Denna undersökning behandlar skolämnet Idrott och hälsa i motioner genom en diskursanalys, för att undersöka mönster i hur politiker skriver om och behandlar skolämnet. Syftet är att undersöka vilka diskurser i skolämnet Idrott och hälsa som konstitueras i motioner från Sveriges riksdag. Våra frågeställningar är: “Vilka diskurser kan identifieras i motioner från Sveriges riksdag som behandlar skolämnet Idrott och hälsa?” samt “Vilka synsätt på skolämnet Idrott och hälsa kommer till uttryck i diskurserna?”. För att svara på dessa frågor har vi gjort en diskursanalys. Vårt material är begränsat till en tidsperiod på de senaste fyra åren för att få en aktuell bild av hur Idrott och hälsa omskrivs. Arbetet är uppdelat i två delar, den ena behandlar hur det fysiologiska perspektivet konstitueras i Idrott och hälsa och den andra behandlar hur samhällsperspektivet konstitueras i Idrott och hälsa. De diskurser vi sett formas inom det fysiologiska perspektivet är: patogen, fetma/övervikt samt sjukdom. Beträffande samhällsperspektivet har vi identifierat diskurserna: teknik, klass, betyg samt ökad tid. Slutsatserna vi kan dra av vår undersökning är att det finns tydliga mönster och därmed diskurser som ligger till grund för hur politiker skriver om Idrott och hälsa.

Bakgrund: Bakgrunden visar att ADHD är en neurologisk sjukdom som ökar allt mer. Inte på grund av att flera människor drabbas utav det, utan för att kunskapen om detta område ökar allt mer för varje år som går. Trots detta är en stor del av Sveriges befolkning idag inte diagnostiserade, vilket främst gäller kvinnor. Syfte: Syftet med denna studie är därför att undersöka upplevelsen av att vara kvinna och att leva med en ADHD-diagnos i vuxen ålder. Metod: Metoden som användes i studien var empirisk med en kvalitativ ansats och är baserad på bloggar skrivna av kvinnor, för att på så sätt komma åt deras upplevelser. Resultat: Resultatet av denna studie visar att många kvinnor har fått kämpa sig till en utredning för att kunna förstå varför de inte fungerar som ”normala” människor. Genom en utredning har de fått diagnosen ADHD, men också fått olika hjälpmedel i form av bland annat medicinering samt ADHD-grupper, för att på så sätt i vuxen ålder lära sig hantera problematiken som denna diagnos medför. Slutsats: Slutsatsen av studien blir att kvinnor som fått en ADHD-diagnos i vuxen ålder upplever fysiologiska såväl som psykologiska besvär. Ilska uttrycks över att ha gått igenom livet med obehandlad ADHD, då detta många gånger påverkat dem negativt. I och med att de fått en diagnos har acceptans och lättnad infunnit sig och det har hjälpt dem vidare i livet. / Background: The background shows that ADHD is a neurological disease that is more common now than it has been before. It is not because of the fact that more people are diagnosed with ADHD nowadays, but because the knowledge about this area is increasing every year. Despite this knowledge there is still a lot of people in Sweden that are not diagnosed, which mainly is a concern for women. Aim: The purpose of this study is to review the experience of being an adult woman and to be diagnosed with ADHD being an adult. Method: The method that was used in this study was empirical with a qualitative approach consisting blogs written by women, in order to get their real life stories and experiences in this area. Result: The result of this study shows that a lot of women had to fight for care to have a referral sent, in order to find out why they are different to others. They have been diagnosed with ADHD, but also been given a lot of help by medicine and ADHD-groups in order to handle the problems in adult age that the diagnosis means. Conclusion: The conclusion of this study shows that women that were diagnosed with ADHD in adult age experience both physical and psychological problems. They express a lot of anger because of going through their whole life with an undiagnosed ADHD, and many times experienced it as something negative. With the ADHD diagnosis there is a feeling of acceptance and relief, which has helped them in life.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Kontinuitet genom graviditet, förlossning och nyföddhetsperiod har god evidens när de kommer till att främja okomplicerade förlossningar. Relationsbaserad vård är associerad med minskad morbiditet. Trots detta är vårdformen fortsatt ovanlig i Sverige.  Syfte: Syftet var att undersöka barnmorskors motivation att arbeta relationsbaserat och deras upplevelser och erfarenheter att följa kvinnan under graviditet, förlossning och nyföddhetsperiod.  Metod: Studien har en kvalitativ ansats där fem barnmorskor intervjuades varav alla hade erfarenheter av att jobba relationsbaserat. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Två teman kunde utläsas av resultatet: “Vårdens organisation” och “Relationernas betydelse”. Barnmorskorna upplevde att beredskapen var slitsam men att arbetet i sig var givande. Flera barnmorskor nämnde den medikaliserade och hierarkiska vården som anledningar till att de sökt sig från förlossningsvården på sjukhus till den relationsbaserade vården. Relationerna som byggdes tack vare kontinuiteten ledde till en ökad upplevelse av trygghet för den födande samt dess partner.  Slutsats: Studiens resultat visar att barnmorskor som tidigare har, eller för närvarande, arbetar inom en kontinuitetsmodell upplevt ett flertal positiva aspekter i sitt arbete. Förutom att arbetet får dem att må bra och ger dem en känsla av tillfredsställelse, byggs även starka band till den födande, vilket verkar främja fysiologiska födslar. Relationen som byggs upp över tid ledde till en ökad trygghet för kvinnan och även hennes partner. Barnmorskans anledningar att jobba relationsbaserat berodde delvis på en upplevelse att förlossningsvården blivit medikaliserad och läkarstyrd samt att man inte hade möjlighet att utöva sitt barnmorskeri. / ABSTRACT  Background: Continuity throughout pregnancy, childbirth and the neonatal period has good evidence when it comes to promoting uncomplicated births. Relationship-based care is associated with reduced morbidity. Despite this, this form of care is still unusual in Sweden.  Aim: The aim of this study was to investigate midwives' reasons to work relationship-based and their experiences of following the woman during pregnancy, childbirth and the postnatal period.  Method: The study has a qualitative approach where five midwives were interviewed, all of whom had experience of working relationship-based. Data was analyzed with qualitative content analysis.  Results: Two themes could be deduced from the results: "The organization of health care" and "The importance of relationships". The midwives felt that the on-call work was tiring but that the work itself was rewarding. Several midwives mentioned the medicalized and hierarchical care as reasons why they have moved from maternity wards in hospitals to relationship-based care. The relationships that were built thanks to the continuity led to an increased sense of security for the person giving birth and their partner.  Conclusion: The results of the study show that midwives who previously have, or currently, work within a continuity model experienced a number of positive aspects in their work. In addition to making them feel good and giving them a sense of satisfaction, the work also builds strong bonds with the birthing person, which seems to promote physiological births. The relationship that is built up over time led to an increased sense of security for the woman and also her partner. The midwife's reasons for working relationship-based were partly due to a perception that maternity care had become medicalized and controlled by doctors, and that they could not practice their midwifery.