Bakgrund: Urininkontinens är ett stort folkhälsoproblem som drabbar mer än en halv miljon av Sveriges befolkning. Urininkontinens är den vanligaste komplikationen efter förlossning. Bäckenbottenträning är den främsta interventionen vid urininkontinens, trots det är det många som inte återhämtar sig. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa, granska och undersöka effekterna av bäckenbottenträning under och/eller efter graviditet avseende urininkontinens. Metod: Litteratursökningen gjordes i PubMed, Cinahl och Scopus. Inklusionskriterier var randomiserade kontrollerade studier som var peer-reviewed, på engelska, och mellan årtalen 2010-2021. Studier inkluderades om de undersökte effekterna av bäckenbottenträning under/efter graviditet vid urininkontinens i jämförelse med annan eller ingen behandling. Kvalitetsgranskningen gjordes med hjälp av PEDro-skalan. Resultat:Totalt inkluderades 13 artiklar i studien.  Nio studier hade god kvalitet, fyra studier hade måttlig kvalitet enligt PEDro. Fyra studier, som undersökte bäckenbottenträning under graviditet, visade signifikant skillnad mellan grupperna gällande frekvens, svårighetsgrad och mängd av urininkontinens vid uppföljning till och med slutet av graviditeten. Två studier, som undersökte bäckenbottenträning efter graviditet, visade signifikant minskning i interventionsgruppen gällande frekvens av urininkontinens. En visade signifikanta förbättringar i både interventions- och kontrollgruppen avseende maximal kontraktion av bäckenbotten, frekvens av urininkontinens och styrka av bäckenbotten. En studie, som undersökte bäckenbottenträning både under och efter graviditet visade signifikant bättre resultat vid 4 månader postpartum. Konklusion: Bäckenbottenträning har visat sig ha god effekt avseende urininkontinens under och/efter graviditet. Då studierna skiljer sig gällande antalet deltagare, utvärderingsinstrument, typ av bäckenbottenträning krävs fler studier inom området för att avgöra vilka effekter bäckenbottenträning har och hur den tränas mest optimalt.

Bakgrund: Knäsmärta är en vanlig orsak till att patienter söker vård hos en fysioterapeut. Smärta i knät påverkar en individ biologiskt, psykologiskt och socialt. På grund av detta är den biopsykosociala modellen en viktig utgångspunkt inom fysioterapi. Studier på området har dock visat att fysioterapeuter upplever svårigheter med att identifiera psykosociala faktorer. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva om och hur informanterna upplevde att den biopsykosociala modellen togs i beaktande vid den fysioterapeutiska behandlingen av knäsmärta. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer valdes. Utifrån ett subjektivt och selektivt urval rekryterades fem informanter som under det senaste året hade haft knäsmärta och behandlats av fysioterapeut. Analysen av intervjumaterialet gjordes utifrån en manifest och latent innehållsanalys med latent analys kopplad till den biopsykosociala modellen. Resultat: Informanternas upplevelser speglade att användandet av den biopsykosociala modellen vid behandling av knäsmärta inte skedde konsekvent. Två informanter upplevde att deras fysioterapeut tog hänsyn till hela modellen: biologiskt, psykologiskt och socialt, medan två informanter upplevde att fokus endast låg på den biologiska delen. En informant behandlades av en fysioterapeut som tog hänsyn till den biologiska och psykologiska delen. Att hitta en fysioterapeut som använde den biopsykosociala modellen och därmed såg helheten ansågs som viktigt för en god behandling av knäsmärta och för känslan av att vara nöjd. Konklusion: För ett bra behandlingsresultat vid knäsmärta är det viktigt att fysioterapeuten individanpassar och tar hänsyn till den biopsykosociala modellens tre delar (biologiskt, psykologiskt och socialt). / Background: Knee pain is a common reason for patients to seek healthcare at a physiotherapist. Knee pain affects people in different ways which can refer to biological, psychological and social aspects of a person's life. Due to this the biopsychosocial model is considered an important foundation in physiotherapy. Earlier studies have shown that physiotherapists experience difficulties identifying psychosocial factors in patients. Aim: The aim of this study was to describe if and how informants experience the biopsychosocial model to be considered within the physiotherapeutic rehabilitation of knee pain. Method: A qualitative study with semi-structured interview was made. Based on a subjective and selective sample five informants were recruited. The inclusion criteria was that informants needed to have experienced knee pain during the last year and had got rehabilitation for this at a physiotherapist. Data were analyzed using a qualitative content analysis with a manifest and latent content analysis. The biopsychosocial model was considered the base of the latent analysis. Results: Informants' experiences reflect that the use of the biopsychosocial model in rehabilitation of knee pain wasn’t used consistently. Two informants experienced that their physiotherapist used the whole model: biological, psychological and social. While two informants experienced only the biological part as observed. The last one experienced that two aspects were used: the biological and psychological. The result states that finding a physiotherapist who used the biophysical model and through this saw entirety was considered very important in feeling satisfied and overall content with the rehabilitation of knee pain. Conclusion: For a good treatment outcome it is important that the physiotherapist individualize the rehabilitation and use the biopsychosocial model when treating patients with knee pain.

No description available.

Bakgrund: De senaste åren har mer fokus lagts på att göra vården allt mer personcentrerad. Denna utveckling ställer ytterligare krav på att patienten erhåller tillräcklig information från sin vårdgivare. Resultat från en patientenkät inom Region Östergötland visar på en förbättringspotential inom områdena information/kunskap och delaktighet/involvering. Syfte: Beskriva patienters erfarenheter och upplevelser av information och delaktighet i samband med sin fysioterapeutiska rehabilitering inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med totalt 9 semistrukturerade intervjuer. Informanterna var mellan 58 och 79 år gamla, och rehabiliterades på en primärvårdsklinik i Region Östergötland. All insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalysmetod med induktiv ansats. Resultat: Analys av den insamlade datan resulterade i tre huvudkategorier; Vikten av erhållen information och hur den tillhandagavs, Betydelsen av samspelet mellan patienten och fysioterapeuten och Behov av och förväntningar på fysioterapeuten med tillhörande underkategorier. Konklusion: Informanterna var generellt nöjda med den information som tillhandagavs i samband med rehabiliteringsperioden på kliniken. De upplevde sig delaktiga samt att de fick med sig verktyg för att kunna anpassa och utveckla träningen på egen hand. Det framkom även att de inte visste vad de kunde förvänta sig för information från fysioterapeuten.

Bakgrund: En person som lider av psykisk störning och har begått ett allvarligt brott kan dömas till rättspsykiatrisk vård, enligt lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Rättspsykiatrisk vård har som syfte att förbättra patienternas välbefinnande och psykiska hälsa, som i sin tur ska leda till att återfall av brott inte sker. Tidigare forskning belyser patienters delaktighet och låga fysiska aktivitetsnivå som en utmaning i vårdandet av patienterna. Studier har visat på värdet av fysioterapeutiska insatser och hur det kan bidra till att förbättra den fysiska statusen, kognitiva funktioner, samt minska risken för att utveckla kardiovaskulära sjukdomar hos patienter. Syfte: Syftet med studien är att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att arbeta inom rättspsykiatrin. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerad intervjuguide har genomförts. Fyra stycken verksamma fysioterapeuter inom rättspsykiatrin rekryterades genom ett ändamålsenligt urval. Intervjuerna genomfördes och spelades in över Zoom. Materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa analysprocessen resulterade i fyra stycken kategorier “Tid och erfarenhet utvecklar fysioterapeutens specialkompetens”, “Teamet har en viktig roll för vårdprocessen”, “Utmaningar i mötet och vid behandling av patienter” och “En utmanande arbetsmiljö”. Konklusion: Resultatet visar på att arbetet inom rättspsykiatrin är komplext och att det finns många delar som har betydelse för att kunna ge en bra vård för patienterna. Viktiga delar som lyftes fram var: samarbete med andra professioner i teamet, ett lugnt bemötande, anpassad kommunikation, fysisk aktivitet, levnadsvanor, utmaningar med följsamhet och motivation samt säkerhetsmässiga aspekter.

No description available.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att kartlägga hur fysioterapeuter i Sverige tillämpar rehabiliteringen efter en primär, främre korsbandsrekonstruktion. Vidare var syftet även att kartlägga huruvida tillämpningen av rehabiliteringen skiljer sig beroende på fysioterapeuters kliniska egenskaper.  Metod: En kvantitativ, deskriptiv tvärsnittsstudie med en kvalitativ komponent, där deltagares fritextsvar analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys tillämpades. En enkät, framtagen tillsammans med en expertgrupp, skickades ut till fysioterapeuter med erfarenhet av korsbandsrehabilitering runt om i Sverige. För att ta reda på eventuella skillnader i tillämpningen av rehabiliteringen beroende på kliniska egenskaper hos fysioterapeuterna användes Chi2-test.  Resultat: Enkäten besvarades av 146 fysioterapeuter. Rehabiliteringen efter en främre korsbandsrekonstruktion skiljer sig främst åt när det gäller rekommendationer kring gymbaserad träning under rehabiliteringens inledande fas, samt under vilka rehabiliteringsfaser balans-, koordination- och idrottsspecifik träning bör vara prioriterade att träna. Fysioterapeuter i Sverige har även delade åsikter gällande om, eller hur, övningar i öppen kinetisk kedja för quadriceps bör praktiseras under rehabiliteringens två första faser. Fysioterapeuter som träffar ett större antal patienter som genomgått främre korsbandsrekonstruktion per år, och fysioterapeuter med specialistkompetens, förefaller träffa patienterna mer frekvent samt använda valida och reliabla styrketest i större utsträckning än vad fysioterapeuter som träffar färre patienter och fysioterapeuter som ej innehar specialistkompetens gör.  Slutsats: Resultaten visar att fysioterapeuter i stor utsträckning tillämpar främre korsbandsrehabilitering likartat. Det framkommer emellertid aspekter där tillämpningen skiljer sig åt. Resultaten antyder att rehabiliteringen efter en korsbandsrekonstruktion är komplex, och därmed skiljer sig individer emellan. / Aim: The purpose of this study was to investigate how physiotherapists in Sweden rehabilitate patients who has undergone an anterior cruciate ligament reconstruction. Further, the purpose was to investigate whether there are differences in the practical implementation of rehabilitation depending on clinical characteristics among the physiotherapists. Method: The study was a descriptive, quantitative cross-sectional study with a qualitative component, where open-response questions were analyzed by using a qualitative content analysis. A survey was developed together with an expert group and was then sent to physiotherapists in Sweden with experience of anterior cruciate ligament rehabilitation. In order to find out possible differences in the practice of the rehabilitation depending clinical characteristics among the physiotherapists, the Chi-square test was used. Results: The survey was answered by 146 physiotherapists. The practice mainly differs in terms of recommendations regarding gym-based training during the initial phase of rehabilitation, and regarding when balance-, coordination- and sport-specific training should be implemented. There are also different opinions concerning how, and when, exercises in open kinetic chain should be initiated. Physiotherapists treating higher volumes of anterior cruciate ligament reconstructions per year, and physiotherapists with specialist certification, appears to have more frequent visits from patients and use reliable and valid objective strength measures in a greater extent compared to physiotherapists treating lower volumes of patients and physiotherapists without specialist certification.  Conclusion: The results of the present study show that physiotherapists in Sweden to a great extent practice rehabilitation after an anterior cruciate ligament reconstruction in a similar way. Although certain parts of the practical implementation differ among physiotherapists. These results indicate that the rehabilitation after an anterior cruciate ligament reconstruction is complex, and therefore varies among individuals.

Bakgrund: Renägande samer tillhör en av Sveriges minoriteter, vars arbetssituation kan medföra skador/besvär i rörelseapparaten. Tidigare studier visar att renskötande samer inte uppsöker vård, trots behov, till stor del på grund av bristande kompetens inom sjukvården och förtroendebrist. Fysioterapeuter har en betydande roll inom rehabilitering och skadeprevention, det förekommer inga studier i dagsläget om renägande samer och fysioterapi. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning renägande samer i Västerbotten har skador och/eller problem i rörelseapparaten och om de söker fysioterapeutisk vård för sina skador. Metod: En webbenkätstudie innehållande frågor gällande skador/besvär, uppsökande av vård, orsak till ej uppsökt fysioterapeut och om de kunde tänka sig besöka fysioterapeut i framtiden sammanställdes. Enkäten skickades till Västerbottens sju samebyars ordföranden vilka skickade vidare den till samebymedlemmarna. Resultat: 21 renägande samer (10 män, 11 kvinnor) besvarade enkäten. 90% sa sig ha/haft skada/besvär, 68,4% skadade sig i renskötselarbetet med en påverkan på renskötselarbetet median 5, IQR 2,5. 19% hade uppsökt fysioterapeut, 66,7% hade ej uppsökt akutsjukvård/primärvård, 85% hade inte uppsökt annan behandlingstyp och 76,2% kunde tänka sig uppsöka fysioterapeut i framtiden. De vanligaste anledningarna till att ej uppsökt fysioterapeut uppgavs vara tidsbrist och förtroendebrist tillsammans med dåliga tidigare erfarenheter. Konklusion: Majoriteten hade skador/besvär men uppsökte inte fysioterapeut trots behov, största orsaken angavs vara tidsbrist. Fler studier behövs för att undersöka varför besök uteblir och hur en individanpassad vård för renägande samer bör se ut för att fler ska kunna nyttja fysioterapi.

Bakgrund: Huvudvärk av spänningstyp (HST) är den vanligaste primära huvudvärkstypen globalt. Akupunkturbehandling är ett behandlingsalternativ som förespråkas, trots relativt låg evidens. I en översikt från 2016 framkom det att akupunkturbehandling för HST kan vara effektivt däremot är det önskvärt med fler studier. Syftet med studien var att kartlägga den aktuella vetenskapliga litteraturen för att undersöka effekten av akupunktur avseende smärta för patienter med spänningshuvudvärk i jämförelse med andra interventioner. Metod: En PICO-modell gjordes för att få fram relevanta sökord. Sökningarna utfördes i PubMed samt CINAHL. Inklusionskriterier var randomiserade kontrollerade studier, skrivna på engelska eller svenska, peer reviewed samt publicerade mellan 2013–2023. Akupunktur, dry needling eller elakupunktur skulle vara en av interventionerna och utföras enskilt. De inkluderade studierna granskades med PEDro-Scale. Resultat: Fem studier inkluderades. Alla fem undersökte om intensiteten av smärtan ändrades av akupunktur. Tre av studierna kunde se en signifikant minskad intensitet jämfört med kontrollgruppen efter behandling. Fyra av dem undersökte hur frekvensen påverkades. Två fann att frekvensen av smärtan minskade signifikant jämfört med kontrollgrupp. Två undersökte hur durationen av smärtan påverkades, en av dem fick en signifikant minskning mot kontrollgrupp. En av studierna hade utmärkt kvalité, tre god kvalité och en måttlig kvalité enligt PEDro. Konklusion: Akupunktur hade effekt för minskad smärta vid HST, dock inte alltid signifikant i jämförelse med kontrollgrupp i denna översikt. Studiernas kvalité, deltagarantal samt utförande skiljer sig åt avsevärt. Därav krävs fler studier inom området för att säkerställa vilken effekt akupunktur har vid HST avseende smärta.

Sammanfattning: Introduktion: Otillräcklig fysisk aktivitet är ett av de främsta hälsoproblemen hos kvinnor postpartum, där risken för minskad fysisk aktivitet är hög. Kvinnor som tränat regelbundet under graviditeten är mer benägna att fortsätta vara fysiskt aktiva postpartum. Besvär som uppkommer till följd av en graviditet kan vara hindrande faktorer som gör det svårare för kvinnor att vara fysiskt aktiva.   Syfte:  Studera hur fysiskt aktiva kvinnor är postpartum och vilka hindrande faktorer de upplevt för att kunna vara fysiskt aktiva.  Metod: Undersökningen utfördes bland 35 kvinnor (22–39 år) som fött barn för 3–12 månader sedan. Enkäter lämnades ut till BVC-personal på fyra hälsocentraler och skickades även ut till mammor i en facebookgrupp samt några personliga kontakter. Deskriptiv analys och Chi2-test användes för att analysera och jämföra data. Resultat: 65,7% av kvinnorna upplevde att de inte var så fysiskt aktiva som de ville postpartum. Tidsbrist, trötthet och sömnbrist var de vanligaste rapporterade hindren för att kunna vara fysiskt aktiv. Totalt uppgav 45,7% att de fått förlossningsrelaterade besvär. Förlossningsskada var inget hinder för att kunna vara fysiskt aktiv. Flera kvinnor minskade sin fysiska träning men ökade sin vardagsmotion postpartum.   Konklusion: Resultatet visar att majoriteten av kvinnorna inte är så fysiskt aktiva som de vill efter förlossning. Fysioterapeuter kan ha en viktig roll för att öka kvinnors fysiska aktivitetsnivå genom att ge råd, behandling och verktyg. Även bättre stöd och information behövs för att kvinnorna ska kunna kringgå de upplevda hinder som finns för att kunna vara mer fysiskt aktiva postpartum.