Bakgrund: Då en anhörig insjuknar drabbas makan eller maken av sorg och en känsla av maktlöshet. Att kunna vårda och hjälpa sina nära och kära ger ofta känslan av välbefinnande men som anhörigvårdare är det lätt att ta på sig fler roller samtidigt. Problemformulering: Hur upplever anhöriga till personer med Alzheimers sjukdom att det är att leva med och vårda en anhörig i hemmet? Syfte: Syftet är att beskriva anhörigas upplevelse av att leva med och vårda en person med Alzheimers sjukdom i hemmet. Metod: Studien utfördes som en systematisk litteraturstudie. Sökningarna resulterade i nio artiklar vilka granskades med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa artiklar. En analys av materialet genomfördes och resulterade i tre teman och elva kategorier.  Resultat: Anhöriga som vårdar en partner med Alzheimers sjukdom upplevde svårigheter i att behålla vardagen så normal som möjligt, de levde i en förändrad livssituation samt att de försökte finna mening i situationen. Slutsats: De centrala fynden i resultatet var förlust av relationen som kunde leda till ett lidande men att anhöriga ändå ville finna mening i situationen.

No description available.

No description available.

SAMMANFATTNING   Syfte; Att beskriva den kvarboendes upplevelser i samband med att partnern flyttar till ett särskilt boende. Metodbeskrivning; Kvalitativ deskriptiv studie med intervjuer av sex kvarboende makar. En modifierad kvalitativ innehållsanalys gjordes, inspirerad av Sandbergs ”Flyttningsprocessen”.   Huvudresultat; I samband med beslutet om flytten beskrivs upplevelser av sorg/förlust, förståelse inför situationen samt behov av information och stöd. Vid genomförandet av flytten beskrivs olika grad av delaktighet. Anpassningen efter genomförd flytt beskrivs utifrån olika grad av kontroll över partnerns liv, påverkan på relationer/eget liv, och i ett senare skede förändrad roll, förändrad relation till partnern och förändrat liv. Att vara delaktig genom hela processen är viktigt för att den kvarboende ska kunna ha viss kontroll över situationen. Den kvarboende får uppleva nya och förändrade relationer i omgivningen. Livsförändringen skapar ensamhet även om familj och vänner finns i omgivningen. Slutsats; Flytten av partnern kan ses som en process för den kvarboende. Processen är mycket individuell och tar olika lång tid. Det finns ett stort behov av information och stöd från vårdgivare och personal på boenden, inför och genom det nya förhållandet. Personalen behöver vara medveten om de olika reaktioner som den kvarboende kan hamna i och stötta dessa. / ABSTRACT Aim: To describe the experiences of senior living at home when his/her partner moves to a home of care.  Methods: Qualitative descriptive study with interviews of six spouses, living by themselves in the previously common home. A qualitative content analysis was done, with inspiration from Sandbergs´ model "Resettlement process". Results: The decision about the resettlement is characterized by grief/loss, understanding the situation and a need of information and support. Performing the resettlement is characterized by various degree of participation. The time after the resettlement is characterized by various degree of control over the spouse’s life and effects on relations/own life, and in a longer time perspective changed roles, changed relationships and changed life. It’s important to the senior still living at home to participate in the whole resettlement process for him/her to still have certain amount of control over the situation. The senior will experience new and changed relationships and this can cause loneliness even if friends and family is getting closer. Conclusion: The experiences of senior living at home when a partner moves to a home of care are an individual process over time. There is a great need of information and support from caregivers during the entire process. The staff should be open to various reactions in the seniors living at home, and respond to them in a supportive way. Keywords: life crises, elderly spouses, home of care.

Bakgrund Mer än hälften av all vård och omsorg utförs av anhöriga i hemmet. De flesta som vårdar en person med demens är dennes make eller maka och det har visat sig vara en överväldigande roll. Att sedan gå ifrån att vara anhörigvårdare till att bli lämnad ensam kvar när den demenssjuke avlider innebär en transition från en roll till en annan. Syfte Syftet med studien var att belysa livssituationen för de anhörigvårdare som vårdat sin demenssjuke maka eller make. Metod En allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017) genomfördes. Fyra kvalitativa och fyra kvantitativa artiklar valdes ut efter kvalitetsgranskningen. Resultat Analysen resulterade i fem underområden; känslomässiga reaktioner, hälsopåverkan, strategier för att ta sig vidare, hinder för att ta sig vidare samt förändring av rollen. De sammanställdes sedan under två huvudområden Att släppa taget och Att ta sig vidare. I resultatet framkom olika aspekter av vad förlusten och livssituationen som änka/änkeman innebar för den före detta anhörigvårdaren. Slutsats Det finns ett samband mellan hur anhörigvårdaren mår under vårdtiden och efter förlusten. Förlusten är förknippad med både lättnad och sorg och anhörigvårdaren kan därmed vara i behov av stöd även efter förlusten. Sjuksköterskan får här en viktig roll i att kunna identifiera vilket stöd anhörigvårdaren är i behov av både under och efter vårdtiden.

Civilrättsliga tvister om karaktärisering av rättshandlingar är vanligt förekommande i svensk rätt, då särskilt angående syftet med förmögenhetsrättsliga överföringar mellan parterna. För sådana dispositiva tvister är domstolen bunden av parternas respek­tive framställningar. Det kan dock tänkas uppstå en del bevissvårigheter för parterna att styrka det bakomliggande syftet med exempelvis en överföring mellan dem. Det inne­bär att tvistens utgång ofta blir avgörande av vem av parterna som ska bära risken för att ens framställda rättsfaktum inte kan bevisas, eller med andra ord vem som åläggs bevisbördan. Högsta domstolen (HD) har behandlat frågan i en rad rättsfall varav ett, NJA 2014 s. 364, har väckt en del frågor kring vad som faktiskt gäller i bevis­börde- och beviskravssammanhang. Detta problem blir särskilt aktuellt om parterna som tvistar med varandra är makar. När två personer ingår äktenskap med varandra sker ingen direkt ändring i makarnas förmögenhet. Det inträder dock en del rättigheter och skyldigheter. I portalparagraferna i äktenskapsbalken (ÄktB) 1:2 och 1:4 förklaras att makarna har en äktenskaplig lojalitetsplikt mot varandra som omfattar såväl ekonomiska som sociala hänseenden. Samtidigt förklaras det i ÄktB 1:3 att vardera maken råder över sin egendom och svarar för sina skulder. Makarna kan även träffa förmögenhetsrättsliga avtal med varandra och företa rättshandlingar sinsemellan. Eftersom makar har ekonomiska skyldigheter mot varandra uppkommer särskilda bevissvårigheter när rättshandlingar som företagits mellan just makar ska karaktäriseras. Med tanke på att makar ofta lever i nära relation till varandra och ofta har en gemensam ekonomi, kan det tänkas vara vanligt att makarna företar rättshandling utan att säkerställa någon bevisning om rättshandlingens faktiska innebörd. Dessutom finns ytterligare en aspekt att beakta vid överföringar mellan makar som inte finns mellan andra avtalsparter, nämligen den äktenskapliga underhållsplikten som ofta kan vara svår för en part att styrka.

Bakgrund: När en person i familjen har drabbats av långvarig smärta kan det medföra förändringar på hela familjen. Syfte: Belysa familjens erfarenheter när en familjemedlem har långvarig smärta. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Åtta vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Meningsbärande enheter togs ut, kodades och kategoriserades. Tre kategorier bildades, erfarenheter av förändringar som långvarig smärta skapar, erfarenheter av känslor som långvarig smärta skapar och erfarenheter av familjens styrkor. Resultat: Resultatet visade på att långvarig smärta påverkar hela familjen, fysiskt, psykiskt och socialt. Känslor som yttrade sig inom familjen var främst skuld, oro, hjälplöshet och maktlöshet. Slutsats: Det är av vikt att sjuksköterskan ser familjen som en helhet då personen med smärta påverkar hela familjen.

No description available.

Bakgrund Bröstcancer drabbar omkring 8000 kvinnor i Sverige varje år och är därmed den mest förekommande cancersorten hos kvinnor (Socialstyrelsen, 2019). För många kvinnor innebär diagnosen och behandlingen av bröstcancer förändringar i den sexuella hälsan samt samlivet, något som många kvinnor känner ett behov av att samtala kring. Det har dock visat sig att det finns en brist i form av osäkerhet och okunskap hos vårdpersonal för att kunna bemöta detta. Vilket i sin tur kan leda till ett onödigt lidande för kvinnor i situationen. Syfte Syftet med studien var att undersöka kvinnors upplevelse av sexuell hälsa och samlevnad genom och efter behandling av bröstcancer. Metod Ett flertal databaser användes vid datainsamlingen i litteraturöversikten. Artiklar som var relevanta utifrån studiens syfte samt höll en tillräckligt hög kvalité kom sedan att ingå i resultatet. Samtliga artiklar var publicerade mellan 2013 och 2020, skrivna på engelska samt peer-reviewed. Datan bestod av artiklar med kvalitativ eller kvantitativ ansats, även studier som tillämpat ”Mixed method” användes. Vid analysering av de 19 artiklar som inkluderas i resultatet tillämpades en integrerad analys enligt Kristensson (2014). Resultat Hos kvinnor som genomgått en behandling av bröstcancer framgick ett flertal förändringar i den sexuella självkänslan, kroppsuppfattningen och samlivet. Dessa bidrog i sin tur till att kvinnor fick en försämrad sexuella hälsa som även kom att påverka deras förhållanden. En del av dessa förändringar tillkom på grund av sjukdomen i sig. Majoriteten uppstod dock till följd av diverse behandlingsformer. Slutsats Många kvinnor med bröstcancer drabbas till följd av sjukdomen och dess behandling av ett flertal sexuella förändringar. Detta bör sjuksköterskor vara medvetna om för att sedan kunna möta patientgruppen i samtalet kring ämnet.

I Sverige finns ungefär 150 000 personer med demenssjukdom. Av dessa vårdas ca 70 procent av närstående. Att bli närståendevårdare medför en förändrad livssituation och risk för att bli utsatt för emotionell överbelastning. Syftet med litteraturstudien var att belysa olika aspekter på, att som närstående vårda en person med demenssjukdom. En analys av elva vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultatet visade att närstående såg vårdandet som en del av livet och ett sätt att visa sin kärlek. En betydelsefull aspekt var att upprätthålla den demenssjukes värdighet. Negativa upplevelser var bl a känslor av sorg och svårighet att kommunicera. Närståendes copingstrategier utkristalliserades i tre teman; åtgärder för att söka hjälp, kunskap och socialt stöd, anpassa och underlätta vardagen, samt emotionellt förhållningssätt. Resultatet i studien kan vara vägledande för utveckling av olika insatser som kan vara betydelsefulla så att vårdandet blir mer lust än nöd. / In Sweden there are about 150 000 persons with dementia. Approximately70 percent of these persons are being taken care of by family members. To become a family caregiver leads to a change of life, and a risk to be exposed to emotional strain. The aim of this literature study has been to illuminate different aspects of a relatives caregiving of a person with a dementia disease. An analyse of eleven scientific articles was made. The result showed that family caregivers looked upon caring as a part of life and a way to express their love. One important aspect was to maintain the dignity of the person with dementia. Negative experiences were for example grief and difficulty to communicate. Copingstrategies were divided into three themes; measures to look for help, knowledge and social support; to adapt and make everyday life easier; and emotional coping. The result in the study can be guidance for development of different efforts that can be important, so that caring becomes better than worse.