No description available.

Background: The capacity in the country's pediatric intensive care units is limited, which means that a large number of children are cared for in general intensive units. Intensive care nurses must be able to care for all patients with failure in one or more organs and be able to assess changes in the patient's condition. The care of children differs from the adult patient in several ways. For the intensive care nurse, it can be an inexperienced situation. Previous research describes the perspective of nurses in the pediatric intensive care unit and parents of a sick child, as well as children's experiences of being a patient. Aim: The aim is to describe intensive care nurses experiences of caring for children up to the age of seven years in a general intensive care unit. Method: A qualitative interview study with inductive approach. Eight intensive care nurses from a intensive care unit in Mellansverige participated. Data was analysed using manifest content analysis. Results: The results are presented in two categories; “Being in an unusual situation” and “Meeting the child’s needs with the family as a resource”, each category has two subcategories. Conclusion: Intensive care nurses experience the care of children as challenging. A common thread in the result is to work from the child's perspective and needs. The theoretical perspective is prominent in the result although the concept of child centered care is not mentioned. The need for knowledge and experience is clearly prominent in intensive care nurses which demonstrates the importance of competence development within the area of operation.

Bakgrund: Drygt hälften av all barnintensivvård bedrivs på en allmän intensivvårdsavdelning. Intensivvårdssjuksköterskor förväntas kunna vårda patienter i alla åldrar, men då det i huvudsak vårdas vuxna på en allmän intensivvårdsavdelning ställer det stora krav på intensivvårdssjuksköterskor. Att vårda barn är en komplex situation då barns anatomi, fysiologi och omvårdnadsbehov skiljer sig från en vuxen.  Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Data samlades in genom tio enskilda intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Vård av barn på en allmän intensivvårdsavdelning var en sällanhändelse och upplevdes både påfrestande och stimulerande. Intensivvårdssjuksköterskorna var ovana inför uppgiften, vilket medförde en osäkerhet och rädsla att göra fel. De påverkades emotionellt och kände ett behov av att distansera sig från känslor för att kunna fokusera på arbetet runt barnet. Barns liv ansågs vara mycket värdefulla och ett svårt sjukt barn rörde upp existentiella känslor och en intuition att beskydda barnet. Det kollegiala stödet var viktigt och att arbeta i team genererade en trygghet.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors ovana av att vårda barn grundar sig i brist på erfarenhet och kunskap. Då barn anses värdefulla upplevs intensivvårdssjuksköterskorna mer benägna att vårda av ren kärlek och medlidande. Det är en välkomnande utmaning och det finns en strävan efter mer kunskap och erfarenhet att lära sig mer, men det finns samtidigt ett behov av fördjupad kunskap avseende barns specifika fysiologi och läkemedelshantering. / Background: Just over half of all pediatric intensive care is conducted in a general intensive care unit. Intensive care nurses are expected to be able to care for patients of all ages, but as adults are mainly cared for in a general intensive care unit, it places great demands on intensive care nurses. Caring for children is a complex situation as children’s anatomy, physiology and nursing needs differ from an adult.  Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurse’s experience of caring for children in a general intensive care unit. Method: Qualitative method with an inductive approach. Data were collected through ten individual interviews. The interviews were analysed with qualitative content analysis.  Results: The analysis generated four main categories and ten subcategories. Caring for children in an intensive care unit was a rare event and was experienced as both stressful and stimulating. The intensive care nurses felt that they were unfamiliar with the task, which led to uncertainty and fear of making mistakes. They were affected emotionally and felt a need to distance themselves from emotions in order to focus on the work around the child. Children’s lives were considered very precious, and a seriously ill or injured child stirred up existential feelings and an intuition to protect the child. The collegial support was important and working in a team generated a sense of safety.  Conclusion: Intensive care nurses’ unfamiliarity with caring for children is based on a lack of experience and knowledge. As children are considered valuable, the intensive care nurses are perceived to be more likely to care out of pure love and compassion. It is a welcome challenge and there is an ambition to learn more, but at the same time there is a need for in-depth knowledge regarding children’s specific physiology and drug management.

Bakgrund: Varje år vårdas barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där det generellt vårdas mer vuxna än barn. Att vårda ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning händer sällan vilket inte ger samma erfarenhet som att vårda en vuxen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien har en induktiv kvalitativ ansats och tio intensivvårdssjuksköterskor har intervjuats. Induktiv latent innehållsanalys har använts för att analysera insamlad data. Resultat: Resultatet gällande intensivvårdssjuksköterskors upplevelser genererade i åtta subkategorier och tre generiska kategorier; Ingen sedvana, Att hantera sin osäkerhet och Hela familjen behöver vård. Dessa ledde fram till temat; Det är en känsla av att bli berörd och att samtidigt försöka skapa omtänksamhet i en ovan situation. Resultatet visar på vikten av att tillsammans kunna stötta varandra för att skapa en trygghet vid vården kring ett svårt sjukt barn. Då det på en allmän intensivvårdsavdelning är en ovanlig situation för intensivvårdssjuksköterskorna att vårda barn så upplevdes det extra viktigt att vara väl förberedd, ha en god kommunikation och ett sammansvetsat team. Slutsats: Att vårda ett barn på allmän intensivvårdsavdelning väcker mycket känslor såsom osäkerhet och frustration vilket påverkade hela teamet. Då det är en händelse som sker allt för sällan så ger det en anspänning och en rädsla för att göra fel. Kontinuerlig utbildning och bra rutiner på arbetsplatsen kan minska osäkerheten och bidra till ett bättre välbefinnande för både personal, föräldrar och barn. Nyckelord: Allmän intensivvårdsavdelning, familj, intensivvård, intensivvårdssjuksköterska, kritiskt sjuka barn, livsvärld, omvårdnad, upplevelse, vårdvetenskap.  Nubb: Tack alla respondenter som tog sig tid och gjorde denna studie möjlig. Tack till vår handledare Susanne Knutsson som hjälpt oss på vägen och tack till våra familjer som har funnits där för oss hela tiden. / Bakgrund: Varje år vårdas barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där fler vuxna i allmänhet vårdas än barn. Att ta hand om ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning är något som sällan händer, vilket inte ger samma upplevelse som att ta hand om en vuxen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att ta hand om barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien har ett induktivt kvalitativt förhållningssätt och tio intensivvårdssjuksköterskor har intervjuats. Induktiv latent innehållsanalys har använts för att analysera insamlade data. Resultat: Resultaten av intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter i åtta underkategorier och tre generiska kategorier. Ingen vana, för att hantera sin osäkerhet och hela familjen behöver vård. Dessa ledde till temat; Det är en känsla av att bli rörd och samtidigt försöka skapa eftertänksamhet i en sällsynt situation. Resultaten visar vikten av att kunna stötta varandra tillsammans för att skapa en känsla av trygghet i vården av ett kritiskt sjukt barn. Eftersom det är en ovanlig situation för intensivvårdssköterskorna att ta hand om barn på en allmän intensivvårdsavdelning upplevde de vikten av att vara väl förberedda, ha god kommunikation och samarbete i teamet. Slutsats: Att ta hand om ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning väcker många känslor som osäkerhet och frustration som påverkar hela teamet. Eftersom det är en händelse som händer sällan, ger det en spänning och en rädsla för att göra ett misstag. Kontinuerlig utbildning och bra rutiner på arbetsplatsen kan minska otryggheten och bidra till bättre välbefinnande för både personal, föräldrar och barn.