<p>Syftet med uppsatsen var att ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv – undersöka hur övervakning har blivit ett uttryck för maktutövning i det moderna samhället. För att besvara uppsatsens syfte användes två frågeställningar som vardera berörde framställningen av övervakningsdiskursen. Den ena frågeställningen analyserades på makronivå med utgångspunkt i diskursteori och textanalys av massmediala artiklar. Den andra frågeställningen utreddes genom en diskurspsykologisk ansats på mikronivå, där intervjuer med pedagoger och elever analyserades med hjälp av samtalsanalys. Frågeställningarna tolkades empiriskt för att sedan analyseras gemensamt i en huvudtolkning utifrån teorin om Governmentality. Vad som framkom i huvudtolkningen var att: på både mikro och makro nivå visade resultatet att det sker en positionering av elever som övervakade inom övervakningsdiskursen. Denna positionering är ett uttryck för maktutövning, i synnerhet inom det offentliga rummet och i allmänhet genom samhällsdebatten.</p>

<p>Syftet med denna studie är att studera vad det diskuteras om i den mediala debatten kring den kulturutredning som lades fram den 12.e februari i år, 2009. Sedan utredningen lagt fram sina förslag till en ny kulturpolitik har diskussionerna varit livliga i media och ofta har de genomsyrats av hård kritik. Diskussionerna baseras många gånger på utredningens förslag om en myndighetssammanslagning och decentralisering av kulturarbetet. Genom studien görs begrepp så som mångfald och kvalitet sig gällande men framförallt berörs aspekter som har med styrning och kommersialism att göra. Materialet som studiens analys baseras på är insamlat från Sveriges största riksstäckande tidningar, Aftonbladet, Dagens nyheter, Expressen och Sveriges dagblad. De debattartiklar som varit av intresse för studien har utgivits under en tidsperiod som sträckt sig mellan den 12 februari 2009 och den 12 mars 2009, det vill säga från den dagen då kulturutredningens betänkande lämnades in och en månad framåt. Varför en studie av detta slag varit av intresse är på grund av att debatten kan tyckas handlar om mer än bara estetik. Men vad? Vad är det som diskuteras i kulturdebatten egentligen?</p>

Syftet med denna studie är att studera vad det diskuteras om i den mediala debatten kring den kulturutredning som lades fram den 12.e februari i år, 2009. Sedan utredningen lagt fram sina förslag till en ny kulturpolitik har diskussionerna varit livliga i media och ofta har de genomsyrats av hård kritik. Diskussionerna baseras många gånger på utredningens förslag om en myndighetssammanslagning och decentralisering av kulturarbetet. Genom studien görs begrepp så som mångfald och kvalitet sig gällande men framförallt berörs aspekter som har med styrning och kommersialism att göra. Materialet som studiens analys baseras på är insamlat från Sveriges största riksstäckande tidningar, Aftonbladet, Dagens nyheter, Expressen och Sveriges dagblad. De debattartiklar som varit av intresse för studien har utgivits under en tidsperiod som sträckt sig mellan den 12 februari 2009 och den 12 mars 2009, det vill säga från den dagen då kulturutredningens betänkande lämnades in och en månad framåt. Varför en studie av detta slag varit av intresse är på grund av att debatten kan tyckas handlar om mer än bara estetik. Men vad? Vad är det som diskuteras i kulturdebatten egentligen?

The context of this thesis is a four-year sports initiative called the Handshake which was launched and funded by the Swedish government and specifically targets girls. The Special Sports Federations were assigned the task of distributing the money to the local sports clubs. The clubs could apply for funding in order to carry out local projects. In the study, project applications from eight different sports were collected; both female- and male-dominated, and gender equal sports. This thesis focuses on the dominant ways of talking about girls and girls’ sport as well as the processes that shape them. Inspired by feminist post-structural theory and Foucault, the aim of this study is to examine how a special initiative for girls’ sport frames girls and their sport. The aim is also to analyze possible conditions of discourse for constructions of gender in texts specifically focusing on girls’ sports participation. The central questions are: How are girls and girls’ sport represented? In what ways and with which form of power, technologies, and techniques are girls constructed and positioned? The analysis shows how the regulatory and disciplinary processes operate in the government initiative. The identification of a specific group of girls in the Handshake initiative is an important component in the exercise of power, not least because it will inevitably convey and produce “truths” about the girls’ group. The initiative produces a number of ideas about girls and their sport, which girls are in need of special projects (and which are not) and in what way. The constructions of girls are not neutral, but normative. The position the sports movement gives itself, namely, a good and significant social force, implies that the problem lies elsewhere. Girls, and not the sport, become bearers of problem characteristics, they are obliged to change and improve. The norms, structures, and processes that cause normalization remain unchanged.

This thesis investigates the New Partnership for Africa’s Development (Nepad) in order to engage debates about neoliberalism in African development policy. In identifying limitations with commentaries of Nepad and pervasive narratives of neoliberalisation, I employ an analytic of governmentality to reinterpret neoliberalisation as the governmental re-management of populations into societies of free, entrepreneurial, self-regulating subjects. Firstly, I investigate how Nepad makes Africa knowable and amenable to technical intervention in the form of “development”, particularly drawing attention to how the African subject is understood and the intimacy between technical solutions and expert diagnosis. Secondly, I explore four initiatives and techniques that attempt to render these rationalities reality. The conclusions elucidate how neoliberalism ought not to be understood as a monolithic, unrolling totality that simply implants itself through coercive power relations, but rather is comprised of a patchwork of rationalities, knowledges and discourses and given effect through prosaic governing practices.

This thesis brings interpretive disability studies together with a governmentality approach and feminist methodology to think through the meaning of autism, Asperger’s and maternal care. I examine how Asperger’s is articulated as a problem of individual governance through what I call the care complex, an array of practices, knowledges, technologies and institutional locales that attempt to scientifically know and manage alterity under neo-liberal rule. I focus on discourses of inclusion that seek to normalise the movements of alterity through a mother’s care, and reveal how direct and authoritarian forms of power are integral to the accomplishment of this paradoxical version of inclusion and care. The aim of this thesis is to “take care” of autism differently. Thus I also consider how maternal care is lived out and felt, opening analytical space to ask critical questions about power, embodiment and human vulnerability.

This thesis brings interpretive disability studies together with a governmentality approach and feminist methodology to think through the meaning of autism, Asperger’s and maternal care. I examine how Asperger’s is articulated as a problem of individual governance through what I call the care complex, an array of practices, knowledges, technologies and institutional locales that attempt to scientifically know and manage alterity under neo-liberal rule. I focus on discourses of inclusion that seek to normalise the movements of alterity through a mother’s care, and reveal how direct and authoritarian forms of power are integral to the accomplishment of this paradoxical version of inclusion and care. The aim of this thesis is to “take care” of autism differently. Thus I also consider how maternal care is lived out and felt, opening analytical space to ask critical questions about power, embodiment and human vulnerability.

This thesis investigates the New Partnership for Africa’s Development (Nepad) in order to engage debates about neoliberalism in African development policy. In identifying limitations with commentaries of Nepad and pervasive narratives of neoliberalisation, I employ an analytic of governmentality to reinterpret neoliberalisation as the governmental re-management of populations into societies of free, entrepreneurial, self-regulating subjects. Firstly, I investigate how Nepad makes Africa knowable and amenable to technical intervention in the form of “development”, particularly drawing attention to how the African subject is understood and the intimacy between technical solutions and expert diagnosis. Secondly, I explore four initiatives and techniques that attempt to render these rationalities reality. The conclusions elucidate how neoliberalism ought not to be understood as a monolithic, unrolling totality that simply implants itself through coercive power relations, but rather is comprised of a patchwork of rationalities, knowledges and discourses and given effect through prosaic governing practices.

Samhällets rådande styrningsmentalitet innebär att medborgarna ska styra sig själva genom självförståelse, självkontroll och självomsorg (Öhman, 2007). Skolan har alltid brottats med ordningsproblem, men disciplineringsverktygen har skiljt sig åt genom tiderna (Granath, 2008). Även dagens skola brottas med ordningsproblem (sr.se) och dessutom med en allt mer utbredd psykisk ohälsa hos eleverna (bo.se). För att få bukt med dessa problem introducerads under 1980-talet i USA olika typer av program som skulle träna emotionell och social kompetens (Wennberg, 2000). Denna typ av program kom till Sveriges skolor i mitten på 1990-talet bl.a. i formen av ämnet livskunskap (Wennberg &amp; Norberg, 2004). Mot denna bakgrund kan man se livskunskap som en form av disciplineringsverktyg då det introducerades för att komma till rätta med ordningsproblem. I denna studie avser jag att undersöka livskunskapsämnets innehåll och syfte med utgångspunkt i Birgitta Kimbers SET-program och det tillhörande läromedlet Livsviktigt. Jag undersöker mer specifikt om disciplineringsdimensionen i ämnet tar sin utgångspunkt i fostran eller i omsorg. För detta ändamål utgår jag från Foucaults makt- och styrningsperspektiv samt Landahls (2006) indelning av lärarens sociala uppdrag i fostran och omsorg . Resultatet visar att retoriken bakom SET är att disciplinera genom omsorg. Innehållet i läromedlet tar däremot till stor del sin utgångspunkt i fostran.

Sammanfattning Arbetslivet förändras och i och med det även arbetets och organisationernas struktur. Större krav ställs på individen att strukturera och ansvara för sitt arbete. I dessa nya organisationer har den formella hierarkiska styrningen minskat eller försvunnit och det är därför betydelsefullt att studera vilken typ av styrning som ersätter denna. Syftet med uppsatsen är att via en kvalitativ ansats undersöka hur styrningen ser ut i ett litet företag med en organisk karaktär. För att besvara syftet har fyra kvalitativa intervjuer samt en observation genomförts på det valda företaget. För att få fram relevant information har intervjuguiden till viss del utformats med hjälp av metoden ”critical incident”. Analys av intervjuerna har sedan skett genom tematisering utifrån tidigare forskning och teori. Observationen har använts som komplement till intervjuerna. I analysen av intervjuerna framkom två teman som extra tydliga. För det första, de yttre faktorerna, där framförallt kunden framträder som en viktig styrande faktor och att denna får en betydande roll när det gäller företagets organisering. Det andra temat som framkom var den interna gruppen som även den hade en betydande styrningsfunktion. Den interna gruppen får en väsentlig roll vad gäller den interna organiseringen i avseende normer och värderingar, som beteendet i organisationen utgår ifrån.