Bakgrund: En idrottsskada är ett symptom från det muskuloskeletala systemet som uppkommit av en akut händelse under träning eller tävling, eller som följd av överbelastning, som behövt ses över av en medicinskt utbildad. Definitionen av en lyckad rehabilitering efter en idrottsskada är att idrottaren återfått full funktion och är tillbaka till samma prestationsnivå som förut. Det finns mer forskning gällande idrottarens perspektiv än fysioterapeutens perspektiv på elitidrottsrehabilitering. Med bakgrund i detta finns det behov att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av rehabilitering av elitidrottare. Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka hur fysioterapeuter som arbetar med elitidrottare går tillväga för att understödja rehabiliteringsprocessen så att elitidrottaren kan återgå till sin idrott. Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes enskilt och digitalt med tre fysioterapeuter som hade flera års erfarenhet av arbete med elitidrottare. Genom subjektivt urval valdes deltagare som hade erfarenhet inom landslag eller högsta nivå inom klubblag. Intervjuerna analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i följande fyra kategorier. (1) Viktigt att alltid individanpassa rehabilitering, (2) Avgörande med ett fungerande samarbete i team runt idrottaren, (3) Kontinuerlig kontakt med idrottaren - viktigt för att följa rehabiliteringen och (4) Att vara fysioterapeut - att ha kunskap och förmedla kunskap. Konklusion: Vid rehabilitering av elitidrottare är det avgörande att arbeta individanpassat och samarbeta i team. Studien visar att som fysioterapeut är det viktigt att både ha kunskap om fysisk rehabilitering och vara ett mentalt stöd för att öka chansen för en lyckad rehabilitering. Tillit mellan fysioterapeut och elitidrottare möjliggör ett lyckat resultat.

Bakgrund: Ett smärtande diskbråck uppstår när ett hål uppstår i annulus fibrosus och nucleus pulposus tränger igenom och trycker på en nervrot. Detta sker ofta lumbalt då diskarna i ländryggen utsätts för störst belastning. Diskbråck kan hanteras både konservativt och genom operation. Efter operation påbörjas rehabilitering som kan gå till på olika sätt beroende på patient, vårdgivare och fas i rehabiliteringsprocessen.    Syfte: Syftet med studien är att värdera litteratur för att se effekten av styrketräning efter lumbal diskbråcksoperation.  Metod: En PICO-modell användes för att avgränsa frågeställningen och baserat på den gjordes en sökning i Pubmed, CENTRAL och Scopus. Studiernas individuella bevisvärde bedömdes med hjälp av PEDro-skalan och den sammantagna evidensen via GRADE. Sedan sammanställdes resultaten för att besvara frågeställningen.  Resultat: Fyra RCT studier ingick i litteraturöversikten, alla med en PEDro score mellan 5-6. Studien visade att styrketräning var likvärdigt med akvatisk bakåtgångsträning men bättre än ingen träning. En studie visade att det gav bättre effekt att träna 2ggr/vecka än i resterande grupper som tränade mindre eller inte alls. En studie visade en signifikant ökning i flexion och extensionsstyrka i ländryggen vid styrketräning gentemot stabiliseringsträning och stretching vid 2 månaders träning. En studie visade att man kan använda styrketräning för att återfå förväntad muskelfunktion hos ländryggsopererade patienter.  Konklusion: Resultaten indikerar att styrketräning är effektivt vid rehabilitering efter lumbalt diskbråck för att öka styrkan. Men evidensgraden för studierna är bristfällig så resultatet kan inte säkerställas. Vidare högkvalitativ forskning inom området behövs.

Bakgrund: Fiskets ökande popularitet som sport lockar fler utövare varje år. Flugfiske är en gren av fisket som ställer stora krav på utövarens fysik och koordination. Inom flugfiskekretsar pågår det regelbundna diskussioner om aktivitetens effekt på hälsa. Enhands- och tvåhandsflugfiske delar många likheter och innehåller repetitiva moment, men skiljer sig i aspekter som biomekaniska rörelser, utrustning och teknik. Tidigare studier har främst undersökt skador hos enhandsflugfiskare. Syfte: Syftet med studien var att undersöka prevalensen av smärtproblematik i övre extremitet och kolumna hos flugfiskare som fiskar enhands eller tvåhands. Metod: Kvantitativ, retroperspektiv, enkätundersökning med tvärsnittsdesign. Flugfiskare över 18 år deltog i studien och samlades in via en enkät som publicerades i flugfiskeforum samt skickades till Svenska Castingförbundets medlemmar. Resultat: Totalt ingick 372 flugfiskare i studien. Majoriteten fiskade enhands och tvåhands. Muskuloskeletala besvär rapporterades av 72.3%, där lumbalregionen var mest påverkad följt av axel/skuldra. Signifikanta skillnader i besvärslokalisering observerades mellan enhands- och tvåhandsflugfiskare. Små skillnader visades hos de som tränar >120min/vecka i förekomst av besvär. Trots högre andel besvär bland mindre träningsaktiva fiskare kunde inga signifikanta skillnader påvisas. Konklusion: Studien identifierade betydande skillnader i besvärs lokalisering mellan enhands- och tvåhandsflugfiskare, där lumbalregionen var överrepresenterade bland tvåhandsfiskare. Resultaten går emot tidigare forskning som antydde att tyngre utrustning skulle leda till en högre frekvens av muskuloskeletala besvär. Indikationer på att träning var mer proaktivt jämfört med vardagsmotion observerades. Studien antyder att variation av handposition vid tvåhandsflugfiske inte nödvändigtvis minskar risken för muskuloskeletala besvär.

Introduktion: Bäckenbotten består av en grupp muskler som har stor betydelse för att hålla tätt kring urinrör och ändtarm. De agerar som ett mothåll när trycket i bukhålan ökar, som när vi hostar eller nyser. Vid graviditet och i synnerhet vid förlossning utsätts dessa muskler för stor stress. En skada eller dysfunktion av dessa muskler kan bl.a resultera i smärta vid samlag, smärta i bäckenområdet och urininkontinens. Prevalensen för urininkontinens efter förlossning är ca 30 % och för vissa kvarstår urininkontinens även fyra år postpartum. Det finns studier som stödjer fysioterapeutisk involvering vid rehabilitering av urininkontinens. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka effekten av fysioterapeutiska interventioner vid urininkontinens hos kvinnor postpartum.Metod: Detta är en litteraturöversikt där sökningar har gjorts i Cinahl, PubMed, Scops, Web of Science och Universitetsbiblioteket i Luleå. Enbart RCT-studier inkluderades och genomgick granskning enligt PEDro. Resultaten sammanställdes i en kvalitativ text och tabell. Sju studier är inkluderade i översikten.Resultat: Samtliga studier undersökte någon form av aktiv behandling. Sex av sju studier såg en sigifikant förbättring av den subjektiva upplevelsen av urininkontinens i favör för interventionsgrupp. Fem studier hade objektiva utfallsmått och fyra av dessa såg en signifikant förbättring i en eller flera utfallsmått i favör för interventionsgrupp.Konklusion: Denna litteraturöversikt visar på tendenser för att bäckenbottenträning vid urininkontinens är en adekvat behandlingsmetod. Resultaten talar även för att rehabilitering tillsammans med fysioterapeut kan ge mer positiva effekter än enbart instruktioner.

Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning hos människor i åldrarna 45–65 år. Orsaken till långvarig ländryggssmärta varierar men individuella faktorer som ålder, fysisk aktivitet samt psykologiska faktorer som ångest, stress och depression kan vara faktorer som kan bidra till besvären. Bemötandet i vårdens definieras som hur vårdgivaren tar emot sin patient, detta kan vara genom kroppsspråk, hur man hälsar och hur man för samtalet gentemot sin patient. Bemötande har visat sig vara viktigt vid långvarig ländryggssmärta där patienter lätt blir misstrodda. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters upplevelser av fysioterapeuters bemötande vid långvarig ländryggssmärta. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes digitalt på distans. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kategorierna vilket uppkom från innehållsanalysen var: Vikten av fysioterapeutens intresse och engagemang, fysioterapeutens kommunikation spelar stor roll, att får vara delaktig, förtroendet sviktar vid sviktande kompetens. Konklusion: Patienter med långvarig ländryggssmärta uppskattar en fysioterapeut som är intresserad, lyssnar, kommunicerar, låter patienten vara delaktig och är kunnig. I grunden handlar ett gott bemötande om att välkomna patienten och se personen bakom smärtan.

Bakgrund: Allt fler blir sjukskrivna på grund utav utmattningssyndom och det finns inga rekommendationer om huruvida träning så som yoga, kan vara en del av behandlingen. Bland tidigare studier har visats att yoga kan ha effekt som behandling vid utmattningssyndrom hos hälso- och sjukvårdspersonal. Det finns ingen systematisk litteraturgranskning från de senaste tio åren med det bredare perspektivet oavsett arbete. Syfte: Att sammanfatta och värdera det vetenskapliga underlaget och evidensen för yoga som behandling på sjukdomsgrad och hälsorelaterad livskvalitet vid utmattningssyndrom hos vuxna. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes där databaserna Cinahl, Pubmed och Pedro användes. Studierna granskades med stöd av Fowkes & Fultons granskningsmall samt bedömdes enligt GRADE för evidensvärdering.  Resultat: Studierna var heterogena utifrån yogainterventionens innehåll, dosering och längd samt utvärderingsinstrument. Nio av femton studier påvisade signifikanta resultat inom minst en komponent av sjukdomsgrad samt två av tre studier påvisade signifikanta resultat inom utfallsmåttet hälsorelaterad livskvalitet. Den metodologiska kvaliteten varierade med både mindre och större problem inom olika områden. Totalt bedömdes underlaget ha mycket låg tillförlitlighet i båda utfallsmåtten enligt GRADE. Konklusion: Det vetenskapliga underlaget för yoga som behandling vid utmattningssyndrom avseende att minska sjukdomsgrad och öka hälsorelaterad livskvalitet bedöms som låg. Främsta anledningen är det begränsade underlag av studier av god kvalitet samt heterogeniteten inom studierna.

Bakgrund: Ett upplevt stöd från sin omgivning har visats gynna återhämtning och öka sannolikheten att återgå till sin idrott efter skada. Elitsatsande idrottande ungdomar i Sverige har tidigare vittnat om att de mår sämre i samband med skada, att rehabiliteringen inte alltid anpassas efter deras livssituation och att det upplevda stödet varierat. Syfte: Syftet var att undersöka hur fysioterapeuter upplever att de kan ge stöd till elitsatsande idrottande ungdomar under rehabiliteringsprocessen Metod: Kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio verksamma fysioterapeuter som dagligen arbetar med elitsatsande idrottande ungdomar. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes på insamlat material. Resultat: Resultatet redovisas i ett övergripande tema; ”Att låta ungdomar växa som individer”, samt fyra huvudkategorier; 1) Att få förståelse för idrottarens livssituation och nätverk för att ge rätt typ av stöd. 2) Viktigt att vara lyhörda och fånga upp känslor och tankar som kan uppstå vid skada. 3) Vårdorganisationens ramar påverkar omhändertagande. 4) Att inge förtroende och skapa delaktighet i rehabiliteringen är centralt i fysioterapeutens roll. Slutsats: Fysioterapeuter upplever att de har möjligheter att ge stöd till elitsatsande ungdomar men att det förekommer utmaningar med att bygga broar mellan vården och föreningslivet. Genom att se till ett större perspektiv och resultatets övergripande tema, ”att låta ungdomarna växa som individer” anses fysioterapeuter kunna bidra till att få ungdomar och växa och utvecklas som individer vilket bidrar till såväl hållbarhet som en förbättrad ungdomshälsa.

Bakgrund: Ländryggssmärta är ett stort folkhälsoproblem med ökande prevalens, troligtvis på grund av en växande population och stigande genomsnittlig ålder. Studier visar att individer med ländryggssmärta ofta har nedsatt motorisk kontroll i ländryggsregionen, vilket kan vara en bidragande faktor till smärtan och behovet av träning för att förbättra kontrollen har ett starkt evidensstöd. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera den subjektivt visuella mätmetoden med hjälp av objektiva mått. Detta för att validera den subjektiva mätmetodens användning vid bedömning av motorisk kontroll i ländryggsregionen. Metod: Studien jämförde objektiv mätning med rörelsesensorer mot subjektiv visuell bedömning under motoriska kontrolltester i ländryggen för att kontrollera validiteten hos den subjektivabedömningen. Resultat: Resultaten visade att det alltid fanns en varierande grad av ländryggsrörelse i utförda övningar hos samtliga deltagare. ”Sittande knäextension” visade sig ha bäst samstämmighet mellan subjektiv och objektiv bedömning. Konklusion: Det skedde alltid någon form av rörelseutslag i ländryggen vid motoriska kontrollövningar, även om det subjektivt bedömdes som att ingen rörelse skedde. Vidare forskning behövs för att undersöka rörelseuttagen hos generell population samt för att fastställa mätkriterier för rörelse i övningarna.

Sammanfattning Syftet med denna studie var att undersöka kvinnors upplevelser efter digital fysioterapi via en interaktiv app (FT-app) vid smärta i rörelseapparaten. Frågeställningar: I vilken utsträckning upplever kvinnor som har fått digital fysioterapeutisk rådgivning via en interaktiv app delaktighet, information och tillgänglighet? Finns det någon skillnad i ovanstående mellan de som besökt primärvård 2016 (Nationell Patientenkät NPE) och de som fått digital fysioterapi i FT-app? Bakgrund: eHälsa har ökat allt mer i popularitet och digital teknik har potential till att öka tillgängligheten på vårdens tjänster och det finns ett behov av att utvärdera dessa tjänster. Psykologisk digital behandling används idag vid smärta i rörelseapparaten. Ett pilotprojekt (FT-app) pågick under 2014–2017 där kvinnor fick digital fysioterapi vid smärta i rörelseapparaten via en interaktiv app med funktioner som chatt med svar inom 24 timmar på vardagar, aktivitetsdagbok, filmade övningar och möjlighet för patienten att ladda upp filmer. Behandlingen baserades på beteendemedicinska teorier och varade minst 12 veckor. Kvinnorna screenades för röda och gula flaggor innan start, hade inga akuta eller nya besvär och fick avsluta tjänsten då smärtan minskat. Metod: En webbenkät med 37 frågor skickades ut till kvinnor (n=139) som fått digital fysioterapi i FT-app. En Linkertskala användes för skattning 1-4 och 1-5. Enkäten skickades ut 1–24 månader efter avslut i FT-app. Svaren jämfördes med relevanta frågor från NPE och kvinnors upplevelse av primärvård 2016. Svarsfrekvens i de respektive enkäterna jämfördes med hjälp av z-test. Resultat: Svarsfrekvensen var 52,5%. På frågorna som rörde delaktighet var en stor majoritet positiva (63,5–94,5%), de upplevde att en snabb svarstid hjälpte dem att vara delaktiga och ta ansvar för behandlingsplanen. De upplevde och att skriftlig information i FT-app fungerade väl för de instruktioner och den information de behövde (85–94% positiva svar). Även den upplevda tillgängligheten skattades högt (59–96% positiva svar). Mest positivt upplevde man att man kan anpassa vården efter sin egen vardag. I jämförelse med NPE föll FT-app ut bättre när det gällde upplevelsen av delaktighet och tillgänglighet. Slutsats: De kvinnor som svarat på denna enkät uppger att de i högre utsträckning upplevde tillgänglighet och känsla av delaktighet via FT-app jämfört med NPE 2016. Resultaten kan ej generaliseras då svarsfrekvensen var låg och eftersom enkäten ej var validerad eller reliabilitetstestad. Studien föreslår mer forskning för att utvärdera upplevelser av digital vård och fysioterapi samt för att identifiera när och för vilka patienter eller symptom som digital vård kan vara ett alternativ till traditionell vård med fysiska besök. / Abstract The aim was to explore women’s perceptions of web-based physiotherapy for musculoskeletal pain treatment delivered through an interactive application for smartphones. Questions: To what extent do women have a positive experience of participation, information and availability after web-based physiotherapy through an interactive app? Is there a difference in a-c between women who had visited primary care 2016 (NPE) and the ones who had received physiotherapeutic treatment trough the app (FT-app)? Background: The popularity of eHealth is growing both among health care innovators and media. eHealth may increase the access of health services and the evaluation of new services is important. Internet based psychological treatment for musculoskeletal pain is an alternative to traditional treatment in Sweden. A pilot with web-based physiotherapeutic treatment delivered through an interactive app (FT-app) was tested 2014-2017 for treatment in women with musculoskeletal pain. The app included a chat where the physiotherapist answered questions within 24 hours (mon-fri), an activity diary, videos of the exercises and uploaded movies from the patient doing the exercise. The treatment was based on behavioral medicine and lasted for at least 12 weeks. The women were screened for red and yellow flags before start and had no acute pain. Method: A web-based survey with 37 questions was emailed to the women (n=139) 1-24 months after finishing the treatment in FT-app. A Likert scale was used for rating the answer 1-4 and 1-5. The results were compared to results from women’s perceptions of primary health care in Sweden 2016 (NPE). The response rate in both samples were analyzed with a z-test. Results: 52,5 % answered the survey. The majority answered positively to the claim that getting answer and feedback within 24 hours made compliance to treatment plan easier (92,3%) and helped them accomplish the prescribed exercises and activity (94,5%). The written dialogue was effective for remembering the advices (93,2%) and the FT-app made it possible for the women to adjust the treatment to their everyday living (95,9%). There were significant differences between NPE and FT-app regarding explanation of the treatment (p=0,0045) information of warning signals (p=0,0002) and ways of contact (p=0,0045). Conclusion: This study shows that the FT-app women experienced a significant greater participation and access to the service compared to the primary care women in some claims. The response rate was not big enough to generalize the results to the population and the survey was not tested for validity or reliability. This study suggests more research in this field to investigate perceptions of internet-based treatment and to identify when telerehabilitation is suitable as an alternative to traditional health care.

Bakgrund: Depression är ett folkhälsoproblem som ökar i Sverige och därmed ökar även behovet av fysioterapeuter som har kunskap inom psykosomatisk och psykiatrisk fysioterapi inom vården. En fysioterapeut kan erbjuda en mängd olika behandlingsmetoder vid depression. Det saknas en studie som beskriver vilka fysioterapeutiska behandlingsmetoder som använts kliniskt 2017 inom vuxenpsykiatrin i Sverige med fokus på egentlig depression. Detta är viktigt att klargöra för att bibehålla fysioterapeuter uppdaterade om arbetet som utförs kliniskt inom området fysioterapi och mental hälsa. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vilka fysioterapeutiska behandlingar som användes vid behandling av egentlig depression inom vuxenpsykiatrin. Metod: Det var119 personer inom sektionen för Fysioterapeuter inom Mental Hälsa som deltog i studien och nåddes via en webbenkät. Resultat: Denna studie kartlade 47 behandlingsmetoder. Utifrån dessa var det 26 som klassificerades som regelrätta fysioterapeutiska behandlingsmetoder. De behandlingsmetoder som majoriteten av försökspersonerna använde i det kliniska arbetet var fysisk aktivitet 90 %, basal kroppskännedom 79 % och träning 61 %. Majoriteten 92 % svarade att de grundar sina val av behandlingsmetoder på både vetenskaplig grund och klinisk erfarenhet. Konklusion: Det finns många behandlingsmetoder som fysioterapeuten kan erbjuda en patient med depression och som ibland kombineras behandlingsmetoderna. Det fodras en större kartläggning för att täcka den fysioterapeutiska populationen som behandlar diagnosen egentlig depression.