Den här studien är ett pilotprojekt där visuell management har tillämpats i syfte att förbättra kommunikationen och samverkan i designprocessen mellan designer och klient. För att kunna göra ett förbättringsarbete har aktionsforskning tillämpats i samarbete med en designer på en webbyrå. Metodiken har inneburit att det först har gjorts en kartläggning på den befintliga designprocessen i ett skarpt projekt för att ta fram de behov som finns gällande information, dokumentation och kommunikation. Vidare i processen har dessa behov formats via ett processverktyg som applicerats på plattformen Trello i form av en visuell tavla. Förutsättningarna har därmed kunnat skapas för att testa processverktyget i ett annat av designerns riktiga designprojekt. Eftersom plattformen Trello är webbaserat har designprocessen via processverktyget kunnat observeras och kontinuerligt dokumenteras. Vidare har mer information kring upplevelsen av designprocessen samlats in genom samtal och intervju. Resultatet visade att försöket till förändringsarbetet har varit positivt och något som designern respektive webbyrån kommer fortsätta att jobba vidare med. Studien har bidragit till att upplysa visuell management som ett alternativt arbetssätt för designers att driva designprocessen i samarbete med sina klienter. Tillämpningen av visuell management har därmed också bidragit till en mer strukturerad och engagerad designprocess, där det tydligt går att se vad designern behöver leverera och vad som har godkänts av klienten.

I Sverige beräknas 130 000 människor leva med en medelsvår till svår demenssjukdom. Demens är en övergripande diagnos för en samling sjukdomar där kognitiva nedsättningar är utmärkande och kommunikativa förmågor påverkade. I tidigare studier har det undersökts hur personer med demens kommunicerar med en samtalspartner utan demens, men hur personer med demens kommunicerar med varandra är fortfarande relativt outforskat. Syftet med föreliggande studie var att undersöka och beskriva hur personer med en demensdiagnos samtalar med varandra och hur de hanterar samtalsämnen och ämnesbyten. Studien genomfördes på en daglig verksamhet för personer med demensdiagnos, där totalt tre samtal spelades in. Ett av samtalen, omfattande 40 minuter, valdes ut för transkription och analyserades enligt samtalsanalytiska principer (CA). I det utvalda samtalet valdes sekvenser ut. Sekvenserna exemplifierade olika typer av ämnesbyten. För en utökad bild av samtalets ämnesflöde gjordes även en topikal analys, där samtalet delades in i totalt 14 olika episoder. I samtalet deltog sex personer med demensdiagnos samt föreliggande studies två författare. Exempel på ämnesbyten som påträffades i det analyserade samtalet var koherenta ämnesbyten i form av preannonseringar, koherent återinförande av ämne och ämnesglidningar. Icke-koherenta ämnesbyten förekom i samtalet i form av icke-koherent återinförande av ett ämne. Samtalet innehöll också exempel på digressioner och inskott. För en utomstående betraktare föreföll det ibland som om deltagarna saknade gemensam grund för samtalet, vilket till synes inte uppmärksammades av samtalsdeltagarna. En slutsats som dras utifrån detta är att för deltagarna är samtalsaktiviteten viktigare än själva innehållet i samtalet. I det aktuella samtalet återkom ofta samma historia och samtalsämne flera gånger. De olika samtalsämnena som uppstod under samtalet hade oftast ett övergripande tema som handlade om hur det var förr i tiden, när deltagarna var unga eller barn. / In Sweden, approximately 130 000 persons suffer from moderate to severe dementia. Dementia is a collective diagnosis for a collection of diseases in which cognitive impairments are distinctive, and communicative abilities are affected. Earlier studies have investigated how people with dementia communicate with an interlocutor without dementia. How people suffering from dementia communicate with each other is still relatively unexplored. The purpose of the present study is to investigate and describe how people suffering from dementia interact with each other, and how they handle topics and topic shifts. The present study was conducted on a day center for people with dementia diagnoses, where a total of three conversations were recorded. One of the conversations, comprising 40 minutes, was transcribed according to conversation analytic principles. From the selected conversation, sequences showing different types of topic changes were selected and exemplified. For an expanded view of the conversation’s topical flow, a topical analysis was made, where the conversation was divided into a total of 14 different episodes. The conversation involved six people with dementia and the two authors of the present study. Examples of topic shifts found in the analyzed conversation were coherent topic shifts in the form of pre-acts, coherent renewal of topic and topic shading. Non-coherent topic shifts occurred in the conversation in the form of non-coherent renewal of a topic. The conversation also contained examples of digressions and inserts. To the outside observer, it seemed at times as if the participants had no common ground for the conversation, which was not noticed by the participants of the conversation. One conclusion drawn from this is that for the participants, the activity is more important than the actual content of the conversation. In the current conversation, the participants returned to the same story and the same topic several times. The different topics occurring during the conversation usually had an overall theme which was what it was like in the old days, when the participants were young or children.

Personer med kommunikationsnedsättning gällande språk, tal eller röst, samt personer med kognitiva svårigheter som påverkar kommunikationsförmågan, kan få stöd av tolk anställd vid Taltjänst. Beroende på individens behov kan tolken ge stöttning på olika sätt och i olika situationer. För att tolken ska kunna stötta tolkanvändaren vid samtal med en tredje part brukar förberedande samtal genomföras. En tidigare studie har visat att förberedande samtal hade en avgörande roll för att gemensam grund skulle kunna uppnås i samtal mellan tolk, tolkanvändare och tredje part. Utifrån detta syftade föreliggande studie till att undersöka hur uppbyggandet av gemensam grund gick till under förberedande samtal mellan tolk och tolkanvändare. Ytterligare ett syfte med studien var att undersöka tolkars och tolkanvändares upplevelse av taltjänsttolkning.   Åtta tolkanvändare, med varierande svårigheter, och fem tolkar deltog i studien. Materialet bestod av inspelningar från åtta förberedande samtal och tolv intervjuer. Intervjuerna med tolkar och tolkanvändare analyserades utifrån innehållsmässiga komponenter. Under intervjuerna med tolkanvändare framkom att tolkanvändare upplever att det är lättare att samtala med personer de känner. Under intervjuerna med tolkar framkom att samtliga tolkar anser att förberedande samtal är viktigt inför samtal med tredje part. Det inspelade materialet av förberedande samtal transkriberades och analyserades. Resultatet visar att olika samtalsstrategier kan användas för att tolk och tolkanvändare ska nå gemensam grund. Tre samtalsstrategier som användes för uppbyggande av gemensam grund identifierades; begäran om förtydligande & begäran om bekräftelse av förståelse, visuellt stöd samt ljud & kroppsspråk. Tolkar använder sig i samtliga samtal av begäran om förtydligande och begäran om bekräftelse av förståelse. Både tolkar och tolkanvändare använder sig i merparten av samtalen av visuellt stöd. Icke-lexikala ljud och kroppsspråk används i de flesta samtal, oftast av tolkanvändare, men ibland även av tolkar. I de flesta av de studerade samtalen används en kombination av samtalsstrategier. Föreliggande studies resultat kan bidra till att medvetandegöra strategier som tolkar anställda vid Taltjänst använder sig av, vilket eventuellt kan leda till mer effektiv tolkning i framtiden. / People with communication disorders involving language, speech, voice, and cognitive impairment affecting the ability to communicate, can be provided with an interpreter from Speech Interpreter Service as a means of support. The interpreter provides the user with support specified to their needs. Preparatory conversations held between the interpreter and the user prior to a meeting with a third party are customary. A previous study has shown that preparatory conversations were crucial in order to reach common ground between interpreter, user and a third party. Thus, the present study aimed to investigate how the interpreter and the user establish common ground during preparatory conversations. A further aim was to investigate how interpreters and users experience Speech Interpreter Service.   Eight users with various communication disorders and five interpreters participated in the study. The data consisted of eight preparatory conversations and twelve interviews. The interviews with interpreters and users were analysed based on content. The interviews with users showed that they think it is easier to talk to people they know. The interviews with interpreters showed that they consider preparatory conversations before a meeting with a third party to be important. The data from preparatory conversations was transcribed and analysed. The result shows that various conversational strategies may be used in order to establish common ground between interpreter and user. The analysis revealed three conversational strategies beneficial to establishment of common ground between interpreter and user; clarification request & candidate understanding, visual support, and sounds & body language. Interpreters used clarification requests and candidate understandings in all preparatory conversations. Both users and interpreters used visual support in most conversations. Non-lexical sounds and body language was also used in most conversations, particulary by users but also by interpreters. The result of the present study may contribute to awareness raising of which conversation strategies interpreters are using, that might possibly lead to even more effective interpreting in the future.