No description available.

<p>Uppsatsen behandlar olika definitioner av korruption utifrån internationella regelverk. The United Nations Convention against Corruption (UNCAC) ger en mer specifik definition till korruption än the African Convention on Combating and Preventing Corruption and Related Offences (AUCPCC). Då det finns flera olika definitioner av korruption kan diskuteras huruvida en enhetlig definition är nödvändig. Korruption påverkar även rätten till att bli prövad av en självständig och oberoende domstol. De internationella regelverk som behandlar denna rättighet är the Universal Declaration on Human Rights (UDHR), the African Charter on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) och the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR). När Ellen Johnson-Sirleaf blev president i Liberia uttryckte hon vikten av ett anti-korruptions program för att lyckas bekämpa den breda korruptionen i landet. För att framgångsrikt bekämpa korruption krävs en stark ledning i landet och ett medhåll från medborgarna att vilja bekämpa korruption. Det är även viktigt att vidta åtgärder för att bekämpa korruptionen inom rättsväsendet då det är domstolarna som skall tillämpa de lagar mot korruption som regeringen stiftar. Reformerna inom rättsväsendet innebär att fler effektiva och kvalificerade domare och personal utbildas och en höjning av deras löner. Trots dessa initiativ har Liberia inte stiftat någon anti-korruptions lag eller grundat en anti-korruptions kommission. Dock är en sådan lag under utveckling och kommer att grunda en anti-korruptions kommission. Grannlandet Sierra Leone har liknande historia av inbördeskrig som Liberia och har även haft stora problem med korruption. Landet har stiftat en anti-korruptions lag som grundar en anti-korruptions kommission. Dock har dessa positiva initiativ visat sig vara svaga och landet har inte lyckats kuva korruptionen genom dessa åtgärder. Detta innebär att fler åtgärder krävs än lagstiftning och anti-korruptions kommissioner för att lyckas bekämpa korruption.</p>

<p>Uppsatsen analyserar begreppet tortyr. Utifrån detta bedöms huruvida händelserna på Abu Ghraib i Irak 2003 ska anses vara tortyr i juridisk mening och vad USA:s juridiska skyldigheter är i detta sammanhang.</p>

<p>Olika frågor och problematik kring reglerna för intervention samt samspelet mellan regionala organisationer och FN utgör stommen i denna uppsats. Syftet är att utreda om ECOWAS fredsinsats i Liberia (1990-1997) var en folkrättsenlig intervention. Då insatsen hade dels fredsbevarande, dels tvingande inslag samt möjligen kunde ses som en humanitär intervention är huvuduppgiften att utreda om ECOWAS hade ett sådant samtycke som krävs för fredsbevarande insatser, om ECOWAS hade fått ett bemyndigande av säkerhetsrådet enligt art 53 i FN-stadgan för den tvingande delen av insatsen samt om insatsen kunde karaktäriseras som en humanitär intervention.</p><p>Det framkommer att det som är viktigast i utredningen i förhållande till dessa frågor är huruvida ECOWAS kunde grunda sitt ingripande på Liberias regerings samtycke allena, om retroaktiva bemyndigande av säkerhetsrådet är giltiga samt om det har utvecklats tillräcklig praxis och opinio juris för att rättfärdiga humanitära interventioner av regionala organisationer som sedvanerätt.</p><p>Analysen visar att samtliga dessa frågor måste besvaras nekande, i varje fall i ett inledande skede. ECOWAS insats i Liberia var således till en början en folkrättsstridig intervention. Det utesluter dock inte att den kan ses som en föregångare för humanitära interventioner. Bland annat positiva reaktioner från omvärlden tyder även på att den kan komma att spela en viss roll i utvecklingen för det framtida samarbetet mellan regionala organisationer och FN.</p>

No description available.

Uppsatsen analyserar begreppet tortyr. Utifrån detta bedöms huruvida händelserna på Abu Ghraib i Irak 2003 ska anses vara tortyr i juridisk mening och vad USA:s juridiska skyldigheter är i detta sammanhang.

Olika frågor och problematik kring reglerna för intervention samt samspelet mellan regionala organisationer och FN utgör stommen i denna uppsats. Syftet är att utreda om ECOWAS fredsinsats i Liberia (1990-1997) var en folkrättsenlig intervention. Då insatsen hade dels fredsbevarande, dels tvingande inslag samt möjligen kunde ses som en humanitär intervention är huvuduppgiften att utreda om ECOWAS hade ett sådant samtycke som krävs för fredsbevarande insatser, om ECOWAS hade fått ett bemyndigande av säkerhetsrådet enligt art 53 i FN-stadgan för den tvingande delen av insatsen samt om insatsen kunde karaktäriseras som en humanitär intervention. Det framkommer att det som är viktigast i utredningen i förhållande till dessa frågor är huruvida ECOWAS kunde grunda sitt ingripande på Liberias regerings samtycke allena, om retroaktiva bemyndigande av säkerhetsrådet är giltiga samt om det har utvecklats tillräcklig praxis och opinio juris för att rättfärdiga humanitära interventioner av regionala organisationer som sedvanerätt. Analysen visar att samtliga dessa frågor måste besvaras nekande, i varje fall i ett inledande skede. ECOWAS insats i Liberia var således till en början en folkrättsstridig intervention. Det utesluter dock inte att den kan ses som en föregångare för humanitära interventioner. Bland annat positiva reaktioner från omvärlden tyder även på att den kan komma att spela en viss roll i utvecklingen för det framtida samarbetet mellan regionala organisationer och FN.

AbstractMany of the refugees around the world today are children. Some of these children are travelling alone without anyone looking after them. These children flee from their countries to save their lives and as they are children they need special care and protection. This thesis has investigated the protection given to unaccompanied children during the asylum process in the two key instruments in the area: the Convention of the Rights of the Child and the Convention Relating to the Status of Refugees. The Refugee Convention does not contain any procedural rights and does not specifically acknowledge children, even though they are included in the scope of the Convention. On the other hand, the Convention of the Rights of the Child includes some procedural rights, mainly the right of the child to be heard (article 12). But the convention provides no guidance when it comes to determining the refugee status for children.The purpose of this thesis is to look into the relationship between these two conventions and present current rights that occur when an unaccompanied child seeks asylum. The rights that are stated were thereafter derived from the different conventions so that the protection in them could be analyzed.In this thesis, it has been shown that the Convention of the Rights of the child contains important rights and protection for unaccompanied children during the asylum proceedings. The problem seems to be that the state parties do not comply with the rights in the convention. The conclusion of the thesis is that it is better to use the rights and protection that are already in place, meaning the Convention of the Rights of the Child, than creating an entirely new instrument. A lot of the problems that we have today may be solved with the third optional protocol of the Convention of the Rights of the child, since its purpose is to realize the rights that are stated in the convention.

Uppsatsen behandlar olika definitioner av korruption utifrån internationella regelverk. The United Nations Convention against Corruption (UNCAC) ger en mer specifik definition till korruption än the African Convention on Combating and Preventing Corruption and Related Offences (AUCPCC). Då det finns flera olika definitioner av korruption kan diskuteras huruvida en enhetlig definition är nödvändig. Korruption påverkar även rätten till att bli prövad av en självständig och oberoende domstol. De internationella regelverk som behandlar denna rättighet är the Universal Declaration on Human Rights (UDHR), the African Charter on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) och the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR). När Ellen Johnson-Sirleaf blev president i Liberia uttryckte hon vikten av ett anti-korruptions program för att lyckas bekämpa den breda korruptionen i landet. För att framgångsrikt bekämpa korruption krävs en stark ledning i landet och ett medhåll från medborgarna att vilja bekämpa korruption. Det är även viktigt att vidta åtgärder för att bekämpa korruptionen inom rättsväsendet då det är domstolarna som skall tillämpa de lagar mot korruption som regeringen stiftar. Reformerna inom rättsväsendet innebär att fler effektiva och kvalificerade domare och personal utbildas och en höjning av deras löner. Trots dessa initiativ har Liberia inte stiftat någon anti-korruptions lag eller grundat en anti-korruptions kommission. Dock är en sådan lag under utveckling och kommer att grunda en anti-korruptions kommission. Grannlandet Sierra Leone har liknande historia av inbördeskrig som Liberia och har även haft stora problem med korruption. Landet har stiftat en anti-korruptions lag som grundar en anti-korruptions kommission. Dock har dessa positiva initiativ visat sig vara svaga och landet har inte lyckats kuva korruptionen genom dessa åtgärder. Detta innebär att fler åtgärder krävs än lagstiftning och anti-korruptions kommissioner för att lyckas bekämpa korruption.

No description available.