<p>Sammanslagningar över Östersjön har aldrig varit så populära som de har varit under 1990-talet. Sverige och Finland är två grannländer som kan uppfattas lika som bär, om man tittar längre bort från Asien, men ändå så slutar samarbetet oftast med besvikelse. Den största anledningen till att samarbetena inte fungerar brukar vara att deras kulturer skiljer sig åt. Svenskarna är lagspelare som tycker om att diskutera och komma fram till genomtänkta beslut medan deras kallprat är något som frustrerar de finska kusinerna på andra sidan av havet. Där är man gärna effektiv och tar snabba, mer riskfyllda beslut och har ett betydligt mer auktoritärt sätt att styra. Men har tiderna blivit bättre nu när så mycket forskning på kulturskillnader mellan svenskar och finländare har gjorts efter 90-talet? Vilka är de största hindren för ett framgångsrikt samarbete? Har man äntligen lärt sig?</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka dessa kulturskillnader i ett av världens största skogsbolag Stora Enso med hjälp av en medieanalys och försöka kartlägga vad det är som mest skiljer svenskar och finländare åt. Vidare ska detta samtidigt lyfta fram den mäktiga position som media har på oss när vi söker bekräftelse för våra fördomar och stereotyper om representanter från andra länder och hur dessa påverkar även under företagsomstruktureringar. Studien går ut på att undersöka 49 olika svenska och finska artiklar som behandlar kulturskillnader i Stora Enso under de tio år företaget har funnits.</p><p>Resultatet visar att det som orsakar konflikter och skildras mest i medier är chefskap och svenskarnas långsamma process att fatta beslut. Studien bekräftar att media leker mycket med dessa stereotyper, och kan därmed har ett stort inflytande på våra uppfattningar om varandra. Den misslyckas dock att bevisa att företaget Stora Enso skulle ha några kulturella skillnader mellan svenskar och finländare som skulle leda till ett betydligt sämre samarbete.</p> / <p>Yritysjärjestelyt Ruotsin ja Suomen välillä eivät ole koskaan aikaisemmin olleet yhtä suosittuja kuin 1990-luvulla ja sen jälkeen. Kauempaa, esimerkiksi Kiinasta katsottuna näiden kahden naapurimaan kulttuurit ovat kuin kaksi marjaa, mutta jostain syystä kuitenkin yhä useammat fuusiot päätyvät juuri kulttuurierojen vuoksi epäonnistuneiden yritysjärjestelyiden joukkoon.</p><p>Ruotsalaiset ovat tiimipelaajia, jotka pitävät niin sanotusta <em>”diskuteerauksesta” </em>ja tekevät hyvin harkittuja, mutta hitaampia ratkaisuja. Tämä ruotsalaisten tyhjänpäiväinen jutustelu saa usein toisella puolella Itämerta työskentelevät suomalaiset pudistelemaan päitään, sillä Suomessa päätökset halutaan tehdä tehokkaasti. Toisin sanoen tehdään nopeita ratkaisuja, joissa myös riskienotto on sallittua. Ovatko ajat kuitenkin muuttuneet sitten 90-luvun, jonka jälkeen myös tutkimukset näiden kahden maan välisistä kulttuurieroista on kasvaneet. Aiheuttaako jokin tietty kulttuuriero enemmän erimielisyyksiä vai olemmeko vihdoin oppineet jotain toisiltamme?</p><p>Tämän tutkielman tarkoituksena on tutkia media-analyysin avulla ruotsalaisten ja suomalaisten kulttuurieroja yhdessä maailman suurimmassa metsäyhtiössä Stora Ensossa. Tavoitteena on yrittää selvittää, mikäli jokin kulttuuriero on erityisen herkkä ja altis konfliktien syntyyn näiden kahden maan välillä. Samalla tarkoituksena on myös nostaa esille median suuri vaikutusvalta mielipiteiden muokkaamisessa, sekä yksilöiden että yrityksien näkökulmasta katsottuna ja selvittää mikäli tiedotusvälineet vahvistavat näitä stereotypioita. Tutkielma perustuu 49 suomalaisen ja ruotsalaisen kulttuurieroja käsittelevän lehtiartikkelin pohjalta tehtyyn analyysiin koko Stora Enson kymmenenvuotisen olemassaolon ajalta.</p><p>Tutkimus osoittaa, että suurin ero piilee johtajakulttuureissamme ja tässä tapauksessa erityisesti suomalaisten. Ruotsalaisten hidas päätöksentekoprosessi nostatti toiseksi eniten huomiota tutkimuksessa mukana olleissa lehdissä. Tutkielman tulos vahvistaa samalla käsityksen siitä, että media usein leikkii näillä stereotypioilla ja siten vaikuttaa myös siihen millaisia käsityksiä me luomme toisistamme niin yksilö- kuin yritystasolla. Tutkimus ei kuitenkaan kykene osoittamaan, että nykyisessä maailmanlaajuisessa Stora Ensossa ilmenisi hyvinkin suuria kulttuurieroja ruotsalaisten ja suomalaisten välillä, mikä johtaisi selkeästi huonompaan yhteistyöhön.</p>

Sammanslagningar över Östersjön har aldrig varit så populära som de har varit under 1990-talet. Sverige och Finland är två grannländer som kan uppfattas lika som bär, om man tittar längre bort från Asien, men ändå så slutar samarbetet oftast med besvikelse. Den största anledningen till att samarbetena inte fungerar brukar vara att deras kulturer skiljer sig åt. Svenskarna är lagspelare som tycker om att diskutera och komma fram till genomtänkta beslut medan deras kallprat är något som frustrerar de finska kusinerna på andra sidan av havet. Där är man gärna effektiv och tar snabba, mer riskfyllda beslut och har ett betydligt mer auktoritärt sätt att styra. Men har tiderna blivit bättre nu när så mycket forskning på kulturskillnader mellan svenskar och finländare har gjorts efter 90-talet? Vilka är de största hindren för ett framgångsrikt samarbete? Har man äntligen lärt sig? Syftet med denna uppsats är att undersöka dessa kulturskillnader i ett av världens största skogsbolag Stora Enso med hjälp av en medieanalys och försöka kartlägga vad det är som mest skiljer svenskar och finländare åt. Vidare ska detta samtidigt lyfta fram den mäktiga position som media har på oss när vi söker bekräftelse för våra fördomar och stereotyper om representanter från andra länder och hur dessa påverkar även under företagsomstruktureringar. Studien går ut på att undersöka 49 olika svenska och finska artiklar som behandlar kulturskillnader i Stora Enso under de tio år företaget har funnits. Resultatet visar att det som orsakar konflikter och skildras mest i medier är chefskap och svenskarnas långsamma process att fatta beslut. Studien bekräftar att media leker mycket med dessa stereotyper, och kan därmed har ett stort inflytande på våra uppfattningar om varandra. Den misslyckas dock att bevisa att företaget Stora Enso skulle ha några kulturella skillnader mellan svenskar och finländare som skulle leda till ett betydligt sämre samarbete. / Yritysjärjestelyt Ruotsin ja Suomen välillä eivät ole koskaan aikaisemmin olleet yhtä suosittuja kuin 1990-luvulla ja sen jälkeen. Kauempaa, esimerkiksi Kiinasta katsottuna näiden kahden naapurimaan kulttuurit ovat kuin kaksi marjaa, mutta jostain syystä kuitenkin yhä useammat fuusiot päätyvät juuri kulttuurierojen vuoksi epäonnistuneiden yritysjärjestelyiden joukkoon. Ruotsalaiset ovat tiimipelaajia, jotka pitävät niin sanotusta ”diskuteerauksesta” ja tekevät hyvin harkittuja, mutta hitaampia ratkaisuja. Tämä ruotsalaisten tyhjänpäiväinen jutustelu saa usein toisella puolella Itämerta työskentelevät suomalaiset pudistelemaan päitään, sillä Suomessa päätökset halutaan tehdä tehokkaasti. Toisin sanoen tehdään nopeita ratkaisuja, joissa myös riskienotto on sallittua. Ovatko ajat kuitenkin muuttuneet sitten 90-luvun, jonka jälkeen myös tutkimukset näiden kahden maan välisistä kulttuurieroista on kasvaneet. Aiheuttaako jokin tietty kulttuuriero enemmän erimielisyyksiä vai olemmeko vihdoin oppineet jotain toisiltamme? Tämän tutkielman tarkoituksena on tutkia media-analyysin avulla ruotsalaisten ja suomalaisten kulttuurieroja yhdessä maailman suurimmassa metsäyhtiössä Stora Ensossa. Tavoitteena on yrittää selvittää, mikäli jokin kulttuuriero on erityisen herkkä ja altis konfliktien syntyyn näiden kahden maan välillä. Samalla tarkoituksena on myös nostaa esille median suuri vaikutusvalta mielipiteiden muokkaamisessa, sekä yksilöiden että yrityksien näkökulmasta katsottuna ja selvittää mikäli tiedotusvälineet vahvistavat näitä stereotypioita. Tutkielma perustuu 49 suomalaisen ja ruotsalaisen kulttuurieroja käsittelevän lehtiartikkelin pohjalta tehtyyn analyysiin koko Stora Enson kymmenenvuotisen olemassaolon ajalta. Tutkimus osoittaa, että suurin ero piilee johtajakulttuureissamme ja tässä tapauksessa erityisesti suomalaisten. Ruotsalaisten hidas päätöksentekoprosessi nostatti toiseksi eniten huomiota tutkimuksessa mukana olleissa lehdissä. Tutkielman tulos vahvistaa samalla käsityksen siitä, että media usein leikkii näillä stereotypioilla ja siten vaikuttaa myös siihen millaisia käsityksiä me luomme toisistamme niin yksilö- kuin yritystasolla. Tutkimus ei kuitenkaan kykene osoittamaan, että nykyisessä maailmanlaajuisessa Stora Ensossa ilmenisi hyvinkin suuria kulttuurieroja ruotsalaisten ja suomalaisten välillä, mikä johtaisi selkeästi huonompaan yhteistyöhön.

This master thesis is a study on identity construction of a group of 9-14 year old children with Finnish origin in Sweden. In 2000 Sweden granted a special status of a national minority to five indigenous minorities, of which the Sweden-Finns are one, by ratifying European council’s framework convention for protection of national minorities. The status was further strengthened in 2010 with law 2009:724 giving Sweden’s five national minorities right to preserve and promote their own cultures and languages considered to be endangered due to centuries-long marginalisation, discrimination and forced assimilation to the Swedish society. The law emphasises particularly children’s right to a cultural identity and the minority language. Majority of the Sweden-Finnish children today are second or third generation decendants of the large group of work-related immigrants who migrated from Finland to Sweden during the 1960s-70s. Due to various socio-political reasons, the Sweden-Finns have assimilated culturally and linguistically to the Swedish society and children are predominantly Swedish-speaking. The theoretical framework in this thesis is a constructionist view on identity and ethnicity as ever-changing and in a constant process of being reproduced. There is an aspect of hybridity in identity; one person can have different identities during his or her lifetime. By using qualitative group interviews as a research method this thesis studies how a group of eleven Sweden-Finnish children relates to and identifies with “Finnishness” or “Sweden-Finnishness”. The study focuses on how these identity categories are reproduced by children and how they are used to mark and symbolise different aspects of the children’s identities. According to the sociology of childhood, children are seen as active social actors. Therefore this thesis presents a child’s perspective and it is the children’s own stories, opinions and insights to identity construction that form the basis to the analysis. The conclusion drawn is that the Sweden-Finnishness is constructed through children’s relations to Finland and how they relate to their Finnish origin even though their lives are preconditioned in a Swedish-speaking environment. Children describe Sweden-Finnishness as a relatively new identity category that is still under construction but a majority identify themselves as Sweden-Finns for their lives are in Sweden. Children have a limited access to other Finnish-speaking children and children’s cultures outside the group meetings where the interviews were conducted and Finnish language is mostly used with the Finnish-speaking parent or more seldom with relatives. The children consider their bilingualism as an advantage but the limited contacts to Finnish-speaking friends and the dominance of Swedish, and increasingly English, through social media in their daily lives decreases the possibilities to use Finnish in social relations. / Det här examensarbetet skrivs inom barn och ungdomsvetenskap och handlar om sverigefinska barns identitetsarbete. Sverigefinnar är i Sverige bosatta personer med finsk härkomst och en av de fem nationella eller historiska minoriteterna som Sverige erkände i februari 2000. Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk fastställer bland annat att allmänheten ska särskilt främja minoritetsbarns rätt till utveckling av en kulturell identitet och användningen av det egna språket. Majoriteten av dagens sverigefinska barn och unga tillhör den andra- eller tredje generationen av den stora arbetskraftsinvandrargruppen som emigrerade från Finland till Sverige under 1960-70-talet. Dåtidens minoritetspolitik och bristen på finsk kulturell- och språklig kontext i vardagen har gjort att inte bara en, utan flera generationer sverigefinska barn saknar idag kunskaper om den finska kulturen samt kunskaper i det finska språket. Studiens teoretiska utgångspunkt utgörs av begreppen identitet, etnicitet och kultur. Studien använder sig av ett konstruktionistiskt perspektiv, att identiteter konstrueras hela livet i olika korsade och även motsatta diskurser. Identitetens hybriditet betyder att en och samma person kan uppleva och anamma olika identiteter under sitt liv. Inom barndomssociologi anses barn vara aktiva aktörer som själva konstruerar sin verklighet och det är därför att barnens egna funderingar och berättelser får företräde i redovisningen av den insamlade empirin. Med kvalitativ gruppintervju som forskningsmetod har en grupp av 11 sverigefinska barn i åldersgrupp 9-14 år intervjuats i syfte att kunna presentera ett sverigefinskt barns perspektiv som belyser hur barnen själv upplever och uppfattar sin identitet samt hur den kan kopplas till sverigefinskhet eller finskhet. Självidentifikation är en strategisk positionering som görs i relation till andra människor och att identifiera sig som finsk eller sverigefinsk är därmed en högst individuell uppfattning eller upplevelse om vem man är. Forskningsresultaten fastställer att sverigefinskhet skapas genom barnens relationer till Finland och den finska härkomsten trots att barnens levnadsmiljö huvudsakligen är svenskspråkig. De flesta kan identifiera sig med sverigefinskhet även om den uppfattas som en relativ ny identitetskategori som håller på att utvecklas och fyllas med innebörd. Barnen upplever att det finns få möjligheter att skapa sverigefinska kamratkulturer utöver den fritidsverksamheten där intervjuerna genomfördes och det finska språket används nästan uteslutande med den finskspråkiga föräldern eller mer sällan med släktingar. Flerspråkighet anses som en resurs som gynnar barnen i olika livssituationer men kompisrelationer är till stor del svenskspråkiga och användning av social media på engelska minskar tillfällena och möjligheterna till att använda finska.