No description available.

The cyber domain poses great challenges to the existing international law framework, resulting in the international community's frustration in finding sustainable long-term solutions to the international regulation of cyberspace. This thesis reflects upon foundational concepts of the jus ad bellum framework, such as State sovereignty and the use of force. The principal issue discussed in this thesis is the emergence of a customary international norm prohibiting violations of sovereignty, essentially targeting lowintensity cyber attacks. Violations of sovereignty were classified as a primary rule in Rule 4 of the Tallinn Manual 2.0 (2017), which sparked a debate about the rule's true existence as a customary norm. This thesis assesses whether violations of sovereignty can currently be extrapolated as a primary rule of customary international law. It thereafter discusses the need for such a rule, as well as the risks of such a rule emerging as a customary norm.

In September this year the International Criminal Court (ICC) in The Hague decided, in accordance with the universal principle of competence-competence, that it has jurisdiction over the alleged deportation of the Rohingya people from Myanmar to Bangladesh. The decision is based on the Court’s extensive interpretation of the crime deportation within the Rome Statute. Part I of this thesis aims to analyze and determine whether the interpretation is sufficiently founded in the Rome Statute, or if the Court, through its decision, has exceeded its mandate. Part II of this thesis aims to examine the duties of international organizations in general, and of the ICC in particular, when it comes to the rules of state sovereignty. Both questions are vital in answering of the question at large – has the ICC, through its decision, violated Myanmar’s right to state sovereginty?

No description available.

<p>Sjöröveri anses vanligen ha uppstått i samband med att något av värde för första gången lämnande land. Sedan dess har pirater funnits på många av världens hav och utgjort ett hot mot sjöfarten. Förekomsten av pirater har gått upp och ner under tidens gång. När sjöröveri återigen började ta fäste under 1900-talet beslutade Nationernas förbund om att kodifiera sedvanerätten på området. Detta arbete fortsattes av FN och på 1980-talet färdigställdes FN:s havsrättskonvention som innehåller ett antal relevanta artiklar. Dessa artiklar tillämpas nu under det internationella samarbete som pågår mellan FN, EU, stater och Somalia i Adenviken. Säkerhetsrådet har med stöd av FN-stadgans kapitel VII givit mandat till stater och organisationer att vidta alla nödvändiga maktmedel i detta ändamål. EU har anslutit sig till piratjakten och så har även Sverige gjort. Förekomsten av stater och organisationer på det fria havet och på somaliskt territorialvatten föder dock en mängd olika juridiska frågor. Det finns flera typer av jurisdiktioner som kan vara aktuella, men i sammanhanget är universell jurisdiktion och flaggstatsprincipen mest förekommande. Den förra innebär att varje stat har rätt att omhänderta pirater oavsett om något eller någon med anknytning till staten har blivit utsatt för piratdåd. Det senare innebär att en stat har jurisdiktion över fartyg som bär dess flagg och vad som sker därpå. När den rättsliga grunden för att ingripa mot pirater är fastlagd uppstår nya problem. Det kan röra sig om vilka metoder som får användas för att bekämpa piraterna och av betydelse här är om piraten kan betraktas som kombattant eller civil. Rätten att omhänderta personer vid militära insatser är beroende av kontexten i den givna situationen. Ett problem som uppstått i piratjakten utanför Somalias kust är att deltagande stater och organisationer inte kan eller vill lagföra piraterna varför insatserna är präglade av en överlämnandeproblematik. Det rör sig om att finna stater som är villiga att ta emot och lagföra pirater, men också tillse att piraternas fri- och rättigheter inte kränks vare sig vid omhändertagandet eller vid överlämnandet. Här uppstår frågan om det är Sverige, EU och/eller FN som kan tillskrivas själva omhändertagandet av pirater. Det är ett första steg, av två, att klarlägga vem som bär ansvar för omhändertagandet. För att ansvar ska kunna utkrävas måste den entitet som tillskrivs omhändertagandet vara fördragsslutande part till det konvention som entiteten i sammanhanget anses ha brutit mot. Från ett europeiskt perspektiv kan det röra sig om Europakonventionen och huruvida den kan vara tillämplig på omhändertagna pirater. Mot bakgrund av detta har uppsatsen två syften. Det ena syftet är att belysa vem som kan tillskrivas den svenska väpnade styrkans omhändertagande av misstänkta pirater. Det andra syftet är att uppmärksamma vad som kan tänkas gälla för den svenska väpnade styrkan då den avser att överlämna pirater till ett land till vilket EU har ingått avtal om överlämnande av pirater.</p>

<p>Rätten till hälsa regleras i en mängd olika internationella instrument och kan ses som en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna för alla individer. Rätten till hälsa är en förutsättning för ett åtnjutande av andra rättigheter. Det är ett sammansatt begrepp som innefattar olika element och ett av dem är en tillgång till hälso- och sjukvård. En stat kan aldrig åläggas att tillförsäkra människor att få vara friska, men däremot en möjlighet att på lika villkor få ta del av de resurser som finns att tillgå för att kunna uppnå en bästa möjliga hälsa. I de flesta internationella konventionerna, är det inte en rättighet endast förbehållen medborgare i ett land utan en mänsklig rättighet som skall realiseras på lika villkor för samtliga inom ett lands jurisdiktion.</p><p>Papperslösa barn saknar tillstånd att vistas i den staten de befinner sig i. De tillhör en särskilt utsatt grupp av barn, sårbara och marginaliserade, och därmed en kategori av människor som internationella mänskliga rättighetsfördrag är till för att skydda. I Sverige uppskattas att det lever uppemot 20 000 papperslösa individer, både vuxna och barn. De lever under svåra förhållanden och papperslösa barn och kvinnor befinner sig i synnerhet i en situation där deras hälsa är utsatt för stora påfrestningar och riskerna att drabbas av sjukdom är större än hos andra grupper. I dagens Sverige saknar dessa individer, nästintill helt, en tillgång till en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna, nämligen rätten till hälso- och sjukvård.</p><p>Sverige har genom att ratificera ett antal internationella konventioner förbundit sig att tillförsäkra samtliga barn inom Sveriges jurisdiktion en rätt till bästa uppnåeliga hälsa samt en tillgång till hälso- och sjukvård utan hänsyn tagen till barnets nationalitet eller legala status.</p><p>Sveriges reglering angående papperslösa barns tillgång till hälso- och sjukvård idag gäller endast omedelbar vård och detta till ett fullt pris. Den svenska lagstiftningen särbehandlar och utestänger vissa grupper av barn i deras tillgång till hälso- och sjukvård och är inte förenlig med grundläggande mänskliga rättigheter om människors lika värde, anti-diskrimineringsprincipen eller rätten till bästa uppnåeliga hälsa. Sveriges har antagit lagstiftning där tillgången till hälso- och sjukvård har direkt samband med barnets legala status.</p><p>Ett barns hälsotillstånd har ett nära samband med moderns tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt i samband med graviditet och förlossning. Genom internationella åtaganden har Sverige även en förpliktelse att tillförsäkra samtliga kvinnor en tryggad vård i samband havandeskap och förlossning. Omedelbar vård till ett fullt pris är dock den enda vård Sverige lagligen erbjuder papperslösa gravida kvinnor. Genom att endast erbjuda dessa kvinnor omedelbar vård till ett pris de flesta av dem inte har någon möjlighet att betala strider även denna reglering mot de internationella förpliktelser som binder Sverige.</p><p> </p>

The present study has a three folded focus, framed by one over all aim; to critically discuss and evaluate the constructions of women’s legal subjectivity in dominant feminist discourses on prostitution and trafficking. First, I set out to develop a gender theoretical understanding of prostitution. I relate prostitution to a context of reproduction and gender, where the separation between women’s sexuality and reproduction is understood as operating as creating a split femininity, and likewise to construct a unified masculinity. Secondly, I examine the discursive orders on prostitution and trafficking. I examine the frameworks of thought on prostitution and trafficking as they have been formulated in an international debate (on international law) during the last decades. Thirdly, focusing on the discourse that seeks to normalise prostitution as sex work, I examine how the creation of women's legal personhood with in this discourse takes place through an oscilliation between discursive orders on prostitution and trafficking, emphasizing some times different and conflicting ways of promoting women’s rights. One crucial question is how understandings of prostitution, when transposed to a context of trafficking, are expressed through a "judicial reasoning", and how these expressions might shed light upon the construction of women’s legal standing. The aim of the dissertation is to contribute to a comprehensive feminist theoretical understanding of the relation between, on the one hand, different positions on prostitution and trafficking within international law, and the discourses disputing its substance on the other.

Det har sedan lång tid tillbaka förekommit att svenska skattskyldiga försökt att undkomma beskattning i Sverige genom att gömma undan tillgångar utomlands i lågbeskattade länder, där sekretessen av information har varit stor. Lagstiftarna i Sverige har försökt att förhindra detta genom att tidigare infört den s.k. CFC-lagstiftningen. Syftet med lagstiftningen är att förhindra eller åtminstone försvåra att svenska skattskyldiga företar transaktioner med ut-ländska juridiska personer och genom det urholkar den svenska skattebasen. Lagstiftningen möjliggör att svenska skattskyldiga beskattas löpande för sin andel av det överskott som uppstår i utländska juridiska personer, oavsett om delägaren erhåller någon utdelning eller inte. De senaste åren har skatteavtal angående utbyte av information mellan Sverige och lågbe-skattade länder haft hög prioritet i regeringens arbete för att med denna metod säkerställa den svenska skattebasen. Sedan 2007 har över trettio avtal ingåtts med bl.a. länder som Schweiz, Luxemburg och Brittiska Jungfruöarna. Avtalen har till syfte att ge Skatteverket möjligheter att få tillgång till exempelvis bankinformation i utlandet och avtalen är även viktiga för att myndigheten ska kunna kontrollera svenskars inkomster och förmögenheter utomlands. Denna uppsats behandlar hur CFC-lagstiftningen bör komma att påverkas av de nya avta-len angående utbyte av information. I analysen fastställs att avtalen gällande informations-utbyte torde innebära att Sveriges CFC-lagstiftning blir effektivare till viss del, men att lag-stiftningens syfte skulle få ännu större inverkan med bättre avtal. Likväl fastställs att vid ett närmare samarbete mellan Sverige och de lågbeskattade länderna avseende flertalet förbätt-ringar torde CFC-lagstiftningen slutligen kunna bli överflödig. / There has since a long time occurred that Swedish taxpayers have tried to escape taxation in Sweden by concealing assets abroad in low tax countries, where the confidentiality of information has been large. Legislators in Sweden have tried to prevent this by earlier introduced the so-called CFC legislation. This legislation aims to prevent or at least make it more difficult for Swedish taxpayers to undertake transactions with foreign legal persons and by then eroding the Swedish tax base. The law allows the Swedish taxpayers to be taxed currently for their share of the surplus that arises in foreign legal persons, regardless of whether the shareholder receives dividend or not. In recent years tax treaties concerning exchange of information between Sweden and low tax countries have had high priority in the Government's work in order to secure the Swedish tax base by this method. Since 2007, over thirty agreements have been concluded with countries like Switzerland, Luxembourg and the British Virgin Islands. The agreements are intended to give The Swedish Tax Agency access to for example information from the bank abroad and the agreements are also important for the authority to monitor Swedes' incomes and assets abroad. This essay considers how the CFC legislation should be affected by the new agreements concerning exchange of information. The analysis determines that the agreements on exchange of information would probably mean that the Swedish CFC-legislation becomes more effective to some extent, but that the purpose of the legislation would have even greater impact with better agreements. Nevertheless it establishes that a closer cooperation between Sweden and the low taxed countries regarding improvements should mean that the CFC legislation would eventually become redundant.

The ne bis in idem-principle was founded in 1984 and is found in article 4 of the seventh additional protocol of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The interpretation of the principle has been uncertain, which resulted in a harmonization of all previous case law on the subject in the Zolotukhin case. The case concerns a Russian citizen who brought his girlfriend onto a Russian military base while being drunk. This action resulted in an administrative proceeding and a criminal proceeding. The Swedish and Norwegian tax systems concerning tax surcharge and tax fraud are very alike and both countries adapt a dual court system. The differences concerning the interpretation are found in four cases from 2009 and 2010, two from the Norwegian Supreme Court, one from the Swedish Supreme Administrative Court and one from the Swedish Supreme Court. Even though there are similarities in the argumentations in the cases there are also different approaches concerning how to interpret the principle. The Norwegian Supreme Court bases its judgements, especially in the second one after the Zolotukhin case, on the prerequisites established by the European Court of Human Rights and the purpose of the principle. The Swedish Supreme Court and the Swedish Supreme Administrative Court bases the judgements on previous case law and refers to the uncertain judicial area and affirms that there is room for interpretation for the national courts. Even though the argumentation in the judgements differ the national Supreme Courts reach the same answer to the question whether the tax systems are a breach of the ne bis in idem-principle. None of the courts finds that the national tax systems are an infringement of the ne bis in idem-principle.

Uppsatsen behandlar deskriptivt hur ämnesområdet mänskliga rättigheter behandlas vid internationellafredsfrämjande operationer och det legala ramverk som är styrande. Av särskilt intresse är desvårigheter som det internationella samfundet, FN, har med kontrollen av efterlevnaden att stateragerar i enlighet med de principer som anslagits i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter.Då alltfler nationer deltager i fredsoperationer är det viktigt att konventioner och andra styranderegelverk, som folk- och sedvanerätten, utformas på sådant sätt att de kan nå bred förankring samtstyra utvecklingen för skyddet av de mänskliga rättigheterna i en positiv riktning.Syftet med uppsatsen är att bringa kunskap om var Sverige står i dagsläget avseende synen påmänskliga rättigheter och hur vi utbildar och övar vår personal inför fredsfrämjande operationer för attsäkerställa att våra soldater/sjömän och civila agerar på ett riktigt sätt i enlighet med FN:s grundläggandeanda och värderingar.I detta perspektiv är det viktigt att samtlig personal som skall deltaga i en multinationell fredsoperationär väl fötrogna med vilka rättigheter och skyldigheter de har enligt internationell rätt att ingripa, enskiltom så är nödvändigt, för möjliggörande att skydd av de mänskliga rättigheterna ges såväl inom denegna fredsstyrkan som till tredje part och de inblandade i konflikten som man är satt att lösa. / This composition will in a descriptive way describe how the subject HumanRights is treated in international “Peace Support Operations” and the legalframework that is ruling. Of special interest are the difficulties that theInternational Community, UN, has to control and govern the member statesactions according to the principals taken in the UN declaration from 1948regarding Human Rights.Since more and more states taken part in PSO it’s even more important thatconventions and other governing legal framework, as International Law andCustomary Law, will be created in such a way that they can achieve a broadacceptance among the member states and also guide the progress in a positiveway for securing the Human Rights.The aim with this work is to bring knowledge about where Sweden standstoday regarding the view of Human Rights and how Sweden teach and train thepersonnel before they take part in a peace operation. This to make sure that thesoldiers/sailors and civilians will act in a proper way according to the spirit ofUN basis of valuations.In this perspective it’s important that all personnel who are going to takepart in a multinational peace support operation are well familiar with whatrights and obligations they have according to International Law to intervene,individually if so requires, to make it possible to secure that the Human Rightswill be protected in the own force as well as to third part and the belligerents inthe conflict which they are there to solve. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02