Diss. Uppsala : Univ., 2004.

I den här studien har jag undersökt hur par gör sina efternamnsval vid äktenskap. De alternativ som finns är att antingen ta endera partens efternamn, att ta ett nytt efternamn (namn som tidigare funnits i släkten inkluderat) eller att behålla sina respektive ogiftnamn. Jag har även undersökt hur fördelningen ser ut mellan ovanstående alternativ. Studien består av två delundersökningar, en kvantitativ och en kvalitativ. Materialet till den kvantitativa undersökningen består av 80 bröllopsannonser i UNT och materialet till den kvalitativa undersökningen består av intervjuer med 14 personer. Jag har kommit fram till att familj, ursprung och identitet spelar en mycket stor roll vid efternamnsvalet. Studien har även visat att namnets originalitet väger in. Drygt två tredjedelar av de par som väljer att ta ett gemensamt efternamn väljer det ovanligaste namnet. En klar majoritet av alla par som gifter sig väljer att ta ett gemensamt efternamn, och en övervägande del av dessa väljer då mannens efternamn som det gemensamma, vilket tyder på att namntraditionen fortfarande är stark. Studien antyder dock att detta möjligen kan vara på väg att förändras.

I föreliggande arbete jämförs Nordupplands runsvenska antroponomastikon (personnamnsförråd) med Västergötlands med avseende på fördelningen av namnbildningstyper, vilka namn och namnleder som är mest frekventa och andelen unika namn. Det framkommer att Norduppland och Västergötland har i stort sett identisk fördelning av namnbildningstyper och andel unika namn men skiljer sig åt både gällande vilka namn och förleder som är mest frekventa och hur stor andel de frekventa namnen och förlederna utgör av respektive områdes totala material. Västergötland, vars frekventa namn utgör en större andel, förefaller ha ett mer homogent och mindre originellt antroponomastikon än Uppland. Den större variationen i det uppländska materialet kan eventuellt förklaras med att de uppländska runstenarna rests av och till minne av en socialt mer differentierad grupp. Den västgötska enheten speglar att de västgötska stenarna hört till en smalare samhällsklass. Att västgötska namn som antagits vara högstatusnamn inte förekommer i Norduppland, antas bero på regional variation i namnförrådet.

Syftet med undersökningen är att kartlägga vilka motiv som fanns bakom släktnamnsbyten i Sverige åren 1944–1946. Materialet består av ansökningar om släktnamnsbyte där motiveringarna i dessa har excer- perats och analyserats. Som analysverktyg används bland annat namnteori och teorier om hur språket kan påverka identiteten. Uppsatsen diskuterar, utifrån motiveringarna, möjliga drivkraf- ter bakom namnbytestrenden under mitten av 1940-talet. Resultaten visar på fem motiveringstyper där det mest framträdande är att personer önskar ett släktnamn som redan finns, eller funnits i släkten. Slutsatserna antyder att flera olika faktorer, samhälleliga såväl som identitetsmässiga, kan vara sådana som drev på namnbytestrenden även om det inte utifrån undersökningens resultat går att peka på en enskild drivkraft.

Jag har i denna uppsats valt ut ett område i Dresdens absoluta centrum och undersökt gatunamn ur ett morfologiskt och etymologiskt perspektiv. När det gäller det morfologiska har jag analyserat de ingående suffixen och fogeelementen (-er,      -itz, -ner, -en- och -s-). Det etymologiska har utgått från olika namngivningsprinciper för gatunamnen: efter personer, utseende, yrken och färger. Namn efter läge och funktion har fått utgå, då de inte rymts inom ramen för denna undersökning. Det har gjort att jag kunnat granska totalt 60 av de 98 ingående gatorna i centrumområdet i Dresden. Jag har dels använt mig av Google kartor och dels några viktigare böcker (Das Namenbuch der Straßen und Plätze im 26er Ring Dresden, Wortbildung der deutschen Gegenwartssprache och Wortbildung des modernen Deutschen - Ein Lehr- und Übungsbuch). Mina resultat i denna uppsats är att de gator som heter något med gränder är de äldsta, att August den Starkes familj fick ett stort antal gator uppkallade efter sig, och att det blev mode att uppkalla gator efter manliga borgerliga personer, att kvinnor fick gator uppkallade efter sig först i början av 1900-talet. Vidare resultat är att namn med fogeelement blev ovanliga under andra delen av 1700-talet, att det finns få slaviska influenser på gatunamnen i Dresden, att alla nazistiska namn ändrades efter andra världskriget, att alla kommunistiska namn ändrades i Dresden efter 1989, men inte nödvändigtvis i andra delar av Tyskland, till exempel Berlin och Leipzig.

Denna uppsats undersöker vilka strategier som använts för att översätta personnamn från fornisländska till nusvenska i fem översättningar av Njals saga. Syftet är att utreda om det finns någon systematik i hur isländska språkelement behandlas när de saknas i svenskan (till exempel diftonger): behålls den isländska formen eller ersätts den med språkelementet som det utvecklats i svenska? Vidare undersöks översättarnas eventuella principer kring namn och namnelement som finns i nusvenska. Personnamnen i översättningarna jämförts med personnamnen i Íslenzk fornrit. Alla personnamn förekommer inte i alla översättningar. Resultatet visar att de två huvudsakliga strategierna är att å ena sidan översätta namnen i enlighet med svenskans språkutveckling och å andra sidan hålla namnen så nära den isländska formen som möjligt. Översättarna kombinerar vanligen dessa två men är oftast konsekventa i hur en enskild språkföreteelse behandlas. När en nusvensk namnform existerar väljer översättarna ibland att frångå sin huvudsakliga strategi.

The aim of this study is to evaluate whether the ‘richness’ of the marking on personal names is an adequate indirect measure of a language’s case usage. The method uses parallel texts to identify, and group by lemma, names in over a thousand languages. These groupings are compared with data for case usage from a typological database for those languages for which it is available. This material is then used to test a method for assessing whether a language uses case or not. Results indicate that the maximum number of word types a proprial lemma is attested with in a text is a useful tool for inferring case usage. However, it only yielded clear results for a subset of the languages tested. It was not particularly useful for inferring the absence of case usage. Estimation of number of case categories was also performed. An entropy measure based on word types that a personal name lemma is attested with and the occurrences of these word types was used. It was found to be a fair indicator of number of case categories for languages, if somewhat inaccurate. Markings on languages which had no case were investigated. They were found to be of several types: pragmatic markers, non-case grammatical markers and case-like markers. Two languages with few markings on personal names and with case were investigated. They were found to not use any case marking on their personal names, but still use such markers on common nouns. This contrasts with a tentative generalization that this study is based on: ‘No languages have case marking exclusively in the domain of [personal names] or [common nouns].’ (Handschuh, 2017). / Denna studies syfte är att utvärdera om ’formrikedomen’ hos personnamnslexem är ett fungerande indirekt sätt att undersöka språks kasussystem. Parallella texter användes för att namnen hitta personnamn och gruppera dem efter lexem i över ett tusen språk. För den delmängd av språken där data om deras kasussystem fanns tillgänglig så jämfördes denna med grupperingarna. Resultaten indikerar att det maximala antalet ordformstyper som ett namnlemma observerades i är ett användbart verktyg för att hitta språk som använder kasus, men bara för en delmängd av testade språk. Det var däremot sämre på att hitta språk som inte använder kasus. En entropiuppskattning som var baserat på antalet ordformstyper ett personnamnslemma hittades med och antalet förekomster av dessa ordformstyper användes. Det var en okej indikator för antalet kasuskategorier, dock med något bristande träffsäkerhet. Personnamnsmarkeringar på språk utan kasus undersöktes. De funna typerna av markeringar var pragmatiska, kasuslika, och grammatiska icke-kasus. Två språk med kasus, men med få personnamns, undersöktes. De använder inte kasusmarkering på personnamn, men på sina substantiv, vilket bröt mot en hypotetisk generalisering som denna studie baserades på: Att inga språk har kasusmarkeringar endast på personnamn eller endast på substantiv.

The aim of this doctoral thesis is to examine how parents in Sweden at the beginning of the twenty-first century use the process of naming as a resource to contribute to the creation of various identities for both themselves and their child. It is based on a two-component study — a postal survey and qualitative group interviews, both conducted in the city of Göteborg, Sweden — and includes parents with children born during 2007 and 2008. By combining different sources (names, surveys and interviews) and different methods (quantitative and qualitative), this study attempts to elucidate how first names and choices of first names can be given various social meanings. In contrast to previous socio-onomastic studies, this study considers not only whether naming contains any social variation, but also how and why such variation arises. The theoretical framework is a combination of onomastic, sociolinguistic, identity-theoretical and interactional theories. The results demonstrate that parents’ choice of first names for their children is an important social act. Through name choices and discussions of these choices, parents create what is known as social positioning, which in turn contributes to the creation of certain identities both for themselves and their child. A number of resources are identified which are used by parents to create different social positionings. This study also demonstrates how both macro-societal structures and interactional aspects influence this social positioning. Finally, this study argues that the observed social variation is best explained by the parents’ desire to identify with and contribute to the creation of different models for society, in which varying social values and attributes are important.

The aim of this thesis is to describe surname patterns and changes of surname among the Sami of Sweden. It presents the results of three studies. The first is a survey of the present-day stock of surnames (family names) among the Sami community, based on the 2005 electoral register for the Swedish Sami Parliament. It investigates the proportions of names deriving from different languages, and the commonest names in each group. The same study was carried out for different areas, showing that the northernmost parts of Sweden have a Sami name stock significantly different from that of the majority population. Further south, the stock of names is less marked, but no area is without Sami elements. The second study, based on archival material, concerns changes of name by Swedish Sami to newly formed surnames, over the period 1920–2004. It examines not only the names adopted, but also the ones replaced; how the name stock has been affected by different patterns of name change; and, as far as possible, who the name changers were. The study shows that, for a long time, names derived from Sami and Finnish were replaced with names formed from Swedish. This may be largely because of the stigma once attached to Sami ethnicity. More recently, Sami-language names seem to have been retained to a greater extent, possibly owing to the improved status of the culture. The third study looks at name changes in favour of names marked as Sami in character. The data consist in part of archive materials, but above all of interviews with three Sami informants who have themselves adopted Sami-language surnames. This study presents the informants’ thoughts on ethnicity and changes of name. In addition to the author’s own studies, the thesis includes a review of earlier research on Sami surnames, hereditary and non-hereditary, and a list of individual surnames with literature references regarding their origins and meanings. In the thesis, name changes are studied as a single, overall process, with an emphasis on the role of names in society, in particular as ethnic markers.