Det här är en kandidatuppsats vars syfte är att undersöka gymnasieungdomars attityder till och åsikter om vad som är normen i sexuella sammanhang samt hur deras syn på olika sexuella läggningar ser ut. Ämnet som har valts för undersökning beror på författarnas egna intressen samt att vi anser att det är relevant för socialt arbete att ha kunskap om de sexuella normer som finns bland ungdomar idag. Detta för att man ska kunna bemöta dem på ett korrekt och kompetent vis. Sex stycken semistrukturerade intervjuer med gymnasieungdomar har genomförts. Sedan har en kvalitativ innehållsanalys gjorts där materialet har analyserats med hjälp av tre teorier: socialkonstruktionism, queerteori och sexuella script. De viktigaste slutsatserna som har dragits av studien är att den sexuella normen handlar mycket om ett heteronormativt samliv och att stora skillnader finns mellan vad som är norm för respektive kön.

Den här uppsatsen behandlar frågeställningen hur gymnasieelever idag förhåller sig till hemslöjdsrörelsens tradition och syn på material i förhållande till hantverk? Syftet med undersökningen är att lyfta fram och diskutera hur dagens ungdomar förhåller sig till material i jämförelse med den tradition som vuxit fram ur det sena 1800-talets hemslöjds- och sociala reformrörelser. Genom litteraturstudier inom området lyfter undersökningen fram tankegångar om på vilket sätt hemslöjdsrörelsens estetik och därmed förhållande till material, kunnat vinna ett mer allmänt utbrett anseende. I ett designpedagogiskt projekt som tar avstamp i etnologen Charlotte Hyltén-Cavallius teorier om hur hemslöjdsrörelsen värderar olika material, är arbetets avsikt att undersöka i vad mån dessa ideal än i dag präglar gymnasieelevers förhållningssätt till material. Insamlingen av empiriskt material till undersökningen har skett med etnografisk metod i samband med det designpedagogiska projektet, den praktiska undersökningen. Observationer, fältanteckningar, fotodokumentation och samtal har fungerat som hjälpmedel för studien. Undersökningsgruppen har bestått av elever i årskurs tre på gymnasiets estetiska program i en mindre mellansvensk stad. Genom ett tredimensionellt gestaltande arbete, där eleverna utifrån en given uppgift väljer och förhåller sig till ett smörgåsbord av material av traditionell och icke-traditionell, industriell karaktär, besvaras undersökningens frågeställning, praktiskt och visuellt. Resultatet av undersökningen visar på att den undersökta gruppen som en indikation för gruppen ungdomar och gymnasieelever inte värderar material utifrån de kriterier som förvaltas av hemslöjdsrörelsen. Hos den undersökta gruppen har det framkommit att material i första hand svarar för ett visuellt uttryck, en komponent i en bild snarare än som en bärare av traditionsbunden kunskap och värderingar om material. Undersökningsresultatet redovisas i en utställning där resultatet av det designpedagogiska projektet, elevernas praktiska arbeten, tillsammans med undersökningens skrivna del besvarar frågeställningen.

Syftet med den här studien är att utifrån skolkurators upplevelser om situationen för eleverna söka förståelse för vilken påverkan covid-19 pandemin har haft på gymnasieungdomars psykiska hälsa. I den här studien har det använts kvalitativa intervjuer för att undersöka och besvara studiens syfte och frågeställningar. Det har intervjuats fyra skolkuratorer som var verksamma i två olika gymnasieskolor i en kommun och som har arbetat under covid-19 pandemin. För analys av intervjuerna har systemteori använts. Resultatet visade att gymnasieungdomarna hade svårt att upprätthålla rutiner, de hade mindre sociala kontakter och spenderade mer tid i sitt rum. Skolmiljön innebär en rutin för ungdomar men vid distansundervisning blev deras vardag begränsad. Resultatet visade även att skolfrånvaron ökat och att studieresultatet blev sämre. Till följd av pandemin har ungdomarna känt social isolering och mer ensamhet vilket har haft påverkan på deras psykiska hälsa. Skolkuratorerna erbjöd elever både fysiskt och digitala samtal och informerade om andra stödlinjer utanför skolan som elever kan ta kontakt med för deras psykiska ohälsa. Elevsamtalen blev betydligt mindre nämnde tre av intervjupersonerna och för en av de blev det ingen skillnad. Det var även svårt för skolkuratorer att ge stöd digitalt eftersom de inte fick en bra relation eller kontakt till eleverna. Slutsatsen i denna uppsats är att restriktioner i samhället och distansstudier överlag har haft en negativ inverkan på gymnasieungdomars psykiska hälsa. Oro över skolgången, stress, ångest, svårt att upprätthålla rutiner, ensamhet, social isolering och sämre studieresultat framträder som förstärkande orsaker till psykisk ohälsa.