Denna undersökning syftar till att se vilka uppfattningar gymnasieelever som läst större delen av singrundskoleutbildning i något annat land uttrycker om matematik och matematikundervisning. Genom kvalitativa intervjuer med sex elever från olika delar av världen undersöks elevernas uppfattningar om svensk skolmatematik och matematikundervisning, vilka likheter och skillnader de uttrycker jämfört med sin tidigare skolgång och hur de upplever processen att komma ny med annan förutbildning. Dataanalyseras sedan tematiskt i flera steg. I första steget av analysen används uppfattningar om skolmatematik, uppfattningar om sig själv som matematikelev och uppfattningar om matematikundervisning och hur man lär sig matematik som teman. Som ett andra steg analyseras uppfattningar om matematikundervisning med kategorierna sociala normer, sociomatematiska normer och klassrummets matematiska praxis. Därefter gjordes en induktiv analys inom varje deltema. Huvudresultaten är att matematiska metoder skiljer sig åt mellan länderna, men att det också kan finnas skillnader i exempelvis vilka ämnesområden som betonas. Fokus på problemlösning och vad som anses vara en bra matematisk lösning lyfts fram som särskilt stora skillnader. Att använda formelsamling och miniräknare är något som eleverna är ovana vid sedan tidigare. Eleverna uttycker att lärarna i Sverige är snälla och hjälpsamma, men att lektionerna i stor utsträckning består av självständigt arbete och att det gör att det kan bli rörigt i klassrummet. Ett tydligare ledarskap från läraren och lektioner med mer gemensamt arbete lyfts fram som önskvärt.

Då nationella prov och bedömningsstöd är under digitalisering undersöks i denna studie om elevers provresultat i matematik ger en rättvisande bild av deras kunskaper när de ska visa dessa via ett digitalt verktyg. Forskningsfältet talar både för och emot användandet av digitala verktyg när elever ska visa sina kunskaper i prov- samt bedömningssituationer. Det råder inte enighet om det är fördelaktigt att använda digitala verktyg eller inte. I denna studie jämfördes elevers resultat på analoga och digitala prov i matematik för att undersöka om provskrivningsverktyg påverkar elevers möjligheter att visa sina kunskaper i matematik. Undersökningsgruppen bestod av 224 elever under vårterminen i årskurs 2 där 113 elever genomförde provet digitalt och 111 elever analogt. Det använda provet behandlade additions- och subtraktionsoperationer, öppna utsagor och likhetstecknets betydelse.  Alla elever genomförde provet på det sätt de var vana vid vilket gav eleverna de optimala förutsättningarna att lyckas. För att analysera skillnaden mellan elevers provresultat användes ett t-test där resultatet visade att det inte var en statistiskt signifikant skillnad mellan elevers resultat. Eleverna presterade likvärdigt i alla delmoment av provet oavsett om de skrivit det analogt eller digitalt. Elever som är vana användare av digitala enheter och dess verktyg missgynnas inte av att skriva digitala prov under vårterminen i årskurs 2 i arbete med additions- och subtraktionsoperationer, öppna utsagor och likhetstecknets betydelse inom talområdet 1–9.