Bakgrund: Att vårda barn perioperativt ställer höga krav på personalens kompetens. Barn skall inom vården inte betraktas som små vuxna. Anestesisjuksköterskan behöver ha särskilda kunskaper om andning, cirkulation och farmakokinetik vid olika åldrar. Syfte: Undersöka vilka faktorer anestesisjuksköterskan betraktar som mest utmanande inför generell anestesi på mindre barn på en allmän operationsavdelning, samt undersöka sambandet mellan de betraktade utmaningarna och bakgrundsfaktorer. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med enkäter som distribuerades till anestesisjuksköterskor. Deskriptiv och statistisk analys har genomförts. Resultat: 97% av respondenterna känner någon grad av oro i samband med generell anestesi på barn. De faktorer som upplevs som mest utmanande är laryngospasm och hypoxi. Kvinnor upplever oro i högre utsträckning än män, yngre upplever mer oro än äldre och de med kortare arbetserfarenhet upplever oro i större utsträckning än dem med längre arbetserfarenhet. Konklusion: Laryngospasm och hypoxi är allvarliga tillstånd som kan förekomma vid generell anestesi på barn. Den unga och/eller oerfarne ser detta som mer utmanande än den äldre och/eller erfarne. Det är av betydelse att den erfarne medarbetaren sprider sin kunskap genom teamarbete för att den oerfarne kollegan ska kunna ge en god och säker vård / Background: Caring for children perioperatively places high demands on the staff's competence. Children should not be regarded as small adults. The nurse anesthetist needs special knowledge of breathing, circulation and pharmacokinetics at different ages. The aim: Investigate which factors the nurse anesthetist considers most challenging before general anesthesia in smaller children in a general operating department and investigate the connection between the consider challenger and background factors. Method: Quantitative cross-sectional study with questionnaires that was distributed to nurse anesthetists. Descriptive and statistical analysis has been carried out. Results: 97% of the respondents feel some degree of anxiety in connection with general anesthesia in children. The factors perceived as most challenging are laryngospasm and hypoxia. Women experience anxiety to a greater extent than men, younger experience more anxiety than elder and those with shorter work experience feel anxiety to a greater extent than those with longer experience. Conclusion: Laryngospasm and hypoxia are serious conditions that can occur during general anesthesia in children. The young and/ or inexperienced see this as more challenging than the older and/ or experienced. It is important that the experienced employee spreads their knowledge through teamwork so that the inexperienced colleague can provide good and safe care.

Ett kirurgiskt ingrepp under anestesi kan vara en stor livshändelse. Då patienten är ytterst sårbar är det viktigt att patienten upplever sig trygg. Patientperspektivet är grundläggande ur ett vårdvetenskapligt perspektiv då det är värdefullt att ha kunskap om vad som är vårdande vård och stärker hälsan hos den enskilda individen. Den perioperativa dialogen är den tid anestesisjuksköterskan och patienten delar i den pre- intra- och postoperativa fasen. Tiden är dockknapp för att inge trygghet och skapa en förtroendefull relation. Därför var det intressant att ta reda på vad patienterna fann värdeskapande i den perioperativa dialogen. Syftet var att undersöka och belysa forskningsresultat som beskriver patienters upplevelser av den perioperativa dialogen vid ett kirurgiskt ingrepp. Denna systematiska litteraturöversikt genomfördes utifrån en kvalitativ design. Ur analysen framträdde två huvudkategorier. I resultatet speglas både positiva och negativa upplevelser av den perioperativa dialogen. De positiva fynden kan ses som den optimala vårdande relationen där patienten kommer i fokus och den perioperativa dialogen tillfredsställer patientens grundläggande behov som att vara trygg, att bli sedd och vara delaktig. De negativa fynden då grundläggande behov inte tillfredsställdes visade tydligt att det brister i den vårdande relationen och att vården inte är person centrerad. I diskussionen jämförs resultatets fynd med tidigare forskning samt anestesisjuksköterskans perspektiv av den perioperativa dialogen i en vårdande relation.

Introduktion: Anestesidjup är ett uttryck för hur djupt en patient är sövd vid generell anestesi. Bedömningen av anestesidjup är främst en subjektiv kliniskt bedömning och en viktig uppgift för anestesisjuksköterskan. Anestesidjupsmonitorering är teknisk utrustning som kan användas som stöd i bedömningen av anestesidjup. Bispectral Index och Entropy är två metoder för anestesidjupsmonitorering där man med medicinteknisk utrustning läser av hjärnans aktivitet för att bedöma anestesidjup. Syfte: Syftet med denna scope review var att sammanställa och beskriva aktuell forskning om anestesidjupsmonitorering med Bispectral Index och Entropy vid generell anestesi. Metod: En scoping review utifrån 26 vetenskapliga artiklar genomfördes med stöd av Arksey och O’Malleys metodiska ramverk för scoping reviews. Huvudresultat: Bispectral Index och Entropy är signifikant samstämmiga vid generell anestesi. Användningen av BIS-övervakad anestesi när man jämförde med standardvård resulterade i lägre doser anestesimedel. De patienter med BIS-övervakad anestesi hade färre blodtrycksfall perioperativt, vaknade snabbare och upplevde färre långsiktigt negativa konsekvenser av anestesi. Slutsats: Slutsatsen är att BIS och Entropy presterar likvärdigt vid generell anestesi. Kan man implementera anestesidjupsmonitorering med BIS som den del i bedömningen av anestesidjup kan man ge säkrare och bättre vård med mindre risk för negativa peri- och postoperativa effekter och biverkningar. Det behövs mer forskning på Entropy för att kunna dra samma slutsatser som för användningen av BIS. / Introduction: Depth of anesthesia is an expression of how deeply a patient is sedated during general anesthesia. The assessment of depth of anesthesia is primarily a subjective clinical assessment and an important task for the anesthesia nurse. Anesthesia depth monitoring consist of technical equipment that can be used as support in the assessment of depth of anesthesia. Bispectral Index and Entropy are two methods for depth of anesthesia monitoring where brain activity is read to assess depth of anesthesia. Aim: The aim was to compile and describe current research on the use of depth of anesthesia monitoring with Bispectral Index and Entropy in general anesthesia. Method: A scoping review based on 26 scientific articles was carried out with the support of Arksey and O'Malley's methodological framework for scoping reviews. Main results: Bispectral Index and Entropy are significantly consistent in general anesthesia. The use of BIS-monitored anesthesia when compared with standard care resulted in lower anesthetic doses. Those with BIS-monitored anesthesia had fewer blood pressure drops perioperatively, woken up faster, and experienced less long-term negative consequences of anesthesia. Conclusion: The conclusion is that BIS and Entropy perform equally in general anesthesia. If you can implement depth of anesthesia monitoring with BIS as part of the assessment of depth of anesthesia, you can provide safer and better care with less risk of negative peri- and postoperative effects and side effects. More research is needed on Entropy to be able to draw the same conclusions as for the use of BIS.

Bakgrund: Hypotermi innebär en kroppstemperatur under 36°C och är vanligt förekommande vid kirurgi under generell anestesi. Hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer perioperativt och orsaka onödigt vårdlidande för patienter. Anestesisjuksköterskan ska ha kompetens om hur hypotermi hos vuxna vid kirurgi under generell anestesi kan förebyggas och undvikas med aktuella evidensbaserade omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva förebyggande omvårdnadsåtgärder för att undvika vårdlidande som orsakas av hypotermi hos vuxna patienter som genomgår kirurgi under generell anestesi.Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats som inkluderade 18 artiklar. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Resultatet utfördes med induktiv analys samt en narrativ syntes. Resultat: I litteraturstudien framkom omvårdnadsåtgärder som kategorier mot att minska vårdlidande genom förebyggande av hypotermi, dessa var passiva och aktiva värmemetoder. Den aktiva värmemetoden, såsom värmetäcke, i kombination med andra aktiva värmemetoder minskade förekomsten av hypotermi jämfört med passiva värmemetoder. Patienter upplevde även ökad subjektiv känsla av värme och hade mindre förekomst av frossa med aktiv värmemetod jämfört med passiv värmemetod. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver använda aktiva värmemetoder perioperativt då värmemetoden signifikant minskar och förebygger hypotermi och vårdlidande för patienten. Genom att ge god vård och tillgodose patientens grundläggande behov i upprätthållande av normal kroppstemperatur, kan vårdlidande i form av frossa och obehagskänsla av kyla postoperativt lindras och undvikas.

Bakgrund: Intraoperativ hypotermi definieras som en kärntemperatur <36°C och är vanligt förekommande i samband med generell anestesi. Hypotermi kan leda till komplikationer i form av svår sårläkning, koagulationsrubbning samt kardiovaskulära händelser. Anestesisjuksköterskan har en skyldighet att arbeta patientsäkert och förebygga vårdskada. Genom ökad kunskap kan intraoperativ hypotermi förebyggas. Syfte: Syftet var att beskriva förebyggande åtgärder för att motverka intraoperativ hypotermi i samband med generell anestesi hos vuxna patienter. Metod: En litteraturöversikt med systematisk sökning. Litteratursökningen utfördes i tre databaser, PubMed, Cinahl samt Web of Science, och resulterade i att 18 kvantitativa artiklar inkluderades i resultatet. Resultat: Två huvudkategorier identifierades, passiva och aktiva åtgärder med fyra subkategorier. De subkategorier som framkom till passiva åtgärder var läkemedel och termisk dräkt och de subkategorier som framkom till aktiva åtgärder var aktivt forcerad luftvärme och värmefilt. Aktiva åtgärder framkom som den mest effektiva behandlingen mot intraoperativ hypotermi medan passiva åtgärder hade sämre effekt. Slutsats: Aktiva åtgärder minskade incidensen för intraoperativ hypotermi i större utsträckning jämfört med passiva åtgärder. En kombination av pre- och intraoperativ uppvärmning gav den mest optimala kärntemperaturen. Genom att implementera resultatet i den dagliga verksamheten inom anestesisjukvård kan intraoperativ hypotermi förebyggas och såldes öka patientsäkerheten. / Background: Intraoperative hypothermia is defined as core temperature <36°C and is commonly associated with general anesthesia. Hypothermia can lead to complications such as delayed wound healing, coagulation disturbances, and cardiovascular events. The anesthesia nurse has a responsibility to work safely for the patient and prevent harm. Increased knowledge can help prevent intraoperative hypothermia. Purpose: The aim was to describe preventive measures to counteract intraoperative hypothermia in adult patients undergoing general anesthesia. Method: A Literature review with systematic search. The literature search was conducted in three databases, PubMed, Cinahl, and Web of Science, resulting in the inclusion of 18 quantitative articles in the findings. Results: Two main categories were identified, passive and active measures, each with four subcategories. The subcategories that emerged for passive measures were medication and thermal blanket, while the subcategories for active measures were actively forced air heating and warming blanket. Active measures emerged as the most effective treatment against intraoperative hypothermia, while passive measures had poorer efficacy. Conclusion: Active measures reduced the incidence of intraoperative hypothermia to a greater extent compared to passive measures. A combination of pre- and intraoperative warming achieved the most optimal core temperature. Implementing these findings into daily practice in anesthesia care can prevent intraoperative hypothermia, thus enhancing patient safety.

Bakgrund: Halsont och heshet är några av de vanligaste postoperativa komplikationerna hos patienter som erhållit endotrakealtub eller larynxmask under generell anestesi. Syfte: Att kartlägga anestesisjuksköterskans perioperativa åtgärder för att förebygga och lindra patientens postoperativa halsont och heshet. Metod: En litteraturöversikt med deskriptiv design. Resultat sammanställdes utifrån 18 granskade artiklar av kvantitativ ansats, eftersökta i databaserna PudMed och Cinahl. Resultat: Litteraturöversikten visade flertalet åtgärder som kunde minska både incidens och svårighetsgrad av postoperativ halsont och heshet. En mindre endotrakealtub, användning av kontinuerlig tryckregulator, administrering av glukokortikoider och användning av larynxmask gav minskad incidens av halsont och heshet. Även videolaryngoskop, minskad kraft vid extraktion av ledare och vissa naturläkemedel visade sig minska incidensen. Åtgärderna visade på goda effekter i nära anslutning till operationen och inom första postoperativa dygnet, emellertid gav få artiklar resultat med bibehållen effekt över tid. Slutsats: Studien gav goda indikationer för åtgärder som kunde minska patienters förekomst av halsont och heshet och därigenom deras lidande. Resultatet visade på stor spridning vilket gjorde det svårt bedöma vilka åtgärder som var lämpliga att applicera i kliniken. Att minska storleken på endotrakealtuben och använda larynxmask när operationen tillåter var åtgärder som ansågs användbara. Även användning av glukokortikoider/antiinflammatoriska läkemedel samt att i större utsträckning utnyttja videolaryngoskopstekniken ansågs som adekvata åtgärder för att minska patientens lidande orsakat av postoperativ halsont och heshet. / Background: Sore throat and hoarseness are some of the most common postoperative complications in patients receiving endotracheal tube or laryngeal mask during general anesthesia. Aim: To investigate the anesthetic nurse's perioperative measures to prevent and alleviate the patient's suffering from postoperative sore throat and hoarseness. Method: A literature review with descriptive design. Results were compiled based on 18 articles of quantitative approaches, requested in the databases PudMed and Cinahl. Result: The literature review showed several measures that could reduce both incidence and severity of postoperative sore throat and hoarseness. A minor endotracheal tube, the use of continuous cuff pressure regulator, administration of glucocorticoids and use of laryngeal mask reduced the incidence of sore throat and hoarseness. Also, video laryngoscopes, reduced force when extracting stylet removal and some herbal medications seemed to give good results in reducing the incidence. The measures showed good effects close to surgery and within the first postoperative day, however, few studies gave results with retained effect over time. Conclusions: The study provided good indications for measures that could reduce patients' incidence of sore throat and hoarseness and thereby their suffering. The results showed a large spread, which made it difficult to assess which measures were suitable for application in the clinic. Reducing the size of the endotracheal tube and using the laryngeal mask when the operation allows was implications that considered useful. Also, the use of glucocorticoids / anti-inflammatory drugs and to a greater extent utilizing the video laryngoscope technique was considered adequate measures to reduce the suffering of patients caused by postoperative sore throat and hoarseness.

<p>The aim of the study was to describe how anaesthetic nurses, within both advanced beginner and expert levels, experience their professional role as they perform a general anaesthetic.</p><p>The study had a descriptive design with a qualitative approach in which ten advanced beginners- and ten expert anaesthetic nurses from an operating theatre and an ambulatory surgical ward at a hospital located in the middle of Sweden, participated. All data was collected in an interview with semi-structured questions which focused on how the anaesthetic nurses experience their work. The data were analysed with qualitative content analysis. The results are presented in categories and themes. The themes were formed from the categories. Themes for the advanced beginners were: <em>support develops self confidence that gives the feeling of satisfaction</em> and <em>lack of support impedes further development of independency and gives the feeling of insecurity</em>. Themes for the experts were: <em>experience and new challenges in a supported environment give satisfaction</em> and <em>lack of support and own insecurity give dissatisfaction</em>. The advanced beginners described their experiences in a more descriptive way, while the experts had more difficult to describe what they experienced. The advanced beginners wanted more support from their colleagues while the experts wanted to be more independent and were also more confident in their professional role.</p> / <p>Syftet med studien var att beskriva hur anestesisjuksköterskor på avancerad nybörjarnivå respektive expertnivå upplever sin yrkesroll vid generell anestesi. Studien hade en deskriptiv design med kvalitativ ansats där tio avancerade nybörjare respektive tio expert anestesisjuksköterskor, från en allmän operations avdelning och en dagkirurgisk avdelning vid ett Mellansvenskt sjukhus, deltog i studien. Data samlades in via halvstrukturerade intervjufrågor som inriktade sig på anestesisjuksköterskors upplevelser av sitt arbete. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas utifrån kategorier som bildade olika teman. Teman som för avancerade nybörjare var <em>stöd utvecklar självförtroende som ger en känsla av tillfredställelse</em> samt <em>brist på stöd hindrar utvecklingen av självständighet och ger känsla av osäkerhet</em>. Teman för experterna var <em>erfarenhet och nya utmaningar i en stödjande miljö ger tillfredställelse</em> samt <em>bristande stöd och egen osäkerhet ger otillfredsställelse</em>. Avancerade nybörjarna beskrev sina upplevelser på ett mer beskrivande sätt medan experterna hade svårare att beskriva vad de upplevde. Avancerade nybörjarna ville ha mer stöd medan experterna ville vara mer självständiga och var mer trygg i sin yrkesroll.</p>

The aim of the study was to describe how anaesthetic nurses, within both advanced beginner and expert levels, experience their professional role as they perform a general anaesthetic. The study had a descriptive design with a qualitative approach in which ten advanced beginners- and ten expert anaesthetic nurses from an operating theatre and an ambulatory surgical ward at a hospital located in the middle of Sweden, participated. All data was collected in an interview with semi-structured questions which focused on how the anaesthetic nurses experience their work. The data were analysed with qualitative content analysis. The results are presented in categories and themes. The themes were formed from the categories. Themes for the advanced beginners were: support develops self confidence that gives the feeling of satisfaction and lack of support impedes further development of independency and gives the feeling of insecurity. Themes for the experts were: experience and new challenges in a supported environment give satisfaction and lack of support and own insecurity give dissatisfaction. The advanced beginners described their experiences in a more descriptive way, while the experts had more difficult to describe what they experienced. The advanced beginners wanted more support from their colleagues while the experts wanted to be more independent and were also more confident in their professional role. / Syftet med studien var att beskriva hur anestesisjuksköterskor på avancerad nybörjarnivå respektive expertnivå upplever sin yrkesroll vid generell anestesi. Studien hade en deskriptiv design med kvalitativ ansats där tio avancerade nybörjare respektive tio expert anestesisjuksköterskor, från en allmän operations avdelning och en dagkirurgisk avdelning vid ett Mellansvenskt sjukhus, deltog i studien. Data samlades in via halvstrukturerade intervjufrågor som inriktade sig på anestesisjuksköterskors upplevelser av sitt arbete. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas utifrån kategorier som bildade olika teman. Teman som för avancerade nybörjare var stöd utvecklar självförtroende som ger en känsla av tillfredställelse samt brist på stöd hindrar utvecklingen av självständighet och ger känsla av osäkerhet. Teman för experterna var erfarenhet och nya utmaningar i en stödjande miljö ger tillfredställelse samt bristande stöd och egen osäkerhet ger otillfredsställelse. Avancerade nybörjarna beskrev sina upplevelser på ett mer beskrivande sätt medan experterna hade svårare att beskriva vad de upplevde. Avancerade nybörjarna ville ha mer stöd medan experterna ville vara mer självständiga och var mer trygg i sin yrkesroll.

Bakgrund: Rädsla och oro inför en operation och inför generell anestesi förekommer i högre grad hos kvinnor än hos män. Dessutom beskrivs ofta litotomipositionen som en otrygg upplevelse av kvinnor vid vaginala undersökningar. Vid vaginala operationer ligger kvinnor i denna position och det är rimligt att anta att det även i denna situation kan påverka trygghetsupplevelsen. Det finns många fördelar med att genomföra gynekologiska operationer vaginalt jämfört med abdominella eller laparoskopiska operationer och blir alltmer en vanligare operationsmetod. Det är av betydelse att kvinnor känner trygghet och välbefinnande inför operationen, inte minst för att de ska kunna återhämta sig optimalt postoperativt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors perioperativa upplevelser av trygghet vid vaginala operationer under generell anestesi. Metod: Kvinnor intervjuades genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av tre stycken kategorier: Att ha någon närvarande som ser en genom operationens alla delar; Att någon berättar vad som ska ske och att få tillräckligt med information; och Att få känna sig skyld och påklädd då man är i en utsatt situation. Slutsats: Kvinnor upplevde både trygghet och otrygghet perioperativt vid vaginala operationer under generell anestesi. Ögonkontakt och beröring samt att informera kvinnor vad som ska ske ökade trygghetskänslan. Att inte få tillräckligt med information både pre-, intra- och post-operativt uppfattades som otryggt. Gynställningen upplevdes som ett orosmoment och skapade otrygghet hos kvinnor där de påtalade vikten av att bli sövd innan positionering

Bakgrund: Inför generell anestesi upplever många patienter en känsla av oro och rädsla. Anestesisjuksköterskan har ett viktigt ansvar i mötet med patienter för att skapa tillit, förtroende och trygghet mellan patient och anestesisjuksköterska. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva vad patienter känner oro för inför generell anestesi med utgångspunkt från två frågeställningar. Vad är det patienter oroar sig för inför generell anestesi? Och vilka faktorer påverkar risken att uppleva oro inför generell anestesi? Metod: Utifrån syftet och dess frågeställningar utfördes en systematisk litteraturstudie där litteratursökningen gjordes i PubMed och Cinahl. Utifrån sökningen inkluderades 18 vetenskapliga artiklar, av både kvantitativ och kvalitativ design. Dessa analyserades i fyra steg som innebar reduktion av data, att skapa en översikt, att göra jämförelser samt att dra slutsatser och verifiera. Resultat: Oro och rädsla är vanliga känslor som förekommer inför generell anestesi. Patienterna var främst oroliga för att dö under anestesin, att vakna upp under anestesi, att uppleva smärta samt att förlora kontrollen. Riskfaktorer för oro som identifierades var kvinnligt kön, ålder under 45 år, lägre utbildningsnivå samt långa väntetider och operationstid sent på dagen. Tidigare erfarenheter av operationer visade sig vara en skyddande faktor.  Slutsats: Studien visar att de flesta patienter upplever oro och rädsla inför generell anestesi. För att minska känslan av otrygghet är det viktigt att patienten känner att anestesipersonalen har sitt fokus på patienten. Detta skapar tillit, förtroende och trygghet hos patienten. Information är en viktig del av omhändertagande och genom att se till att ha välinformerade patienter skapas förutsättningar för att patienterna upplever mindre oro och rädsla. För att minska graden av oro och rädsla inför generell anestesi bör anestesisjuksköterskan visa på ett genuint sätt att de finns där för patienten och att patienten får känna att de är i personalens fokus hela tiden.