Den här uppsatsen behandlar frågeställningen hur gymnasieelever idag förhåller sig till hemslöjdsrörelsens tradition och syn på material i förhållande till hantverk? Syftet med undersökningen är att lyfta fram och diskutera hur dagens ungdomar förhåller sig till material i jämförelse med den tradition som vuxit fram ur det sena 1800-talets hemslöjds- och sociala reformrörelser. Genom litteraturstudier inom området lyfter undersökningen fram tankegångar om på vilket sätt hemslöjdsrörelsens estetik och därmed förhållande till material, kunnat vinna ett mer allmänt utbrett anseende. I ett designpedagogiskt projekt som tar avstamp i etnologen Charlotte Hyltén-Cavallius teorier om hur hemslöjdsrörelsen värderar olika material, är arbetets avsikt att undersöka i vad mån dessa ideal än i dag präglar gymnasieelevers förhållningssätt till material. Insamlingen av empiriskt material till undersökningen har skett med etnografisk metod i samband med det designpedagogiska projektet, den praktiska undersökningen. Observationer, fältanteckningar, fotodokumentation och samtal har fungerat som hjälpmedel för studien. Undersökningsgruppen har bestått av elever i årskurs tre på gymnasiets estetiska program i en mindre mellansvensk stad. Genom ett tredimensionellt gestaltande arbete, där eleverna utifrån en given uppgift väljer och förhåller sig till ett smörgåsbord av material av traditionell och icke-traditionell, industriell karaktär, besvaras undersökningens frågeställning, praktiskt och visuellt. Resultatet av undersökningen visar på att den undersökta gruppen som en indikation för gruppen ungdomar och gymnasieelever inte värderar material utifrån de kriterier som förvaltas av hemslöjdsrörelsen. Hos den undersökta gruppen har det framkommit att material i första hand svarar för ett visuellt uttryck, en komponent i en bild snarare än som en bärare av traditionsbunden kunskap och värderingar om material. Undersökningsresultatet redovisas i en utställning där resultatet av det designpedagogiska projektet, elevernas praktiska arbeten, tillsammans med undersökningens skrivna del besvarar frågeställningen.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur begreppet ortskaraktär och samtidens idéströmningar påverkade kulturarvsbygget vid tiden för förra sekelskiftet. Som exempel används Hermanna Stengårds samling och bok Gotländsk sticksöm (1925). Genom litteraturstudier och ideologikritisk analys kontextualiseras Hermanna Stengårdsförfattarskap, liv och samlande genom 1800-talets nationalromantik, Artur Hazelius och hemslöjdsrörelsens insamlingspraktik och syn på ortskaraktäristisk textil. Genom textanalys har Gotländsk sticksöm (1925) även delats in i fyra huvudspår, historiska referenser, litterära referenser, Information och urval samt Hermannas egna ord. I undersökningen påvisas Stengårds nära band med Verner von Heidenstam, ett faktum som stärker kopplingen mellan nationalromantikens sökande efter nationell identitet och tanken om ortskaraktär. Samtidigt visar resultatet att Hermanna Stengårds samling är kurerad och utformad i ett specifikt syfte, vilket gör att samlingen förr speglar samtidens idéströmningar och behov av identitetsbygge än en faktisk ortskaraktär. Detta perspektiv vidgar samlingens kulturhistoriska värde, trots att dess status som bärare av faktisk ortskaraktär försvagas. / This essay seeks to understand how the concept of local character and the social climate in late 19th and early 20th century Sweden influenced the constructing of cultural heritage and the curation of collections at the time, with Gotlandic knitting tradition and the book Gotländsk sticksöm (1925) by Hermanna Stengård as the example. Through literature studies and ideology-critical analysis the author examines how 19th-century national romanticism, Artur Hazelius and the handicraft movement’s concept of local character influenced Hermanna Stengård's historiography, collection practice and selection for the book Gotländsk sticksöm (1925). This is achieved by the contextualizing of Hermanna Stengård’s life, collection, and authorship. The result shows a deep connection between Stengård and Verner von Heidenstam. The discovery of Stengård's unreferenced use of paraphrases from Heidenstam’s prose grant a better understanding of the Stengård’s book Gotländsk sticksöm (1925). It also strengthens the connection between the late 19th and early 20th national romanticism’s notion of national identity and the concept of local character. Further, the result shows that the collection itself does not tell what is defining for Gotlandic knitting, but rather how it has been defined at a certain time in history and why. The collection’s cultural-historical value has been broadened through these finds, even though its actual status as a bearer of local character is weakened by it.

Den här uppsatsen undersöker de identifikationer som erbjuds av tidskriften Hemslöjden (från 2011 Hemslöjd). Som källmaterial används alla ledartexter samt, som komplettering, framsidor under dess utgivning under åren 1933–2020. Undersökningen sker mot ett bakgrundsantagande om att hemslöjdsrörelsen har och har haft en stor påverkan på vad som ses som slöjd och vem som ses som slöjdare, vilket i sin tur kan påverka identifikationer mellan elever och slöjd i grundskolan. Resultatet visar att tidskriftens första tre decennier är betydligt mindre präglade av nationalism än vad man kan förvänta sig utifrån tidigare forskning, men att anknytning tilll andskap är viktig under hela utgivningen. Först från 1960-talet och kommande tre årtionden syns en tydlig retorik om nationell identitet och kulturarv. Detta kan framförallt kopplas till en argumentation om att hemslöjdsrörelsen då går dåligt ekonomiskt och behöver stöd från samhället. En intern identitetskonflikt som källmaterialet verkar kämpa med handlar om att hemslöjdsrörelsen vill vara folklig men inte upplever sig lyckas med det. Från och med 1990-talet flyttas myndigheten Nämnden för Hemslöjdsfrågor från industridepartementet till kulturdepartementet och samtidigt får hemslöjdsrörelsen en ny roll som kulturinstitution, från att tidigare i första hand ha varit en sysselsättningspolitisk verksamhet. Under denna sista tredjedel av utgivningsperioden skiftar också fokus från slöjden till slöjdaren. När det inte längre främst handlar om att marknadsföra produkterna, får slöjden som livsstilsaktivitet en mer framskjuten plats. Undersökningen visar vidare att tidskriften kommunicerar en romantisering av naturen som allra tydligast tar sig uttryck i utsagor om naturmaterial, men som efter millennieskiftet paras ihop med en retorik om miljö och hållbarhet som under denna period blir en dominant del av diskursen. Sammantaget visar undersökningen att det finns en förändring över tid med två tydliga milstolpar, en i början av 1960-talet och en under 1990-talet. De tre perioder som utgivningen därmed kan delas in i gestaltas på sidorna 81-82 i uppsatsen i form av tre olika personas baserade på varje periods mest typiska identifikationer. / <p>Godkänt datum 2021-08-29</p>