Svenska fjällområdet är välbesökt av både utländska och svenska turister. Kalfjällen och det öppna landskapet utgör en omtyckt vandringsmiljö och de alpina skidområdena har årligen miljontals besökare. Klimatförändringarna diskuteras flitigt idag och fjällområdet står inför enförändring. Djur- och växtarter flyttar norrut och kalfjällen växer igen. Den alpina skidsäsongen förväntas bli kortare, vilket får ekonomiska konsekvenser för de berörda verksamheterna. Skistar AB, som är den dominerande aktören inom alpin verksamhet i Norden, ökar ständigt användandet av snökanoner för att säkerställa skidsäsongen. I samband med detta ökar vatten- och energianvändningen och utsläppen. Företaget vill kunna bli ett alternativ för de turister som väntas lämna skidåkningen i Alperna på grund av snöbrist. Framtidens klimat kan komma att kräva ännu mer av de alpina verksamheterna och de berörda kommunerna för att behålla en högbesöksfrekvens. Expansionen av områden som till exempel Sälen och Åre är idag enorm, och stora planer finns för ytterliggare utbyggnader för framtiden. För att ha en hållbar utveckling av dessa områden så kan samspelet mellan kommuner och företag handla om att förändra verksamheten så att den blir bättre anpassad till ett framtida klimat.

Syftet med denna uppsats är dels att belysa kartans möjliga dimensioner i undervisningen, se hur eleverna upplever kartarbetet samt se vad läroplanen och kursplanerna säger om kartarbetet. Då läroplaner och kursplaner ändras med tiden var det också intressant att se om det har skett någon förändring över tid gällande kartografin. För att nå mitt syfte genomförde jag en empirisk undersökning. Totalt 60 elever fick genomföra en enkätundersökning samt en kartuppgift. Elevernas undervisande geografilärare intervjuades därefter, detta för att få en djupare förståelse för hur eleverna hade svarat på undersökningen. Det visade sig att de flesta eleverna hade en god attityd till geografiämnet och kartarbetet och att deras kartkunskaper var relativt bra. Hur mycket kartan användes i undervisningen och vilken typ av kartor som tillämpades var dock något som varierade väldigt mycket. Eleverna som använde kartor mycket i undervisningen visade att de hade mer förtrogenhet med kartan under uppgiften som genomfördes.

No description available.

Syftet med denna uppsats har varit att jämföra skolor i glesbygd med skolor i större tätorter avseende skolornas kontakter med omvärlden inom undervisningen i samhällsorienterande ämnen. Jag har begränsat mig till årskurs 7-9 i kommunala skolor. Undersökningen får betraktas som en fallstudie då jag undersökt sju glesbygdsskolor och sju skolor i större tätorter och då använt mig av en frågeenkät vilken jag skickat ut till undervisande lärare i samhällsorienterande ämnen. Jag ville få svar på om man kan se några skillnader mellan skolor i glesbygd och skolor i större tätorter när det gäller skolornas kontakter med omvärlden samt om kontakterna har ökat minskat eller varit konstanta under den senaste tioårsperioden och vad eventuella förändringar kan bero på. Jag ville även ta reda på om lärarna upplever några hinder och om så är fallet vilka hinder för kontakter. Min teoretiska utgångspunkt har varit tankar och teorier från Freinet men även till viss del Vygotskij samt några av deras efterföljare vilka starkt har betonat hur viktigt det är att skolan samverkar med det omgivande samhället på olika vis i elevernas utbildning. När jag studerade tidigare forskning fann jag att det fanns mycket få forskningsrapporter inom området och att forskarna kommit till olika slutsatser huruvida det är en fördel eller nackdel för en skola om den ligger i en större tätort eller i en glesbygd för att på ett tillfredsställande vis kunna samverka med det omgivande samhället. Min studie har inte visat på några större skillnader mellan glesbygdsskolor och tätortsskolor avseende graden av kontakter. Frekvensen av sådant som besökande föredragshållare och exkursioner/utflykter är något högre bland glesbygdsskolorna men i de flesta fallen är det inte fråga om årligt återkommande inslag utan mer av tillfällig art. Det finns flera skolor i både glesbygd och tätort som inte genomfört något av detta. Avseende studiebesök så har de flesta skolorna genomfört sådana under senare år och här är det i stor utsträckning årligen återkommande sådana. Tätortsskolorna besöker i högre utsträckning museer och teatrar medan glesbygdsskolorna i högre utsträckning besöker industrier. Vanligtvis har eleverna tre eller fyra veckors prao under årskurs 7-9 men det finns avvikelser. En glesbygdsskola har gjort prao frivillig och under förutsättning att föräldrarna står för kostnaderna för exempelvis boende. När det gäller huruvida kontakterna ökat, minskat eller varit konstanta under de senaste tio åren så varierar svaren. Endast en skola (glesbygdsskola) uppger att kontakterna ökat. Nästan samtliga skolor ser tidsbristen som en starkt begränsande faktor för kontakter med omvärlden och en stor andel av skolorna ser ekonomin som ett hinder. Sammanfattningsvis kan sägas att man inte kan finna några större skillnader beroende på om skolan ligger i glesbygd eller i en större tätort.

The case method is a relatively new pedagogical method in Sweden that is based on students exercising their skills in the analysis of complex situations and problems that are based in reality and that help students to see a broader perspective and context. The purpose of this study has been to investigate, through interviews with students and teachers, the advantages and disadvantages of the case method in teaching geography. The results of the study show that both teachers and students share almost the same opinion. The conclusion is that the case method is a didactic method that is well suited for teaching geography, as it is based on reality and develops the students’ ability to analyze, argue and find solutions in several areas within the subject of geography. If a student is strong in these skill areas they can really benefit from the application of the case method in the teaching of geography, but for students who are weaker in these skills, the case method can be a disadvantage

Language is an important indicator of the interdisciplinarity of a certain subject. Therefore this study evaluates the use of central geographical words and concepts, by teachers and students, in seven communal, non-optional subjects in a Swedish upper secondary school. This study provides results after observations of seven subjects on seven occasions, at one upper secondary school. This study shows that by a method of observation, central geographical concepts were used by teachers and students at various extents. Furthermore, the observations provide results of the concept use by over 100 students and 12 teachers. It provides information about statistical evidence that fewer students enroll in Geography studies, it also shows that the decrease in girls are more severe than the decrease in boys. Combined the statistics and observations will show in what way geographical concepts are used in other subjects at a school in upper secondary school in Sweden. Lastly, it provides a base for further studies about the interdisciplinarity of geography as a subject.

Debatten kring skolan har varit intensiv de senaste åren allt sedan svenska skolresultat börjat sjunka i internationella resultatjämförelser. Samtidigt som vi jämför oss allt mer med andra länder ökar globaliseringen, kommunikationerna och samhällsutvecklingen. Allt går mycket snabbare och samhällsutvecklingen är idag nästan omöjlig att förutspå. Med tanke på att det tillkommit en ny läroplan med nya kursplaner för både grundskolan och gymnasiet de senaste åren är det intressant att undersöka hur dessa kursplaner svarar upp till dessa samhällsförändringar. Tänkbart är att det krävs nya förhållningssätt och synsätt på utbildning och till kunskap. Denna uppsats undersöker om det finns någon skillnad mellan kursplanen för geografi i Lpo94 och Lgr11. Eftersom många av dagens samhällsproblem rör frågor om hållbar utveckling, miljö eller levnadsvillkor är det intressant att studera vilka meningserbjudanden som finns i kursplanerna i Lpo94 och Lgr11. Utifrån tre olika analysverktyg jämförs kursplanernas utbildningsfilosofiska meningserbjudanden, vilka kunskapsteoretiska anspråk kursplanerna gör samt vilket innehållsval som prioriteras. Efter genomförd analys går det att konstatera att Lgr11 är mer socialkonstruktivistisk än Lpo94 även om de båda har essentiella anspråk. Förvånansvärt nog innehåller Lpo94 fler ämnesteoretiska kunskaper än Lgr11 medan den senare kursplanen bättre redogör för praktiska kunskaper. Innehållet är i mångt och mycket lika i stora delar av kursplanerna men Lgr11 förespråkar mer tvärvetenskaplig geografiundervisning där eleverna får tolka, värdera och kritiskt granska olika källor och metoder. Detta anses bland annat vara bra kunskaper för det framtida samhället.

Policy makers, regional planners and the like have long tried in vain to come up with both economically profound and comprehensive regional policies. These policies are extremely important to achieve de- velopment goals in the European Union, which is why regulations for economic convergence and in- creasing competitiveness of regions are critical. Nowadays, technological progress poses new tasks for policy makers, as economic production shifted from industrial towards knowledge intensive processes. Therefore, it is widely accepted that knowledge is the new trigger of regional economic performance. Yet, established knowledge assets, such as creativity, human capital and entrepreneurship are scarcely studied jointly in research practice. This leaves the scientific community with a fragmented understand- ing of this topic, and can cause considerable confusion among policy makers. The aim of this paper is twofold. First, on the conceptual front, it investigates the role of knowledge assets for regional performance. The major question in this regard is whether the more recent creative class approach outperforms conventional human capital measures. Secondly, the paper aims to clarify both the significance of selecting regional performance indicators and the role of regional hierarchy. Work undertaken in this regard uses various indicators interchange- ably and often fails get to the bottom of what the choice of the indicator means for their approach. By the same token, there are persistent uncertainties about the choice and the relevance of regional units for spatial econometric analysis. Therefore, the analysis tries to study the consequences of choosing specific indicators and regional units. Using a general spatial model, the paper estimates a Cobb-Douglas production function of the economic performance of 290 Swedish municipalities between 2009 and 2014. With this mathematical approach, spatial autocorrelation and spatial error disturbances are eliminated, allowing for more comprehensive and spatially robust results. By doing so, multiple variables representing human capital, creativity, entre- preneurship and innovative activities are examined and compared across four models varying on re- gional scale and output indicators. This approach also controls for a set of industrial and socio-economic features of the regional environment. The study found significant differences for varying regional levels and performance indicators. Moreover, creativity, narrowly defined, seems to be most strongly linked to regional performance outperforming other variables, including human capital measures.

A new capitalistic era known as the knowledge economy has emerged since the middle of the 20thcentury, identified by ‘knowledge-based work’ and ‘immaterial labor’ generating innovation inleading-edge sectors, and recognized as a driver for economic change and future growth. As aspatial consequence, the importance of regions as economic entities has increased. Where regionsoften are dependent on innovative activities to generate competitive advantage and prospect. Topromote a socially inclusive regional economic development, scholars stress the significance of addressing issues of gender, particularity in male-dominated occupations such as knowledge-intensive industries, where masculine cultures tend to be deeply rooted. However, the regional learning and innovation literature is criticized for being firm-centric, gender-blind and ignoringthe wider existence of the knowledge worker, thus reproducing patterns of gender constraintssuch as barriers of equal advancements, discriminatory practices and social exclusion. This thesisaims to address these ignored issues by conducting a social network analysis on formal andinformal network within firms in the knowledge economy, and examine how individual characteristic might affect a workers position within these networks. A case study of Umeå ICT-industry was carried out where intra-firm social networks were analyzed of 16 firms and 204 workers. The result from the analysis indicates that female knowledge worker tends to be sociallyexcluded within the informal network of these firms, while at the same time more dependent ona well-connected social position to be able to advance to a more influential position within firm’sformal networks. These findings support earlier claims that there is a need to incorporate a genderperspective into future research agendas as well as regional economic policymaking.

No description available.