<p>Syftet med denna studie var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor har om äldre över 65 år med depression. Studiens syfte var även att beskriva vad som finns i litteraturen om depression hos äldre över 65 år. Depression hos äldre är vanligt, underdiagnostiserat och inkorrekt behandlad. Den orsakar dåligt välbefinnande och ökar vårdtyngden och dödligheten.</p><p>Studien är en beskrivande litteraturstudie baserad på arton vetenskapliga artiklar. Litteratursökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed samt manuellt i Högskolans bibliotek. De utvalda artiklarna har sammanställts, analyserats, granskats och kvalitetsbedömts. Depression ökar med åldern i allmänhet och bland sjukhemspatienter i synnerhet, vilket beror på sambandet mellan institutionaliserings- och åldrandeprocessen. Sjuksköterskor har svårt att korrekt identifiera depression hos äldre, vilket utgör ett betydande hinder för behandling. Depressionsträningsprogram kan öka kunskapen om depression hos äldre, och därmed få en mer gynnsam utgång på depression. Sjuksköterskan bör se depression som ett diagnostiskt alternativ och använda standardiserade instrument. Minimum Data Set (MDS) och Geriatric Depression Scale (GDS) visade adekvat reliabilitet som mätmetoder bland äldre. Det är vidare viktigt att prioritera tillräckligt med tid i mötet med patienten, eventuella anhöriga och behandlande läkare. Noggrann dokumentation ska utföras regelmässigt och systematiskt.</p><p>Syftet med denna studie var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor har om äldre över 65 år med depression. Studiens syfte var även att beskriva vad som finns i litteraturen om depression hos äldre över 65 år. Depression hos äldre är vanligt, underdiagnostiserat och inkorrekt behandlad. Den orsakar dåligt välbefinnande och ökar vårdtyngden och dödligheten.</p><p>Studien är en beskrivande litteraturstudie baserad på arton vetenskapliga artiklar. Litteratursökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed samt manuellt i Högskolans bibliotek. De utvalda artiklarna har sammanställts, analyserats, granskats och kvalitetsbedömts. Depression ökar med åldern i allmänhet och bland sjukhemspatienter i synnerhet, vilket beror på sambandet mellan institutionaliserings- och åldrandeprocessen. Sjuksköterskor har svårt att korrekt identifiera depression hos äldre, vilket utgör ett betydande hinder för behandling. Depressionsträningsprogram kan öka kunskapen om depression hos äldre, och därmed få en mer gynnsam utgång på depression. Sjuksköterskan bör se depression som ett diagnostiskt alternativ och använda standardiserade instrument. Minimum Data Set (MDS) och Geriatric Depression Scale (GDS) visade adekvat reliabilitet som mätmetoder bland äldre. Det är vidare viktigt att prioritera tillräckligt med tid i mötet med patienten, eventuella anhöriga och behandlande läkare. Noggrann dokumentation ska utföras regelmässigt och systematiskt.</p><p> </p>

Syftet med denna studie var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor har om äldre över 65 år med depression. Studiens syfte var även att beskriva vad som finns i litteraturen om depression hos äldre över 65 år. Depression hos äldre är vanligt, underdiagnostiserat och inkorrekt behandlad. Den orsakar dåligt välbefinnande och ökar vårdtyngden och dödligheten. Studien är en beskrivande litteraturstudie baserad på arton vetenskapliga artiklar. Litteratursökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed samt manuellt i Högskolans bibliotek. De utvalda artiklarna har sammanställts, analyserats, granskats och kvalitetsbedömts. Depression ökar med åldern i allmänhet och bland sjukhemspatienter i synnerhet, vilket beror på sambandet mellan institutionaliserings- och åldrandeprocessen. Sjuksköterskor har svårt att korrekt identifiera depression hos äldre, vilket utgör ett betydande hinder för behandling. Depressionsträningsprogram kan öka kunskapen om depression hos äldre, och därmed få en mer gynnsam utgång på depression. Sjuksköterskan bör se depression som ett diagnostiskt alternativ och använda standardiserade instrument. Minimum Data Set (MDS) och Geriatric Depression Scale (GDS) visade adekvat reliabilitet som mätmetoder bland äldre. Det är vidare viktigt att prioritera tillräckligt med tid i mötet med patienten, eventuella anhöriga och behandlande läkare. Noggrann dokumentation ska utföras regelmässigt och systematiskt. Syftet med denna studie var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor har om äldre över 65 år med depression. Studiens syfte var även att beskriva vad som finns i litteraturen om depression hos äldre över 65 år. Depression hos äldre är vanligt, underdiagnostiserat och inkorrekt behandlad. Den orsakar dåligt välbefinnande och ökar vårdtyngden och dödligheten. Studien är en beskrivande litteraturstudie baserad på arton vetenskapliga artiklar. Litteratursökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed samt manuellt i Högskolans bibliotek. De utvalda artiklarna har sammanställts, analyserats, granskats och kvalitetsbedömts. Depression ökar med åldern i allmänhet och bland sjukhemspatienter i synnerhet, vilket beror på sambandet mellan institutionaliserings- och åldrandeprocessen. Sjuksköterskor har svårt att korrekt identifiera depression hos äldre, vilket utgör ett betydande hinder för behandling. Depressionsträningsprogram kan öka kunskapen om depression hos äldre, och därmed få en mer gynnsam utgång på depression. Sjuksköterskan bör se depression som ett diagnostiskt alternativ och använda standardiserade instrument. Minimum Data Set (MDS) och Geriatric Depression Scale (GDS) visade adekvat reliabilitet som mätmetoder bland äldre. Det är vidare viktigt att prioritera tillräckligt med tid i mötet med patienten, eventuella anhöriga och behandlande läkare. Noggrann dokumentation ska utföras regelmässigt och systematiskt.

Att drabbas av demens är idag den vanligaste sjukdomen bland äldre och innebär en fortskridande och permanent nedbrytning av hjärnans funktioner. Demens är en sjukdom som innefattar många kognitiva brister där minnesnedsättning är den allra vanligaste. En konsekvens av demens är även att det påverkar personens förmåga till kommunikation vilket gör det extra viktigt att som sjuksköterska anpassa sig till individens nivå. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa kommunikationsmöjligheter vid omvårdnaden av personer med demens. I studien ingick tolv artiklar och den metod som användes var systematisk litteraturstudie. Resultatet presenterades utifrån två huvudkategorier; stöd och samspel samt fyra underkategorier; stimulering genom terapi, sjuksköterskans stöd, att finna balans och mötas på lika villkor. I studien låg fokus på att hitta strategier för att skapa en bra kommunikation. Flera olika strategier för kommunikation togs upp och resultatet visar på många bra lösningar samt en vilja att utvecklas hos vårdpersonalen.

Seniors are a growing segment of the population of the United States. By 2030 they will make up nearly 20% of the general population. Senior citizens face many health challenges as they age. Injury due to falling is a major concern for many in this age group. Research shows that approximately one third of seniors will fall each year. Injuries that result from falls have been identified as the number one cause of accidental death in this age group each year. While falls have been studied by researchers for a number of years, and some progress has been made in finding ways to improve balance in seniors, the high incidence of falls continues to plague this demographic. Many of the current treatments to improve balance are too expensive, not accessible, or not motivating for seniors. This research project explored the effect of using a readily available video-game system to address these barriers. The Wii Fit gaming system was used with participants three times each week for 30 minutes and the resulting changes were documented. The Berg Balance Scale and Timed Up and Go test, both frequently used by professionals to assess balance in seniors, were used to document balance change. Every participant showed improvement. The Activities-specific Balance Confidence scale, which is used to measure a person's fear of falling, was also used to assess the participant's confidence in their balance as well as the level of fear associated with falling. The results of this test were positive but not to the extent of the balance tests. Finally, each participant was interviewed to assess how easy to use the participants felt the Wii Fit was as well as the motivational qualities of the Wii Fit as a balance tool. Answers given by the participants in the interview were generally positive. These results indicate that the Wii Fit gaming system may be beneficial for improving balance in seniors.

Adaptation to role transitions can have various outcomes. Health and demographic characteristics as well as environmental control have been shown to affect the transition to the role of patient. The acutely ill elderly's adaptation to the role of hospitalized patient has not been measured from the elderly patient's perspective. This study utilized a random sample of 176 hospitalized elderly medical-surgical patients and the patients' registered nurses to examine the relationships among demographic and health characteristics, latitude of choice and elderly hospitalized patient adjustment. Patients were excluded who had been in ICU for more than 24 hours, had decreased mental status, or were judged to be too physically ill to participate. The study used an adaptation of the Latitude of Choice Scale (a measure of environmental control) developed by Hulicka and colleagues, a nurse-rated hospitalized patient adjustment scale developed by Cicirelli, and an adaptation of the adjustment scale for patients' self-assessment. Results from a series of multiple regression analyses indicate that, taken as a group, neither demographic nor health characteristics predict environmental control, as measured by the adapted version of the Latitude of Choice Scale (LOC). However, one individual health characteristic, length of time since last hospitalization, was a negative predictor of LOC. Further, the results indicate that taken as a group, health and demographic characteristics, along with patient LOC scores are not predictive of either nurse or patient-rated adaptation. The individual health characteristic "patient acuity rating" did negatively predict both nurse and patient-rated adjustment scores. Nurse-rated patient adjustment scores were also negatively predicted by the participants' prior number of hospitalizations. A paired-t test indicated that patients rated themselves significantly better adjusted than did their nurses. This finding was judged to be clinically unimportant because of the small real difference in the mean scores. Random-effects ANOVA found no significant variance between nurses' ratings of patients. / Graduation date: 1991

SAMMANFATTNING   Syfte; Att beskriva den kvarboendes upplevelser i samband med att partnern flyttar till ett särskilt boende. Metodbeskrivning; Kvalitativ deskriptiv studie med intervjuer av sex kvarboende makar. En modifierad kvalitativ innehållsanalys gjordes, inspirerad av Sandbergs ”Flyttningsprocessen”.   Huvudresultat; I samband med beslutet om flytten beskrivs upplevelser av sorg/förlust, förståelse inför situationen samt behov av information och stöd. Vid genomförandet av flytten beskrivs olika grad av delaktighet. Anpassningen efter genomförd flytt beskrivs utifrån olika grad av kontroll över partnerns liv, påverkan på relationer/eget liv, och i ett senare skede förändrad roll, förändrad relation till partnern och förändrat liv. Att vara delaktig genom hela processen är viktigt för att den kvarboende ska kunna ha viss kontroll över situationen. Den kvarboende får uppleva nya och förändrade relationer i omgivningen. Livsförändringen skapar ensamhet även om familj och vänner finns i omgivningen. Slutsats; Flytten av partnern kan ses som en process för den kvarboende. Processen är mycket individuell och tar olika lång tid. Det finns ett stort behov av information och stöd från vårdgivare och personal på boenden, inför och genom det nya förhållandet. Personalen behöver vara medveten om de olika reaktioner som den kvarboende kan hamna i och stötta dessa. / ABSTRACT Aim: To describe the experiences of senior living at home when his/her partner moves to a home of care.  Methods: Qualitative descriptive study with interviews of six spouses, living by themselves in the previously common home. A qualitative content analysis was done, with inspiration from Sandbergs´ model "Resettlement process". Results: The decision about the resettlement is characterized by grief/loss, understanding the situation and a need of information and support. Performing the resettlement is characterized by various degree of participation. The time after the resettlement is characterized by various degree of control over the spouse’s life and effects on relations/own life, and in a longer time perspective changed roles, changed relationships and changed life. It’s important to the senior still living at home to participate in the whole resettlement process for him/her to still have certain amount of control over the situation. The senior will experience new and changed relationships and this can cause loneliness even if friends and family is getting closer. Conclusion: The experiences of senior living at home when a partner moves to a home of care are an individual process over time. There is a great need of information and support from caregivers during the entire process. The staff should be open to various reactions in the seniors living at home, and respond to them in a supportive way. Keywords: life crises, elderly spouses, home of care.

published_or_final_version / Zoology / Master / Master of Philosophy

No description available.

SAMMANFATTNING Antalet multisjuka äldre ökar på vårdenheterna. Hjälpbehovet är ofta stort då många inkommer undernärda, uttorkade, har konfusion eller inte klarar utföra dagliga aktiviteter självständigt. De multisjuka patienterna har ofta fler åkommor med en eller fler organsvikter och kan kräva akuta insatser. Enligt socialstyrelsen är inte egenvården väldokumenterad i journalsystemen trots det ökade behovet. Antalet äldre multisjuka ökar samtidigt som det allt vanligare förekommer hospitalisering och komplikationer i vårdandet. Studien syftade till att beskriva hur sjuksköterskor uppmuntrade till egenvården för äldre personer. Data inhämtades från strukturerade intervjuer som analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. I resultatet presenterades fem kategorier och åtta subkategorier som framkom i analysen av intervjuerna. Dessa presenterades enligt följande: klinisk blick, sjuksköterskornas inhämtning av information, hinder för god egenvård, tidsbrist, metoder som ökar individens strategier för god egenvård, organisatoriska ramar, övertro på sig själv och sin förmåga, för liten tro på sig själv och sin förmåga, att möta patientens hinder, integritet, autonomi, förändring i egenvårdsförmåga, teamet som hjälpmedel och resurs. I resultatet framkom det att vård och omvårdnad bör ses som ett komplement till egenvården. Sjuksköterskan har en stor uppgift att observera och undersöka patientens förmåga. Det framkom även att målen behövde vara gemensamma för patient, sjuksköterska, det geriatriska teamet samt verksamheten. Sjukvården behöver anpassa arbetssätt och verksamhetsmål så att de gynnar patientens egenvård. Sjuksköterskorna behöver se betydelsen av individens motivation och förmågor samt använda det geriatriska teamet och de gemensamma målen som resurs.

Health care spending in Canada has been increasing faster than the rate of gross domestic product (GDP). A disproportionate amount of the health care spending is allocated to care of older adults. Non-elective abdominal surgery is an expensive area of care for older adults. Despite this, the factors associated with cost in this patient population remain unclear. OBJECTIVES The primary objective of this study was to estimate the association between perioperative factors (age, American Society of Anesthetists (ASA) classification, operative severity (OS), frailty index (FI), complication severity) and health care costs among older adults undergoing non-elective abdominal surgery. The secondary objectives were: 1. to provide a comprehensive description of costs based on patient-level resource utilization; and 2. to examine the relationship between hospital costs and adverse events (non-fatal complication severity, mortality, and change in living arrangement). METHODS This study was an observational prospective cohort study. Over a 15 month period all patients 70 years or older who underwent non-elective abdominal surgery at the QEII Health Sciences Centre, Nova Scotia, were enrolled. Data were collected on patient demographics, investigations, treatments, and outcomes. Direct hospital health care costs (2012 $CAD) were calculated by tabulating patient-level resource use and assigning specific costs. The association between five perioperative factors and costs were analyzed using univariate non-parametric tests and multiple linear regression. The associations between adverse events and costs were assessed using univariate non-parametric tests and multiple linear regression. RESULTS During the study period, 212 patients who underwent abdominal surgery (median age 78 years (range 70-97)) were enrolled. The median costs of care were $9,166 (range $1,993-$104,403). The largest proportions of spending were non-procedural costs (65% [$2,176,875]) and intensive care costs (16% [$554,523]). The perioperative factors ASA classification (p=0.0010), OS (p<0.0001), FI (p=0.0002) and complication severity (p<0.0001) were all independently associated with health care costs, while age was not (p=0.5330). The following adverse events were independently associated with health care costs: non-fatal complication severity (p<0.0001), change in living arrangement (p=0.0002), and mortality (p=0.0337). Non-fatal complications had the strongest association with hospital costs (standardized β coefficient = 0.3931). CONCLUSION Four perioperative factors (ASA, OS, FI and complication severity) are associated with costs; therefore, representing a potential cost prediction model for this patient group. This study is important for health care administrators, identifying targets for cost reduction. Cost reduction strategies and research should concentrate on mitigating or preventing complications and high cost areas, such as non-procedural costs and intensive care, in order to achieve cost savings.