Sammanfattning Syftet med vår studie är att undersöka upplevelser av ensamhet hos äldre personer som bor på omvårdnadsboende. I tio kvalitativa intervjuer frågade vi personer boende på omvårdnadsboende i åldern 80 till 100 år om deras upplevelser av ensamhet. Resultatet delades in i tre teman: negativa känslor av ensamhet, frånvaro av negativa känslor av ensamhet och faktorer som motverkar känslor av ensamhet. I en kvalitativ innehållsanalys analyserade vi resultatet genom att använda oss av Aaron Antonovskys KASAM-teori, Abraham Maslows behovshierarki, Julian Rotters teori om kontrollfokus och Lars Tornstams teori om gerotranscendens. Studien visade att vanliga faktorer som ledde till negativa känslor av ensamhet hos våra informanter var avsaknad av sociala relationer och brist på egenkontroll. Frånvaro av negativa känslor av ensamhet föranleddes av närhet till personal på boendet, att vara en person som inte var i stort behov av social samvaro, och att ha möjlighet att röra sig fritt utan hjälpmedel. De främsta faktorerna som motverkade känslor av ensamhet var meningsfulla sociala relationer, fritidsintressen och god hälsa.

There is a growing interest in random measurement variability of biological variables. In regression models, such variability of the predictors yields biased estimators of coefficients (regression dilution bias). The objectives of this thesis were to develop an efficient method to correct for such bias, to reveal the relative importance of insulin sensitivity and insulin secretion, corrected for regression dilution bias, on glucose tolerance, and to explore the seasonal nature of the variability of insulin sensitivity. A reliability study is often designed to randomly select subjects from the main study. Our idea was to collect replicates for subjects with extreme values on their first measurement. The extreme selection design, in combination with maximum likelihood estimation, resulted in an efficient estimator of a corrected regression coefficient in a simple linear regression model. Results were presented theoretically and with an application: The relation between insulin sensitivity and fasting insulin in Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM) where the extreme selection design decreased the standard error of the estimated regression coefficient with 28 per cent compared with the random sampling design. We estimated the partial longitudinal effects of the predictors insulin sensitivity and insulin secretion, corrected for regression dilution bias, on glucose tolerance in ULSAM. The effects of the predictors, when corrected, were similar. Insulin sensitivity in ULSAM increased during summer and decreased during winter and insulin secretion exposed opposite variation keeping glucose homeostasis nearly constant. Insulin sensitivity was related to outdoor temperature. In summary, we developed a cost-efficient reliability design for correction for regression dilution bias. Insulin sensitivity and insulin secretion had similar longitudinal effects on glucose tolerance, which implies that interventions aimed at these targets are equally important. Further, we revealed the seasonal nature of variations of insulin sensitivity and insulin secretion. This result has implications on glycaemic control in diabetic patients.

Soluble oligomeric aggregates of the amyloid-β (Aβ) peptide are suggested to initiate Alzheimer's disease (AD), leading to impaired synapse signalling, widespread neuronal death and loss of cognitive functions. These aggregates seem tightly linked to disease progression, and have therefore gained much attention as potential novel disease markers. In this thesis soluble oligomeric Aβ aggregates in general, and the Aβ protofibril species in particular, have been investigated with the aim to quantify and determine their role in AD pathogenesis. Sandwich-ELISAs specifically measuring Aβ42 peptides are widely used both in AD research and as complements for clinical diagnosis. Here it was demonstrated that presence of soluble Aβ aggregates disturbs such analyses, making it difficult to interpret the results. This discovery was made through analyses of samples from cell- and mouse models carrying the AD causing 'Arctic' APP mutation. When analyzed by ELISA, Aβ42 levels were reduced in Arctic samples, in contrast to levels measured by denaturing SDS-PAGE Western blot. The same divergence in Aβ42-levels between analyses was observed in CSF samples from Down syndrome infants. The discrepancy between methods was hypothesized to be due to presence of soluble Aβ aggregates leading to impaired ELISA detection caused by epitope masking. This was confirmed by developing a protofibril specific ELISA, by which samples from Arctic cell- and mouse models were demonstrated to have enhanced Aβ protofibril levels. AD patients have reduced ELISA-measured Aβ42-levels in CSF compared to healthy controls. To test if this reduction was due to oligomeric Aβ species present in AD CSF, Aβ42-levels were analyzed under both denaturing and non-denaturing conditions. These two measures were combined and an Aβ42 oligomer ratio established. Higher ratios were found in AD patients than healthy controls, implying that Aβ oligomers are present in CSF during Alzheimer pathogenesis. The observations from AD patients and young Down syndrome individuals suggest that Aβ42 oligomer formation is an early mechanism of AD pathogenesis, which potentially could be used as a biomarker to monitor disease development.

No description available.

No description available.

<p>Att drabbas av demens är idag den vanligaste sjukdomen bland äldre och innebär en fortskridande och permanent nedbrytning av hjärnans funktioner. Demens är en sjukdom som innefattar många kognitiva brister där minnesnedsättning är den allra vanligaste. En konsekvens av demens är även att det påverkar personens förmåga till kommunikation vilket gör det extra viktigt att som sjuksköterska anpassa sig till individens nivå. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa kommunikationsmöjligheter vid omvårdnaden av personer med demens. I studien ingick tolv artiklar och den metod som användes var systematisk litteraturstudie. Resultatet presenterades utifrån två huvudkategorier; stöd och samspel samt fyra underkategorier; stimulering genom terapi, sjuksköterskans stöd, att finna balans och mötas på lika villkor. I studien låg fokus på att hitta strategier för att skapa en bra kommunikation. Flera olika strategier för kommunikation togs upp och resultatet visar på många bra lösningar samt en vilja att utvecklas hos vårdpersonalen.</p>

<p>Syftet med denna studie var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor har om äldre över 65 år med depression. Studiens syfte var även att beskriva vad som finns i litteraturen om depression hos äldre över 65 år. Depression hos äldre är vanligt, underdiagnostiserat och inkorrekt behandlad. Den orsakar dåligt välbefinnande och ökar vårdtyngden och dödligheten.</p><p>Studien är en beskrivande litteraturstudie baserad på arton vetenskapliga artiklar. Litteratursökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed samt manuellt i Högskolans bibliotek. De utvalda artiklarna har sammanställts, analyserats, granskats och kvalitetsbedömts. Depression ökar med åldern i allmänhet och bland sjukhemspatienter i synnerhet, vilket beror på sambandet mellan institutionaliserings- och åldrandeprocessen. Sjuksköterskor har svårt att korrekt identifiera depression hos äldre, vilket utgör ett betydande hinder för behandling. Depressionsträningsprogram kan öka kunskapen om depression hos äldre, och därmed få en mer gynnsam utgång på depression. Sjuksköterskan bör se depression som ett diagnostiskt alternativ och använda standardiserade instrument. Minimum Data Set (MDS) och Geriatric Depression Scale (GDS) visade adekvat reliabilitet som mätmetoder bland äldre. Det är vidare viktigt att prioritera tillräckligt med tid i mötet med patienten, eventuella anhöriga och behandlande läkare. Noggrann dokumentation ska utföras regelmässigt och systematiskt.</p><p>Syftet med denna studie var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor har om äldre över 65 år med depression. Studiens syfte var även att beskriva vad som finns i litteraturen om depression hos äldre över 65 år. Depression hos äldre är vanligt, underdiagnostiserat och inkorrekt behandlad. Den orsakar dåligt välbefinnande och ökar vårdtyngden och dödligheten.</p><p>Studien är en beskrivande litteraturstudie baserad på arton vetenskapliga artiklar. Litteratursökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed samt manuellt i Högskolans bibliotek. De utvalda artiklarna har sammanställts, analyserats, granskats och kvalitetsbedömts. Depression ökar med åldern i allmänhet och bland sjukhemspatienter i synnerhet, vilket beror på sambandet mellan institutionaliserings- och åldrandeprocessen. Sjuksköterskor har svårt att korrekt identifiera depression hos äldre, vilket utgör ett betydande hinder för behandling. Depressionsträningsprogram kan öka kunskapen om depression hos äldre, och därmed få en mer gynnsam utgång på depression. Sjuksköterskan bör se depression som ett diagnostiskt alternativ och använda standardiserade instrument. Minimum Data Set (MDS) och Geriatric Depression Scale (GDS) visade adekvat reliabilitet som mätmetoder bland äldre. Det är vidare viktigt att prioritera tillräckligt med tid i mötet med patienten, eventuella anhöriga och behandlande läkare. Noggrann dokumentation ska utföras regelmässigt och systematiskt.</p><p> </p>

Syftet med denna studie var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor har om äldre över 65 år med depression. Studiens syfte var även att beskriva vad som finns i litteraturen om depression hos äldre över 65 år. Depression hos äldre är vanligt, underdiagnostiserat och inkorrekt behandlad. Den orsakar dåligt välbefinnande och ökar vårdtyngden och dödligheten. Studien är en beskrivande litteraturstudie baserad på arton vetenskapliga artiklar. Litteratursökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed samt manuellt i Högskolans bibliotek. De utvalda artiklarna har sammanställts, analyserats, granskats och kvalitetsbedömts. Depression ökar med åldern i allmänhet och bland sjukhemspatienter i synnerhet, vilket beror på sambandet mellan institutionaliserings- och åldrandeprocessen. Sjuksköterskor har svårt att korrekt identifiera depression hos äldre, vilket utgör ett betydande hinder för behandling. Depressionsträningsprogram kan öka kunskapen om depression hos äldre, och därmed få en mer gynnsam utgång på depression. Sjuksköterskan bör se depression som ett diagnostiskt alternativ och använda standardiserade instrument. Minimum Data Set (MDS) och Geriatric Depression Scale (GDS) visade adekvat reliabilitet som mätmetoder bland äldre. Det är vidare viktigt att prioritera tillräckligt med tid i mötet med patienten, eventuella anhöriga och behandlande läkare. Noggrann dokumentation ska utföras regelmässigt och systematiskt. Syftet med denna studie var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskor har om äldre över 65 år med depression. Studiens syfte var även att beskriva vad som finns i litteraturen om depression hos äldre över 65 år. Depression hos äldre är vanligt, underdiagnostiserat och inkorrekt behandlad. Den orsakar dåligt välbefinnande och ökar vårdtyngden och dödligheten. Studien är en beskrivande litteraturstudie baserad på arton vetenskapliga artiklar. Litteratursökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed samt manuellt i Högskolans bibliotek. De utvalda artiklarna har sammanställts, analyserats, granskats och kvalitetsbedömts. Depression ökar med åldern i allmänhet och bland sjukhemspatienter i synnerhet, vilket beror på sambandet mellan institutionaliserings- och åldrandeprocessen. Sjuksköterskor har svårt att korrekt identifiera depression hos äldre, vilket utgör ett betydande hinder för behandling. Depressionsträningsprogram kan öka kunskapen om depression hos äldre, och därmed få en mer gynnsam utgång på depression. Sjuksköterskan bör se depression som ett diagnostiskt alternativ och använda standardiserade instrument. Minimum Data Set (MDS) och Geriatric Depression Scale (GDS) visade adekvat reliabilitet som mätmetoder bland äldre. Det är vidare viktigt att prioritera tillräckligt med tid i mötet med patienten, eventuella anhöriga och behandlande läkare. Noggrann dokumentation ska utföras regelmässigt och systematiskt.

Att drabbas av demens är idag den vanligaste sjukdomen bland äldre och innebär en fortskridande och permanent nedbrytning av hjärnans funktioner. Demens är en sjukdom som innefattar många kognitiva brister där minnesnedsättning är den allra vanligaste. En konsekvens av demens är även att det påverkar personens förmåga till kommunikation vilket gör det extra viktigt att som sjuksköterska anpassa sig till individens nivå. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa kommunikationsmöjligheter vid omvårdnaden av personer med demens. I studien ingick tolv artiklar och den metod som användes var systematisk litteraturstudie. Resultatet presenterades utifrån två huvudkategorier; stöd och samspel samt fyra underkategorier; stimulering genom terapi, sjuksköterskans stöd, att finna balans och mötas på lika villkor. I studien låg fokus på att hitta strategier för att skapa en bra kommunikation. Flera olika strategier för kommunikation togs upp och resultatet visar på många bra lösningar samt en vilja att utvecklas hos vårdpersonalen.

Syfte: Kunskapsöversiktens syfte var att sammanfatta kunskapsläget avseende äldres ensamhet. Studiens frågeställningar var: (1) Vilka faktorer bidrar till upplevd ensamhet hos äldre människor? (2) Finns det skillnader i upplevd ensamhet mellan äldre kvinnor och äldre män? Metod: Att genom en selektiv kunskapsöversikt analysera studiens valda primärdokument utifrån studiens valda teman: rollförlust, hälsa och kön. Studiens primärdokument har sökts i databaserna ProQuest (Social Sciences), Diva och SAGE Journals online och består till största delen av kollegialt granskade forskningsstudier, artiklar och rapporter publicerade under åren 1985-2012. Resultaten i studien har tolkats genom två teorier, livsloppsperspektivet och teorin om gerotranscendens. Resultat: Studiens resultat visade att ensamhetsupplevelser inte är något som skulle kunna sägas vara särskilt framträdande för just äldre människor. För de flesta personer i den tidiga ålderdomen, det vill säga personer som ingår i den så kallade tredje åldern innebar åldrandet en tid av ökad insikt och självförverkligande. Det visade sig även att ensamheten många gånger var självvald och upplevdes som något positiv. För äldre människor som befann sig i den fjärde åldern tenderade dock ensamheten att öka i takt med stigande ålder. Förlust av maka eller make innebar ökade ensamhetskänslor. Ett gott hälsotillstånd samt god fysisk hälsa bidrog på ett positivt sätt för att motverka ensamhetsupplevelsen hos äldre människor. Könsspecifika skillnader gällande upplevd ensamhet hos äldre människor var inte helt entydiga relaterat till studiens primärdokument. Dock redovisades övervägande empiriskt material som visade att äldre kvinnor generellt kan sägas uppleva ensamhet i större utsträckning än äldre män. / Aim: The aim of this literature overview was to summarize the state of knowledge regarding the elderly loneliness. Study questions were: (1) Which factors contribute to perceived loneliness in older people? (2) Are there any differences in perceived loneliness among older women and older men? Method: Through a literature overview analyzing selected science based documents by the selected themes: the role of loss, health and gender. The science based documents has been found in the databases ProQuest (Social Sciences), Diva and SAGE Journals Online and are mainly peer-reviewed research studies, articles and reports published between years 1985-2012. The results of the literature overview were interpreted by theories, the Life Course perspective and the theory of Gerotranscendence. Results: The findings show that loneliness is not something particularly prominent for just older people. For most people in early old age, people who are part of the so-called third age, aging is a time of increased awareness and fulfilment. It was also found that loneliness often was self-selected and seen as something positive. Loneliness tended to increase with increasing age for older people who were in the fourth age. Loss of spouse intended to increased loneliness. Overall good health, such as good physical health contributed in a positive way to counteract loneliness experience of older people. Gender-specific differences in the perceived loneliness for older people were not entirely correlated to the selected science based documents. However, predominantly empirical data showed that older women experience loneliness greater than older men.