Bakgrund: På allmänna intensivvårdsavdelningar vårdas i huvudsak vuxna patienter och endast 5 % av patientklientelet är barn. Detta medför att det är svårt för specialistsjuksköterskan att inneha tillräcklig erfarenhet för att bli skicklig och/eller expert på att vårda barn vilket kan leda till osäkerhet, oro och stress.  Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ beskrivande intervjustudie genomfördes med sju specialistsjuksköterskor vid två olika allmänna intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Materialet analyserades med induktiv innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs. Resultat: Tre huvudkategorier framkom; Osäkerhet och oro i vårdandet, Att vårda barn är att vårda föräldrar, samt Ett gott omhändertagande kräver vissa förutsättningar. Sjuksköterskorna uttryckte att de aldrig fick tillräcklig erfarenhet av att vårda barn samt att svårt sjuka barn väckte starka känslor hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna beskrev även att föräldrarna till barnen behövde stöd men också var viktiga för att kunna bedriva vård. Specialistsjuksköterskorna hade årliga barnscenarioövningar, dock önskades mer utbildning och övning. Slutsatser: För att möta svårigheterna med att vårda barn intog sjuksköterskan en professionell roll och olika system hade upprättats för att förenkla mottagandet av ett barn. Scenarioövningar mer frekvent torde öka specialistsjuksköterskornas möjlighet att nå expertkunskap och på så sätt öka tryggheten i att vårda barn. Det skulle kunna förbättra den psykosociala arbetsmiljön för specialistsjuksköterskorna. Trots svårigheterna med att vårda barn så uppgav flera specialistsjuksköterskor att de fann det positivt, roligt och stimulerande att vårda barn.

No description available.

Bakgrund: Alla intensivvårdsavdelningar i Sverige ska kunna stabilisera och vårda ett kritiskt sjukt barn upp till 48 timmar. Detta ställer stora krav på personalen och att intensivvårdssjuksköterskan ska kunna bemöta och kommunicera med barnet och familjen, hantera teknisk apparatur, prioritera och göra bedömningar av det sjuka barnet. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes. Intervjuer med en öppen fråga genomfördes och latent innehållsanalys användes i analysen av materialet. Resultat: Resultatet består av tre kategorier, "en ovan situation", "en förebyggande kultur" och "att se hela familjen", vilket tillsammans bildar temat: att vara i en krävande och otrygg situation och att samtidigt kunna ge en professionell och god vård. Slutsats: Resultatet visar att bristande kunskap och erfarenhet skapar en stor stress och rädsla hos intensivvårdssjuksköterskan. Rädslan och stressen minskar om intensivvårdssjuksköterskan bygger upp erfarenhet, kunskap och får tid till förberedelse. Scenarioövningar, tydliga riktlinjer och mallar, kunna se hela familjen och vilken betydelse familjen har för det kritiskt sjuka barnet beskrivs som viktigt. Samarbete på intensivvårdsavdelningen och med barnkliniken ökar intensivvårdssjuksköterskans trygghet. Ett kliniskt kompetent och vårdande möte med det sjuka barnet och dennes familj ses som betydelsefullt för de inblandades välbefinnande och hälsa i vården av ett sjukt barn på en allmän intensivvårdsavdelning

Bakgrund: Varje år vårdas en mängd barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där den allra största delen av patienterna är vuxna. Intensivvårdssjuksköterskan ska kunna vårda alla patienter med svikt i ett eller flera organ oavsett ålder och diagnos, samt vara beredd på snabba förändringar i patientens tillstånd. Det kan vara en ovan situation för intensivvårdssjuksköterskan att vårda barn. Vården av barn och vuxna skiljer sig åt på många sätt, vilket kan orsaka känslor av osäkerhet och stress hos intensivvårdssjuksköterskan. Barn som intensivvårdas har alltid familjen i sin närhet. Samspelet med barn och familj är en förutsättning för att vården ska fungera på bästa sätt.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn och deras familjer på allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 intensivvårdssjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data.  Resultat: Analysen resulterade i fyra generiska kategorier: Att vårda barn är en ovan situation för intensivvårdssjuksköterskor, Familjen ses som en resurs, Att arbeta tillsammans med familjen mot samma mål samt Kunskap och erfarenhet har betydelse för intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda barn. Tillsammans bildade de en huvudkategori: Kunskap och erfarenhet hos intensivvårdssjuksköterskan kan bidra till ökat fokus på familjen Slutsats: Resultatet visar en osäkerhet och rädsla hos intensivvårdssjuksköterskor som vårdar barn och deras familjer på allmän intensivvårdsavdelning. Osäkerheten grundar sig i en känsla av brist på kunskap och erfarenhet. Resultatet visar också att intensivvårdssjuksköterskor ser barnets familj som en viktig resurs i vården av barnet. Intensivvårdssjuksköterskans osäkerhet brist på kunskap kan ta den tid i anspråk som kunde ha lagts på samspelet med barnet och dess familj. Utbildning och praktisk träning efterfrågas. / Background: In Sweden, a lot of children every year are cared for in general intensive care units where the most part of the patients are adults. The intensive care nurses are supposed to be able to care for every patient with failure of one or several organs regardless of age or diagnosis, as well as be prepared for rapid change in the patient’s condition. It can be an anusual situation for the intensive care nurse to care for children. Caring for children and adults differs in many different ways, which can lead to the intensive care nurse feeling insecure and stressed. A child in need of intensive care has always got their family nearby. The interplay with the child and its family is important to achieve the best possible care.  Aim: The aim of the study was to describe intensive care nurses' experiences of caring for children and their families in the general intensive care unit. Method: A qualitative interview study. Semi-structured interviews with 12 intensive care nurses were conducted. Qualitative content analysis was used to analyse data.  Results: The analysis resulted in four generic categories: Caring for children is an unusual situation for intensive care nurses, Family is seen as a resource, To work with the family towards the same goal and Knowledge and experience are important for intensive care nurses´ experience of caring for children. Together they formed a main category: Knowledge and experience can contribute to increased family focus.  Conclusions: The result shows insecurity and fear among intensive care nurses who care for children and their families in a general intensive care unit. The insecurity is based on a feeling of lack of knowledge and experience. The result also shows that intensive care nurses sees the family of the child as an important resource in the child's care. The insecurity of the intensive care nurse and the lack of knowledge can take time that could have been spent on interaction with the child and their family. Education and practical training are requested.

Bakgrund: Drygt hälften av all barnintensivvård bedrivs på en allmän intensivvårdsavdelning. Intensivvårdssjuksköterskor förväntas kunna vårda patienter i alla åldrar, men då det i huvudsak vårdas vuxna på en allmän intensivvårdsavdelning ställer det stora krav på intensivvårdssjuksköterskor. Att vårda barn är en komplex situation då barns anatomi, fysiologi och omvårdnadsbehov skiljer sig från en vuxen.  Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Data samlades in genom tio enskilda intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Vård av barn på en allmän intensivvårdsavdelning var en sällanhändelse och upplevdes både påfrestande och stimulerande. Intensivvårdssjuksköterskorna var ovana inför uppgiften, vilket medförde en osäkerhet och rädsla att göra fel. De påverkades emotionellt och kände ett behov av att distansera sig från känslor för att kunna fokusera på arbetet runt barnet. Barns liv ansågs vara mycket värdefulla och ett svårt sjukt barn rörde upp existentiella känslor och en intuition att beskydda barnet. Det kollegiala stödet var viktigt och att arbeta i team genererade en trygghet.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors ovana av att vårda barn grundar sig i brist på erfarenhet och kunskap. Då barn anses värdefulla upplevs intensivvårdssjuksköterskorna mer benägna att vårda av ren kärlek och medlidande. Det är en välkomnande utmaning och det finns en strävan efter mer kunskap och erfarenhet att lära sig mer, men det finns samtidigt ett behov av fördjupad kunskap avseende barns specifika fysiologi och läkemedelshantering. / Background: Just over half of all pediatric intensive care is conducted in a general intensive care unit. Intensive care nurses are expected to be able to care for patients of all ages, but as adults are mainly cared for in a general intensive care unit, it places great demands on intensive care nurses. Caring for children is a complex situation as children’s anatomy, physiology and nursing needs differ from an adult.  Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurse’s experience of caring for children in a general intensive care unit. Method: Qualitative method with an inductive approach. Data were collected through ten individual interviews. The interviews were analysed with qualitative content analysis.  Results: The analysis generated four main categories and ten subcategories. Caring for children in an intensive care unit was a rare event and was experienced as both stressful and stimulating. The intensive care nurses felt that they were unfamiliar with the task, which led to uncertainty and fear of making mistakes. They were affected emotionally and felt a need to distance themselves from emotions in order to focus on the work around the child. Children’s lives were considered very precious, and a seriously ill or injured child stirred up existential feelings and an intuition to protect the child. The collegial support was important and working in a team generated a sense of safety.  Conclusion: Intensive care nurses’ unfamiliarity with caring for children is based on a lack of experience and knowledge. As children are considered valuable, the intensive care nurses are perceived to be more likely to care out of pure love and compassion. It is a welcome challenge and there is an ambition to learn more, but at the same time there is a need for in-depth knowledge regarding children’s specific physiology and drug management.

Bakgrund: Varje år vårdas barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där det generellt vårdas mer vuxna än barn. Att vårda ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning händer sällan vilket inte ger samma erfarenhet som att vårda en vuxen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien har en induktiv kvalitativ ansats och tio intensivvårdssjuksköterskor har intervjuats. Induktiv latent innehållsanalys har använts för att analysera insamlad data. Resultat: Resultatet gällande intensivvårdssjuksköterskors upplevelser genererade i åtta subkategorier och tre generiska kategorier; Ingen sedvana, Att hantera sin osäkerhet och Hela familjen behöver vård. Dessa ledde fram till temat; Det är en känsla av att bli berörd och att samtidigt försöka skapa omtänksamhet i en ovan situation. Resultatet visar på vikten av att tillsammans kunna stötta varandra för att skapa en trygghet vid vården kring ett svårt sjukt barn. Då det på en allmän intensivvårdsavdelning är en ovanlig situation för intensivvårdssjuksköterskorna att vårda barn så upplevdes det extra viktigt att vara väl förberedd, ha en god kommunikation och ett sammansvetsat team. Slutsats: Att vårda ett barn på allmän intensivvårdsavdelning väcker mycket känslor såsom osäkerhet och frustration vilket påverkade hela teamet. Då det är en händelse som sker allt för sällan så ger det en anspänning och en rädsla för att göra fel. Kontinuerlig utbildning och bra rutiner på arbetsplatsen kan minska osäkerheten och bidra till ett bättre välbefinnande för både personal, föräldrar och barn. Nyckelord: Allmän intensivvårdsavdelning, familj, intensivvård, intensivvårdssjuksköterska, kritiskt sjuka barn, livsvärld, omvårdnad, upplevelse, vårdvetenskap.  Nubb: Tack alla respondenter som tog sig tid och gjorde denna studie möjlig. Tack till vår handledare Susanne Knutsson som hjälpt oss på vägen och tack till våra familjer som har funnits där för oss hela tiden. / Bakgrund: Varje år vårdas barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där fler vuxna i allmänhet vårdas än barn. Att ta hand om ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning är något som sällan händer, vilket inte ger samma upplevelse som att ta hand om en vuxen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att ta hand om barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien har ett induktivt kvalitativt förhållningssätt och tio intensivvårdssjuksköterskor har intervjuats. Induktiv latent innehållsanalys har använts för att analysera insamlade data. Resultat: Resultaten av intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter i åtta underkategorier och tre generiska kategorier. Ingen vana, för att hantera sin osäkerhet och hela familjen behöver vård. Dessa ledde till temat; Det är en känsla av att bli rörd och samtidigt försöka skapa eftertänksamhet i en sällsynt situation. Resultaten visar vikten av att kunna stötta varandra tillsammans för att skapa en känsla av trygghet i vården av ett kritiskt sjukt barn. Eftersom det är en ovanlig situation för intensivvårdssköterskorna att ta hand om barn på en allmän intensivvårdsavdelning upplevde de vikten av att vara väl förberedda, ha god kommunikation och samarbete i teamet. Slutsats: Att ta hand om ett barn på en allmän intensivvårdsavdelning väcker många känslor som osäkerhet och frustration som påverkar hela teamet. Eftersom det är en händelse som händer sällan, ger det en spänning och en rädsla för att göra ett misstag. Kontinuerlig utbildning och bra rutiner på arbetsplatsen kan minska otryggheten och bidra till bättre välbefinnande för både personal, föräldrar och barn.