Specialförband och specialoperationer beskrivs ofta i förhållande till reguljära enheter och konventionella operationer. De beskrivs som något som ligger utanför reguljära förbands förmågor. Detta kan i sin tur ställa andra krav på specialförbandslogistiken än på logistiken för reguljära förband.   Den logistikteori som finns idag är i huvudsak baserad på fallstudier av konventionell krigföring. Det saknas alltså ett teoretiskt ramverk för specialförbandslogistik och idag baseras det på doktriner och handböcker som bygger på praktiskt vunna erfarenheter. Syftet med denna uppsats är att analysera fram viktiga principer för specialförbandslogistik och i och med det ge ett bidrag för att öka förståelsen för just fenomenet specialförbandslogistik vid genomförande av specialoperationer.   Genom att analysera specialförbands och specialoperationsempirin, både deduktivt med hjälp av befintlig logistikteori och induktivt genom extensiv läsning, har logistikteorin utvecklats. Några principer från logistikteorin har nyanserats och omarbetats, någon har strukits och några tillkommit. Principerna för specialförbandslogistik vid genomförande av specialoperationer är integrering, framsynthet, improvisation, flexibilitet, tillgänglighet, tempo, enkelhet, överlevnad, effektivitet, kreativitet, operationssäkerhet och interoperabilitet.

Överraskning är en av krigföringens etablerade grundprinciper och har fascinerat under lika lång tid det betraktats meningsfullt att förstå krigföring. Paradoxalt nog befinns principen vara såväl förhållandevis outforskad som abstrakt och allmänt hållen trots sin oomtvistliga funktion genom historien. Undersökningens syfte är att med en teoriutvecklande ansats identifiera vilka framgångsfaktorer som bidrar till en lyckad överraskning i amfibieoperationer. Undersökningen har med en hypotetisk-deduktiv metod, där såväl en referenshypotes som delhypoteser genererats, använts för hypotesprövning av två empiriska fall, räderna mot St Nazaire 1942 och Makin Island 1942.   Resultatet identifierar efter en falsifikationsprincip att framgångsfaktorerna vilseledning, operationssäkerhet, tempo och originalitet har en giltighet som bidrag till en lyckad överraskning i amfibieoperationer. Teoriutvecklingsmässigt påvisar även resultatet att originalitet är den framgångsfaktor som möjliggör och är dimensionerande för de övriga framgångsfaktorernas bidrag till en lyckad överraskning. Rekommendationsmässigt och i termer av en ökad generaliserbarhet bör fler empiriska prövningar genomföras för att än bättre förstå vad som bidrar till en lyckad överraskning.