Abstrakt Bakgrund: Varseblivning vid generell anestesi är något som för många patienter skapar oro och kan ge psykiska trauman postoperativt. I anestesisjuksköterskans arbete ingår det att övervaka anestesidjupet hos den sövda patienten och det finns många tekniska hjälpmedel som stöd. Syfte: Studiens syfte var att ta reda på om EEG-baserad övervakning är ett tillförlitligt hjälpmedel för anestesisjuksköterskan vid övervakning av anestesidjupet i generell anestesi. Följande frågeställningar har använts: Hur tillförlitlig är EEG-baserad övervakning för att bedöma anestesidjupet? Finns det skillnader mellan de olika EEG-baserade hjälpmedlen när det gäller tillförlitlighet att bedöma anestesidjupet? Finns det behov för EEG-baserad övervakning av anestesidjupet? Metod: Litteraturstudie. Artikelsökning gjordes i PubMed och 31 artiklar inkluderades och granskades enligt SBU’s mall för relevans bedömning. Sex stycken artiklar exkluderades och de resterande 25 artiklar genomgick kvalitetsgranskning med SBU:s kvalitetsgranskningsmall. (SBU, 2011). Vid analys formulerades sex rubriker. Resultat: I flera av studierna gjordes jämförelser mellan olika läkemedel och EEG-monitorer vilket gjorde det svårt att generalisera, men det som framsteg var bland annat att EEG-övervakning möjliggjorde för att mängden läkemedel som administreras till patienten kunde minskas, samt bidra till ett snabbare uppvaknade och extubering. Vid specifika grupper som löper stor risk att drabbas av varseblivning kunde EEG-övervakning vara till nytta vid bedömning av anestesidjupet. De flesta studier genomförde postoperativa intervjuerna, dock skiljde sig antal intervjuer samt tidpunkt för genomförande. Slutsats: EEG-övervakning kan minska mängden läkemedel som patienten får under anestesin. Det framkom skillnader mellan monitorer och vad de egentligen påvisar.

Bakgrund: Magnetresonanstomografi (MRT) innebär stora diagnostiska möjligheter, men barn upplever ofta undersökningen obehaglig trots att den är icke invasiv och helt smärtfri. Sedering eller generell anestesi används därför ofta för att möjliggöra MRT-undersökningar, men kan innebära risk för allvarliga komplikationer. Patientens (barnets) upplevelse av obehag under MRT-undersökning behöver reduceras samtidigt som en minskning av användandet av sedering och generell anestesi är önskvärd. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva åtgärder som kan minska barns behov av sedering och generell anestesi i samband med magnetkameraundersökningar. Metod: En litteraturstudie med resultat från åtta kvantitativa studier. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Sökningar genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet kategoriserades in i tre huvudkategorier och sex subkategorier. Huvudkategorierna bestod av: förberedande åtgärder, distraherande åtgärder och förberedande tillsammans med distraherande åtgärder. Slutsats: Lyhördhet, individanpassad information och distraherande åtgärder kan, tillsammans eller var för sig, reducera barns obehag och effektivt minska behovet av sedering och generell anestesi i samband med MRT.

Fetma och övervikt är ett hälsoproblem som drabbar mer än var tionde person och antalet individer med BMI >30 ökar ständigt. Som en följd av detta kommer allt fler patienter som genomgår anestesi att ha ett högt BMI. Förändringar i respiration, luftvägsanatomi och ett flertal andra fysiologiska förändringar i kroppen gör generell anestesi för patienter med fetma till en anestesiologisk utmaning. Syftet var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder anestesisjuksköterskan kan använda för att bibehålla god ventilation hos feta patienter vid generell anestesi. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet av de granskade artiklarna gav följande teman; val av ventilations strategier, val av hjälpmedel och val av patientläge. Litteraturstudiens resultat visar att anestesisjuksköterskan på ett patientsäkert sätt kan söva en fet patient om hon har kunskap om de förändringar som kräver särskild uppmärksamhet och lägger ner tid på förberedelse. Resultatet kan vara till gagn för anestesisjuksköterskor som vårdar dessa patienter inom all operationsverksamhet, då det kan bidra till en ökad vårdkvalitet och patientsäkerhet. Möjligheter och utmaningar i operationsvården kring dessa patienter är återkommande i fokus och kommer troligen att fortsätta vara så även i framtiden, därför behövs vidare forskning inom ämnet anestesiologisk omvårdnad vid fetma.

Background: Today most patients know that the risks with general anesthesia are rare but still many of them are considerably worried about the procedure. Preoperative anxiety can have a negative effect on the patients in the postoperative phase. Purpose: The purpose with this study where to examine patients that were staying at three wards in a hospital in the middle part of Sweden and see if they had anxiety about general anesthesia and why. Method: This study was based on a quantitative survey that used a convenience sample. The questionnaires were given to 38 patients at the included wards in the postoperative phase. Results: This study found that half of the participants were a little worried about the general anesthesia. None of the participants were very worried about the general anesthesia. The primary reasons for the anxiety reported by the participants were waking up during surgery, nausea, vomit and postoperative pain. Seventy-nine percent of the participants felt that they had enough information about the general anesthesia. This survey found no significant relationship between well informed patients and the degree of anxiety. Conclusion: There is some anxiety about general anesthesia. The majority of the participants were satisfied with the preoperative information. This study wants to encourage other quantitative and qualitative studies to create a better understanding why patients have this anxiety and how often patients have these emotions.

Bakgrund: Hypotermi definieras som kärntemperatur under 36,0°C. Vid anestesi störs den fysiologiska regleringen av temperatur vilket är en av orsakerna till att risken för hypotermi under operation är stor. Peroperativt sker 90 % av värmeförlusterna från huden. Patientens riskfaktorer, anestesins längd och operationstid har betydelse i utveckling av hypotermi. Patienter som genomgår öppna bukoperationer som varar länge har hög risk för att utveckla hypotermi, bland annat på grund av stor exponerad kroppsyta. Syfte: Att utvärdera olika metoder för att förebygga peroperativ hypotermi hos sövda patienter som genomgår bukkirurgi. Metod: Systematisk litteraturstudie med metaanalys. Sökningar har gjorts i databaserna PubMed, CINAHL och SCOPUS. Resultat: Totalt 21 studier har inkluderats. Alla studier hade hypoterma patienter någon gång under det peroperativa förloppet, oavsett uppvärmningsmetod. Vid jämförelse av temperatur vid operationsslut uppvisades positivt resultat för både uppvärmd koldioxid och varmluftstäcke. Konklusion: Aktiv uppvärmning med varmluftstäcke tycks vara mest effektivt och är gold standard men trots aktiv uppvärmning blir många patienter hypoterma peroperativt. Det finns flera alternativ som visat sig vara lika effektiva som varmluftstäcke, så som värmelampor, eldriven värmemadrass och aktiv värmning med varmvatten. Troligen behövs en kombination av värmande metoder för att undvika hypotermi.

Atelektaser uppstår inom tio minuter hos 90 % av alla patienter som sövs och leder till försämrad syresättning men kan även leda till postoperativa lungkomplikationer. Syftet med studien var att beskriva hur anestesisjuksköterskan med olika ventilationsstrategier kan förebygga atelektasbildning under generell anestesi. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 19 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Resultatet visar att när 100 % syrgas ges under induktionen av anestesi ökar uppkomsten av atelektaser. Om positive end-expiratory pressure (PEEP) 6-10 cmH2O används tillsammans med 100 % syrgas motverkas detta. Det är mer oklart vilken effekt PEEP har efter induktionen av anestesi. PEEP bör kombineras med rekryteringsmanöver för att effektivt motverka atelektasbildning. Olika metoder för att genomföra rekryteringsmanöver finns beskrivna men gemensamt är att topptrycket ska nå upp till cirka 40 cmH2O. Efter induktionen kan anestesisjuksköterskan även förebygga uppkomst av atelektaser genom använda 40 % syrgas. I den kliniska verksamheten saknas ofta riktlinjer för vilken ventilationsstrategi som ska användas. För att kunna arbeta preventivt med att förebygga atelektasbildning måste anestesisjuksköterskan diskutera ventilationsstrategi med anestesiläkaren innan problem med syresättningen uppstår. För framtida forskning skulle det kunna vara av intresse att undersöka hur olika ventilationsinställningar påverkar patientens upplevelse under preoxygenering.

Background Atelectasis is a commun respiratory complication related to general anesthesia and may contribute to pneumonia and acute respiratory failure. Atelectasis apear within 10 minutes after anesthetization and occur in 90% or more anesthezied patients regardless of age and gender. The aim of this study was to indentify if there are any evidence for which methods are ultimate or are most efficacious to reduce and prevent the formation of atelectasis.                                                                                                          Methods This study is a descriptive litterature study where 28 scientific studies have been indentified for review and analysis.                                                                                                               ResultsThe use of 100% oxygen during the induction of anesthesia favors the developement of atelectasis. This can be prevented by preoxygenation with oxygen content of 100% combined with a PEEP of 6-10 cmH2O. When free airway is secured, oxygenation with 100% was found to be unnecessary. In these cases the oxygen fraction could be reduced to 40%. Lungrecruitement manoeuvers have been described in different ways, however they have in common that the peak pressure should reach 40 cmH2O and this method has best efficacy when followed with a PEEP 5- 12 cmH2O. Low tidal volumes (VT 6 mL/kg) seem to be less perilous for patient with lung injuries. The use of a closed system during suction in the endotacheal tube cause less consequences in respiration and preoxygenation before suction should occur with low oxygen fraction (40-80%). However, if the patient is hypoxemic the use of 100% oxygen for preoxygenation is necessary. Prone position is a successful way to improve oxygenation in atelectatic lung areas.                                                     Conclusion The studies which have been analyzed report that nurse anesthesiologists and intensiv care nurses could prevent atelectasis by using different methods of ventilation during general anesthesia. Those nurses are responsible to have the knowledge that is needed to be able to discuss with the anesthisologist before the problems occur. / Bakgrund Atelektaser är en vanlig åkomma relaterad till generell anestesi och kan leda till lunginflammation och akuta respiratoriska komplikationer per och postoperativt. Atelektaser bildas inom 10 min efter en patients nedsövning och förekommer hos cirka 90 % av samtliga patienter oberoende av ålder och kön.                                                                         Syfte Att undersöka om det finns evidens för vilka ventilations metoder som fungerar bäst eller om någon metod är mer effektiv än de andra när det gäller att minska atelektaser och förebygga dess bildning.                                                                                           Metod studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie där 28 vetenskapliga artiklar identifierades för granskning och analys.                                                                Resultat Preoxygenering med 100% syrgas ökar uppkomst av atelektaser. Atelektasbildning kan förebyggas genom att preoxygenera med 100% samtidigt som man använder PEEP 6-10 cmH2O vid induktion av anestesi. När friluftväg är säkrad kan man minska syrgashalten ner till 40%. Lungrekryterings manöver med topptryck upp till 40cmH2O ger bäst effekt på atelektaser när den utförs med efterföljande på PEEP 5- 12 cmH2O. Användande av låga tidalvolymer (VT 6 mL/kg) är att föredra särskilt hos lungsjuka patienter. Vid sugning i endotrakeal-tub ska sugsystemet vara slutet och preoxygenering ska utföras med låga syrgas halter (40-80%) dock ej på hypoxiska patienter som kräver högre syrgas halter (100%). Bukläge är en framgångsrik metod för att förbättra ventilation i atelektatiska områden i lungorna.                                                                                                             Slutsats I de granskade studierna har det rapporterats att anestesi och intensivvårdssjuksköterskan har möjlighet att förebygga atelektaser genom att använda olika ventilationsmetoder. Det ligger i dennes ansvar att ha kunskap att kunna diskutera med ansvarig läkare innan problemet uppstår.

No description available.

Bakgrund: Hypotermi definieras som en kroppstemperatur under 36 °C. Inom operationsmiljön är ofrivillig hypotermi ett vanligt fenomen. Det finns statistik som visar att upp till 90 % av alla patienter drabbas mild hypotermi. Hypotermi delas in i tre kategorier: Mild, medel och svår hypotermi. Komplikationer av hypotermi kan leda till shivering, EKG förändringar och tidig död. Syfte: Syftet var att identifiera och utvärdera perioperativa metoder för att förhindra förekomst av oavsiktlig hypotermi hos patienter i generell anestesi. Metod: Systematisk litteraturstudie, sökningar genomförda i PubMed, Cinahl, Scopus och Web Of Science. Efter kvalitetsgranskning återstod 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: I arbetet presenteras 9 omvårdnadsåtgärder och 2 medicintekniska värme förebyggande åtgärder. I resultatet noteras en signifikant skillnad mellan aktiv och passiv förebyggande uppvärmning. Kärntemperaturen är högre intra- och postoperativt hos interventionsgruppen där aktiv åtgärd använts. Ofrivillig hypotermi ses mer frekvent vid användande av passiva åtgärder. Den effektivaste metod för att förhindra hypotermi är forcerad varmluftstäcke som skall påbörjas minst 10 minuter preoperativt. Slutsats: Genom att påbörja preoperativt uppvärmning minst 10 minuter före operationsstart ses en minskad risk för ofrivillig hypotermi. Den bästa metod för att förhindra ofrivillig hypotermi är att använda sig av varmluftstäcke satt till minst 41°C.

Bakgrund: Hypotermi är ett allvarligt problem som kan drabba patienten under den intraoperativa fasen, och kan leda till en rad olika konsekvenser såsom ökad blödningsrisk, ökad infektionskänslighet och förlängd återhämtningstid. Det finns flera metoder för att förebygga intraoperativ hypotermi, men dessa metoder har varierande effekt. Det är därför viktigt att anestesisjuksköterskan har tillräcklig kunskap om hur olika uppvärmningsmetoder optimerar kroppstemperatur intraoperativt.Syfte: Syftet var att beskriva åtgärder för att förebygga intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter i generell anestesi.Metod: Studien är genomförd som en systematisk litteraturstudie med sökning i databaserna CINAHL, PubMed och The web of Science.Resultat: Studiens resultat baseras på 14 vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Resultatet delades i två olika kategorier: aktiva uppvärmningsmetoder och passiva uppvärmningsmetoder. Aktiva uppvärmningsmetoder delades vidare i flera underkategorier: forcerad aktiv varmluft, termiska textilier, termisk madrass och uppvärmda infusioner. Resultatet visar att aktiva uppvärmningsmetoder har bättre effekt mot intraoperativ hypotermi jämfört med passiva åtgärder.Slutsats: Uppvärmningsmetoder har varierande effekt mot intraoperativ hypotermi, men aktiva uppvärmningsmetoder var mest effektiva för att förebygga intraoperativ hypotermi. Anestesisjuksköterskan måste ha kunskap om eventuella problem som kan drabba patienten under operation och vidta rätta åtgärder för att skydda patienten när patienten inte kan förmedla sig.