Bakgrund: Alla individer innehar grundläggande rättigheter just i egenskap av att vara människa. Rätten till hälsa är en av dessa, och ska bland annat inkludera säker sexuell och reproduktiv hälsa. I den georgiska utbrytarprovinsen Abchazien tillgodoses inte hela befolkningen denna rättighet. Gali-distriktet är beläget nära gränsen till övriga Georgien och anses som ett lågprioriterat område. Kvinnors position beskrivs där extra utsatt, då exempelvis våld i nära relationer är vanligt förekommande. Inom Abchazien finns icke-statliga organisationer som arbetar för att tillgodose människors grundläggande rättigheter. Avangard är en av dessa och arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa för kvinnor i Gali-distriktet. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur vårdpersonalen på en icke-statlig organisation kan möjliggöra säker sexuell och reproduktiv hälsa för kvinnor i Gali, Abchazien. Metod: Empirisk studie med kvalitativ metod, baserad på deltagande observationer med etnografisk ansats. Materialet har bearbetats genom innehållsanalys, där kategorier samt teman arbetats fram. Resultat: Framkomna fynd presenteras utifrån tre teman med totalt sex inkluderande kategorier: Kompetens – Utbildad personal och Engagemang, Sammanhang - Undervisning i sexuell och reproduktiv hälsa och gynekologisk vård, Resurser – Miljö och Material. Slutsats: Studien belyser hur flertalet komponenter möjliggjorde den sexuella och reproduktiva hälsan. Genom utbildad och lokalt förankrad personal, kunde Avangard bidra till att hälso- och sjukvård samt kunskapsförmedling genomfördes trots vissa hinder. Klinisk betydelse: Denna studie kan bidra till ökad förståelse i hur rättigheter inom sexuell och reproduktiv hälsa kan möjliggöras. Vidare förhoppning är att sjuksköterskan ska reflektera över kvinnors situation världen över, för att kunna bidra till ökad sexuell och reproduktiv hälsa. / Background: Everyone has fundamental rights just of being human. The right to health is one of these, which includes safe sexual and reproductive health. In the Georgian breakaway region Abkhazia, all the people can’t claim the right to health. Gali district, near the border to the rest of Georgia, is considered as a low priority area. Domestic violence is common in the region and women’s positions are described as extra vulnerable. In Abkhazia several non-governmental organizations operates to incorporate people's basic rights. Avangard is one of them, and they’re working with women’s sexual and reproductive health in Gali district. Aim: The aim of this study was to illuminate how the staff of a non-governmental organization incorporate safe sexual and reproductive health for women in Gali, Abkhazia. Method: An empirical study using a qualitative method, based on participant observations with ethnographic approach. The data were processed through content analysis, which ended up in categories and themes. Results: The presented findings are collected in three themes, including total six categories: Competence – Educated staff and Engagement, Context - Training in sexual and reproductive health and gynecological care, Resources - Environment and Materials. Conclusion: The study illuminated how several components incorporated safe sexual and reproductive health. By local and educated staff, Avangard created opportunities that made the work possible, despite some obstacles. Implications for practice: This study may contribute to an increased understanding of how fundamental rights in sexual and reproductive health can be made possible. Furthermore, there is a hope that nurses should reflect on women's situations worldwide, to improve the sexual and reproductive health. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2013</p>

L’analyse des relations entre le gouvernement intérimaire rwandais et la communauté internationale durant le génocide de 1994 met en évidence la primauté du facteur politique voire géopolitique sur la prise en compte de considérations strictement juridiques et humanitaires de la part de l’ONU et des États tiers les plus impliqués dans cette crise (Belgique, France, États-Unis). La marginalisation progressive du gouvernement intérimaire sur la scène internationale, au moment où il sollicite une aide extérieure pour mettre fin aux massacres, ne s’est pas accompagnée d’un renforcement des effectifs et du mandat de la Mission des Nations Unies pour l’Assistance au Rwanda (MINUAR), qui constituait pourtant la principale demande des autorités rwandaises au Conseil de sécurité. Ce désengagement de la communauté internationale s’est effectué au détriment de la sécurité et de la protection des populations civiles menacées. Dans le même temps, la criminalisation de ce gouvernement a contribué à faire entériner l’acceptation d’une issue militaire au conflit souhaitée par la rébellion du Front Patriotique Rwandais (FPR), au mépris des accords de paix et de partage du pouvoir d’Arusha signés en 1993. La présomption de culpabilité à l’égard du camp gouvernemental a par la suite fortement impacté la justice internationale, le Tribunal Pénal International pour le Rwanda (TPIR) ayant échoué dans sa mission consistant à juger tous les auteurs de crimes commis en 1994 et à favoriser la réconciliation nationale, du fait de son manque d’impartialité et d’indépendance tant au niveau des poursuites et de l’instruction que du rendu de ses jugements et de leur pleine application. / An analysis of relations between the interim government of Rwanda and the international community during the genocide of 1994 demonstrates how political, even geopolitical, factors were given priority over strictly judicial and humanitarian considerations by the UN and the third-party states most implicated in this crisis (Belgium, France, the USA). The progressive marginalisation of the interim government on the international scene, at the time when it was soliciting external help to put a stop to the massacres, did not see a reinforcement of staff or of the mandate of the United Nations Assistance Mission for Rwanda (UNAMIR), which nonetheless constituted the principal demand of the Rwandan authorities to the Security Council.This disengagement on the part of the international community happened to the detriment of the security and protection of the civil population under threat. At the same time the criminalisation of this government contributed to the endorsement of a military outcome to the conflict ; the outcome desired by the rebellion of the Rwandan Patriotic Front (RPF), contravening the Arusha Accords signed in 1993. The presumption of guilt attached to the government camp subsequently had a strong impact on international justice, as the International Criminal Tribunal for Rwanda (ICTR) had failed in its mission of judging all the perpetrators of crimes committed in 1994, and of favorising national reconciliation, due to its lack of impartiality and independence as much at the level of investigation and prosecution as at the level of the delivery of the judgments and their enactment.

Pasak prancūzų etnologo Daniel Fabre, istorinis paminklas yra viena akivaizdžiausių manifestacijų, kuria Vakarų Europa per pastaruosius šimtmečius teigė savo istoriškumą . Šiandien ši idėja tampa teorinės polemikos objektu. Šio darbo pagrindinis tikslas – ištirti ir įvertinti naujausius teorinius debatus, skirtus istorinio paminklo idėjos genezei, raidai, bei krizei, visuotinai įsigalėjus heterogeninei sąvokai „paveldas“, taip pat pasiginti į aktualizavimo galimybes ir naujas alternatyvas. Istorinio paminklo genezė tiriama iš dviejų perspektyvių. Pirmoji - tradicinė progresyvioji perspektyva, istorinį paminklą traktuojanti kaip moderniųjų laikų idėją ir didelį dėmesį skirianti juridiniam momentui. Ryškiausi dabartiniai atstovai –André Chastel, Fran&#231;oise Choay, Dominique Poulot. Antroji – novatoriška antropologinė perspektyva, kvestionuojanti istorinio paminklo kaip moderniųjų laikų. idėjos sampratą Analizuojami šių autorių tekstai – Daniel Fabre, Jean-Michel Leniaud, Olivier Poisson. Kritiškai įvertinus šias dvi perspektyvas, pasigilinama į daugiaperspektyvinio modelio galimybes. Istorinio paminklo paradigminė krizė analizuojama trijose dimensijose – ideologiniame, monumentalumo ir istorinės vertės. Įvertinamas šios krizės mąstai lyginant su perdėm heterogeniška tampančia ir už gnoseologijos ribų išslystančia paveldo samprata, pasigilinama į istorinio paminklo aktualizavimo galimybes bei alternatyvas. Kaip pagrindinė alternatyva analizuojama Pierre Nora „atminties vietų“... [toliau žr. visą tekstą] / According to the French ethnologist, Daniel Fabre, a historic monument is one of the most obvious manifestations that landed itself to maintaining historicism throughout Western Europe in recent centuries. Today this idea becomes object of theoretical debates. The main purpose of this work is to study and evaluate the modern theoretical debate, when heterogenic concept ,,heritage” is universally accepted and set in, about genesis of historic monument idea, development and the crisis. Also, it is necessarily to go deep into opportunity of actualization and new alternatives. There are two perspectives of inquiring the genesis of historic monument. The works on the traditional progressive perspective tend to present a classic image of historic monument, i.e. a his¬toric monument is exhibited as an idea of modernity, with big attention to juridical aspects. One of the most substantial contemporary scientists representing the classic conception is André Chastel, Fran&#231;oise Choay, Dominique Poulot. As an alternative to this monoperspective theory emerges an innovative interpretation of the modernism of historic mo¬nument developed by contemporary French ethnologists and anthropologists - Daniel Fabre, Jean-Michel Leniaud, Olivier Poisson. This work presents and analyses dif¬ferent visions of the development of his¬toric monument. It aims at attempting to reflect the presented positions and to evaluate the possibilities and challenges of a presumable multi-perspective model. The... [to full text]