Rätten till hälsa regleras i en mängd olika internationella instrument och kan ses som en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna för alla individer. Rätten till hälsa är en förutsättning för ett åtnjutande av andra rättigheter. Det är ett sammansatt begrepp som innefattar olika element och ett av dem är en tillgång till hälso- och sjukvård. En stat kan aldrig åläggas att tillförsäkra människor att få vara friska, men däremot en möjlighet att på lika villkor få ta del av de resurser som finns att tillgå för att kunna uppnå en bästa möjliga hälsa. I de flesta internationella konventionerna, är det inte en rättighet endast förbehållen medborgare i ett land utan en mänsklig rättighet som skall realiseras på lika villkor för samtliga inom ett lands jurisdiktion. Papperslösa barn saknar tillstånd att vistas i den staten de befinner sig i. De tillhör en särskilt utsatt grupp av barn, sårbara och marginaliserade, och därmed en kategori av människor som internationella mänskliga rättighetsfördrag är till för att skydda. I Sverige uppskattas att det lever uppemot 20 000 papperslösa individer, både vuxna och barn. De lever under svåra förhållanden och papperslösa barn och kvinnor befinner sig i synnerhet i en situation där deras hälsa är utsatt för stora påfrestningar och riskerna att drabbas av sjukdom är större än hos andra grupper. I dagens Sverige saknar dessa individer, nästintill helt, en tillgång till en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna, nämligen rätten till hälso- och sjukvård. Sverige har genom att ratificera ett antal internationella konventioner förbundit sig att tillförsäkra samtliga barn inom Sveriges jurisdiktion en rätt till bästa uppnåeliga hälsa samt en tillgång till hälso- och sjukvård utan hänsyn tagen till barnets nationalitet eller legala status. Sveriges reglering angående papperslösa barns tillgång till hälso- och sjukvård idag gäller endast omedelbar vård och detta till ett fullt pris. Den svenska lagstiftningen särbehandlar och utestänger vissa grupper av barn i deras tillgång till hälso- och sjukvård och är inte förenlig med grundläggande mänskliga rättigheter om människors lika värde, anti-diskrimineringsprincipen eller rätten till bästa uppnåeliga hälsa. Sveriges har antagit lagstiftning där tillgången till hälso- och sjukvård har direkt samband med barnets legala status. Ett barns hälsotillstånd har ett nära samband med moderns tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt i samband med graviditet och förlossning. Genom internationella åtaganden har Sverige även en förpliktelse att tillförsäkra samtliga kvinnor en tryggad vård i samband havandeskap och förlossning. Omedelbar vård till ett fullt pris är dock den enda vård Sverige lagligen erbjuder papperslösa gravida kvinnor. Genom att endast erbjuda dessa kvinnor omedelbar vård till ett pris de flesta av dem inte har någon möjlighet att betala strider även denna reglering mot de internationella förpliktelser som binder Sverige.

Human trafficking is the fastest growing and the third largest transnational crime. It is driven by the demand for commercial sexual services and cheap labour, and the ample supply of vulnerable people to exploit together with a prevailing system of impunity makes it a highly profitable crime. It imposes grave human rights violations upon its victims, and has devastating effects on society. A global agreement to combat human trafficking – the Palermo Protocol – was adopted by the United Nations in the year 2000. This global agreement provides a legal definition for human trafficking and requires states to take actions to prevent human trafficking, prosecute the perpetrators and protect the victims. Most states have joined this agreement and have made subsequent efforts to implement it. The Council of Europe has adopted a specific convention that even strengthens it. Despite the many efforts to combat human trafficking the number of victims continue to increase and the number of convictions remain low. Some scholars suggest it is because of the incomplete or lack of national implementations, while other scholars suggest the international legal framework is inadequate. The main purpose of this thesis is to examine whether the international legal framework is adequate to combat human trafficking, and to discuss strengthening options. It uses a classical analytical legal method that examines and analyses the most relevant international agreements. Conclusions are that the Palermo Protocol focuses mainly on prosecution, requires too little preventing and protecting measures, and has a weak compliance mechanism. Human rights treaties also address human trafficking but their weak compliance mechanisms make them ill equipped to compel states to act. To combat human trafficking, measures to prevent, prosecute and protect are all crucial, and such measures can probably best be enforced by strengthening all relevant legal areas (human rights law, labour law, migrant law, refugee law and humanitarian law) and engaging all parts of society.

No description available.

No description available.

Medborgarskap har länge ansetts utgöra en nationell angelägenhet varför folkrätten inte haft mycket inflytande över staters skyldigheter att bevilja medborgarskap till individer. Den senaste tidens ökade fokus på statslöshet och dess konsekvenser för både staten och individen har likväl lett till ett ökat internationellt intresse att reglera frågan. Detta har resulterat i att det i dagsläget finns flertalet internationella konventioner som berör staters skyldighet att bevilja medborgarskap till individer, och främst barn, som föds statslösa. Den svenska regleringen avseende beviljandet av medborgarskap till statslösa barn födda inom landet baseras idag på ett s.k. anmälningsförfarande. Införandet av ett automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap för dessa barn har de senaste åren också diskuterats. En förutsättning för ett sådant införandet är emellertid att det automatiska förvärvet förenas med krav om att en av barnets föräldrar innehar ett permanent uppehållstillstånd. Krav om uppehållstillstånd är dock omdebatterat inom folkrätten där vissa konventioner tillåter det men andra inte. Det är mot bakgrund av detta som denna uppsats avser att utreda huruvida det är möjligt för Sverige att villkora ett automatiskt förvärv av medborgarskap för statslösa barn födda inom landet med krav om att ena föräldern ska inneha ett uppehållstillstånd. För att uppfylla detta syfte har till att börja med den rättsdogmatiska metoden använts för att fastställa gällande rätt, både den internationella och den nationella. Därefter har den rättsanalytiska metoden tillämpats för att analysera om och i sådana fall på vilket sätt ett villkorande är möjligt. Uppsatsen landar i att det är möjligt att villkora ett automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa barn födda i Sverige. En förutsättning för att ett sådant villkorande inte ska strida mot folkrätten är likväl att vissa ändringar i nuvarande lagstiftning först genomförs. Avseende frågan hur ett villkorande kan ta form har uppsatsen kommit fram till att det är avgörande för tillåtligheten huruvida förvärvet villkoras med tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd. I det fall förvärvet villkoras med krav om ena förälderns innehav av permanent uppehållstillstånd kan villkoret uppfattas som för långtgående och därför strida mot folkrätten. Sannolikheten att krav om tidsbegränsade uppehållstillstånd anses tillåtna är däremot större och uppsatsen landar i slutsatsen att krav om detsamma är förenligt med internationell rätt. / Questions regarding nationality have for long been seen as a domestic issue, which is why international law has not had much influence on states’ obligations to grant citizenship to individuals. The recent augmented focus on statelessness and its consequences for both the state and the individual has, however, led to an increased international interest in regulating the matter. As a result, there are currently several international conventions concerning states' obligations to grant nationality to individuals, particularly children, who are born stateless. The Swedish regulation regarding granting citizenship to stateless children born within the state is today based on a notification procedure. The implementation of automatic acquisition of a Swedish nationality at birth for those children has also been discussed the recent years. A prerequisite for such an implementation is, however, that the automatic acquisition is conditioned by the requirement that one of the child’s parents holds a permanent residence permit. The requirement of a residence permit is, nevertheless, debated within international law whereas some treaties allow it, but others do not. It is against this background this thesis aims to examine whether Sweden can condition an automatic acquisition of citizenship, for stateless children born within the state, with the requirement that one of the child’s parents holds a residence permit. To fulfill this purpose, the legal dogmatic method has, initially, been used to establish both domestic and international law. Thereafter, the legal analytical method has been used to analyze if, and in that case, how, the use of conditions is allowed. The thesis concludes that it is possible to condition an automatic acquisition of Swedish citizenship for stateless children born in Sweden. A prerequisite for such a condition to not be contrary to international law is, nevertheless, that some amendments in the current domestic legislation first are implemented. Regarding how such a condition can be designed, the thesis concluded that it is decisive for the admissibility whether the acquisition is conditioned with temporary or permanent residence permits. In the case the acquisition is conditioned with one of the parent's possessions of a permanent residence permit, the condition can be perceived as too far-reaching and, therefore, contrary to international law. The chances that requirements of temporary residence permits are considered permissible are, however, greater and the thesis concludes that such conditions are compatible with international law.

Genom internationella avtal och svensk lagstiftning har Försvarsmakten ett uppdrag att tillse att personaleninom organisationen har en tillfredställande utbildning och kunskap om krigets lagar. Då upplevelsen är attfolkrätten förenklas bort under övningar kan frågan ställas hur pass införlivade är dessa regler inomFörsvarsmakten. Syftet med detta arbete är att se hur väl officerarnas attityd och inställning till krigets lagarharmoniserar med det som uttrycks i Försvarsmaktens styrande dokument. Resultatet av undersökningen visar på en stark införlivning av krigets lagar inom Försvarsmakten. Den är såstark att den upplevs tas för given. Samtidigt som införlivningen är stark så identifieras stora brister iorganisation, kunskap och tillämpning av krigets lagar. Det finns en övertro som saknar stöd i vårverksamhet när det kommer till vår förmåga att följa krigets lagar i händelse av krig. Mest överraskande varupptäckten att erfarenhet från internationell tjänst ökar risken för misstolkning och förvanskning av krigetslagar. Försvarsmakten och Försvarshögskolan bör ta del av den forskning som sker inom området för etiskthandlade och utveckla hur utbildning och träning sker inom ramen för krigets lagar.

Den här uppsatsen behandlar ämnet varför vissa utbrytarstater kan uppnå ett internationellt erkännande medan andra inte gör det, mer specifikt om varför Sverige har erkänt Palestina men inte Kurdistan. Syftet med uppsatsen är att försöka avgöra vilka motiv som ligger bakom besluten utifrån ett deklaratoriskt och konstitutivt perspektiv, alltså teorier som behandlar internationellt erkännande av stater.     För att kunna diskutera och få en tydligare bild av hur Sveriges utrikesdepartement arbetar med erkännanden av stater behövs en översiktlig redogörelse för vad som faktiskt är en stat. Den gängse meningen brukar vara att Montevideokonventionen från 1933 innehåller de kriterier som är grundläggande för att erkännas som en självständig stat. För att bli internationellt erkänd krävs oftast en överenskommelse med moderstaten. Här har de två olika teorierna olika kriterier för att ge rätt till ett erkännande.     Metoden som har tillämpats är en motivanalys där ett analysschema ställdes upp utifrån båda teorierna. Studiens resultat visar att den konstitutiva teorin har ett starkare förklaringsvärde i att förklara motiven bakom beslutet att erkänna Palestina men inte Kurdistan.

No description available.

Economic sanctions are an instrument that states can use to punish or influence other states. Such sanctions may include the freezing of assets of individuals and organizations but may also in some cases constitute total bans on trade with the state hit by the sanctions. Being hit by sanctions means that the targeted person risks having their human rights restricted. This is because sanctions are a kind of "punishment" with the aim of getting the entity who is hit to stop a certain be-havior. The risk with this "punishment" is that the restriction of human rights is far too disproportionate in relation to the purpose of the sanctions. This paper examines the extent to which those who are hit by sanctions have their human rights restricted. The focus of the paper is on two rights. The right to life and the right to a fair trial. Both comprehensive and targeted sanctions are discussed in the paper. Furthermore, the paper argues that comprehensive sanctions are prob-lematic and that they risk leading to violations of the right to life. The paper also argues that targeted sanctions are also problematic in relation to human rights, even if these are less problematic than comprehensive sanctions. This is because targeted sanctions are fraught with restrictions on the right to a fair trial, and that the entity hit by targeted sanctions cannot be guaranteed a fair trial if he wishes to overturn the sanction decision. In addition, the paper explores the role of the European Court of Justice as a sanctions review body and explores future solu-tions that could improve the legal certainty of targeted sanctions.

No description available.