Syftet med studien har varit att undersöka hur vanligt förekommande stödjande och motiverande samtal är, hur skolsköterskan, kuratorn och vuxenpedagogen upplever att stödjande och motiverande samtal fungerar utifrån samtalsmetodik och kompetens. För att få förståelse för varför stödjande och motiverande samtal behövs har också bakgrundsorsaker undersökts. Studien ramas in av ett sociokulturellt perspektiv, ett relationellt perspektiv samt ett salutogent perspektiv. En kvalitativ metod med kvantitativa inslag i form av enkäter och intervjuer valdes för att få svar på studiens frågeställningar. Med koppling till de valda yrkesprofessionerna intervjuades fem personer och 29 personer deltog i enkätundersökningen. Skolorna fanns på flera olika ställen i mellersta och södra Sverige. Resultatet visar att det är vanligt med stödjande samtal i skolan, men att bakgrundsorsakerna kan se olika ut beroende på om det är ungdomar och vuxna det handlar om. Alla informanter upplever att lyssnande, empati och relationsskapande är mycket viktiga samtalsstrategier och de flesta tror att det går att motivera genom samtal. Elevhälsan känner i högre utsträckning än vuxenpedagoger att befintlig kompetens är tillräcklig. Dock syns i resultatet en stor efterfrågan bland alla av fortbildning gällande samtalsmetodik för att kunna möta allas behov av stöd.

SammanfattningHösten 2013 kom resultatet av den senaste PISA-mätningen där svenska elevers resultat i läsförståelse visade sig ha sjunkit markant, vilket bekräftade tidigare års sjunkande resultat. Enligt Skolverket är det främst de lågpresterande elevernas resultat som har försämrats och Skolverket lyfter fram elevers ökade egna arbete som en möjlig förklaring.Inom internationell och svensk forskning, liksom av pedagoger, framförs ofta att olika former av litteratursamtal kan vara en väg att stärka elevers läsförståelse. Vid en genomgång av läsforskning synliggörs att det finns få studier med fokus på äldre elevers läsning samt att elevers röster sällan hörs i forskningen.Syftet med föreliggande studie är att med hjälp av elevers resonemang bidra med ytterligare förståelse av högstadiets litteratursamtal, såväl elevledda samtal i mindre grupper som lärarledda samtal i helklass.Studien har inspirerats av utbildningssociologi och tar stöd i Bernsteins begrepp vertikal och horisontell diskurs samt inramning. I studien intervjuas elever i årskurs nio om hur de ser på skolans litteratursamtal. Eleverna intervjuas huvudsakligen enskilt men dessa intervjuer kompletteras med en gruppintervju samt ett observerat elevlett litteratursamtal.Resultatet visar att högstadieelever, i likhet med vad tidigare forskning visat överlag, uttrycker en huvudsakligen positiv inställning till litteratursamtal. I resultatet synliggörs att skolans litteratursamtal för högstadieelever kan bidra till att stödja ett tillträde till en vertikalt orienterad diskurs. Därigenom tycks överföring av kunskaper mellan kontexter kunna underlättas, exempelvis från svenskämnet till andra skolämnen och till en mer akademiskt orienterad diskurs. Resultatet visar även att elever menar att samtalens inramning i form av olika gruppkonstellationer är viktig och ibland ses som avgörande för om och hur de väljer att delta i skolans litteratursamtal. / Program: Masterprogram i pedagogiskt arbete

Bakgrund: För att elever ska bli kreativa matematiska problemlösare måste de ges möjlighet att utveckla sin förmåga att föra samtal där resonemangsförmågan kommer till uttryck. Om elever får möjlighet att kritiskt, konstruktivt värdera och kritisera sina egna och andras lösningar kan eleverna utveckla en fördjupad kunskap i matematisk problemlösning. Då samtalet har betydelse för elevers kunskapsutveckling i matematisk problemlösning motiverade det oss att undersöka hur samtalsstrategier kan bidra till utforskande samtal där förmågorna i resonemangskompetens framkommer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka och beskriva dels hur elevers förmågor i resonemangskompetens framkommer i klassrumssamtal med Talk Moves, dels hur klassrumsdialoger med hjälp av Talk Moves kan utvecklas till utforskande samtal. Metod: Vi har inspirerats av aktionsforskning som ansats för att få svar på våra forskningsfrågor där empiri insamlades med hjälp av kvalitativa observationer. Vi har genomfört lektioner i matematisk problemlösning med elever i årskurs 2. I genomförandet av lektionerna intog en av oss rollen som deltagare som observatör och använde samtalsstrategierna Talk Moves för att föra samtal kring elevernas lösningar. En av oss intog rollen som observatör som deltagare och använde två observationsscheman för att observera lektionerna. Resultat: Resultatet visar att eleverna vid den första lektionen besvarade våra frågor med korta svar som ofta fokuserade på att föra fram det korrekta svaret. Vi behövde använda Talk Moves-strategier för att eleverna skulle ge beskrivningar av sina sätt att lösa problemet. Vid det andra lektionstillfället gav eleverna fylligare beskrivningar av sina sätt att lösa problemet när vi ställde frågor utifrån Talk Moves. Under den tredje lektionen var eleverna villiga att presentera sina lösningar av problemet utan att vi behövde ställa TM-frågor. Eleverna blev aktiva i samtalet med varandra och vi kunde inta en mer passiv roll.

Syftet med examensarbetet var att undersöka huruvida det formell utbildning i samtalsmetodik är nödvändig för att lärare skall kunna föra ett professionellt samtal. Fokus i undersökningen har varit på lärares egna upplevelser och erfarenheter av olika samtalssituationer och hur deras kommunikationsförmåga påverkas av eventuella kunskaper i samtalsmetodik eller avsaknaden av dessa. Begrepp professionalism och kommunikativ kompetens diskuteras. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare. Resultatet pekar på att de lärare som har läst samtalsmetodik med inslag av praktiska övningar och mer erfarna lärare känner sig professionella och kompetenta i högre grad än de som saknar kunskaper i samtalsmetodik i synnerhet när det gäller att hantera svåra samtalssituationer.

Personer med kommunikationsnedsättning gällande språk, tal eller röst, samt personer med kognitiva svårigheter som påverkar kommunikationsförmågan, kan få stöd av tolk anställd vid Taltjänst. Beroende på individens behov kan tolken ge stöttning på olika sätt och i olika situationer. För att tolken ska kunna stötta tolkanvändaren vid samtal med en tredje part brukar förberedande samtal genomföras. En tidigare studie har visat att förberedande samtal hade en avgörande roll för att gemensam grund skulle kunna uppnås i samtal mellan tolk, tolkanvändare och tredje part. Utifrån detta syftade föreliggande studie till att undersöka hur uppbyggandet av gemensam grund gick till under förberedande samtal mellan tolk och tolkanvändare. Ytterligare ett syfte med studien var att undersöka tolkars och tolkanvändares upplevelse av taltjänsttolkning.   Åtta tolkanvändare, med varierande svårigheter, och fem tolkar deltog i studien. Materialet bestod av inspelningar från åtta förberedande samtal och tolv intervjuer. Intervjuerna med tolkar och tolkanvändare analyserades utifrån innehållsmässiga komponenter. Under intervjuerna med tolkanvändare framkom att tolkanvändare upplever att det är lättare att samtala med personer de känner. Under intervjuerna med tolkar framkom att samtliga tolkar anser att förberedande samtal är viktigt inför samtal med tredje part. Det inspelade materialet av förberedande samtal transkriberades och analyserades. Resultatet visar att olika samtalsstrategier kan användas för att tolk och tolkanvändare ska nå gemensam grund. Tre samtalsstrategier som användes för uppbyggande av gemensam grund identifierades; begäran om förtydligande & begäran om bekräftelse av förståelse, visuellt stöd samt ljud & kroppsspråk. Tolkar använder sig i samtliga samtal av begäran om förtydligande och begäran om bekräftelse av förståelse. Både tolkar och tolkanvändare använder sig i merparten av samtalen av visuellt stöd. Icke-lexikala ljud och kroppsspråk används i de flesta samtal, oftast av tolkanvändare, men ibland även av tolkar. I de flesta av de studerade samtalen används en kombination av samtalsstrategier. Föreliggande studies resultat kan bidra till att medvetandegöra strategier som tolkar anställda vid Taltjänst använder sig av, vilket eventuellt kan leda till mer effektiv tolkning i framtiden. / People with communication disorders involving language, speech, voice, and cognitive impairment affecting the ability to communicate, can be provided with an interpreter from Speech Interpreter Service as a means of support. The interpreter provides the user with support specified to their needs. Preparatory conversations held between the interpreter and the user prior to a meeting with a third party are customary. A previous study has shown that preparatory conversations were crucial in order to reach common ground between interpreter, user and a third party. Thus, the present study aimed to investigate how the interpreter and the user establish common ground during preparatory conversations. A further aim was to investigate how interpreters and users experience Speech Interpreter Service.   Eight users with various communication disorders and five interpreters participated in the study. The data consisted of eight preparatory conversations and twelve interviews. The interviews with interpreters and users were analysed based on content. The interviews with users showed that they think it is easier to talk to people they know. The interviews with interpreters showed that they consider preparatory conversations before a meeting with a third party to be important. The data from preparatory conversations was transcribed and analysed. The result shows that various conversational strategies may be used in order to establish common ground between interpreter and user. The analysis revealed three conversational strategies beneficial to establishment of common ground between interpreter and user; clarification request & candidate understanding, visual support, and sounds & body language. Interpreters used clarification requests and candidate understandings in all preparatory conversations. Both users and interpreters used visual support in most conversations. Non-lexical sounds and body language was also used in most conversations, particulary by users but also by interpreters. The result of the present study may contribute to awareness raising of which conversation strategies interpreters are using, that might possibly lead to even more effective interpreting in the future.