Användningen av ljud skiljer sig åt mellan de olika filmgenrerna skräck, komedi, action och drama. Det finns vissa ljud som används oftare för att förstärka de känslor, som filmmakarna vill att vi ska uppleva i samband med vad vi ser i filmen. I denna uppsats analyseras ljudet i ett antal nyckelscener i vissa filmer. För att ta ut dessa nyckelscener användes Hollywoodmallen för hur man skriver film, såsom den beskrivs av Viki King. Genom att jämföra resultaten, även genom diagram, har jag upptäckt att metalljud från vapen och liknande, gör oss rädda. Syrsors knirpande tyder på mörker och ensamhet, och vattenljud som regn kan göra oss nedstämda eller oroliga. Detta är tre typiska ljud i filmgenren skräck. Fågelkvitter får oss gärna på bra humör. Ljud från andra människor som pratar innebär att vi inte är ensamma. Dessa ljud används ofta i komedier och dramafilmer. Actionfilmer är mer anpassningsbara och använder ljud som kan passa i olika genrer, så länge det tyder på att något händer.

Denna uppsats undersöker relationen mellan amerikanska krigsfilmer om Vietnam och det samtida mottagandet av dessa i Sverige. Frågeställningen lyder: Hur mottogs den första vågen av filmer med anknytning till Vietnamkriget som nådde de svenska biograferna 1978–79? Den historiska receptionsstudien utgår från samtida tidningsartiklar och recensioner från Kungliga Bibliotekets arkiv för svenska dagstidningar som berör åtta utvalda filmer: Hjältar (Heroes, Jeremy Paul Kagan, 1977), Rolling Thunder (John Flynn, 1977), The Boys in Company C (Sidney J. Furie, 1978), Hemkomsten (Coming Home, Hal Ashby, 1978), Dog Soldiers (aka Who’ll Stop the Rain?, Karel Reisz, 1978), Deer Hunter (The Deer Hunter, Michael Cimino, 1978), Sista utposten (Go Tell the Spartans, Ted Post, 1978) och Apocalypse (Apocalypse Now, Francis Ford Coppola, 1979). Analysen genomförs utifrån tre specifika teman i receptionen: a) Den amerikanska krigsfilmsgenren i relation till nationell identitet, b) Krigsveteranernas möte med det civila samhället och c) Den etniska representationen av vietnameser. I resultaten framgår att samma film ofta bedömdes på olika sätt, vilket i många fall kan förklaras utifrån receptionsteoretiska begrepp. Skillnader i sociokulturell kontext och journalistisk ambition kan förklara viss variation. Det stundtals negativa mottagandet kan bero på att den svenska kontexten skiljde sig från den amerikanska, bland annat i synen på genre och nationell identitet, men även i fråga om representationen av vietnameserna i filmen. Att Vietnamkriget fortfarande var en infekterad fråga under slutet av 70-talet har en inverkan på alla tre tematiska analyser, där en generell tendens att politisera filmrecensioner tydligt framkommer i studien. Hur detta skiljer sig från mottagandet av senare decenniers vietnamfilmer, under ett annat politiskt samhällsklimat, är ett utmärkt ämne för fortsatta studier.

Film har en stor efterfrågan och en sak som kan avgöra vilken film en person väljer att tittapå, är filmtrailern. Syftet med den här studien är att via multimodalitet analysera fyra olikafilmtrailers: Män som hatar kvinnor (2009) (svensk och amerikansk trailerversion), Get Out(2016) och Tenet (2019). Studien undersöker hur ljudelementen används inom utvaldafilmtrailers, för att se hur ljud och bild samverkar för att skapa ett intresse till att vilja se detillhörande långfilmerna. Analys visar att rytmisk bakgrundsmusik, ljudeffekter och dialogverkar ha stor betydelse i filmtrailern för Get Out (2016) och Tenet (2019), medan det somsticker ut för båda trailerversioner av Män som hatar kvinnor (2009) är avsaknaden av dialog.Studiens resultat visar att det inom skräckfilm verkar som att ljudeffekter har mer betydelseän genren kriminalfilm, men att det i actionfilm framför allt är rytmisk bakgrundsmusik somverkar utgöra det mest unika.

Syftet med den här uppsatsen är att belysa den förbisedda subgenren giallo genom att undersöka om genren har influerat den mer framgångsrika och erkända subgenren slasher. Och om det är fallet undersöka hur omfattande arvet ifrån giallogenren till slashergenren är. För att besvara detta har följande frågor använts som utgångspunkt för analysen och diskussionen: Vilka likheter och skillnader finns mellan subgenrerna giallo och slasher? och Vad återfinns från giallon till slashern och hur omfattande är inflytandet? Med hjälp av tidigare forskning kring skräckgenrens historiska utveckling, influenser, subgenrer och genrekonventioner har generna kartlagts och analyserats. Genom en komparativ analysmetod av två stycken filmer ifrån respektive subgenre påträffade undersökningen väsentliga likheter i innehållet som påvisar att giallogenren har inspirerat och influerat slashergenren avsevärt.

This study is a research on how dystopian features are expressed within different genres. The purpose is to discuss films that contain dystopian features in relation to genre and to examine if there are shared conventions in the films that can make dystopia a film genre on its own. The theoretical base includes genre theory and Rick Altman’s semantic/syntactic approach to film genre. Five films from different genres, all produced within the time period of 2000-2010, are analyzed with a semantic/syntactic approach to genre and then discussed in relation to dystopia and prior research. By using a semantic/syntactic approach to film genre it is possible to identify shared conventions. Only by using a co-ordinate semantic/syntactic approach is it possible to fully understand the interaction between conventions within a genre. The result shows that there are conventions that are characteristic for dystopia and dystopia can thus be considered a subgenre. The films analyzed in this essay share conventions characteristic for dystopia but also offer variation in form of, for example, theme. The subgenre dystopia therefore offers something familiar but also variation which is central in film genre. The analysis also shows that there are symbols that carry meaning within these films which implies that they have a common iconography.