Studien behandlar förskollärares syn på en social och fysisk språkstimulerande miljö i förskolan. Detta med fokus på förskollärares användning av språkstimulerande strategier samt utformningen av en flexibel lärmiljö som kan främja barns utveckling och lärande. Densociala och fysiska miljön i förskolan är nära sammankopplade och har stor betydelse för barns utveckling av språket. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som utgångspunkt där samspel och kommunikation är betydelsefulla aspekter för att främja barns utveckling och lärande. En föränderlig miljö som innehåller intressanta samt utmanande artefakter, det vill säga material, kan bidra till barns samspel och kommunikation i förskolan. Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar med den sociala och den fysiska språkmiljön i förskolan för att stimulera barns språkutveckling. Metoden utgår från en kvalitativ undersökning i form av intervjuformulär. Syftet med intervjuformulären är att ta reda på förskollärares beskrivningar om hur de nyttjar den fysiska miljön i förskolan samt hur de beskriver att de använder den sociala språkmiljön för att främja barns språkutveckling. Deras beskrivningar av den fysiska och sociala språkmiljön i förskolan är väsentliga för att få svar på studiens syfte. I studiens resultat framgår det att förskollärarna är medvetna om att den sociala och fysiska språkmiljön hör nära samman. Förskollärarna beskriver att de använder språkstimulerande strategier för att främja barns utveckling av språket såsom att dela in barnen i mindre grupper och erbjuda dem ett varierat utbud av material. Resultatet visar att förskollärarna försöker utforma en flexibel språkmiljö utifrån barns intressen och behov för att främja samspel och kommunikation.

En oro för svenska elevers sjunkande skolresultat har gjorts gällande. Då grunden för läsning läggs i förskolan har förtydliganden av mål och riktlinjer för barns språkliga utveckling gjorts i den nyligen reviderade läroplanen för förskolan. Förskolans uppdrag är att varje barns språkutveckling skall stimuleras i verksamheten utifrån deras olika förutsättningar och behov. Mot bakgrund av detta har jag genomfört en kvalitativ studie kring hur den sociala och fysiska språkmiljön kan se ut kring ett enskilt barn under en dag i förskolan verksamhet, samt hur och när dennes språkutveckling då stimuleras. Empirin har samlats in via observationer och har sedan analyserats utifrån aktuell forskning på området med avstamp i Vygotskijs sociokulturella teori kring barns kognitiva utveckling. Någon konkret språklig stimulans utifrån den fysiska språkmiljön går av resultatet inte att påvisa. Den sociala språkmiljön kring barnet har under dagen för studien utgjorts av samtal, fri lek, högläsning och TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation). Stimulans av så väl fonologiska, semantiska, grammatiska som pragmatiska aspekter av barnets språkutveckling går under dagen att utläsa. Undersökningens resultat visar på att enskilda barns språkliga stimulans till stor del är beroende av kompetenta och engagerade vuxna med förmåga att tillsammans med barnen skapa lustfyllda och kreativa miljöer.