Mitt syfte med den här uppsatsen är att visa att ordet geni är mer än bara ett ord utan också ett uttryck som bär med sig ett system av maktstrukturer som är djupt rotat inom konstens historia. Jag vill också visa hur begreppet ”det konstnärliga geniet ” verkar i bildämnet i det obligatoriska skolväsendet idag, ur ett pedagogiskt perspektiv. Jag börjar med att undersöka begreppet geni utifrån kategorierna; kön, sexualitet, klass, etnicitet, medium, teknik och kontext. I min undersökning jämför jag begreppet med grundskolans kursplan i bild och lokala kursplaner i bild. Sedan går jag in på resultatet av en workshop på Konstfack där jag bad sju bildlärarstudenter att tolka olika citat från kursplanen. Jag berättar att det finns en skillnad med vad skolverket menar med kursplanens text och hur bildlärare och blivande bildlärare tolkar texten. I min gestaltning fortsätter jag att undersöka geniet och gör parafraser av sju stycken vanligt förekommande mästerverk i bildundervisningen genom att använda det individuella verkets och den kanoniserade konstens motsatser. Jag redogör gestaltningsprocessen och klargör min olika val i gestaltningens transformeringar. I slutdiskussionen diskuterar jag att vi i bildundervisningen riskerar att använda ett mycket exkluderande begrepp som norm och om kursplanen behöver förtydligas för att underlätta för bildlärare att våga ta in andra konstnärer, konstverk och tekniker i undervisningen. / BI / Konst

Syftet med studien var att analysera hur det kvinnliga geniet liksom kvinnlig genialitet representeras i Netflix-serien The Queen’s Gambit genom protagonisten Beth Harmon. På studien tillämpades en representationsanalys som utgår ifrån Stuart Halls representationsteori, och hade som utgångspunkt i feministisk filmteori med en queerteoretisk ingång. Vad som framkom i min analys var att det kvinnliga geniet/kvinnlig genialitet utgår ifrån normen om att genialitet är en manlig egenskap i enlighet med “brilliance=male”-stereotypen och att kvinnor med genialitet därav betraktas som anomalier. Detta förstärktes genom att Beth Harmon, det kvinnliga schackgeniet, gestaltas som dysfunktionell och avvikande i kontrast till dels de övriga kvinnliga karaktärerna, dels de manliga schackgenierna i serien. Därutöver identifierades ett mönster vari de manliga karaktärerna representeras genom hjälpsamma och villkorslöst generösa karaktärsdrag, medan majoriteten kvinnliga karaktärer framställs som avundsamma, maliciösa och bristfälliga.