhållandet mellan det dåliga och goda kolesterolet förbättrades. Också inflammationsbenägenheten ökade samtidigt som CIMT inte förändrades så mycket. Aterosklerosbehandling bör minska CIMT vilket östrogenbehandlingen misslyckas att göra. Östrogenbehandlingen höjde CRP och denna ökning speglar istället en ökad, inte minskad, inflammation och den ökningen innebär att östrogen i så fall kan vara en trolig riskfaktor för aterosklerosutveckling. Slutsats: Slutsatsen som dras i detta arbete är att ateroskleros inte kan behandlas med östrogen. De sammanfattade resultaten visar till del att östrogenbehandling gör att CRP ökar och östrogen kan inte heller, på ett övertygande sätt, minska CIMT. De gynnsamma förändringar av östrogen som ses i halterna HDL- och LDL-kolesterol verkar, enligt resultatet, inte ha den nyckelroll i aterosklerosutvecklingen som tidigare studier visat utan det är troligen istället inflammationen som spelar den rollen. Dagens behandling baseras på att förändra kolesterolvärdet samt LDL och HDL och de statiner som idag används har som sidoeffekt att minska inflammationen. Resultatet i detta arbete är hämtade från endast fem artiklar och det behövs fler studier för att helt kunna utvärdera effekten av östrogenbehandling i samband med aterosklerosutveckling. / Background: The most common reason in the Western world for death is cardiovascular disease and atherosclerosis is the predominant form of cardiovascular disease. The risk of atherosclerosis for women when they reach menopaus and therefore estrogen therapy is evaluated as treatment for atherosclerosis. Aim: The aim of this study was to examine the effects of estrogens on the progress of atherosclerosis and if atherosclerosis can be treated with estrogen in postmenopausal women. Method: The method used in this study was literature searches in the database Pubmed. Limitations to the searches were made by only using clinical trials published after year 2012. Key words “estrogen atherosclerosis” and “estrogen LDL” were used. To choose articles the abstract was read through to see if any of the articles answered the purpose of this study and five articles was chosen thereby for further evalution. Results: The results from the studies were that LDL-cholesterol decreased and HDL-cholesterol increased with estrogen therapy. The rate of change in the carotid intima-media thickness, CIMT, were used as a mesure of the atherosclerosis. A change in the rate of CIMT was found only in one out of four studies. The inflammation was measured by using C-reactive protein (CRP). CRP levels increased in two out of three studies.  Discussion: The different study show that the effects of estrogen therapy are dose-dependent. The ratio between LDL and HDL was improved which indicates better cholesterol levels. The inflammation was increased and very small effects on CIMT were seen. Treatment for atherosclerosis should decrease the rate of change of CIMT which estrogen therapy failed to do. Estrogen treatment increased CRP and this increase reflects an increased, not decreased, inflammation and the increase means that estrogen could likely be a factor of risk for developing atherosclerosis. Conclusion: The conclusion from this study is that atherosclerosis cannot be treated with estrogen. The results showed that estrogen treatment increased CRP and did not lead to a clinically significant decrease in CIMT. LDL and HDL levels as measured in this study could not be correlated to the development of atherosclerosis. It is instead likely that the inflammation has an important role in the development of atherosclerosis. Atherosclerosis is most often treated by statins nowadays, which on top of improving cholesterol blood levels also have anti-inflammatory effects. This literature study is based only on five studies, and more study needs to be done to be able to clarify the different effects of estrogen therapy on atherosclerosis.