Syftet med denna kunskapsöversikt är att redogöra för vilka arbetsformer som presenteras i forskning som gynnsamma för elever i matematiksvårigheter i årskurserna F-3. För att kunna besvara detta krävs inledningsvis en redogörelse för vilka olika former av matematiksvårigheter som skrivs fram i forskning som förekommande i årskurserna F-3. Syftet har således delats in i två frågeställningar: Vilka olika former av matematiksvårigheter presenteras i forskning, och vilka förklaringar redogörs för varför elever hamnar i matematiksvårigheter? Samt vilka arbetsformer skrivs fram i forskning som gynnsamma för elever i matematiksvårigheter?  Metoden som användes för att finna adekvat forskning var i största utsträckning en datorbaserad litteratursökning, men även manuella sekundärsökningar tillämpades som metod. För att finna relevant forskning att belysa i kunskapsöversikten söktes med hjälp av adekvata nyckelord flertalet forskningsrapporter, doktorsavhandlingar och artiklar upp via databaserna SwePub och ERC. Dessa granskades och säkerställdes att de var av vetenskaplig karaktär. Vidare undersöktes källornas referenslistor i den utvalda forskningen, vilket utmynnade i ett antal sekundärkällor av relevans för kunskapsöversiktens frågeställningar. Som stöd för våra val av källor har Backman (2016) och Östlundh (2017) varit till stor hjälp.  Resultatet av den litteratursökning som gjorts mynnade ut i relevant forskning som användes och gav svar på kunskapsöversiktens frågeställningar. Kunskapsöversiktens resultat är tematiskt och uppdelat i två huvudfrågor vilka kom att sätta grunden för rådande underrubriker. Resultatet presenterar specifika- och generella matematiksvårigheter samt särskilda utbildningsbehov i matematik (SUM). Resultatet redogör för kognitiva, medicinska, pedagogiska, känslomässiga och miljömässiga förklaringar och faktorer som beskriver varför elever hamnar i matematiksvårigheter. Det framgår även i resultatet flertalet gynnsamma arbetssätt för elever i matematiksvårigheter. I resultatet redovisas: Inkludering, intensivundervisning, kooperativt arbete, formativ bedömning, högläsning, samt läsplatta. Slutsatsen av resultatet påvisar att det finns flertalet lämpliga metoder för att arbeta med elever i matematiksvårigheter. I slutsatsen redogörs även för eventuella konsekvenser av de olika arbetsformerna.  Nyckelord: Dyskalkyli, generella matematiksvårigheter, inkludering, kooperativt arbete, matematiksvårigheter, specifika matematiksvårigheter, SUM, särskilt stöd

I detta examensarbete var syftet att undersöka vilka uppfattningar som finns kring dyskalkyli bland några verksamma pedagoger och hur dessa uppfattningar förhåller sig till forskning inom området dyskalkyli. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet ligger i de kognitiva teorierna och i förhållningssätt till dyskalkyli som finns i forskningen.Datainsamlingen har bestått av kvalitativa forskningsintervjuer med sex pedagoger; fyra matematiklärare och två specialpedagoger, där deras uppfattningar av dyskalkyli har undersökts.Det som framkom i resultatet är att få av pedagogerna har kommit i kontakt med någon elev som diagnostiserats med dyskalkyli och kunskapen om begreppet dyskalkyli var generellt bristfällig bland pedagogerna. Dock hade specialpedagogerna mer kunskap om dyskalkyli än matematiklärarna. Förhållningssättet till dyskalkyli varierade bland pedagogerna. En del av pedagogerna ansåg att många elever kunde passa in på kriterierna för dyskalkyli där de såg fördelar med att använda dyskalkyli som en diagnos, eftersom den kunde användas för att få mer resurser. Däremot såg de andra pedagogerna en risk i att man fastnade i att diagnosen gällde svårigheter inom matematiken och kunde förbise att svårigheterna även påverkar andra ämnen.Slutsatser som kunde dras av studien är att pedagogerna hade svårt att skilja på dyskalkyli och generella matematiksvårigheter, vilket även tidigare forskning visar på. De flesta pedagogerna ställde sig kritiskt till dyskalkyli eftersom att det fortfarande saknas en tydlig definition av begreppet. Därför kan värdet av att använda dyskalkyli som en diagnos ifrågasättas eftersom det inte är meningsfullt att sätta en diagnos om det inte finns en tydlig bild av dels vad dyskalkyli är och dels vilka arbetsmetoder och material som förespråkas gällande elever med dyskalkyli.

Barns matematiska utveckling börjar redan i spädbarnsåldern. När eleverna kommer till skolan kommer de med skilda förkunskaper, förutsättningar och behov. Utifrån detta bör undervisningen inte utformas lika för alla elever. Begreppet matematiksvårigheter är svårdefinierat enligt flera forskare (Stockholms läns landsting, 2015; Östergren, 2013). Syftet med denna studie är att bidra till ökad förståelse kring matematiksvårigheter. Detta gör vi genom att studera lärares tolkning av begreppet matematiksvårigheter samt hur detta gestaltar sig i undervisningen och hur det hanteras av undervisande lärare. Vi ville också undersöka vilka faktorer lärarna lyfte som de uppfattade hade en påverkan på elever i matematiksvårigheter. Syftet är också att belysa pedagogernas erfarenheter kring det specialpedagogiska stödet för elever i behov av särskilt stöd i matematik.Studien är en kvalitativ intervjustudie där elva semistrukturerade intervjuer har genomförts i olika stadier i grundskolan med lärare med olika lång yrkeserfarenhet. En tematisk analys har använts för att utröna väsentliga data och där resultatet från studien påvisar förbättringsområden i matematiklärares kunskapsbas när det kommer till samstämmighet hur matematiksvårigheter definieras och kan upptäckas. Det framkom ett varierat synsätt hur matematiksvårigheter gestaltar sig och hur ett arbete utifrån elever i matematiksvårigheter kan bedrivas. I vår studie framkom även att vissa av informanterna saknar önskvärd tillgång till specialpedagogiskt stöd som i sin tur kan bidra till en mer likvärdig utbildning för eleverna.