With this essay we would like to examine to what extent the ancient Icelandic literature could count as a part of Sweden’s literal cultural heritage in schools today, if it through seeking information is possible to say whether this literature have any connections to Sweden. Our questions of issue are: 1. What kind of connection is there between ancient Icelandic literature and Swedish literary cultural heritage and what are the ancient Icelandic literature premises’ in the Swedish upper secondary school? 2. In what extent is the ancient Icelandic literature used within the Swedish subject’s in the upper secondary schools social science program and how do the teachers motivate their use?  To answer question of issue 1 will the ancient Icelandic literature role as Swedish literary cultural heritage be examined based on what texts researchers and experts regards to be representative, also the connection between the ancient Icelandic literature and Sweden the experts claim. To answer question of issue 2 we have used questionnaires with quantitative and qualitative elements. The questionnaires have been sent out to 21 upper secondary schools in Sweden and the respondents are teachers working within the social science program. The result of the questionnaires show that the teachers who have answered believe that it is important to consider the ancient Icelandic literature in school, that it belongs to the Swedish literary cultural heritage, although many of the teachers claim to work only short periods with the subject and do not look into it deeper. The results also show that the literature has an obvious but still small place in textbooks and that this literature, to a great deal, portray even Swedish mythology and culture: the ancient Icelandic literature is the oldest preserved source we have to our own culture. / Genom denna uppsats vill vi undersöka i vilken utsträckning den fornisländska litteraturen kan räknas som en del av Sveriges litterära kulturarv i skolan idag, om det via faktasökning går att utröna huruvida denna litteratur har några kopplingar till Sverige. De frågeställningar vi har som utgångspunkt är: 1.Vilka samband finns det mellan fornisländsk litteratur och svenskt kulturarv och hur ser premisserna för den fornisländska litteraturen ut i svenska gymnasieskolan? 2. I vilken utsträckning används den fornisländska litteraturen inom svenskämnet på gymnasiets samhällsvetenskapliga linje och hur motiverar lärarna användandet? För att besvara frågeställning 1 undersöks den fornisländska litteraturens roll som svenskt kulturarv baserat på vilka texter som forskare och kunniga på området anser representativa, dels de kopplingar mellan den fornisländska litteraturen och Sverige som dessa tar upp. För att besvara frågeställning 2 har vi använt enkäter med kvantitativa och kvalitativa inslag som skickats ut till 21 gymnasieskolor i hela Sverige. Enkäterna besvaras av lärare som arbetar inom det samhällsvetenskapliga programmet. Resultatet av enkätundersökningarna visar att de lärare som svarat anser att det är viktigt att beröra den fornisländska litteraturen i skolan, att den tillhör även det svenska kulturarvet dock visar sig många arbeta korta perioder med området och går inte in djupare. Undersökningen visar också att denna litteratur har en given men liten plats i läromedel och att denna litteratur till relativt stor del skildrar även svensk mytologi och kultur: den fornisländska litteraturen är den äldst bevarade källa till vår egen kultur vi har.

<p>With this essay we would like to examine to what extent the ancient Icelandic literature could count as a part of Sweden’s literal cultural heritage in schools today, if it through seeking information is possible to say whether this literature have any connections to Sweden. Our questions of issue are:</p><p>1. What kind of connection is there between ancient Icelandic literature and Swedish literary cultural heritage and what are the ancient Icelandic literature premises’ in the Swedish upper secondary school?</p><p>2. In what extent is the ancient Icelandic literature used within the Swedish subject’s in the upper secondary schools social science program and how do the teachers motivate their use? </p><p>To answer question of issue 1 will the ancient Icelandic literature role as Swedish literary cultural heritage be examined based on what texts researchers and experts regards to be representative, also the connection between the ancient Icelandic literature and Sweden the experts claim. To answer question of issue 2 we have used questionnaires with quantitative and qualitative elements. The questionnaires have been sent out to 21 upper secondary schools in Sweden and the respondents are teachers working within the social science program. The result of the questionnaires show that the teachers who have answered believe that it is important to consider the ancient Icelandic literature in school, that it belongs to the Swedish literary cultural heritage, although many of the teachers claim to work only short periods with the subject and do not look into it deeper. The results also show that the literature has an obvious but still small place in textbooks and that this literature, to a great deal, portray even Swedish mythology and culture: the ancient Icelandic literature is the oldest preserved source we have to our own culture.</p> / <p> </p><p>Genom denna uppsats vill vi undersöka i vilken utsträckning den fornisländska litteraturen kan räknas som en del av Sveriges litterära kulturarv i skolan idag, om det via faktasökning går att utröna huruvida denna litteratur har några kopplingar till Sverige. De frågeställningar vi har som utgångspunkt är:</p><p>1.Vilka samband finns det mellan fornisländsk litteratur och svenskt kulturarv och hur ser premisserna för den fornisländska litteraturen ut i svenska gymnasieskolan?</p><p>2. I vilken utsträckning används den fornisländska litteraturen inom svenskämnet på gymnasiets samhällsvetenskapliga linje och hur motiverar lärarna användandet?</p><p>För att besvara frågeställning 1 undersöks den fornisländska litteraturens roll som svenskt kulturarv baserat på vilka texter som forskare och kunniga på området anser representativa, dels de kopplingar mellan den fornisländska litteraturen och Sverige som dessa tar upp. För att besvara frågeställning 2 har vi använt enkäter med kvantitativa och kvalitativa inslag som skickats ut till 21 gymnasieskolor i hela Sverige. Enkäterna besvaras av lärare som arbetar inom det samhällsvetenskapliga programmet.</p><p>Resultatet av enkätundersökningarna visar att de lärare som svarat anser att det är viktigt att beröra den fornisländska litteraturen i skolan, att den tillhör även det svenska kulturarvet dock visar sig många arbeta korta perioder med området och går inte in djupare.</p><p>Undersökningen visar också att denna litteratur har en given men liten plats i läromedel och att denna litteratur till relativt stor del skildrar även svensk mytologi och kultur: den fornisländska litteraturen är den äldst bevarade källa till vår egen kultur vi har.</p>

Denna uppsats undersöker vilka strategier som använts för att översätta personnamn från fornisländska till nusvenska i fem översättningar av Njals saga. Syftet är att utreda om det finns någon systematik i hur isländska språkelement behandlas när de saknas i svenskan (till exempel diftonger): behålls den isländska formen eller ersätts den med språkelementet som det utvecklats i svenska? Vidare undersöks översättarnas eventuella principer kring namn och namnelement som finns i nusvenska. Personnamnen i översättningarna jämförts med personnamnen i Íslenzk fornrit. Alla personnamn förekommer inte i alla översättningar. Resultatet visar att de två huvudsakliga strategierna är att å ena sidan översätta namnen i enlighet med svenskans språkutveckling och å andra sidan hålla namnen så nära den isländska formen som möjligt. Översättarna kombinerar vanligen dessa två men är oftast konsekventa i hur en enskild språkföreteelse behandlas. När en nusvensk namnform existerar väljer översättarna ibland att frångå sin huvudsakliga strategi.

Denna uppsats undersöker om och hur namn i Gylfaginning har blivit översatta från fornisländska till svenska i fem översättningar. Syftet är att ta reda på hur man behandlat sådana språkelement som inte längre finns i svenskan (till exempel diftonger), har man behållit den isländska formen eller har man följt svenskans språkutveckling? Alla namn förekommer inte i alla översättningar och en översättning är inte helt jämförbar. Resultatet visar att översättarna i många fall följt språkutvecklingen och samtidigt behållit de isländska namnen i några fall. De har alltså kombinerat de isländska namnformerna med svensköversättningar.

Syftet med denna uppsats är att undersöka den språkliga variationen i AM 519a 4to, en västnordisk handskrift daterad till ca 1280, innehållande en avskrift av Alexanders saga. Liksom ofta är fallet med medeltida handskrifter är det inte känt vem skrivaren är, men forskningen är emellertid överens om att hela texten är skriven av en och samma hand. Genom åren har utgivare av AM 519a 4to noterat att den innehåller en blandning av isländska och norska språkdrag. Det har även framhållits att de norska språkdragen ökar gradvis allteftersom texten fortlöper. Detta påstående vilar dock inte på några systematiska undersökningar. I uppsatsen genomförs därför en analys av handskriftens språkdräkt baserad på flertalet ortografiska, så väl som lexikaliska, språkliga skillnader som anses ha förelegat mellan isländska och norska under den aktuella perioden. Undersökningsresultatet visar inte på en gradvis ökning av norska språkdrag, i stället pekar resultatet på att texten verkar bestå av tre olika språkliga faser, där den första fasen har den mest isländska karaktären, den andra den mest norska, och den tredje placerar sig någonstans däremellan. I det efterföljande resonemanget söks en förklaring till hur de tre faserna har uppstått och diskussionen landar i att de sannolikt inte kan förklaras utifrån AM 519a 4to:s skrivares personliga varietet, utan mer troligtvis härstammar från ett tidigare skede i traderingen av texten.