The main objective with this study was to investigate so called odd purposes acceptable when registrating property along with how social development affects these purposes, furthermore to investigate how the cadastral surveyors estimates a foreseeable time. Tradition and praxis is used for several obvious purposes such as housing, farming, forests, offices and industry. Praxis is yet to be defined regarding more unique purposes. There is no mention in the law about which purposes are found acceptable to assure the demands on suitability are met. Cadastral authorities are responsible for making sure the division into property units is uniform and rule of law-accordingly. This study illustrates the issue of how the cadastral operation applies the rules to support a uniform application of the rule. A legal method, a survey analysis, an interview analysis and a case study were methods used in the study to answer the purpose and research questions. The legal method was used to learn more about the legal position. The survey was performed in order to gather data and information about which purposes previously have been regarded as odd by the cadastral surveyors. To obtain an understanding about and background to the selected odd purposes, an interview study was conducted with the cadastral surveyors. The intent of the case study was to form a base and insight in how the odd purposes are valued. The result of the legal method showed proof of how to interpret the prerequisite in the law. The survey provided information about which odd purposes are used in dividing of property. The interview study was based on the results from the survey and the information gathered from it. Answers regarding the background to the cadastral procedures were given, as well as the concept purpose, its origin and the evaluation of the time concept foreseeable time. The case study provided a background to the decision making and history about the debate as well as how purpose has been a question when making assessments. The most important conclusion made was that the prerequisite, intended function, current circumstances and requirements determine an acceptable purpose. The same factors determine the assessment of foreseeable time and as a result the concept varies from case to case. Social development causes the conditions for dividing into property units to be interchangeable, as a result the possible purposes changes with them. A more uniform application of the rule, considering the prerequisites, intended function, current circumstances and requirements should so be applied. / Huvudsyftet med studien var att undersöka vilka ”udda” ändamål som kan godtas vid fastighetsbildning med delsyften om hur samhällsutvecklingen påverkar ändamålen och att undersöka hur förrättningslantmätarna bedömer ”överskådlig tid”. Tradition och praxis finns för ett flertal ändamål som kan anses vara självklara, till exempel bostad, jordbruk, skog, kontor och industri. För mer udda ändamål är praxis oklar. Lagen talar inte om vilka ändamål som kan anses vara godtagbara för att kraven om lämplighet ska anses uppfyllda. Lantmäterimyndigheterna har till uppgift att ansvara för en enhetlig och rättssäker fastighetsindelning. Studien belyser frågan om hur lantmäteriverksamheten tillämpar reglerna idag för att ge stöd åt en enhetlig rättstillämpning. Metoder som använts i studien för att besvara syfte och forskningsfrågor var en juridisk metod, en enkätstudie, en intervjustudie och en rättsfallsstudie. Den juridiska metoden användes för att få kunskap om rättsläget. Enkätstudien genomfördes för att samla data och information om ändamål som förrättningslantmätarna ansett vara ”udda”. För att få förståelse och en bakgrund till förrättningarna av de utvalda ”udda” ändamålen genomfördes en intervjustudie med förrättningslantmätarna. Rättsfallsstudien syftade till att få en grund och inblick i hur ”udda” ändamål bedömts. Resultatet av den juridiska metoden visade på hur rekvisiten i lagen ska tolkas. Enkätstudien gav information för vilka ”udda” ändamål det fastighetsbildats. Intervjustudien grundade sig på enkätstudiens resultat och den information som lämnats. Den gav svar på förrättningarnas bakgrund, begreppet ändamålet och dess tillkomst och bedömningen av tidsbegreppet ”överskådlig tid”. Rättsfallsstudien gav en bakgrund till besluten och om hur diskussionerna förts samt huruvida ändamålet varit föremål för bedömning. Den viktigaste slutsatsen var att det är rekvisiten, den tilltänkta funktion, den rådande situation och behoven som avgör vilket ändamål som är godtagbart. Samma faktorer avgör bedömningen av överskådlig tid som i och med det varierar från fall till fall. Samhällsutvecklingen medför att förutsättningarna för fastighetsbildning är föränderliga och därmed förändras också möjliga ändamål. En enhetlig rättstillämpning bör därmed ske utifrån rekvisiten, den tilltänkta funktion, den rådande situation och behoven.

本論文的研究重心為1980年聯合國國際商品買賣契約（以下簡稱CISG）七十四條第二段所規定之「預見可能性原則」。 第二章「預見可能性原則在比較法上的觀察」中整理大陸法系，普通法系及CISG的前身ULIS、國際統一商務契約原理和PECL等以預見可能性原則做為限制賠償責任制度的相關規定和研究成果，做為解釋CISG預見可能性原則的基礎。 第三章「CISG的預見可能性原則」則以CISG七十四條第二段的預見可能性原則規定為中心，分節探討其體系架構、構成要件，例如預見的主體、客體（包含損害的可能性、類型與規模）、判斷的主客觀標準、判斷時點及舉證責任等問題。除了以第二章在比較法上的觀察為解釋的材料以外，也視情況引用聯合國秘書處所提供之一九七八年CISG草案註釋。 第四章「預見可能性原則與我國法之比較分析」整理我國現行契約法上通用的責任限制原則──相當因果關係原則和法規目的原則，再將預見可能性原則與之分別比較分析，從其中觀察到不同的政策背景如何地影響制度的形成並造成彼此的差異。 最後，於第五章「結論」中總結本論文對CISG預見可能性原則及與我國法比較分析後的結論與論文寫作的一點心得。

I uppsatsen utreds vad försäkring är samt vad affärsrisker är och hur de försäkras inom ramen för ansvarsförsäkringen. Viktiga frågor är var, och varför, gränsen för affärsriskers försäkringsbarhet dras som den gör, samt huruvida en ny struktur och systematik kan ge upphov till en mer ändamålsenlig gränsdragning. För att kunna förstå och argumentera kring behandlingen av affärsrisker i ansvarsförsäkringen, samt för att kunna omfamna ämnessfären med ett helhetsgrepp, måste först en relation till försäkringens väsen byggas. Kunskapen om vad försäkring är och varför försäkring finns utgör oumbärliga fundament i argumentationen om affärsriskers försäkringsbara vara eller icke vara. De försäkringsrättsliga principerna och den normativa bas som bygger upp rättsområdet synliggör ramen för försäkringsavtalsparternas förhållande och rekvisiten för försäkringsbarheten. Dessa principer och normer utgör sedermera bakgrunden som affärsriskerna ses emot i analysen. Ansvarsförsäkringen täcker den försäkrades skadeståndsansvar. En uppdelning kan göras mellan hur täckning sker av kontraktuella skadestånds- och ersättningsansvar respektive utomobligatoriska skadeståndsansvar. I och med att professions- och rådgivningsansvaret behandlas annorlunda än ansvaret i andra tjänsteverksamheter finns det en principiell vinst i att belysa det separat. Affärsriskerna leder fram till ett eventuellt ansvar och hur de behandlas kan ses i de omfattnings- och undantagsvillkor som återfinns i den vanliga ansvarsförsäkringen och i GLI-försäkringen. I uppsatsen genomgås följande utvidgande och undantagande villkor: undantaget för ren förmögenhetsskada, undantaget för omhändertagen egendom, undantaget för garantier och utfästelser, undantaget för förutsebar skada, undantaget för skada på levererad egendom, tillägget för ren förmögenhetsskada, återkallelsetillägget, tillägget för ingrediens- och komponentskada, åtkomst- och återställandetillägget samt goodwilltillägget. Gränsdragningen för täckning av affärsrisker i ansvarsförsäkringen är spretig och förefaller inte utgå ifrån en bakomliggande systematik. De gemensamma nämnarna analyseras dock, vilket ger en uppfattning av de syften som försäkringsbranschen vill uppnå med avgränsningen mot vissa affärsrisker. Med erfarenheter från vad försäkringens väsen är, hur och varför gränsdragningen görs samt dess, ur ändamålssynpunkt, inte helt tillfredställande resultat, kan en ny struktur och systematik föreslås. Förhoppningsvis leder det till en mer genomtänkt och förståelig hantering av affärsrisker i ansvarsförsäkringsfrågor. / In this thesis, I examine what insurance is, together with what business risk is and how business risks are insured in the context of liability insurance. Important questions are where, and why, the boundaries of the insurability of business risks are set as they are, and also whether a new structure and systematics could give rise to a more suitable delimitation. To be able to understand and argue about how business risks are treated in the context of liability insurance, and also to be able to approach the sphere of the subject holistically, a relation to the essence of insurance must first be built. The knowledge about what insurance is and why it exists is an indispensable foundation for the argumentation around the insurability of business risks. The principles and the normative base that make up the legal area of insurance law reveal the framework of the relationship between the parties of the insurance contract and the requirements of insurability. These principles and norms subsequently form the background against which the business risks are seen in the analysis. The liability insurance covers the liability of the insured. A distinction can be made between how the insurance covers contractual liability and non-contractual liability. Since professional liability, such as the liability of advisors, is treated differently from the liability of other service businesses, there is a principal benefit in elucidating it separately. The business risks lead to a potential liability, and how they are treated can be seen in the regular and global liability insurance policies. In this thesis, the following expanding and excluding policies are covered. Exclusion of pure financial loss, property in trust, promise or guarantee, foreseeable damage and damage to delivered property. Addition of pure financial loss, recall, claims due to ingredients or components, access and restoration costs, and goodwill. The boundary of coverage of business risks in the context of liability insurance is fuzzy and does not appear to be set based upon any underlying systematics. The common denominators are, however, analyzed which gives an idea of the ends that the insurance industry wants to achieve through the delimitation against certain business risks. With knowledge of what constitutes the essence of insurance, of how and why the boundaries are set as they are and of their, from a purpose-oriented point of view, not entirely satisfactory results, a new structure and systematics can be proposed. Hopefully, it leads to a more thought-out and comprehensible treatment of business risks in matters regarding liability insurance.