No description available.

Denna studie jämför hur SVT respektive Aftonbladet använder den sociala mediekanalen TikTok för att förmedla nyheter till ungdomar och unga vuxna. Specifikt analyseras hur programledaren (och andra aktörer) använder språkliga medel för att bygga en relation med publiken i nyhetsförmedlingen, hur grafiska element samverkar med programledaren för att skapa begriplighet och väcka intresse, samt hur SVT och Aftonbladet skiljer sig åt vad gäller relation, begriplighet och intresse i nyhetsförmedlingen på TikTok. Undersökningens teoretiska ramverk utgörs av systemisk-funktionell grammatik (SFG) och sociosemiotik för att studera multimodal kommunikation. Undersökningens analysmetoder lägger fokus på den interpersonella metafunktionen och dess kategorier och begrepp för att besvara frågan om relation, samt visuell framskjutenhet för att studera de grafiska element som förekommer i TikTok-klippen. Undersökningen har sin grund i min praktik på SVT där det framkom att SVT nyligen lanserat nyhetsförmedling via TikTok i syfte att locka unga vuxna, den så kallade generation Z, och en direkt dialog med målgruppen genom återkommande studiebesök. Studien jämför användandet av språkliga och grafiska element i tre likadana nyheter från SVT:s och Aftonbladets TikTok-kanaler. Vidare genomförs en intervjuundersökning mot målgruppen för att få en initial empirisk återkoppling på de slutsatser som framkommer i den språkvetenskapliga analysen. Undersökningens resultat visar på tydliga skillnader i interaktionen mellan programledare och tittare i SVT:s respektive Aftonbladets TikTok-klipp. Slutsatserna ger därmed insikter till hur nyhetsförmedling på TikTok bör utformas för att nå den önskade målgruppen generation Z.

Denna uppsats undersöker huruvida språklig konkretion i Allers 1905–2019 förändras över tid i takt med att de visuella inslagen ökar. Det studien syftar till är att utröna på vilket sätt visuella inslag och språklig konkretion i texten förändrats i förhållande till varandra. Detta genomförs på så sätt att ett antal om sju reportage, med intervaller om cirka tjugo år mellan dem, undersöks, och fenomenen visuella inslag och språklig konkretion i dessa reportage analyseras. Det viktigaste resultatet är att även om två av de sju undersökta exemplen på språklig konkretion minskar, så är två i stort sett konstanta medan tre ökar.