Bakgrund: Rygg- och/eller nacksmärta är vanligt förekommande och har stor påverkan på både individ- och samhällsnivå. Tidigare forskning visar på positiva effekter gällande fysisk träning vid dessa smärttillstånd. MediYoga som en form av fysisk träning är en etablerad behandlingsform i Sverige. Utifrån ett kvalitativt perspektiv behöver kunskap kring MediYoga utvecklas. Syfte: Att utforska och beskriva upplevelser och erfarenheter av MediYoga hos personer med rygg- och/eller nacksmärta. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex deltagare, samtliga kvinnor, som utövat MediYoga för sin rygg- och/eller nacksmärta. Studiens dataanalys genomfördes enligt metoden kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier, “Vägen till MediYoga”, “Faktorer som har påverkat utövandet”, “Upplevda effekter av MediYoga”, “Lärdomar från MediYoga” med tillhörande subkategorier. Utövandet resulterade främst i positiva upplevelser, utifrån både psykiska och fysiska perspektiv. Som träningsform beskrevs det vara individanpassat och applicerbart i vardagen. Konklusion: Övervägande positiva upplevelser beskrevs kring utövandet av MediYoga vid rygg- och/eller nacksmärta. Ur ett kliniskt perspektiv framkom flertalet faktorer att beakta som fysioterapeut så som att uppmärksamma eventuella upplevelser av negativa symtom och känslor hos patienten och fysioterapeutens roll som instruktör.

Bakgrund: Främre korsbandsskada är en vanlig knäskada. Musklerna kring knäleden blir påverkade och att återfå muskelstyrka är således viktigt efter främre korsbandsskada. För att utvärdera muskelstyrka kan isokinetisk dynamometer användas.  Syfte: Att beskriva hur olika variabler av muskelfunktion förändras för individer, som behandlats icke-kirurgiskt, under det första året efter främre korsbandsskada samt hur Peak Torque vid 60°/sek korrelerar till patientrapporterad funktion. Metod: Sekundäranalys av en prospektiv kohortstudie där data samlats in från deltagare boende i Region Östergötland. Data upp till 12 månader efter skada har analyserats genom bivariata korrelationsanalyser samt upprepade-ANOVA och parade tester för att analysera förändring över tid. Resultat: Övergripande sågs de största förbättringarna av muskelvariablerna initialt efter skada. I Peak torque sågs signifikanta förbättringar i det skadade benets quadricepsmuskulatur vid 60°/sek totalt (3-6-12 månader) samt mellan 3 och 6 månader, dock ej mellan 6 och 12 månader. Korrelationer återfanns mellan IKDC-SKF och quadriceps- samt hamstringsmuskulaturen 3–12 månader (rs= 0,489, rs= 0,372) samt mellan hamstringsmuskulaturen 3–6 månader (rs= 0,359).  Konklusion: Svaga till moderata korrelationer presenterades mellan Peak torque 60°/sek och IKDC-SKF. Störst förbättring av muskelfunktion skedde mellan 3–6 månader efter skada. Det behövs vidare forskning där muskelvariabler följs upp efter tid efter främre korsbandsskada.

Bakgrund: Cancerrelaterad fatigue (CRF) är en vanlig konsekvens av cancer och cancerbehandling som påverkar patienter starkt negativt. Att hitta en behandling med låg risk för biverkningar som även är resurseffektiv är angeläget för att dessa patienter ska få bättre livskvalitet. Syfte: Att kartlägga evidensen och effekten av yoga som behandling av CRF hos människor som avslutat cancerbehandling. Metod: Studien var en litteraturstudie med systematisk sökning i databasen PubMed. Studierna kvalitetsgranskades med PEDro scale och tillförlitligheten till det sammanvägda resultatet graderades med GRADEstud. Resultatsammanfattning: Sex av åtta studier visade en signifikant minskning av CRF efter en yogaintervention jämfört med väntelista eller annan behandling. PEDro-granskningen visade på hög kvalitet på samtliga studier. GRADEstud-granskningen av sammanvägningen gav låg eller mycket låg tillförlitlighet. Konklusion: Evidensen av yoga som behandling av CRF har låg (++) eller mycket låg (+) tillförlitlighet enligt GRADEstud. Fler studier behövs för att undersöka specifika yogaformers effekt i syfte att standardisera interventionen samt öka det vetenskapliga underlaget. Sökord: cancer related fatigue, yoga, physiotherapy, randomized controlled trial.

Introduktion: Fysisk aktivitet har stor betydelse för ett hälsosamt åldrande genom dess hälsofrämjande effekter. För äldre individer rekommenderas minst 150 minuters fysisk aktivitet per vecka. En inaktiv livsstil ökar risken för flertalet sjukdomar och funktionsnedsättande åkommor, vilket fysisk aktivitet minskar risken för. En kartläggning av äldres fysiska aktivitet är användbart för fysioterapeuters dagliga arbete samt utifrån ett folkhälsoperspektiv för att se den nuvarande statusen. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga den fysiska aktivitetsnivån hos personer över 70 år i Luleå kommun. Metod: Data baserad på IPAQ-E från 45 individer som insamlats i en tidigare studie användes för att besvara denna studies syfte. Analys av data och beräkningar av deltagarnas totala fysiska aktivitet genomfördes i Microsoft Excel. Deltagarna kategoriserades i aktivitetsnivåerna låg, måttlig eller hög baserat på deras totala fysiska aktivitet. Resultat: 64% av deltagarna uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet. 36% av deltagarna kategoriserades i låg aktivitetsnivå 22% i måttlig aktivitetsnivå och 42% i hög aktivitetsnivå, högre andel kvinnor än män uppnådde hög aktivitetsnivå. Deltagarna som uppnådde rekommendationerna var mer aktiva i samtliga ansträngningsnivåer i jämförelse med de som ej nådde upp till dessa. Ett svagt negativt samband framkom mellan ålder och total fysisk aktivitet. Konklusion: Majoriteten av deltagarna uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet. Kartläggningen kan bidra med ökad kunskap och förståelse för fysioterapeuter. Kartläggningen bidrar även med kunskap ur ett folkhälsoperspektiv och kan utgöra ett verktyg för det fortsatta arbetet med äldres hälsa.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt förekommande besvär och de flesta patienterna söker vård i primärvården, vilket betyder att primärvården har en viktig roll i att identifiera och bedöma smärtproblematik. MMR har visat sig vara den mest effektiva behandlingen vid långvariga smärttillstånd, men det är oklart hur fysioterapeuter väljer ut patienter för behandling med MMR. Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och tankar kring om och när multimodal rehabilitering ska erbjudas som behandling i primärvården hos patienter med långvarig smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats bestående av semistrukturerade intervjuer med sex legitimerade fysioterapeuter inom primärvården i Region Östergötland. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: MMR i relation till unimodal behandling; faktorer som stödjer eller motsäger erbjudande av MMR; primärvårdens roll vid erbjudande av MMR och slutgiltigt beslut till remittering av MMR. Konklusion: Fysioterapeuter i primärvården hade både lika och olika erfarenheter och tankar gällande arbetet med erbjudande av MMR. Förbättring på individ- och verksamhetsnivå skulle kunna skapa samsyn i hur remitteringen ska bedrivas och kan bidra till säkrare fysioterapeuter och en mer kvalitativ och jämlik vård för patienter med långvarig smärta. Resultatet av studien kan därför vara värdefull för fysioterapeuter och verksamhetsansvariga i primärvården.

Introduktion/bakgrund: Rektusdiastas är ett tillstånd som sker i takt med graviditeten där den raka bukmuskeln delar på sig. Efter förlossningen brukar musklerna dra ihop sig igen. I de flesta fall brukar det ske utan några problem, men i vissa fall kan den raka bukmuskulaturen förbli separerad och skapa besvär. Behandling av rektusdiastas består främst av fysioterapi. Den fysioterapeutiska träningen är framförallt fokuserad på att stärka bäckenbotten, buk- och ryggmuskulaturen. Upplevelsen av träning har visat sig vara positiv i flertalet studier där bland annat kvinnornas livskvalitet ökat med ett minskat avstånd i rektusdiastasen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av fysisk träning efter en graviditet hos kvinnor med kvarvarande besvär från rektusdiastas. Metod: Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes där kvinnor med kvarvarande besvär av rektusdiastas deltog. Intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre huvudkategorier; Fysiskt och psykiskt välbefinnande, Kroppslig svaghet och Begränsad kroppslig kontroll och sju underkategorier; Känslan av att må bra, Fysisk förbättring, Instabilitet, Minskad kroppskontroll, Önskan att återfå sin fysiska förmåga, Förändrad kroppsuppfattning och Undvikande beteende. Samtliga informanter upplevde träning som positivt både fysiskt och psykiskt. Det framkom att träning var ett behov i det vardagliga livet. Konklusion: Träning påverkar kvinnor med kvarvarande besvär från rektusdiastas positivt ur flera aspekter. Däremot upplevde många av informanterna att de var begränsade i vilka träningsformer de klarade av att genomföra. Känslor som ledsamhet och förtvivlan kopplat till träning framkom. Därför är det viktigt att fortsätta belysa detta för att utveckla rehabiliteringen och stödet till dessa kvinnor.

Introduktion: Medialt tibiasyndrom - eller MTS är en vanligt förekommande skada hos löpare. Syndromet är karaktäriserat av smärta över tibiae och nedsatt fysisk funktion som följd. Fysioterapeuter arbetar kliniskt med olika behandlingsmetoder för MTS i dagsläget. Det finns idag ingen gemensam överenskommelse för behandlingen av MTS och den forskning som presenterats på olika behandlingsmetoder är av låg vetenskaplig kvalité. Det leder till svårigheter att rekommendera lämplig behandling. Syfte: Syftet med studien var att granska och sammanställa det vetenskapliga stödet för fysioterapeutiska behandlingsmetoder vid medialt tibiasyndrom. Metod: Studien var en allmän litteraturöversikt där databaserna PubMed, Scopus, PEDro, Web Of Science, DiVA, SportDiscus, BJM och Cinahl användes. Avgränsningar av sökningen gjordes enligt PICO-modellen. Kvalitetsgranskningen utfördes med PEDro-skalan. Enbart studier mellan åren 2010–2020 och RCT/CT-studier inkluderades. Resultat: Totalt inkluderades 5 studier. Samtliga studiers poäng på PEDro-skalan motsvarade en kvalitetsnivå från “fair” till “Excellent”. Tre av fem studier använde smärta som primärt utfallsmått, varav två av de studierna påvisade en signifikant skillnad i smärta till fördel för interventionsgruppen. Tre av fem studier påvisade en signifikant skillnad i fysisk funktion till fördel för interventionsgruppen, där utfallsmåtten utgjorde antingen en fysiskt uppmätt funktionsförbättring eller självskattad förbättring via ett formulär. Konklusion: Det fanns indikation till måttlig vetenskaplig kvalité för beforskade fysioterapeutiska behandlingsmetoder för MTS de senaste 10 åren. Små tendenser till att stötvågsbehandling hade en positiv, terapeutisk effekt gällande smärta och fysisk funktion kunde ses. I dagsläget behövs fler studier som undersöker och jämför olika behandlingsmetoder för MTS.

Introduktion/bakgrund: Idag beräknas ca 250 000 kvinnor i fertil ålder ha endometrios, en sjukdom som särskilt förknippas med smärta i buk och bäckenbotten. Socialstyrelsen skapade 2018 Nationella riktlinjer för vård vid endometrios och lyfter att fysioterapeuter bör finnas med i grundbemanningen i den teambaserade behandlingen vid långvarig smärta. Fysioterapeuter med särskild kompetens om bäckenbotten kan vid en vaginal undersökning bedöma muskelobalanser och behandla muskelspänningar som är bakomliggande de sekundära smärtor som många kvinnor med endometrios har. Så hur ser det i Region Norrbotten? Finns den kompetensen? Syfte: Syftet var att kartlägga tillgång till fysioterapeut inom verksamheter i Region Norrbotten där kvinnor kan få behandling för endometrios. Metod: Studien har utgjorts av en empirisk observationsstudie med tvärsnittsdesign där data samlades in via en egen formulerad e-enkät och analyserades deskriptivt. Studien har inkluderat verksamheter inom Region Norrbotten som omfattas av gynekologisk vård och fysioterapi så som hälsocentraler, gynekologmottagningar samt privata aktörer med vårdtaxa. Totalt svarade 29 verksamheter av 53 tillfrågade. Resultat: 13 verksamheter i Region Norrbotten (48 % av de svarande) erbjuder tillgång till fysioterapeut vid behandling av endometrios, sex av dessa (20 % av de svarande) har kunskap om- och behandlar bäckenbotten. 25 verksamheter (86 %) har kunskap och insikt i sjukdomen och fem verksamheter (17 %) har kännedom om de nationella riktlinjerna. Konklusion: En indikation kan ges om att det inom flera verksamheter i Region Norrbotten finns tillgång till fysioterapeut som kan erbjuda en kunskapsbaserad behandling av endometrios.

Abstrakt Introduktion/bakgrund: I Sverige finns idag tre alpina riksidrottsgymnasier (RIG). Bland alpina idrottare är främre korsbandsruptur en vanlig skada. Rehabiliteringen är ofta lång och krävande där fysioterapeuten har en viktig roll i en lyckad rehabilitering för återgång till idrott. Syftet: Syftet med denna studie var att kartlägga förekomsten av ACLR och fysioterapeutiska insatser i rehabiliteringen hos elever på alpina RIG i Sverige. Metod: En webbenkät skickades ut till alla elever via lärare på de tre alpina riksidrottsgymnasierna. Resultat: Totalt besvarade 24 elever på enkäten. Av dessa hade 29% en främre korsbandsruptur och majoriteten av dessa elever upplevde att dem fick ett adekvat stöd av fysioterapeuten i sin rehabilitering. Drygt hälften av eleverna svarade att det fanns tillgång till fysioterapeut på skolan. Konklusion: Frekvensen av ACLR är hög hos elever på alpina RIG i Sverige. Studier med fler deltagare behövs för att kunna få ett mer omfattande resultat att dra slutsatser ifrån men författarna anser att resultatet belyser fysioterapeutens betydande roll både i rehabilitering och skade-preventiva åtgärder för elever på alpina RIG.

Bakgrund: Arbetsrelaterad nack- och skuldersmärta är problematiskt både för arbetstagaren och arbetsgivaren. Denna smärta är vanligt förekommande vid statiska och/eller repetitiva arbetsmoment vilket ofta förekommer bland biomedicinska analytiker. Det finns viss evidens för att pauser med specifik styrketräning på arbetsplatsen kan påverka denna typ av smärta.  Syfte: Att undersöka hur två korta styrketräningspass per dag kan påverka nack- och skuldersmärta hos de som arbetar på biomedicinskt laboratorium och hur implementering av fysisk aktivitet på arbetsplatsen fungerar. Metod: Biomedicinska analytiker (n=9) på Norrlands Universitetssjukhus genomförde under tre veckor ett kort styrketräningsprogram för nacke och skuldra två gånger per dag på arbetstid. Smärta mättes med 11-gradig NRS (medelvärde senaste veckan), och sexgradig Likertskala (medelvärde senaste tre veckorna) före och efter intervention. Implementeringen utvärderades genom grad av fullföljande. Resultat: Kliniskt signifikant minskning av smärta erhölls. Smärta mätt med NRS gick ned med 1,56 poäng från veckan innan till interventionens sista vecka (p=0,007). Smärta skattad på Likertskala gick också ned med en kliniskt signifikant skillnad (p=0,005). Fullföljandegraden blev i genomsnitt 77,3%, dock rapporterat av endast fyra av nio deltagare. Konklusion: Interventionen med korta styrketräningspass på arbetstid visade sig lyckad med en minskad smärta för deltagarna. Implementeringsmetoden fungerade väl baserat på den relativt höga graden fullföljande. Detta var dock en mindre pilot-studie och för mer kunskap behövs större studier med fler personer och helst en kontrollgrupp.