Detta är en studie om hur lärare uppfattar och arbetar med problemlösning. För att undersöka detta har en enkät använts som har delats på Facebook och mejlats ut till närliggande skolor. 34 lärare svarade på enkäten. Resultatet visar på att lärare i stort sett är eniga om hur de uppfattar problemlösning men även hur de arbetar med det. Slutsatsen som dras är att lärares uppfattning av problemlösning till största del är densamma som definitionerna i forskningen. Lärare uppger att de arbetar med problemlösning i en varierad grad. Vissa lärare arbetar med att modellera och visa elevlösningar varje dag medan andra aldrig gör det.

Med bakgrund i de svårigheter som finns i att skapa en undervisning som utmanar deelever som är i behov av extra utmaning i matematikundervisningen syftar föreliggandefallstudie till att skapa förståelse för hur en undervisning genom problemlösning kanutmana elever med fallenhet för matematik i årskurs 1. Fallstudien prövar Wood,Wiliams och McNeal (2006) antaganden om att interaktionen påverkar elevernasmatematiska tänkande, med ett ramverk av Cobb och Yackel (1996) som analysverktyg.Fallstudien undersöker därmed hur normer kommer till utryck i interaktionen och hurinteraktionen i sin tur påverkar utmaningsmöjligheterna genom högre tänkande för enelev med fallenhet för matematik. Datainsamling sker genom film och ljudinspelningar ien spetsgruppsundervisning och i en ordinarie matematikundervisning samt genomintervjuer med undervisande lärare och utvald elev. Resultatet visar att trots sammalärare med sin syn på den allmänna matematiska aktiviteten kan både lärarens sätt attorganisera diskussioner och interagera i klassrummet utveckla olika sociomatematiskanormer som i sin tur ger olika möjligheter för högre tänkande. Resultatet stödjer Woodet al. (2006) argument om att fler möjligheter för högre tänkande skapas om eleverna fårdiskutera hur de tänker samt argumentera för varför.