<p>Psykometriska egenskaper presenteras från en nyöversatt självskattningsskala för funktionsnedsättning vid social fobi. Liebowitz Self-Rated Disability Scale (LSRDS) avser att undersöka hur ångestproblem kopplade till olika funktionsområden hindrat normal funktion dels de senaste två veckorna och dels när det varit som värst i livet. LSRDS har acceptabel test-retest reliabilitet och god intern konsistens. Den diskriminativa valideten i LSRDS är god i jämförelse mellan normalgrupp och klinisk grupp. I samband med en kognitiv beteendeterapeutisk behandling av åtta individer med social fobi har skalan provats och förefaller fånga förändringar i funktionsförmåga. Skalan föreslås preliminärt som komplement till andra skattningsformulär vid utvärdering av behandling vid social fobi.</p>

Psykometriska egenskaper presenteras från en nyöversatt självskattningsskala för funktionsnedsättning vid social fobi. Liebowitz Self-Rated Disability Scale (LSRDS) avser att undersöka hur ångestproblem kopplade till olika funktionsområden hindrat normal funktion dels de senaste två veckorna och dels när det varit som värst i livet. LSRDS har acceptabel test-retest reliabilitet och god intern konsistens. Den diskriminativa valideten i LSRDS är god i jämförelse mellan normalgrupp och klinisk grupp. I samband med en kognitiv beteendeterapeutisk behandling av åtta individer med social fobi har skalan provats och förefaller fånga förändringar i funktionsförmåga. Skalan föreslås preliminärt som komplement till andra skattningsformulär vid utvärdering av behandling vid social fobi.

Functioning Assessment Short Test (FAST) är ett instrument framtaget för att mäta funktion hos patienter med bipolär sjukdom. FAST fyller en potentiellt viktig funktion och både forskare och kliniker betonar betydelsen av att mäta funktion hos denna patientgrupp. Syftet med denna studie var att undersöka intern konsistens, interbedömarreliabilitet, faktorstruktur och samtidig validitet hos den svenska versionen av FAST. Datamaterialet samlades in på Affektiva mottagningen vid Psykiatri Sydväst och 219 patienter deltog i studien. Faktoranalysen gav stöd för sex faktorer. Interbedömarreliabiliteten var relativt låg och visade på signifikanta skillnader mellan olika bedömare. Även då resultaten preliminärt visade att FAST har tillfredsställande validitet och intern konsistens för att användas i det praktiska arbetet, bör de psykometriska egenskaperna hos den svenska versionen av FAST utvärderas ytterligare i kommande studier.

Primärvården står i dagsläget inför utmaningar gällande omhändertagandet av psykisk ohälsa. Integrerad beteendehälsa (IBH) är en organisatorisk modell med potential att underlätta för hur evidensbaserad psykologisk behandling kan bedrivas i en primärvårdskontext. Syftet med föreliggande studie var att utvärdera en sedvanlig IBH-vårdmodell, kontextuell bedömning följt av fokuserade insatser, med en utökad bedömningsprocedur följt av valet att inleda fokuserade insatser eller vägledd självhjälp, samt de två behandlingsuppläggen fokuserade insatser (oavsett bedömningsförfarande) och vägledd självhjälp efter utökad bedömning. Effekter på vardaglig funktionsnivå, betydelsen av antal behandlingskontakter samt den kontinuerliga upplevelsen av problemets svårighetsgrad, tilltro till den egna förmågan att förändras och besökens hjälpsamhet undersöktes. 69 primärvårdspatienter randomiserades mellan de två vårdmodellerna. Resultaten indikerade på en signifikant förbättring i vardaglig funktionsnivå för samtliga patienter oavsett vårdmodell och behandlingsupplägg. Inget samband mellan antal sessioner och förbättring upptäcktes. Skillnader i utfall och patienternas kontinuerliga upplevelser av behandlingsinterventionerna diskuteras. / The primary healthcare system faces challenges concerning the treatment of mental health. Integrated behavioral health (IBH) is an organizational model with the potential to implement evidence-based psychological treatment in a primary care setting. The aim of this study was to compare a standard IBH treatment model, contextual assessment followed by brief interventions, with an extended assessment procedure followed by brief interventions or guided self-help, as well as the two different treatment plans brief interventions (regardless of assessment procedure) and guided self-help post an extended assessment procedure. Effects on everyday functioning and correlations between number of sessions and treatment effect are evaluated along with the continuous patient experience regarding the severity of the problem, confidence in ability to change and session helpfulness. 69 primary care patients were randomized between the two treatment models. The results indicated a significant improvement in everyday functioning regardless of treatment model or treatment plan. No significant correlation between number of sessions and improvement was found. Differences in treatment outcome and patient experience are discussed.

Mobilisation in the acute stages of stroke is a complex subject where the nurse must considerseveral confounding variables. There is an insufficient state of evidence around when andhow the first mobilisation should occur after stroke, and there is often uncertainty in thedecision making. The aim was to describe how early mobilisation in the acute stages of stroke affects thepatient’s level of functioning. The method used was a general literature review with an integrated analysis. Results: 17 articles analysing the effect of early mobilisation on nursing-related outcomemeasures, published between 2015–2019, were included in the literature review. Sample,interventions and outcome measures varied between the different articles. Three of the articlesshowed results suggesting that early mobilisation could be negative for the patient’sfunctional outcome after stroke. Among the remaining articles there was an even distributionof positive effects of early mobilisation and results not showing any effect on functionaloutcome. The results of this literature review imply that early mobilisation to some extentmay contribute to improved basic functions as in managing the toilet, dressing and also moreinstrumental features as cooking and driving. Early mobilisation appears to be a safe nursingintervention in most cases, as long as the patient is considered medically stable. The conclusion to be drawn from this literature review is that nurses, through their mainresponsibility for nursing care can influence the patient’s functional outcome through the decisions made regarding the first mobilisation in patients hit by acute stroke. / Mobilisering i akutskedet efter stroke är ett komplext ämne där sjuksköterskan måste ta ställning till ett flertal samverkande faktorer. Evidensläget kring när och hur den första mobiliseringen bör ske efter stroke är otillräckligt, och ofta uppstår en osäkerhet i beslutsfattandet. Syftet var att beskriva hur tidig mobilisering i akutskedet efter stroke påverkar patientens funktionsnivå. Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt med integrerad analys. Resultat: 17 artiklar som analyserat effekten av tidig mobilisering på omvårdnadsrelaterade utfallsmått, publicerade från 2015–2019, inkluderades i litteraturöversikten. Urval, interventioner och utfallsmått varierade mellan de olika artiklarna. Tre av artiklarna visade på resultat som talar för att tidig mobilisering skulle kunna vara negativt för patientens funktionsutfall efter stroke. Bland övriga artiklar sågs en jämn fördelning bland positiv effekt av tidig mobilisering och resultat som inte visat någon påverkan på funktionsutfallet. Resultatet i denna litteraturöversikt tyder på att tidig mobilisering i viss mån kan bidra till förbättrade basala funktioner såsom att klara av toalettbesök, på- och avklädning och även mer instrumentella funktioner som att laga mat och köra bil. Tidig mobilisering ter sig vara en säker omvårdnadsåtgärd i de flesta fall, så länge patienten bedöms som medicinskt stabil. Slutsatsen som kan dras av litteraturöversikten är att sjuksköterskan genom sitt huvudansvar för omvårdnad kan påverka patientens funktionsutfall genom de beslut som fattas kring den första mobiliseringen av patienter som drabbats av akut stroke. Ytterligare forskning avseende tidpunkt och mobiliseringens intensitet behövs för att kunna avgöra när och hur den första mobiliseringen skall påbörjas efter att en patient drabbats av stroke.

Endometrios är en vanlig gynekologisk problematik som ofta är smärtsam. Trots att flera studier påpekar hög prevalens av psykiatrisk komorbiditet bland kvinnor med endometrios och att psykoterapeutiska och psykologiska insatser förordas så finns mycket lite forskning kring psykologisk behandling vid endometrios. Den här studien var explorativ och undersökte kvantitativa effekter och kvalitativa detaljer från tre fallstudier av kognitiv beteendeterapi vid smärtsam endometrios. Behandlingen innehöll fyra behandlingsmoment; psyko-edukation, fallformulering, beteendeförändring/exponering samt mindfulness och gavs i komprimerad form vid fem behandlingssessioner. Behandlingarna föll väl ut och fick positiva utvärderingar av samtliga patienter. Resultaten var blandade men vissa förbättringar kunde ses. En patient hade i slutet av studien ökad livskvalitet, sänkt nedstämdhet, minskad katastrofiering, ökad aktivitet och sänkt funktionsnedsättning. Den andra patienten beskrev behandlingen positivt men fick få utslag i mätningar utöver tendens till minskad katastrofiering. I slutet av studien färgades hennes mätningar av förändrat hälsotillstånd, som antagligen överskuggade eventuella positiva effekter av behandlingen. Den tredje patienten hade svårigheter med att följa behandlingsplanen och hade en varierande funktionsnivå. Problem uppstod kring hennes mätresultat men de visade tendens till ökad livskvalitet, minskad katastrofiering och minskad funktionsnedsättning. Resultaten ses som lovande och ytterligare utveckling av kognitiv beteendeterapeutisk behandling vid smärtsam endometrios föreslås. / Endometriosis is a common gynecological disorder which is often painful. Dispite several studies remarking on the high prevelence of psychiatric comorbidity among women with endometriosis, and that psychological treatments are recommended, there is very little research of psychological treatment of endometriosis. This study was explorative and investigated quantitative effects and qualitative details from three case studies of cognitive behavioural therapy for painful endometriosis. The treatment contained four components: psychoeducation, case formulation, behavioural change/exposure, and mindfulness. The treatment was given in a short form of five sessions. The treatments went well and reseaved positive evalutations from all patients. The results were mixed, but some improvements were noticed. One patient had at the end of the study elevated life quality, reduced depression, reduced catastrophizing, increased activity and reduced disability. The second patient described the treatment positively, but showed few changes apart from tendency to reduced catastrophizing. At the end of the study her results were affected by changes in her physical condition, which probably overshadowed any positive results from the treatment. The third patient had difficulties with following the treatment plan, and had a variable level of functioning. Problems arose with her measures, but the measures showed tendency to improved life quality, reduced catastophizing and reduced disability. The results of the study are promising and further development of cognitive behavioural therapy for painful endometriosis are suggested.