Studien är en kvalitativ studie med sex deltagare i gruppverksamhet inom barn- och ungdomshabiliteringen. Syftet är att genom intervjuer undersöka barn och ungdomars erfarenheter. Studien har ambitionen att fokusera ett inifrånperspektiv där deltagaren i gruppverksamheten blir lyssnad på och får göra sin röst hörd. Intervjuguiden innehåller frågor inom området habilitering, gruppverksamhet och medbestämmande och inflytande. Intervjusvaren har analyserats utifrån Aaron Antonovskys teori om känsla av sammanhang KASAM och begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Resultaten visar att gruppverksamhet är en plats för att träffa kompisar och för lek och aktivitet. Habiliteringen är en plats för träning och där man kan få hjälp, material och träffa kompisar. Respondenterna beskriver att det är de själva som bestämmer att de ska gå i gruppen men att det måste fungera praktiskt för familjen. Resultaten visar att det är den egna familjen och kamraterna som är centrala när det gäller beslutet att delta i gruppen. Respondenterna uttrycker att gruppverksamheten är bra som den är men det ges också förslag på förändringar när det gäller gruppverksamhetens innehåll och tid. Gruppverksamhetens struktur gör den begriplig och hanterbar för deltagarna och det finns förbättringsområden inom området medbestämmande och inflytande.

The objective of this qualitative study was to contribute to the understanding of how musical activities affect the participants' well-being and empowerment and to investigate which fac-tors contribute to that effect. Invitations were sent to 13 adult participants in a rock music school in the middle part of Sweden. 7 persons (4 men, 3 women) participated in the study. 4 themes were discussed in focus groups to highlight how informants were affected by the ac-tivity and what factors were important in the context. Results showed that music activities impact on participants' well-being and empowerment through several factors.Themes that appeared were: 1) focus on the present through music, 2) personal development, 3) meaningful leisure activity 4) the group properties. The group properties theme had four underlying themes: participation, equality, tolerance, cooperation toward common goals and leadership. The study has led to a greater understanding of how musical activities affect indi-vidual well-being and empowerment. A visualization of the participating forces that play a role in this effect has started and extended research with more suitable methods is needed to illuminate the individual factors and how they contribute to individual well-being and em-powerment. / Syftet med denna kvalitativa studie var att bidra till förståelsen om hur en musikgruppsverk-samhet kan inverka på deltagarnas välbefinnande och empowerment samt att undersöka vad i sammanhanget som kan ge upphov till denna inverkan.Missivbrev skickades till 13 vuxna deltagare i en rockmusikskola i mellersta Sverige och 7 personer (4 män, 3 kvinnor) deltog sedan i studien. 4 teman diskuterades i fokusgrupper i en strävan att synliggöra hur informanterna berörts av verksamheten samt vilka faktorer som varit betydelsefulla i sammanhanget. Transkriberingen av intervjuerna analyserades sedan genom att meningsbärande enheter plockades ut, kodades och delades upp i teman.Resultaten visade att en rockgruppsverksamhet har inverkan på deltagarnas välbefinnande och empowerment genom ett samlad inverkan av flera faktorer. De teman som framkom i fokus-grupperna med betydelse för denna inverkan är 1) fokus på nuet genom musiken, 2) personlig utveckling, 3) meningsfull fritidssysselsättning samt 4) gruppens egenskaper och under detta tema fanns fyra underliggande teman; delaktighet, likvärdighet, tolerans, samarbete mot ge-mensamt mål och ledarskapet. Studien har lett fram till en ökad förståelse om hur en musik-gruppsverksamhet inverkar på individers välbefinnande och empowerment. Ett avstamp till att synliggöra de medverkande krafterna som har en roll i denna inverkan har påbörjats och det behövs mer forskning med bättre lämpade metoder för att mer ingående belysa fenomenet

<p>Studiens syfte var att söka en förståelse för hur pappor, som deltar i en gruppverksamhet för män som misshandlar sina barns mammor, kan beskriva sin syn på våldet samt hur en sådan verksamhet kan hjälpa dessa män att förändra sitt beteende så att deras barns situation förbättras. Den gruppverksamhet som studeras i denna uppsats heter Pappaverksamheten och är en kurs som utgår från kognitiva teorier. Kursens upplägg är inspirerat av Duluthmodellen från USA och Changing Ways i Kanada, men har kompletterats med tydligt barnfokus. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer där personal inom Pappaverksamheten samt socialsekreterare som träffat dessa pappor, berättar om hur de uppfattar att papporna ser på sina våldshandlingar samt hur de tänker sig att pappor kan upphöra med våldet och hur en sådan förändring går till. Resultatet visar att papporna oftast förnekar eller bagatelliseras våldet och dess konsekvenser. Papporna förnekar även att barnen bevittnat våldet och har enligt intervjupersonerna dåliga kunskaper om barns behov och att de kan påverkas av det som sker. Genom att få kunskap om våld och dess konsekvenser samt möjlighet att diskutera alternativa tankar och handlingar, kan pappan nå en viss insikt som kan leda till förändring. Däremot är kurstiden för kort för att kunna uppnå en varaktig förändring, utan verksamheten behöver kompletteras med fler insatser.</p>

Examensarbetet utgår från professionella stödgruppsledare tankar och erfarenheter av begreppen delaktighet och aktörskap i gruppverksamheter som är riktade mot barn och ungdomar vars föräldrar lider av missbruk och/eller psykisk ohälsa. Arbetet utgår även ifrån hur de professionella kan möjliggöra och utveckla ett eget aktörskap och delaktighet för barnen. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra stödgruppsledare med erfarenhet av stödgruppsverkasamhet i två västsvenska kommuner. Resultatet har analyserats genom tematisering med Antonovskys KASAM-teori som utgångspunkt. Studiens resultat visar att de professionella socialarbetarna uppfattar att delaktighet och aktörskap var av vikt för de unga som deltog i verksamheterna, för att det kan bidra till att barnen bättre förstår sin/sina föräldrars problematik och hantera de svårigheter som barnen kan möta i sin livssituation. Resultatet visar också att de professionella använder sig av sig själva, barnens egna livserfarenheter och gruppverksamheten som verktyg för att möjliggöra ett eget aktörskap och känslan av delaktighet för gruppdeltagarna. Slutsatsen är att barn till föräldrar med psykisk ohälsa och/eller missbruk anses ges för lite utrymme till att vara delaktig och påverka beslut som tas gällande deras egna person. Barn som ges möjlighet till att vara delaktiga kan även utveckla ett större aktörskap vilket i sin tur kan generera en bättre hälsa och uppväxtvillkor för de unga. Socialpedagogiken och ett salutogent förhållningssätt kan genom delaktighetsfrämjande metoder bidra med att se barn som egna aktörer med kompetens och kunskap och kan på så vis göra utmaningar som barn ställs inför begripliga, hanterbara och meningsfulla.

<p>Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva socialsekreterares uppfattning om och klienters upplevelse av en hjälp- och stödverksamhet riktad till utsatta barn. Intentionen med studien var dessutom att undersöka vilka förslag dessa har på framtida förändringar av verksamheten.</p><p>Metod: Tre personliga intervjuer med två målgrupper genomfördes. Målgrupp 1 var klienter som tidigare deltagit i insatser hos hjälp- och stödverksamheten och målgrupp 2 var socialsekreterare med minst fem års erfarenhet inom det sociala yrkesområdet.</p><p>Resultat: Resultatet visade en samstämmighet mellan målgrupperna, gällande stödverksamhetens positiva effekter gentemot utsatta barn. De mest framträdande positiva effekterna var att barnet gavs kunskap om sin omkringliggande problematik och en insikt i att de inte är ensamma i sin livssituation. De aspekter där de två målgrupperna hade olika syn på denna form av insats var huruvida insatsen är lämplig och tillräcklig för alla utsatta barn. En framtidsvision som framkom var att båda grupperna ansåg att ett införande av ett personligt ombud skulle vara positivt för utsatta barn.</p><p>Slutsats: Den slutsats som framkommit under denna studie är att hjälp- och stödverksamheten är en betydelsefull insats utifrån ett barnperspektiv, men att det inte är en åtgärd som kan ses som en slutlig lösning av ett problem. Således bör denna insats kombineras med fler insatser som rör familjeproblematiken från andra synvinklar, för att på så sätt nå ett helhetsperspektiv.</p> / <p>Objective: The objective with this study was to describe social welfare sekretaries opinion of and former clients experience of one help and support programme for vulnerable children. An additional intention was to examine the informants’ suggestions of future changes of the programme.</p><p>Method: Three personal interviews were made with two interview groups. Interview group 1 was former clients of the help and support programme and interview group 2 was social welfare secretaries with at least five years of experience in the profession of social work.</p><p>Results: The result of the study shows consensus between the interview groups according to the positive outcomes of the programme for the vulnerable children. The most appearing positive effects were that the children were given knowledge of the problems in their families and an insight in the fact that they are not alone in their situation. The aspects where the interview groups had different points of view concerning this form of effort were whether this contribution is suitable or enough for all the vulnerable children. One future vision that came through was that both groups considered that it would be positive for the vulnerable children to introduce a personal representative for their cause.</p><p>Conclusion: The conclusion of this study was that this form of help and support programme is an important contribution from the children’s perspective, but not a final solution of a problem. Therefore, this contribution should be combined with more efforts that involve the problems in the family from other points of view, to reach a perspective of entirety.</p>

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva socialsekreterares uppfattning om och klienters upplevelse av en hjälp- och stödverksamhet riktad till utsatta barn. Intentionen med studien var dessutom att undersöka vilka förslag dessa har på framtida förändringar av verksamheten. Metod: Tre personliga intervjuer med två målgrupper genomfördes. Målgrupp 1 var klienter som tidigare deltagit i insatser hos hjälp- och stödverksamheten och målgrupp 2 var socialsekreterare med minst fem års erfarenhet inom det sociala yrkesområdet. Resultat: Resultatet visade en samstämmighet mellan målgrupperna, gällande stödverksamhetens positiva effekter gentemot utsatta barn. De mest framträdande positiva effekterna var att barnet gavs kunskap om sin omkringliggande problematik och en insikt i att de inte är ensamma i sin livssituation. De aspekter där de två målgrupperna hade olika syn på denna form av insats var huruvida insatsen är lämplig och tillräcklig för alla utsatta barn. En framtidsvision som framkom var att båda grupperna ansåg att ett införande av ett personligt ombud skulle vara positivt för utsatta barn. Slutsats: Den slutsats som framkommit under denna studie är att hjälp- och stödverksamheten är en betydelsefull insats utifrån ett barnperspektiv, men att det inte är en åtgärd som kan ses som en slutlig lösning av ett problem. Således bör denna insats kombineras med fler insatser som rör familjeproblematiken från andra synvinklar, för att på så sätt nå ett helhetsperspektiv. / Objective: The objective with this study was to describe social welfare sekretaries opinion of and former clients experience of one help and support programme for vulnerable children. An additional intention was to examine the informants’ suggestions of future changes of the programme. Method: Three personal interviews were made with two interview groups. Interview group 1 was former clients of the help and support programme and interview group 2 was social welfare secretaries with at least five years of experience in the profession of social work. Results: The result of the study shows consensus between the interview groups according to the positive outcomes of the programme for the vulnerable children. The most appearing positive effects were that the children were given knowledge of the problems in their families and an insight in the fact that they are not alone in their situation. The aspects where the interview groups had different points of view concerning this form of effort were whether this contribution is suitable or enough for all the vulnerable children. One future vision that came through was that both groups considered that it would be positive for the vulnerable children to introduce a personal representative for their cause. Conclusion: The conclusion of this study was that this form of help and support programme is an important contribution from the children’s perspective, but not a final solution of a problem. Therefore, this contribution should be combined with more efforts that involve the problems in the family from other points of view, to reach a perspective of entirety.

Studiens syfte var att söka en förståelse för hur pappor, som deltar i en gruppverksamhet för män som misshandlar sina barns mammor, kan beskriva sin syn på våldet samt hur en sådan verksamhet kan hjälpa dessa män att förändra sitt beteende så att deras barns situation förbättras. Den gruppverksamhet som studeras i denna uppsats heter Pappaverksamheten och är en kurs som utgår från kognitiva teorier. Kursens upplägg är inspirerat av Duluthmodellen från USA och Changing Ways i Kanada, men har kompletterats med tydligt barnfokus. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer där personal inom Pappaverksamheten samt socialsekreterare som träffat dessa pappor, berättar om hur de uppfattar att papporna ser på sina våldshandlingar samt hur de tänker sig att pappor kan upphöra med våldet och hur en sådan förändring går till. Resultatet visar att papporna oftast förnekar eller bagatelliseras våldet och dess konsekvenser. Papporna förnekar även att barnen bevittnat våldet och har enligt intervjupersonerna dåliga kunskaper om barns behov och att de kan påverkas av det som sker. Genom att få kunskap om våld och dess konsekvenser samt möjlighet att diskutera alternativa tankar och handlingar, kan pappan nå en viss insikt som kan leda till förändring. Däremot är kurstiden för kort för att kunna uppnå en varaktig förändring, utan verksamheten behöver kompletteras med fler insatser.

Vi har valt att undersöka en gruppverksamhet i Uppsala kommun, som riktar sig till föräldrar med kognitiva svårigheter. Vi vill i vår studie undersöka hur gruppledarna ser på gruppverksamheten, samt få ökad förståelse för hur de ser på sin roll som gruppledare. Vårt syfte med denna undersökning är också att försöka belysa hur föräldrarna har upplevt sitt deltagande i gruppverksamheten.  Vi har gjort en kvalitativ studie där vi gjort intervjuer med de två gruppledarna. Vi har även fått ta del av ett utvärderingsformulär som föräldrarna fyllt i med hjälp av gruppledarna under det utvärderingssamtal som man hade efter gruppverksamhetens avslut. De teoretiska utgångspunkterna vi haft när vi analyserat vårt material är KASAM och socialkonstruktionism. Centrala begrepp i vår analys är tre perspektiv på funktionshinder: medicinskt perspektiv, socialt perspektiv och rättighetsperspektiv. Resultatet från vår studie visar på att gruppledarna inte haft någon specifik modell som de arbetat efter utan de har haft utgångspunkterna i barnens behov, bemötande, lyhördhet, dialog, trygg samvaro samt ha en öppenhet mot föräldrarnas önskemål och behov. Detta har resulterat i att gruppledarna upplever att en trygg relation har kunnat etableras med föräldrarna, en relation med förtroende. Detta innebär att föräldrarna fått ett ökat nätverk, både det formella och det informella har utökats.  Även en förändring och positiv utveckling hos föräldrarnas personlighet samt föräldraskap märks enligt gruppledarna. Vår studie visar även på att föräldrarna fått mera kunskap om sin situation och en kunskap om sina rättigheter och var de kan vända sig i samhället. De är inte lika rädda för att ställa frågor när de inte vet eller förstår vissa sammanhang. Av vår analys av enkäten visar det att föräldrarna uppskattat att få träffa andra i liknande situation som de själva befinner sig. De skulle även rekommendera andra föräldrar att delta i gruppverksamhet. / We have chosen to conduct a study of one parenting group intervention in Uppsala kommun. The study addresses parents with cognitive difficulties. With this study, we want to examine the group leaders view at the group program, and to increase our understanding of how they view their role as group leaders. The purpose of this study is also to shed light on how the parents have experienced their participation in the group program. We have made a qualitative study where we conducted interviews with the two group leaders. We also had access to an evaluation form filled out by parents with the help of the group leaders during the final interview. The final interview was conducted after the completion of the group program. The theoretical perspectives we had when we analyzed our material is KASAM as well as a socialconstructionism. Key concepts in our analysis are three perspectives on disability: medical perspective, social perspective and rights perspective. The results of our study show that the group leaders had no specific model after which they worked. Instead the leaders have focused on children's needs, attitudes, responsiveness, dialogue, safe socializing skills as well as being open to the parents' wishes and needs. This has resulted in that the group leaders experience that a secure relationship has been established with the parents, a relationship of trust. This means that parents have expanded the width of their social networking; both the formal and informal networks have been expanded. Even a change and positive development of the parents' personality and their parenthood shows, according to the group leaders. Our study also shows that parents have more knowledge about their situation, knowledge of their rights and where they can turn in society. They are not as afraid to ask questions when they do not know or understand certain contexts. According to our analysis, the survey shows that parents appreciated being able to meet others in a similar situations. The parents would also recommend other parents to participate in parents group.

ABSTRACT The aim for this study is to examine how relatives to children who participated/participate in Youth and family team Sputnik-group, oriented towards support groups for children of substance abusing parents, perceive the work done by the organization. On the basis of this aim three questions were formulated: do the relatives perceive a change in the communication with the child as an effect of the child’s participation in Sputnik’s activities, do the relatives perceive a change in their relationship with the child as an effect of the child’s participation in Sputnik’s activities, do the relatives think that their awareness of substance abuse have changed following the child’s participation in Sputnik’s activities. Previous research, Mead’s perspective, the concept of “groups” and support groups for children, were used to interpret the results. The method consists of a questionnaire which was sent out in 71 copies out of which 40 were returned. Further, staff members of Sputnik were interviewed to provide information about the program. The result of the questionnaire shows that some respondents perceived changes that consisted of an improved and more open communication and relation. Moreover, the majority of the respondents had a positive apprehension of the activity. Even among those who were more negative there was only one who was completely negative towards the whole program. The positive components described by the respondents correspond with the purpose of support groups for children as defined by the literature.

Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och enligt socialtjänstlagen skall dessa kvinnor särskilt beaktas. I den tidigare forskning vi har tagit del av finns det bristande underlag kring vilka insatser som våldsutsatta kvinnor är i behov av. Det finns även brist på forskning som undersöker kvinnornas egna upplevelser av de insatser som erbjuds. Syftet med vår studie är att genom kvalitativa intervjuer med kvinnor som varit utsatta för våld skapa en ökad förståelse för vilken betydelse det har haft för dem att delta i en gruppverksamhet genom att lyfta kvinnornas subjektiva upplevelser. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer och intervjuat fyra kvinnor som har deltagit i en gruppverksamhet. Vi hoppas att vår studie kan lyfta våldsutsatta kvinnors upplevelser av att delta i en gruppverksamhet ur ett brukarperspektiv då vi upplever att detta saknas i tidigare forskning. Vår studie har en abduktiv ansats vilket innebär att vi inte utgått från teori när vi formulerat forskningsfrågan utan i stället valt en teori kring erkännande efter att vi började bearbeta vårt resultat. Vårt intervjumaterial har analyserats med hjälp av tidigare forskning på området och Axel Honneths teori om erkännande. I vår studie kom vi fram till att kvinnorna upplevde gruppen som lyhörd och förstående. De upplevde gruppen som trygg i och med att det var en kvinnogrupp där alla hade liknande erfarenhet. Detta bidrog även till att de kände sig förstådda och mindre ensamma om sin situation. Kvinnorna uppgav även att det fått ökad förståelse för sig själva och det som skett och att denna förståelse varit viktig för att kunna bearbeta och läka från sina erfarenheter. Vi kan konstatera att våldsutsatta kvinnor är en heterogen grupp med skiftande behov. Vissa hade haft nytta av ytterligare insatser både innan och efter gruppen.