Att kunna skriva är en av våra viktigaste förmågor för att kunna leva och verka samhället. Dessutom har forskning visat att skrivförmågan är viktig då den bidrar till ett ökat lärande i alla skolans ämnen. I skolan finns det två olika typer av skrivundervisning, den traditionella skrivundervisningen och den processorienterade skrivundervisningen. Den traditionella skrivundervisningen är en undervisning som präglas av att ha fokus på själva slutprodukten medan den processorienterade skrivundervisningen har fokus på själva skrivprocessen. För att eleverna ska kunna arbeta med den processorienterade skrivundervisningen behöver eleverna få formativ återkoppling samt tid för bearbetning. Syftet med studien är att undersöka elevers utveckling av texter för att få syn på vad eleverna faktiskt utvecklar i sina texter när de bearbetar dem samt att undersöka i vilken mån den formativa bedömningen påverkar. Syftet har sedan preciserats i följande frågeställningar; Vilka aspekter i elevers texter utvecklas när eleverna får bearbeta sina texter med hjälp av formativ bedömning? Hur påverkar den formativa bedömningen elevernas revideringar? Metoden som vi använt oss av är textanalys där vi har analyserat elevers texter med hjälp av texttriangeln som analysredskap. Resultatet i denna studie kommer fram till att eleverna kan utveckla flera olika aspekter i sina texter när de får arbeta med bearbetning och får formativ bedömning som är specifik och är en blandning mellan styrkor och brister. De kan i sina sista utkast stava bättre, visar en större säkerhet kring användandet av skiljetecken, har en bättre meningsuppbyggnad, innehållet har utvecklats, strukturen är bättre och deras text är bättre anpassad efter syfte och mottagare.

Det här arbetet syftar till att undersöka huruvida bedömningen som sker på en specifik skola är likvärdig mellan olika lärare. Genom observationer undersöker vi vad tre olika lärare fokuserar på vid bedömningen av samma debattartiklar. Vidare får lärarna göra skriftliga bedömningar, så som de skulle skrivit respons direkt till eleverna, samt sätta betyg. Vi har sedan tolkat och analyserat materialet med hjälp av Torlaug Løkensgard Hoels texttriangel samt bedömningsmatriser, kunskapskrav och den uppgiftsbeskrivning som eleverna följt vid sitt arbete med debattartiklarna. Resultatet visar att lärarna i många fall fokuserar på samma saker men att deras tolkningar av hur väl debattartiklarna uppfyller kunskapskraven ibland skiljer sig åt. Resultatet visar också att lärarna generellt är mer överens vid det högsta betyget, A, än vid de lägre betygen, E och F. Vidare visar resultatet att även om lärarna uttrycker sig svävande i den muntliga bedömningen inför en kollega, så uttrycker de sig allihop mer konstruktivt och framåtsyftande i den respons som är menad att gå ut till eleverna. Responsen till eleverna rör sig främst på global nivå, det vill säga att den rör aspekter som mottagar- och texttypsanpassning snarare än rättskrivning och skiljetecken som är på lokal nivå. Den respons som ändå rör sig på lokal nivå handlar främst om användandet av de och dem. Ytterligare en aspekt av vårt resultat är det faktum att flera av de kommentarer som rör sig på global nivå tenderar att bli väldigt vaga. I vår undersökning handlar det om kommentarer som återkommer frekvent och som på så sätt tappar sin mening. Vi har tagit “viktigt ämnesval” och “språket är okej” som exempel.