Specialförband och specialoperationer beskrivs ofta i förhållande till reguljära enheter och konventionella operationer. De beskrivs som något som ligger utanför reguljära förbands förmågor. Detta kan i sin tur ställa andra krav på specialförbandslogistiken än på logistiken för reguljära förband.   Den logistikteori som finns idag är i huvudsak baserad på fallstudier av konventionell krigföring. Det saknas alltså ett teoretiskt ramverk för specialförbandslogistik och idag baseras det på doktriner och handböcker som bygger på praktiskt vunna erfarenheter. Syftet med denna uppsats är att analysera fram viktiga principer för specialförbandslogistik och i och med det ge ett bidrag för att öka förståelsen för just fenomenet specialförbandslogistik vid genomförande av specialoperationer.   Genom att analysera specialförbands och specialoperationsempirin, både deduktivt med hjälp av befintlig logistikteori och induktivt genom extensiv läsning, har logistikteorin utvecklats. Några principer från logistikteorin har nyanserats och omarbetats, någon har strukits och några tillkommit. Principerna för specialförbandslogistik vid genomförande av specialoperationer är integrering, framsynthet, improvisation, flexibilitet, tillgänglighet, tempo, enkelhet, överlevnad, effektivitet, kreativitet, operationssäkerhet och interoperabilitet.